Bonniers och pirater

2009-05-24 · 23:40

Pest eller kolera. Jag kan inte riktigt släppa det här med Bonniers syn på sina författare. Under våren har IPRED-lagen diskuterats och jag har inte tvekat i mitt stöd för effektiva åtgärder för att helga författarnas rätt att få betalt för sitt arbete, trots alla problem som man kan se med risk för ett övervakningssamhälle och övertramp mot den personliga integriteten. Men lika lite som det finns anledning att värna pedofilers integritet behöver vi skydda piraters. Om man älskar kultur måste man också vara beredd att betala för den annars försvinner mycket av det vi lever för, det är jag övertygad om.
Ett av de tyngsta argumentet för mig i detta är att det inte är bästsäljarna och de stora förlagen som drabbas hårdast av piratkopiering utan i stället författare och förlag som arbetar med små marginaler.
Men var kommer då Bonniers in i detta? Jo, det mest upprörande med avtal som inte tillförsäkrar författarna ersättning är att de innebär att inte heller förlaget visar att man alls värdesätter det litterära arbetet. Om bokrättigheter ska överlåtas vederlagsfritt, på vilket sätt är då Bonniers bättre än de pirater som de förutsätts bekämpa?
Jag vill hemskt gärna tro att de är mycket bättre, men frågan är principiellt viktig. Jag hoppas på ett svar och en korrigering. I slutändan handlar det om respekt och lojalitet.

SKRIV KOMMENTAR · 2 KOMMENTARER · 586 VISNINGAR

Skriv kommentar

Kommentarer

Lisa

2009-05-25 · 11:37

Du är uppenbarligen inte insatt i vad Ipred innebär och hur lagen strider mot de mänskliga rättigheterna. Där, står det tydligt att varje människa har rätt att betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisas.

Med Ipred har företag rätt att utdöma gigantiska skadestånd, mycket större än vad som är brukligt för våldtäkt och misshandel.

Utan rättslig prövning, utan bindande bevis (ett IP-nummer är inte ett personnummer som många tycks tro) kan en ung människas framtid slås i spillror. Allt för att ”helga” kreatörerna, eller snarare storföretagens, rättigheter.

Jag är också kreatör, jag riskerar också att bli kopierad. Hellre arbetar jag med något annat och skapar på fritiden en bidrar till brott mot de mänskliga rättigheterna i jakt på mesta möjliga royalty. Det är inte ens så att kreatörerna fått del av skadestånden hittills.

Till skillnad från dig jämställer jag inte pirater med pedofiler. Pedofili är ett allvarligt brott som ger fängelse och därför är det ibland berättigat att ibland använda integritetskränkande metoder för att säkerställa skulden. Och jag anser att alla människor har rätt till integritet till dess att misstankar om allvarliga brott föreligger.

Jag vill också gärna ta del av en studie som visar att kreatörer i marginalen drabbas hårdare än bestsellerförfattare. Många experter anser att nedladddning knappt påverkar försäljningssiffrorna.

Jag är inte pirat själv och laddar inte ner saker från nätet illegalt. Jag tror inte heller på att upphovsrätten helt ska elimineras. Men det gör mig livrädd att se hur vissa kreatörer så lättvindigt är beredda att sälja ut de mänskliga rättigheterna.

Lars Rambe

2009-05-25 · 16:19

Allt är inte svart eller vitt. Att påstå att Ipred strider mot de mänskliga rättigheterna är en grov förenkling likvärdig med att påstå att varje potentiellt integritetskränkande åtgärd är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Som jag skrev i inlägget är det inte heller okomplicerat, men min poäng är att någonstans måse man dra en gräns. Att stjäla någon annans arbete kan aldrig vara OK. Som advokat som arbetar med immateriella rättigheter varje dag så tycker jag att jag är hyggligt insatt och jag delar inte din uppfattning om hur beviskravet ska tolkas. Den diskussionen kan vi ta någon annanstans.

Sedan anser jag inte att en ung människas liv normalt slås i spillror av en civilrättslig process. Att bli åtalad för stöld är sanolikt mer traumatiskt och vad mig anbelangar är det samma sak.

Vem som drabbas mest handlar om ren företagsekonomi. Alla produkter kostar mest i början. Det blir ingen utgivning om inte man kan hoppas på att få täckning för produktions- och marknadsföringskostnader. Sverige behöver fler kulturella uttryck, inte färre, anser jag. Inte ens bästsäljarförfattarna tjänar mer än en genomsnittlig svensk VD, och de författarna är mycket lätträknade.