2009-02-09 · 21:44
Är det intressant att höra vad någon tycker om en bok om man alls inte vet vem det är som tycker? Kan vi diskutera läsning utan att också diskutera vem det är som läser? Blir det meningsfullt?
Det finns ju de som anser att man ska lämna författaren utanför läsningen, förstå en bok utan att blanda in författarens liv, förhålla sig till texten-i-sig. En sådan läsning går säkert, tänker jag (även om jag har lite svårt att förstå vitsen med det, alla böcker är ju trots allt skrivna av författare, av människor som inte skapar ur ett tomrum), men hur läser man texten-i-sig utan att förhålla sig till vem det är som läser den?
Någon filosof har sagt att egentligen är det oväsentligt om det finns en verklighet-i-sig, ett ting-i-sig eftersom vi ändå inte kan veta något om den världen och verkligheten annat än genom våra sinnen. Kanske samma sak med en text-i-sig, den kan aldrig tolkas utan att bli läst, av läsare med olika erfarenheter och värderingar.
Vad är det till exempel som gör att Vägen av Cormac McCarthy läses så olika av catalpa och chrisma?
Du blir vad du läser, brukar det väl heta, men visst är det också så att du läser genom den du är. Därför måste vi få vara personligheter härinne på bokcirklar, inte bara åsikter. Vi är ju läsvänner!
Det finns ju de som anser att man ska lämna författaren utanför läsningen, förstå en bok utan att blanda in författarens liv, förhålla sig till texten-i-sig. En sådan läsning går säkert, tänker jag (även om jag har lite svårt att förstå vitsen med det, alla böcker är ju trots allt skrivna av författare, av människor som inte skapar ur ett tomrum), men hur läser man texten-i-sig utan att förhålla sig till vem det är som läser den?
Någon filosof har sagt att egentligen är det oväsentligt om det finns en verklighet-i-sig, ett ting-i-sig eftersom vi ändå inte kan veta något om den världen och verkligheten annat än genom våra sinnen. Kanske samma sak med en text-i-sig, den kan aldrig tolkas utan att bli läst, av läsare med olika erfarenheter och värderingar.
Vad är det till exempel som gör att Vägen av Cormac McCarthy läses så olika av catalpa och chrisma?
Du blir vad du läser, brukar det väl heta, men visst är det också så att du läser genom den du är. Därför måste vi få vara personligheter härinne på bokcirklar, inte bara åsikter. Vi är ju läsvänner!
SKRIV KOMMENTAR
·
15 KOMMENTARER
·
1899 VISNINGAR
Lotta Th
2009-02-09 · 22:16catalpa
2009-02-09 · 22:49
Igen - jag skrev ett långt inlägg och kopplades bort, har nu fått dela det i två, på Ninas inrådan, ska se om det går:
catalpa
2009-02-09 · 22:50
Rolig diskussion!
(och jag som skulle gå o lägga mig meddesamma)
Vad betyder VEM?
Vem jag är? vad är vem?
I dag intervjuas den folklige hjärtlige rike och brutale (känner honom inte) Percy Nånting fotbollspampen i Sydsvenskan och han säger med stor självklarhet att "Man kan ju bara vara sig själv! Det är ju självklart!"
Jaha. Jaså det är den man är.
(Definition av snömos: det påstående som inte på ett meningsfullt kan vändas till sin motsats och diskuteras.)
Jag är kanske: Långtradarchaufför. Trebarnsmamma. Gammal kibbutznik.
Är det i så fall vem jag är?
forts
(och jag som skulle gå o lägga mig meddesamma)
Vad betyder VEM?
Vem jag är? vad är vem?
I dag intervjuas den folklige hjärtlige rike och brutale (känner honom inte) Percy Nånting fotbollspampen i Sydsvenskan och han säger med stor självklarhet att "Man kan ju bara vara sig själv! Det är ju självklart!"
Jaha. Jaså det är den man är.
(Definition av snömos: det påstående som inte på ett meningsfullt kan vändas till sin motsats och diskuteras.)
