Månad
År
2009-05-13 · 09:49
Jag har funderat en del kring detta. I Ut ur skuggorna träffar vi bland annat tre rånare på flykt, hänvisade till varandra i en stuga ute i skogen. De har mycket lite gemensamt och har ingen särskild anledning att tycka om varandra. Tvärtom. Hat och förakt skulle vara naturligare.
Ändå uppstår ett slags samförstånd. Det är delvis motiverat av omständigheterna och hotet utifrån, men det räcker inte som förklaring. Det finns ingen djup ärlighet eller några hedervärda avsikter. Det finns ingen förhoppning om att verkligen bli vänner, eller att skapa en varaktig trygghet. Ändå sitter de där plötsligt och skrattar tillsammans förbehållslöst och hjärtligt.
Det bygger på en primitiv insikt att de bara har varandra och att ingen annan egentligen kan hjälpa dem. Jag tror att det stämmer. Att vi söker trygghet där vi kan hitta den. Det är rationellt även om det kan uppfattas som motsatsen. Ur oheliga allianser uppstår alltid spänning. Det är intressant att skildra, och jag tror att det ger en nerv i berättandet som har chans att beröra många läsare.
Relationen mellan författaren och läsaren kan många gånger präglas av samma dynamik. Även negativa känslor är beröring. Likstelhet är ointresse.
För övrigt anser min fru att arbetsnamnet inte gör boken rättvisa, att det behövs en titel som låter betraktaren ana att det här är något annorlunda, en flod av intryck, ett pianostycke, ett stycke svensk sommar och mycket mera. Hon kan ha rätt. Så hur bryter man då ointresset? Hur når man ut från omslaget, tar tag i slipsen eller scarfen och rycker till?
Ändå uppstår ett slags samförstånd. Det är delvis motiverat av omständigheterna och hotet utifrån, men det räcker inte som förklaring. Det finns ingen djup ärlighet eller några hedervärda avsikter. Det finns ingen förhoppning om att verkligen bli vänner, eller att skapa en varaktig trygghet. Ändå sitter de där plötsligt och skrattar tillsammans förbehållslöst och hjärtligt.
Det bygger på en primitiv insikt att de bara har varandra och att ingen annan egentligen kan hjälpa dem. Jag tror att det stämmer. Att vi söker trygghet där vi kan hitta den. Det är rationellt även om det kan uppfattas som motsatsen. Ur oheliga allianser uppstår alltid spänning. Det är intressant att skildra, och jag tror att det ger en nerv i berättandet som har chans att beröra många läsare.
Relationen mellan författaren och läsaren kan många gånger präglas av samma dynamik. Även negativa känslor är beröring. Likstelhet är ointresse.
För övrigt anser min fru att arbetsnamnet inte gör boken rättvisa, att det behövs en titel som låter betraktaren ana att det här är något annorlunda, en flod av intryck, ett pianostycke, ett stycke svensk sommar och mycket mera. Hon kan ha rätt. Så hur bryter man då ointresset? Hur når man ut från omslaget, tar tag i slipsen eller scarfen och rycker till?
SKRIV KOMMENTAR
·
6 KOMMENTARER
·
761 VISNINGAR
LinaPinaBallerina
2009-05-13 · 22:48
Jag höll på att säga att man sliter av bara helvete. Men du når ut och du kommer att göra det än mer. Jag gillar vad du skriver här, hur du skriver här, vad du skriver om så nu är det bara boken kvar att läsa. Visst har du sagt att den finns som ljudbok?
Lars Rambe
2009-05-13 · 23:24
Jo, det går att bokstavligen vrida upp volymen. Spåren på bryggan finns som ljudbok med mig som inläsare. 
Jag skriver vidare - och kämpar utav helvete.
Agens hjärta Edward ligger här och väntar på mig.
Micke
2009-05-14 · 05:13
Det låter fullkomligt trovärdigt att människor utlämnade åt varandra finner gemenskap.
Ang din fråga är det något som pr-lärda har tvistat om i ett sekel...
Ang din fråga är det något som pr-lärda har tvistat om i ett sekel...
Nina Frid
2009-05-14 · 09:43
Är det inte därför de alltid blir kära i varandra i Big brother och sånt... Man tager vad man haver, liksom? Var läste jag det där med att låt en kvinna åka hiss tio våningar med en främmande man - när de har kommit upp är hon förälskad. Var det i Agnes hjärta Edward, Lina?
Lars Rambe
2009-05-14 · 10:05
Micke, morgontidig eller nattsudd extreme? 
Jo, frågan om hur man når ut är förstås gammal som gatan, men blir inte heller inaktuell. Det första är väl att man själv ska vara nöjd med hur budskapet förmedlas; när det gäller en bok att titel, omslag och beskrivning leder läsaren rätt. Om det sedan fungerar är en helt annan mojäng...
10 våningar - det låter som skrämmande sex appeal, men visst gör tillfället mannen.
Här vrider jag det kanske ett snäpp till. I min scen gör sig karaktärerna inga illusioner om varandra. De finner ingen tillit och samarbete ligger inte naturligt för dem. Men ändå, så här är det nog och jag är glad att ni ser det också!
Jo, frågan om hur man når ut är förstås gammal som gatan, men blir inte heller inaktuell. Det första är väl att man själv ska vara nöjd med hur budskapet förmedlas; när det gäller en bok att titel, omslag och beskrivning leder läsaren rätt. Om det sedan fungerar är en helt annan mojäng...
10 våningar - det låter som skrämmande sex appeal, men visst gör tillfället mannen.
Här vrider jag det kanske ett snäpp till. I min scen gör sig karaktärerna inga illusioner om varandra. De finner ingen tillit och samarbete ligger inte naturligt för dem. Men ändå, så här är det nog och jag är glad att ni ser det också!
LinaPinaBallerina
2009-05-14 · 10:46
Jo, det var nog i AhjärtaE du läste det Nina, men det var min frisör som förmedlade den djupa insikten som ursprungligen lär ha kommit från Rubenstein och jag norpade. Se där en vandringssägen om någon, undrar hur den löd från början, för i boken tror jag att de åkte nedåt 
. Av Lars tre skumma typer ser jag framför mig Shanti Rooney som en. Hejaheja
. Av Lars tre skumma typer ser jag framför mig Shanti Rooney som en. Hejaheja
Senast inlagda
Mest aktiva läsvänner
Senaste ändrade
Mest besökta
Senast bildade
Populärast
Senast ändrad
2.