Mot sommaren

2009-05-01 · 10:59

Sköna maj välkommen! Så är det äntligen dags för mig att göra officiell entré här på Bokcirklar som gästbloggare. Det gör mig glad. Det blir min uppgift att slå följe med er fram till sommaren. Det kommer säkert att gå alldeles för fort, men jag ska försöka göra det mesta av det.

Så vem är jag?

Jag lättade lite på förlåten häromdagen när jag torrsimmade i min läsdagbok, men det är lika bra att vi tar det ordentligt från början.
Kriminalromanen Spåren på bryggan skrev jag 2006 efter att i många år ha tänkt tanken (som så många andra) att det skulle vara fantastiskt kul att skriva en roman. Jag hade precis flyttat till Strängnäs från Stockholm och var nyfiken på min nya hemstad. Jag fångades av den speciella stämningen, stadens historia och den vackra miljön. Det blev en parallellhistoria mellan 1960-tal och nutid, en samhällsskildring och ett mysterium i behov av att lösas. Det blev många och starka karaktärer, ett steg in i livet på en landsortstidning och en betraktelse över betydelsen av utanförskap och mobbning; också en studie i grupptryck, feghet och missriktad välvilja.
När boken var skriven ville jag att många skulle läsa den. Kanske inte så förvånande, men inte alls självklart; omgivningens dom kan ju i värsta fall vara hård.
Jag skickade aldrig in den till något förlag.
Min energi var på topp och jag ville, kunde eller orkade inte vänta; inte lägga mitt manus i ett kuvert och hovsamt låta tiden gå och hoppas på en respons.
Beslutet kom inte som en blixt från klar himmel, det snarare kröp sig på. Jag jagade inte ett förskott eller en ny karriär. Jag ville bli läst. Jag var nyfiken på den litterära världen, men också på bokhandlarnas universum. Hur säljer man en bok? Hur når man ut?
Det var så Kura Skymning Förlag blev till och kanske var det då äventyret verkligen började.

SKRIV KOMMENTAR · 5 KOMMENTARER · 795 VISNINGAR

Skriv kommentar

Kommentarer

pippilin

2009-05-01 · 20:46

Ja, jag har ju sett dig här tidigare men välkommen i alla fall, nu med.

chrisma

2009-05-01 · 22:48

Har du sålunda ett eget förlag?
Och "kura skymning" ger mig två riktningar på tanken,
att "knö" upp sig i soffan i skymningen och kanske läsa
eller
att låta sig drabbas av någon läskig spök- eller deckarhistoria?
Det första gillar jag
det andra kan jag vara utan.
Är det båda,eller en av dem eller något helt annat, tro?

chrisma

2009-05-01 · 22:48

Lotta Th

2009-05-02 · 06:06

Välkommen!
Starta ett förlag. Det låter ju som en självklar idé. Inte. Som Björn Gustafsson skulle ha sagt. Alltså, beslutet från en klar himmel. Har du den sortens erfarenheter, kostar det inte en massa pengar? Berätta mer, för en fegis som aldrig får den sortens djärva idéer!
Känner du och Micke Fant, som också startat, eller i alla fall skulle.

Lars Rambe

2009-05-02 · 07:15

Tack för alla kommentarer!
Jo, jag har alltså ett eget förlag som jag använder för att hantera min litterära verksamhet. Jag tycker att begreppet "kura skymning" är mycket vackert. Det är sällan som vi ger uttryck en så känslofylld och inte helt fastställd innebörd i det svenska språket. Vi går oftast mer rakt på. Detta till skillnad från till exempel den gamla kinesiskan. Om man besöker den förbjudna staden i Beijing så kan man se flera inskriptioner med bara ett tecken i varje där ordet det representerar kan betyda någonting som "känslan av daggvåt gräsmatta under fötterna en tidig morgon" eller "starten på en resa" (mitt påhitt i detta fall, men ni förstår principen).
Sedan skriver jag deckarhistorier, så visst finns den komponenten där också.

Jag ska berätta mer om detta med eget förlag - kommer på bloggen strax. Jo, jag känner Micke, men inte av den anledningen.