Jag är kanske: Långtradarchaufför. Trebarnsmamma. Gammal kibbutznik.
Är det i så fall vem jag är?
forts
catalpa
2009-02-09 · 22:51
forts.
Eller är jag: catalpa, hon som frågade en annan bokcirkelmedlem varför hon läste en bok hon verkade tycka illa om och sen fick huka sig här på sajten i flera dagar? en pudelägande närapensionär som längtar lika mycket efter arbetet som efter att sluta arbeta? en operaälskande farmor som reser Europa runt för att civilisera tonårsbarnbarnet (skidsemester på sportlovet).
Och då är jag förstås en annan läsare, och läser en annan bok när jag läser Pappan och havet eller Vägen, än om jag är gift med en hustrumisshandlare och periodare, och inte får gå till tvättstugan ensam.
Men vem vet vem jag är? Jag är ju inte alls lika säker på saken som Percy. Jag är kanske allihop, har dom inne i mig, lager på lager.
(tro inte allt)
Nej, Nina, jag raljerar inte med det du skrev, jag bara leker, och är lite trött, det var en sen fest i går och en tidig morgon i morse. Och här sitter jag igen.
Men jag, tillochmed alla de där jag, vi läser de där böckerna som olika böcker i olika perioder. Ibland läser vi dom inte alls. Bolano kunde jag öht inte hålla ihop, men då var jag förstås sjukskriven och kunde inte köra på motorvägen heller.
Detta flöt ut lite grann, jag ser fram emot fleras inlägg att studsa emot!
Eller är jag: catalpa, hon som frågade en annan bokcirkelmedlem varför hon läste en bok hon verkade tycka illa om och sen fick huka sig här på sajten i flera dagar? en pudelägande närapensionär som längtar lika mycket efter arbetet som efter att sluta arbeta? en operaälskande farmor som reser Europa runt för att civilisera tonårsbarnbarnet (skidsemester på sportlovet).
Och då är jag förstås en annan läsare, och läser en annan bok när jag läser Pappan och havet eller Vägen, än om jag är gift med en hustrumisshandlare och periodare, och inte får gå till tvättstugan ensam.
Men vem vet vem jag är? Jag är ju inte alls lika säker på saken som Percy. Jag är kanske allihop, har dom inne i mig, lager på lager.
(tro inte allt)
Nej, Nina, jag raljerar inte med det du skrev, jag bara leker, och är lite trött, det var en sen fest i går och en tidig morgon i morse. Och här sitter jag igen.
Men jag, tillochmed alla de där jag, vi läser de där böckerna som olika böcker i olika perioder. Ibland läser vi dom inte alls. Bolano kunde jag öht inte hålla ihop, men då var jag förstås sjukskriven och kunde inte köra på motorvägen heller.
Detta flöt ut lite grann, jag ser fram emot fleras inlägg att studsa emot!
bokaina
2009-02-09 · 22:58
Jag skulle inte heller skriva något mer här ikväll. Ligger egentligen i soffan och läser Dragspelarens son.
"Man kan ju bara vara sig själv. Det är självklart!" Så säger endimensionella människor när de får kritik: "Jamen, det är ju så här jag är. Det går inte att ändra på." Det är sant, om man låter det bli sant.
Får väl också säga "En bok är aldrig samma bok", apropå det där att man aldrig kan kliva i samma vatten igen.
Lotta Th
2009-02-10 · 07:23
Vilket klokt och underbart inlägg catalpa. Men inte menade jag att hoppa på dif för att jag tycker om Vägen och inte du. Jag kan mycket väl förstå det.
Det kan hända mig att jag inte vill läsa en bok som får alltför mycket beröm.
Jag fick en uppsträckning av min dotter en gång när jag sa något slarvigt om hur det ser ut en ens verklighet. Hon sa att min verklighet är väldigt olik en som är arbetslös, som jobbar som t-banetågsförare, ja, jag fattade och lärde mig att inte slarva med ord. Men det var i en allvarlig diskussion. Ibland måste man få slarva, till och med orden.
