2009-01-24 · 15:50
Var Richard Yates feminist? Förmodligen inte, tydligen ska han ha haft ganska tradionell syn på kvinnan, men Revolutionary Road kan mycket väl läsas med feministisk blick. Budskapet i boken är helt tydligt att två kön att välja mellan är alldeles för lite, om människan ska ha en chans att bli lycklig, och om man och kvinna ska kunna ta sig levande igenom ett äktenskap.
(också som film!)
De förutbestämda mönster som livet läggs till rätta efter år efter år hindrar dem från att se och känna sig själva, eller varandra. Deras strävan tar sig i uttryck av offervilja ("för din skull, älskling"), och därför blir motiven till deras val varken uppenbara eller äkta. Kvar finns två tomma skal som uppträder som man och kvinna, eller kanske är de två barn som inte klarar att bära bördan av att ha blivit vuxna.
Och femtio år av feministisk rörelse till trots - nej, jag tror inte att parrelationerna har förändrats särskilt mycket. Frank Wheeler skulle mycket väl kunnat vara en tyngd familjeförsörjare med manlighetskomplex och frihetsdrömmar från vilken svensk förort som helst tidigt tjugohundratal, liksom April Wheelers dubbla känslor inför modersskapet fortfarande är lika tabu.
Och så ursäktar vi oss som Maria Sveland... Jo, min politiska åsikt är att äktenskap är av ondo, men jag råkar ändå vara gift... och jag älskar faktiskt min man! Vi gör väl så gott vi kan helt enkelt.
(också som film!)
De förutbestämda mönster som livet läggs till rätta efter år efter år hindrar dem från att se och känna sig själva, eller varandra. Deras strävan tar sig i uttryck av offervilja ("för din skull, älskling"), och därför blir motiven till deras val varken uppenbara eller äkta. Kvar finns två tomma skal som uppträder som man och kvinna, eller kanske är de två barn som inte klarar att bära bördan av att ha blivit vuxna.
Och femtio år av feministisk rörelse till trots - nej, jag tror inte att parrelationerna har förändrats särskilt mycket. Frank Wheeler skulle mycket väl kunnat vara en tyngd familjeförsörjare med manlighetskomplex och frihetsdrömmar från vilken svensk förort som helst tidigt tjugohundratal, liksom April Wheelers dubbla känslor inför modersskapet fortfarande är lika tabu.
Och så ursäktar vi oss som Maria Sveland... Jo, min politiska åsikt är att äktenskap är av ondo, men jag råkar ändå vara gift... och jag älskar faktiskt min man! Vi gör väl så gott vi kan helt enkelt.
SKRIV KOMMENTAR
·
4 KOMMENTARER
·
1432 VISNINGAR
chrisma
2009-01-25 · 17:47Nina Frid
2009-01-25 · 20:19
Det var säkert jag. Åh, det var en underbar läsupplevelse. Såhär skrev jag i december:
"Sorgen är så naken i Kapten Nemos bibliotek att jag "flännar", som Enquist skulle ha sagt, romanen som räddade författarens liv är skriven i en hudlöshet som knappt ens anas i Ett annat liv. Här har berättaren inte "bemannat sig", som Enquist skulle ha sagt, och som läsare klarar jag nästan inte av att ta historien till mig, för det är inte en roman, nej, tro inte det, det här är skrivet i dödsögonblickets klarsynthet och är det sannaste ni någonsin hittar i bokhyllan.
Jag tänker på de ord jag hörde en (tillfälligt nykter) narkoman yttra en gång, och som jag aldrig glömt: "Bakom varje missbruk ligger en obearbetad sorg". Kapten Nemos bibliotek är P.O. Enquist sorgbearbetning i sista stund, och det är klart att det gör ont.
Vid fyra och ett halvt års ålder blir han (förlåt, bokens jag) utbytt mot en annan, en "behändigare", som Enquist skulle ha sagt, och allt förbjudet förvisas från barndomshemmet, det gröna huset. I boken är han uppdelad i två, och efter att ha läst Ett annat liv, och förmodligen veta mer än jag borde, ser jag författaren i båda pojkarna, ser den förbjudna sorgen, det avvisade barnet, och förräderiet mot det ursprungliga jaget.
Aj, aj aj. Det här gör så ont i mig att jag kanske måste sluta läsa, inte för att jag tycker illa om boken, utan för att jag annars kanske inte kan bemanna mig, och bemanna sig måste man ju med vardag och bäbis och förväntningar."
"Sorgen är så naken i Kapten Nemos bibliotek att jag "flännar", som Enquist skulle ha sagt, romanen som räddade författarens liv är skriven i en hudlöshet som knappt ens anas i Ett annat liv. Här har berättaren inte "bemannat sig", som Enquist skulle ha sagt, och som läsare klarar jag nästan inte av att ta historien till mig, för det är inte en roman, nej, tro inte det, det här är skrivet i dödsögonblickets klarsynthet och är det sannaste ni någonsin hittar i bokhyllan.
Jag tänker på de ord jag hörde en (tillfälligt nykter) narkoman yttra en gång, och som jag aldrig glömt: "Bakom varje missbruk ligger en obearbetad sorg". Kapten Nemos bibliotek är P.O. Enquist sorgbearbetning i sista stund, och det är klart att det gör ont.
Vid fyra och ett halvt års ålder blir han (förlåt, bokens jag) utbytt mot en annan, en "behändigare", som Enquist skulle ha sagt, och allt förbjudet förvisas från barndomshemmet, det gröna huset. I boken är han uppdelad i två, och efter att ha läst Ett annat liv, och förmodligen veta mer än jag borde, ser jag författaren i båda pojkarna, ser den förbjudna sorgen, det avvisade barnet, och förräderiet mot det ursprungliga jaget.
Aj, aj aj. Det här gör så ont i mig att jag kanske måste sluta läsa, inte för att jag tycker illa om boken, utan för att jag annars kanske inte kan bemanna mig, och bemanna sig måste man ju med vardag och bäbis och förväntningar."
chrisma
2009-01-25 · 22:01
Ja, håller helt med dig om bokens styrka
och nakenhet,
men menar du att Johannes och jagfiguren är samma person?
(Nu är jag mitt i boken - så jag kanske inte vill veta)
och nakenhet,
men menar du att Johannes och jagfiguren är samma person?
(Nu är jag mitt i boken - så jag kanske inte vill veta)
Nina Frid
2009-01-25 · 22:21
Det behöver de inte alls vara. Det var bara min känsla. Men temat går ju igen också i Ett annat liv, genom den äldre brodern med samma namn som dog, eller återuppstod i honom, eller kanske byttes ut... Han är inte helt säker på att han faktiskt är sig själv.
Senast inlagda
Mest aktiva läsvänner
Senaste ändrade
Mest besökta
Senast bildade
Populärast
Senast ändrad
4.
5.
men känner mig inte lockad av vare sig bok eller film,
men jag kan förstås ändra mig.
men
jag läser just nu Kapten Nemos bibliotek
och är trollbunden
Jag har för mig att du skrev något om denna i förhållande
till hans nya - att Kapten Nemo
egentligen är mer självbiografi - naknare - än självbiografin?
Hur var det? Eller var det någon annan som skrev om detta?