2009-01-25 · 20:45
Underlig läsdag i dimma och regnrusk. Jag bestämde mig för att läsa om Historietter av Hjalmar Söderberg, som förberedelse inför cirkeln på söndag, och kom på mig själv med att inte vara sådär odelat förtjust som jag brukar när det handlar om Hjalmar Söderberg. Poängen var liksom lite för tydlig i slutet av en och annan novell, men det värsta var ändå att jag tyckte mig se ett slags slentrianmässigt förakt i texterna, för barnungar, gamlingar och kvinnor över 25. Kan det stämma? Nej, jag måste ha sett fel. Väl?
Annars är ju novellformen allmänt underskattad, tycker jag. På något sätt förbisedd som om det vore lättare att skriva kort än långt. Det tror jag inte alls att det är. Jag tror att novellen kräver mer av både författare och läsare. Hundra sidor i en roman kan få vara en transportsträcka, men hundra sidor i en novellsamling... en helt annan koncentration.
Nu ska jag påbörja Paris-Dakar, novellsamlingen av bokcirklars nästa gästbloggare, Jens Liljestrand. Den ska visst handla om män – mitt favoritämne alltså,
.
Annars är ju novellformen allmänt underskattad, tycker jag. På något sätt förbisedd som om det vore lättare att skriva kort än långt. Det tror jag inte alls att det är. Jag tror att novellen kräver mer av både författare och läsare. Hundra sidor i en roman kan få vara en transportsträcka, men hundra sidor i en novellsamling... en helt annan koncentration.
Nu ska jag påbörja Paris-Dakar, novellsamlingen av bokcirklars nästa gästbloggare, Jens Liljestrand. Den ska visst handla om män – mitt favoritämne alltså,
.
SKRIV KOMMENTAR
·
1 KOMMENTARER
·
1350 VISNINGAR
gunnor
2009-01-25 · 23:14
Tänk, jag har gjort samma reflexion som Du, efter att ha läst Historietter. Barn verkar mest vara till besvär, och medelålders kvinnor beklagas eftersom de mist sin ungdom och skönhet. Var han inte lite mansgris i alla fall, den gode Hjalmar?
Senast inlagda
Mest aktiva läsvänner
Senaste ändrade
Mest besökta
Senast bildade
Populärast
Senast ändrad
4.
5.