Månad
År
2008-12-08 · 08:31
Yukiko Duke översätter från japanska till svenska tillsammans med sin mor, Eiko Duke. De har översatt två böcker av Haruki Murakami: Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen.
Hur var det att översätta Murakami?
Murakami är en njutning att översätta. En språkmedveten, härligt
fantasifull författare med viss samhällskritisk spets. Det är en
grundregel att ju skickligare författare är på att hantera sitt språk,
desto lättare är de att översätta.
Tycker du om Murakami?
Självklart.Och varken jag eller mamma skulle aldrig komma på tanken att
översätta en bok vi inte tyckte om. Det är alldeles för arbetsamt att
översätta - och alldeles för dåligt betalt för att man ska ägna sig åt
skräp. Att översätta är något man gör för att utveckla sitt språk och bli
en liten del av någon annans litterära universum.
Hur gör du praktiskt när du ska översätta? Läser du hela boken först på
japanska?
Jag översätter tillsammans med min mor Eiko. Vi är ett team, vilket
naturligtvis påverkar vårt sätt att arbeta på. Vi brukar läsa boken var
och en för sig och först enas om hur språket känns. För en översättning är
mycket en känsla om "feeling" , tycker jag. Är det en författare som
skriver "punk-rått" eller "kammarmusik-sirligt"? Hur skulle huvudpersonen
låta om han/hon var svensk?
Sedan - en mening i taget? Ett stycke i taget?
Nej, vi gör i rasande fart en råöversättning av hela boken. Annars får man
inget flyt i texten. Sedan börjar vi om och tragglar kapitel för kapitel,
mycket noggrant.
Går du tillbaka och ändrar mycket?
Inte i grundstrukturen, ordföljd och sådant. Men ord byts ut på löpande
band för att komma så nära orginalets känsla som möjligt.
Jag har alltid föreställt mig att det är svårare att översätta språk
baserade på tecken, som japanska och kinesiska. Har jag rätt? Eller är det kanske tvärtom lättare?
Det är varken svårare eller lättare att översätta från teckenbaserade
språk. En översättning är alltid en tolkning av en författares text,
oberoende av vilket språk eller skrivspråk denne använder. På sätt och vis
tror jag att det kan vara lättare att översätta från kinesiska än från
japanska, eftersom japanskan har omvänd ordföljd vilket ibland är lite
omständligt att "rätta till".
Berätta om de japanska tecknen, hur fungerar det japanska skriftspråket?
När Japan enades som land i forntiden fanns inget skriftspråk. Då begav
sig en delegation japaner på studieresa till Kina och tog hem kanji, de
kinesiska skrivtecknen. Kanji-tecknen är ideogram, det vill säga
bildtecken. Tecknet för berg är ett stiliserat berg och så vidare. Det var
därför ganska enkelt att importera dem till Japan - även om japanska och
kinesiska är helt olika varandra som språk. Men även om tecknet för berg
betyder berg i både Kina och Japan uttalas det olika- "san" i Kina och
"yama" i Japan. Till varje japanskt skrivtecken finns därför ett japanskt
och ett kinesiskt uttal - båda uttalen används i Japan än idag, lite
beroende på sammanhang. Länge var kinesiska de lärdes språk i Japan, lite
som latinet i Europa. Men de japanska hovdamerna ville skriva poesi på
japanska - och skapade sig därför ett eget stavelsealfabet,
hiragana-alfabetet, med 48 bokstäver under tidig medeltid. Bokstäverna är
förenklade kanji-skrivtecken. Men dessa kana-bokstäver har ingen
betydelse, de bär bara ljud. För att långt senare kunna skriva utländska
ord, skapades katakana- alfabetet. Det består av kana-alfabetets bokstäver
som har förenklats ytterligare en sväng. Det är med detta alfabet man
skriver utländska namn och benämningar på utländska föremål, till exempel Annika och radio. Teoretiskt sett skulle det kunna fungera att skriva all japansk
text enbart med hiragana- eller katakana-bokstäver. Men för japaner som är
vana vid att identifiera en texts innebörd via kanji-tecknen, de kinesiska
tecknen, skulle det bli nästan obegripligt. Men verbändelser och lite
annnat smått och gott skrivs med hiragana.
Nu har du kommit med en egen bok - Breven från Iwo Jima. Vad handlar den om?
