2007-11-24 · 23:01

Nu kan jag inte titta på en fotbollsmatch utan att tänka på Martin Bengtsson. Jag kan knappt reglerna i den populära lagsporten, men hans I skuggan av [f]San Siro -från proffsdröm till mardröm[/f] kommer jag att läsa och hans föredrag på bokmässan i Örebro kommer jag att minnas länge. Martin Bengtsson var den unga talangen som fångades upp av Inter. Martins dröm om att bli forbollsproffs i Italien tycktes gå i uppfyllelse, men istället slutade karriären på en psykklinik i Milano nio månader senare när Martin försökt ta sitt liv. Vad var det som hände? För den som har integritet och en önskan om att bli vuxen, är killarnas omklädningsrum och fotbollsproffsens kollektiva boende med gallergrindar inte en idealisk miljö. Det som kan tyckas som en personlig tragedi, en historia om en man utan karaktär som inte klarar trycket... (som Martin mycket riktigt fick höra när han kom hem till Sverige igen), är egentligen mer omfattande och allmängiltig än så. Enligt Martin Bengtsson handlar det om vårt samhälles syn på män och manlighet, om hur förväntningarna begränsar och förhindrar en känslomässig mognad. "Riktiga män" är och förblir pojkar, tillåts inte bli vuxna. Som den oförstående omgivningen sa när Martin vaknade upp efter det misslyckade självmordsförsöket - "Men varför, du har ju allt - fyra mobiltelefoner, fem Dolce Gabbana jeans, en dyr bil... Du är för sjutton fotbollsproffs i Italien och kan sätta på vilken Glamourflicka du vill..." Att våga kräva något annat, som till exempel rätten att skapa sig själv och sitt liv utan fasta mallar kräver styrka. Att ta sig ur andras förväntningar och självbedrägeriets hårda snara kräver mod. Efter Martin Bengtsson lyssnade jag på Lo Kauppi och Maria Sveland, och utan att jag tror att det fanns någon avsikt med det, så visade det sig att de pratade om samma sak som Martin, om rätten att få vara en människa som inte definieras utifrån sitt kön. Maria Sveland uppmanade alla kvinnor att bli bitterfittor, för det är en sund reaktion på ett sjukt samhälle. Det är dags för en revolution - det är inte värdigt att leva i relationer där kvinnor är underordnade mannen. Kärleken får inte vara orättvis, och så länge den fortsätter att vara det är det friskt att bli sjuk. Maria Sveland är den modigaste kvinna jag vet. Hur många klarar av att genomskåda sitt självbedrägeri om den romantiska kärleken och dessutom använda det mest skamfyllda (att inte vara lycklig) i en dokumentärroman med det politiskt budskapet att det är dags för en kärleksrevolution. Alla föräldrar, blivande föräldrar och par borde läsa den. Alla andra också för den delen. Jag sätter [f]Bitterfittan[/f] på listan på kanon för statsministrar.

Skriv kommentar

Kommentarer

Mattias M

2007-11-25 · 10:33