2009-04-07 · 01:30

skriver O Wikström i
Sonjas godhet
och nåden det är att få vara föremål för andras omsorg och ömhet!
Det är nåd.
Jag gillar det ordet
och jag tycker mycket om Wikströms sätt att ta sig an det.
Just nu - där jag är i boken - resonerar han
om Torgny Lindgrens beskrivningar av skrivandet
och det sannfärdiga ljugandet i berättelsen,
i läsandet av berättelsen
i berättandet av mitt liv
blir jag till, säger han,
men saker måste döljas därför att det inte går
att berätta dem
och det är då vi kommer in på nåden.
Lysande faktiskt - om jag hade författardrömmar, särskilt,
men språkets förmåga att dölja och att ta fram det
outsägliga - som i poesin - är ju Märkvärdigt.
Eller hur?

Skriv kommentar

Kommentarer