Jag råkade stöta på ett fängslande människoöde och plötsligt såg jag en
möjlighet att berätta om Japan under andra världskriget. Tadamichi
Kuribayashi, ett taktiskt geni, placeras på den ogästvänliga stillahavsön
Iwo Jima. Han vet att han inte kommer tillbaka. Under sina månader på ön
skriver han 41 brev hem till den högt älskade familjen i Tokyo. Om sina
tvivel, sin ångest, men också om glädjeämnen på ön. De är oändligt
rörande, men säger också mycket om den här tiden i Japan.
Varför ville du berätta den historien?
Därför att bilden av japanerna under andra världskriget fortfarande är så
stereotyp. Feta, små gubbar med flaskbottenglasögon och överbett som
skriker "Banzai!" och gladeligen begår harakiri för kejsarens skull. Så
var det naturligtvis inte - krigstillvaron i Japan var präglad av en sak:
desperation. Vi i Väst har alldeles för länge köpt en amerikansk bild av
vad andra världskriget handlade om och varför japanerna handlade som de
gjorde. Men faktum är att USA är långtifrån oskyldigt till att
Stillahavskriget blev den fruktansvärda väpnade konflikt det blev.
Har du läst Fågeln som vrider upp världen? Anmäl dig till cirkeln!
Hur var det att översätta Murakami?
Murakami är en njutning att översätta. En språkmedveten, härligt
fantasifull författare med viss samhällskritisk spets. Det är en
grundregel att ju skickligare författare är på att hantera sitt språk,
desto lättare är de att översätta.
Tycker du om Murakami?
Självklart.Och varken jag eller mamma skulle aldrig komma på tanken att
översätta en bok vi inte tyckte om. Det är alldeles för arbetsamt att
översätta - och alldeles för dåligt betalt för att man ska ägna sig åt
skräp. Att översätta är något man gör för att utveckla sitt språk och bli
en liten del av någon annans litterära universum.
Hur gör du praktiskt när du ska översätta? Läser du hela boken först på
japanska?
Jag översätter tillsammans med min mor Eiko. Vi är ett team, vilket
naturligtvis påverkar vårt sätt att arbeta på. Vi brukar läsa boken var
och en för sig och först enas om hur språket känns. För en översättning är
mycket en känsla om "feeling" , tycker jag. Är det en författare som
skriver "punk-rått" eller "kammarmusik-sirligt"? Hur skulle huvudpersonen
låta om han/hon var svensk?
Sedan - en mening i taget? Ett stycke i taget?
Nej, vi gör i rasande fart en råöversättning av hela boken. Annars får man
inget flyt i texten. Sedan börjar vi om och tragglar kapitel för kapitel,
mycket noggrant.
Går du tillbaka och ändrar mycket?
Inte i grundstrukturen, ordföljd och sådant. Men ord byts ut på löpande
band för att komma så nära orginalets känsla som möjligt.
Jag har alltid föreställt mig att det är svårare att översätta språk
baserade på tecken, som japanska och kinesiska. Har jag rätt? Eller är det kanske tvärtom lättare?
Det är varken svårare eller lättare att översätta från teckenbaserade
språk. En översättning är alltid en tolkning av en författares text,
oberoende av vilket språk eller skrivspråk denne använder. På sätt och vis
tror jag att det kan vara lättare att översätta från kinesiska än från
japanska, eftersom japanskan har omvänd ordföljd vilket ibland är lite
omständligt att "rätta till".
Berätta om de japanska tecknen, hur fungerar det japanska skriftspråket?