Här tänkte jag illustrera med lite "ordslarv" men kom inte på något kul sätt. hahahaha
Det kan hända mig att jag inte vill läsa en bok som får alltför mycket beröm.
Jag fick en uppsträckning av min dotter en gång när jag sa något slarvigt om hur det ser ut en ens verklighet. Hon sa att min verklighet är väldigt olik en som är arbetslös, som jobbar som t-banetågsförare, ja, jag fattade och lärde mig att inte slarva med ord. Men det var i en allvarlig diskussion. Ibland måste man få slarva, till och med orden.
Här tänkte jag illustrera med lite "ordslarv" men kom inte på något kul sätt. hahahaha
Nina Frid
2009-02-10 · 10:39
Catalpa, visst är det det svåraste som finns att "bara vara sig själv"? Vem?
catalpa
2009-02-10 · 17:11
Kära Lotta Th!
Vägen är min favoritbok, men det är inte lätt att hålla isär alla trådar.
Och inte var "påhoppet" nåt påhopp men jag hukade mig ändå... men jag kom igen.
Det är en väldigt spännande diskussion, den också, som jag var inne i då, om varför man faktiskt ibland lockas att läsa vidare i böcker som man inte tycker om. Eller om man nu gör det av plikt mot boken. Eller om man ibland tycker om att hata nån man läser om.
Jag tror dessutom att det är "nyttigt" att nån gång ibland läsa böcker som man tycker illa om. Man kan ändra sig. Och efteråt vet man i alla fall mera än man hade gjort annars.
Så jag menade min fråga den gången, men formulerade mig nog inte så väl.
Vägen är min favoritbok, men det är inte lätt att hålla isär alla trådar.
Och inte var "påhoppet" nåt påhopp men jag hukade mig ändå... men jag kom igen.
Det är en väldigt spännande diskussion, den också, som jag var inne i då, om varför man faktiskt ibland lockas att läsa vidare i böcker som man inte tycker om. Eller om man nu gör det av plikt mot boken. Eller om man ibland tycker om att hata nån man läser om.
Jag tror dessutom att det är "nyttigt" att nån gång ibland läsa böcker som man tycker illa om. Man kan ändra sig. Och efteråt vet man i alla fall mera än man hade gjort annars.
Så jag menade min fråga den gången, men formulerade mig nog inte så väl.
Lotta Th
2009-02-10 · 18:00
catalpa: Som du säger, jag tappar trådar, tänker fel, skriver innan jag tänkt färdigt. Det är ju klart att man läser som den man är, alla delar, skröpliga, vackra, blommande, veka, starka. Kloka!
När jag var sjuk kunde jag inte heller köra på motorvägen, inte på broar, inte i tunnlar, inte åka båt, inte flyga...
När jag var sjuk kunde jag inte heller köra på motorvägen, inte på broar, inte i tunnlar, inte åka båt, inte flyga...
Inea
2009-02-10 · 18:29
Catalpa, vilken intressant frågeställnig, huruvida man ska läsa klart en bok eller inte. Varför sugs man att läsa klart fast man egentligen inte gillar temat...mmmm...tal att tänkaspå...
Själv läste jag Caipirinha med döden och var väldigt tveksam till att huvudpersonen mötte döden utan att dö, liksom. Men trots min tveksamhet kunde jag inte slita mig från boken och läste klart den. Knepigt, tycker jag.
Själv läste jag Caipirinha med döden och var väldigt tveksam till att huvudpersonen mötte döden utan att dö, liksom. Men trots min tveksamhet kunde jag inte slita mig från boken och läste klart den. Knepigt, tycker jag.
Inea
2009-02-10 · 18:29
tål att tänkas på, ska det naturligtvis vara...
Nanne
2009-02-10 · 18:55
Det där med att folk läser böcker olika är intressant. För många gånger har man ju stött på böcker som MÅNGA höjt till skyarna, men som man själv sågat av vid fotknölarna eller tvärtom, man bara älskar en bok men andra orkar inte ens läsa första sidan på samma bok.
