...
Månad   År
av Patti Smith
Betyg 8
 
NAMN
HEMSTAD

Aj!

2009-06-22 · 11:04
Föreställ er att ni försummat barn, vänner och karriär för någon som ni trodde var ert livs kärlek men som visade sig vara en manipulerande psykopat. Föreställ er sedan att ni efter sju års fysisk och psykisk misshandel äntligen bryter er loss och tvingar er själva att gå igenom och kritiskt granska samtliga dåliga val som ledde till att ni är en spillra av ert forna jag. Föreställ er hur ont det gör, och föreställ er sedan att ni tar det ännu ett varv och den här gången ser på skeendet utifrån era barns perspektiv, och hur ännu ondare det måste göra.

Allt detta gör Unni Drougge i Boven i mitt drama kallas kärlek. Och jo, det gör ont att läsa, och jo, det blir bra litteratur!

SKRIV KOMMENTAR · 10 KOMMENTARER · 1081 VISNINGAR

Skriv kommentar


Kommentarer

Lotta Th

2009-06-22 · 15:32
Det är extra starkt just att sonen berättar vissa avsnitt tycker jag.

kanel

2009-06-22 · 16:59

men språket ....

Annika K

2009-06-22 · 20:50
Jag har svårt att läsa Drougge, faktiskt...

durr

2009-06-22 · 21:08
Jag undrar varför,
när jag blev ensam med min son
för 19 år sedan,
stängde av "kärleken"
och gav min energi
till mitt barn o min lill-lilla familj.

De 7 första åren
av vår lilla tvåsamma familj
gav jag t familjen.
Han o jag.
Jo jag vet.
Jag ville inte riskera
att ngt strulförhållande
skulle sabba hans första år.

Nina Frid

2009-06-22 · 21:40
Jag kan inte hålla med om att hon har dåligt språk. Är det inte så att det bara är lätt att döma ut henne som författare för att hon hämtar stoff ur sitt eget liv? Då har jag läst, eller snarare slutat läsa, många romaner som utger sig för att vara litterära och gestaltande, men som har betydligt sämre språk. Jag tycker att hon skickligt låter språket följa de olika perspektiven i berättelsen. Jag läser det som en roman och har inga problem med det. (Så kan man förstås ha massor av synpunkter på hur hon lever sitt liv, hur hon är som mamma etc - det är ingen vacker bild hon ger av sin huvudperson Unni Drougge)

Lotta Th

2009-06-22 · 22:18
Språket i en berättelse kan vara gudomligt vackert men det räcker inte. Det är väl samma sak som med musik, noter blir väl bara noter om spelas som en melodi som når fram. (Men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor ..." ) 
Unni Drougge är inte den bästa stilist jag vet, det är mer det oförvägna och naket berörande som fått mig att läsa de flesta av hennes böcker. De får mig att fundera, provocerar mig ibland. Men kanske är det att hon vågar visa sprickorna, kanske just det nakna, det ofriserade, som hittar in i maggropen på mig.

durr

2009-06-22 · 22:34
Jag har inte läst nåt av henne.
Unni Drougge.
Man kan ju inte läsa allt av alla.
Av alla dessa författare som skriver.
Av dessa författare som skriver utifrån sina liv.
Subjektivt.
Hon vispar förbi ibland här på söder med sitt långa ljusa hår.

Har en väninna som skrivit en del faktaböcker
o som funderar på att skriva mer självbiografiskt.Och hon har material.
Hon är min f.d granne.

Jag ska peppa henne att göra det.
Men jag tror att det TAR PÅ.

chrisma

2009-06-22 · 23:39
Ja, trist och ensidigt språk,
konstruerade berättelser,
vad vill hon säga?

Villemo

2009-06-23 · 00:50
Kan man säga att det är ett slags fortsättning på "På andra sidan Alex?" Den var bra, tycker jag, och en bok jag ännu minns.

himmelriket

2009-06-23 · 16:48
Oavsett vad man tycker om Unni Drougge - engagerar gör hon i alla fall! Härligt när diskussionsvågorna svallar.....
Mest lästa
Mest kommenterade
1.
av
kerstintode
2.
av
kerstintode
3.
av
Caroline L Jensen
5.
av
pippilin
Senast inlagda
Mest aktiva läsvänner
Senaste ändrade
Mest besökta