Jag har också läst nedströrtad ängel nyligen på förslag av en (kvinnlig förstås) vän. Det var en känsla, av overklighet  som infann sig hos mig. Visst handlar den om våra djupaste behov, önskningar och längtan. Den visar att en människa kan gå hur långt som helst, för att få lite kärlek, bekräftelse eller ömhet. Det går inte att förhålla sig likgiltig till boken: Den ger ibland en känsla av äckel, avsmak och självdestruktivitet. Visst är det beroende det handlar om, för ingen av de vuxna inblandade är i balans med sig själva och förmår leva ett eget liv. Och tragiken och oförmågan har ett pris: Det är barnen, som offras. Det händer om och om igen runt omkring oss, det är den hemska sanningen!