Men jag vet inte, jag skulle nog aldrig bli sur, bli arg på någon som inte älskar samma böcker som mig, jag skulle nog bara tycka synd om de att de missat en enorm läsupplevelse. :D
Jag skulle nog fråga de vad de inte gillade med boken, försöka förstå deras avsky till boken. :D
Men jag vet inte, jag skulle nog aldrig bli sur, bli arg på någon som inte älskar samma böcker som mig, jag skulle nog bara tycka synd om de att de missat en enorm läsupplevelse. :D
Jag skulle nog fråga de vad de inte gillade med boken, försöka förstå deras avsky till boken. :D
Lotta Th
2009-02-10 · 19:23
Ta mig inte bokstavligt, klart att jag inte blir arg! 
catalpa
2009-02-10 · 22:13
Mira - är du gamla Nina?
Ett fint samtal har vi om Vägen!
Jag trodde också att slutet var gott, alltså tills vidare, tills också de dog - men någon här på sidan före framtanken att det som hände på slutet endast hände i hans fantasi, att det var en vision, en dröm.
..."Maps and mazes. Of a thing which could not be put back. Not be made right again." ...
Att slutet som vi får det är en vision kan man tänka eftersom den värld McCarthy beskriver verkligen inte kan be made right again, det vet vi ju. Men kanske när vi närmar oss döden släpper ångesten och verkligheten, och vi ser ljuset - får leva en kort fantasi av räddning
Vet inte - men tyckte att tanken var ett bättre alternativ än happy end.
Chrisma - nej, inte blir jag ledsen, tvärtom, jag tycker det är spännande att du och jag, som det verkar, ibland kan dela åsikt, och sen att vi läser så helt olika böcker denna gången.
När jag läste det du skrev associerade jag till den avsky man ibland kan känna för en person, och om man sen blir vän med just den personen så blir det en djupare vänskap än med många andra... men det är kanske lite fräckt, ungefär som när man säger till folk att de egentligen är troende fast de bara inte vet det.
Nu godnatt!
Ett fint samtal har vi om Vägen!
Jag trodde också att slutet var gott, alltså tills vidare, tills också de dog - men någon här på sidan före framtanken att det som hände på slutet endast hände i hans fantasi, att det var en vision, en dröm.
..."Maps and mazes. Of a thing which could not be put back. Not be made right again." ...
Att slutet som vi får det är en vision kan man tänka eftersom den värld McCarthy beskriver verkligen inte kan be made right again, det vet vi ju. Men kanske när vi närmar oss döden släpper ångesten och verkligheten, och vi ser ljuset - får leva en kort fantasi av räddning
Vet inte - men tyckte att tanken var ett bättre alternativ än happy end.
Chrisma - nej, inte blir jag ledsen, tvärtom, jag tycker det är spännande att du och jag, som det verkar, ibland kan dela åsikt, och sen att vi läser så helt olika böcker denna gången.
När jag läste det du skrev associerade jag till den avsky man ibland kan känna för en person, och om man sen blir vän med just den personen så blir det en djupare vänskap än med många andra... men det är kanske lite fräckt, ungefär som när man säger till folk att de egentligen är troende fast de bara inte vet det.
Nu godnatt!
Mira
2009-02-10 · 22:19
Ja, catalpa, jag bytte namn. Samma vokaler som förut är det, i och a. Har inte riktigt vant mej än bara. Men det kommer väl.
Senast inlagda
Mest aktiva läsvänner
Senaste ändrade
Mest besökta
Senast bildade
Populärast
Senast ändrad
4.
5.
Jag har en vän som är pensionerad violinprofessor (fastän e...meritus, stavas det så?) och hans öron hör helt annat än mina. Han kan musikens historia ända ut i sina egna fingertoppar, och har också spelat mycket av den och kan analysera på ett sätt som jag aldrig kommer att lära mig. Ändå njuter jag av musiken. När jag en gång stolt presenterade en cd med en helt makalös ung improviserande jazzmusiker blev jag nästan stött för att hennes musik och röst inte alls talade till honom. Men bara nästan.