När Japan enades som land i forntiden fanns inget skriftspråk. Då begav
sig en delegation japaner på studieresa till Kina och tog hem kanji, de
kinesiska skrivtecknen. Kanji-tecknen är ideogram, det vill säga
bildtecken. Tecknet för berg är ett stiliserat berg och så vidare. Det var
därför ganska enkelt att importera dem till Japan - även om japanska och
kinesiska är helt olika varandra som språk. Men även om tecknet för berg
betyder berg i både Kina och Japan uttalas det olika- "san" i Kina och
"yama" i Japan. Till varje japanskt skrivtecken finns därför ett japanskt
och ett kinesiskt uttal - båda uttalen används i Japan än idag, lite
beroende på sammanhang. Länge var kinesiska de lärdes språk i Japan, lite
som latinet i Europa. Men de japanska hovdamerna ville skriva poesi på
japanska - och skapade sig därför ett eget stavelsealfabet,
hiragana-alfabetet, med 48 bokstäver under tidig medeltid. Bokstäverna är
förenklade kanji-skrivtecken. Men dessa kana-bokstäver har ingen
betydelse, de bär bara ljud. För att långt senare kunna skriva utländska
ord, skapades katakana- alfabetet. Det består av kana-alfabetets bokstäver
som har förenklats ytterligare en sväng. Det är med detta alfabet man
skriver utländska namn och benämningar på utländska föremål, till exempel Annika och radio. Teoretiskt sett skulle det kunna fungera att skriva all japansk
text enbart med hiragana- eller katakana-bokstäver. Men för japaner som är
vana vid att identifiera en texts innebörd via kanji-tecknen, de kinesiska
tecknen, skulle det bli nästan obegripligt. Men verbändelser och lite
annnat smått och gott skrivs med hiragana.
Nu har du kommit med en egen bok - Breven från Iwo Jima. Vad handlar den om?
Jag råkade stöta på ett fängslande människoöde och plötsligt såg jag en
möjlighet att berätta om Japan under andra världskriget. Tadamichi
Kuribayashi, ett taktiskt geni, placeras på den ogästvänliga stillahavsön
Iwo Jima. Han vet att han inte kommer tillbaka. Under sina månader på ön
skriver han 41 brev hem till den högt älskade familjen i Tokyo. Om sina
tvivel, sin ångest, men också om glädjeämnen på ön. De är oändligt
rörande, men säger också mycket om den här tiden i Japan.
Varför ville du berätta den historien?
Därför att bilden av japanerna under andra världskriget fortfarande är så
stereotyp. Feta, små gubbar med flaskbottenglasögon och överbett som
skriker "Banzai!" och gladeligen begår harakiri för kejsarens skull. Så
var det naturligtvis inte - krigstillvaron i Japan var präglad av en sak:
desperation. Vi i Väst har alldeles för länge köpt en amerikansk bild av
vad andra världskriget handlade om och varför japanerna handlade som de
gjorde. Men faktum är att USA är långtifrån oskyldigt till att
Stillahavskriget blev den fruktansvärda väpnade konflikt det blev.
Har du läst Fågeln som vrider upp världen? Anmäl dig till cirkeln!
SKRIV KOMMENTAR
·
6 KOMMENTARER
·
1671 VISNINGAR
kerstintode
2008-12-08 · 10:47Norderäng
2008-12-08 · 10:54
Instämmer, jättebra intervju! Och översättares arbete är alltid intressant att läsa/höra om. Kanske kan vi få en översättare som gästbloggare framöver?
Mattiaz M
2008-12-08 · 11:00
Och jag som förutsatte att Eiko var Yukikos man. Varför trodde jag det?
Nina Frid
2008-12-08 · 11:22
Kanske tänkte du att en kvinna inte kan göra jobbet ;-) eller så tyckte du bara att Eiko låter manligt.
Annika K
2008-12-08 · 11:49
Åh. Tack.
Och Yukiko Duke svarade verkligen bra, eller hur?
Meningen är att det ska komma en ny intervju i veckan under rubriken "Annika K möter". Så fort vår webbkille fixar ny layout..
Och att alla intervjuer ska ligga i vårt arkiv.
Så småningom...
Och Yukiko Duke svarade verkligen bra, eller hur?
Meningen är att det ska komma en ny intervju i veckan under rubriken "Annika K möter". Så fort vår webbkille fixar ny layout..
Och att alla intervjuer ska ligga i vårt arkiv.
Så småningom...
Fiskargatan 9
2008-12-08 · 22:19
Det där att de först gör en råöversättning etc var intressant. Det påminner om hur John Lennon gick tillväga vid inspelningarna av "Double Fantasy" och det som blev "Milk and Honey". Först spelade de i en rasande fart (på några få veckor) in alla låtarna. Sedan finputsade och slutproducerade Lennon och producenten det inspelade materialet väldigt omsorgsfullt, låt för låt (Lennon la på ny sång, musikerna fick en och en ta om vissa partier, o s v).
Senast inlagda
Mest aktiva läsvänner
Senaste ändrade
Mest besökta
Senast bildade
Populärast
Senast ändrad
2.
Grattis till ett lyckat arbete
Kerstin