2008-10-25 · 16:40

Med viss bävan öppnar jag Bruno K Öijer Svart som silver.

Tänk om jag inte inser det fantastiska med honom, tänk om jag kommer på mig själv med att tycka att vissa dikter av honom är närmast banala, något som min pojkvän kunde ha skrivit på gymnasiet? Tänk om jag anar att det är lite kejsarens nya kläder över honom och den självskräddade kritstrecksrandiga kostymen? Att jag börjar tro att hans förmåga att ta sig själv på det största allvar, stöna fram sina rader med en profets röst och tunga  övertygelse är en självbild som smittar åhörarna. Öijer svävar fram genom kulturvärlden, utan ett uns av självironi, och alla bugar djupt i beundran. Vem vågar då ropa att han är naken? Inte jag i alla fall, för tänk om det betyder att jag är oduglig och dum och saknar ett gott hjärta.

Med viss bävan alltså.

Skriv kommentar

Kommentarer

blippli

2008-10-26 · 09:32