God fortsättning!

2010-01-03 · 11:19

Pulkabacken utanför har varit full av glada barn sedan klockan åtta i morse! Det är svårt att inte smittas av deras entusiasm, trots att jag hellre stannar inomhus när det är minusgrader. Långa vinterpromenader låter vackert i teorin, men slutar nästan alltid med att jag tar skydd på något varmt café.

Den här jul- och nyårsledigheten har det varit mera liv än läsning. Liten håller på att lära sig gå, och antingen har jag suttit som stöd med utsträckta armar eller blåst och tröstat när de små runda benen inte riktigt har burit. Ibland får romanerna helt enkelt vänta.

Och för att nästan bli sentimental minns jag en man från min studietid, kanske var han 25 år, som började gråta mitt på trottoaren när han såg en mamma vända sig om och lyfta upp sin son som just fallit för att pussa på det onda stället. Det var hans bild av total kärlek.

Jag associerar till Goethe. Det finns väl en och annan ung Werther också i våra tider.

Men, det är kanske inte riktigt vad jag menar med romantik...

SKRIV KOMMENTAR · 5 KOMMENTARER · 759 VISNINGAR

Skriv kommentar

Kommentarer

Hasse

2010-01-03 · 11:23

Man kan ju åtminstone klara sig utan Werthers slut

ewaren

2010-01-03 · 11:59

Nä, inte jag heller! Werther menar jag.

God fortsättning!

Hans-Olov Öberg

2010-01-03 · 19:21

Romantiken får man kanske ta där man finner den; i en smärthämmande blåsning på trottoaren, i en spegelblank mahognybåtyta under det nattliga vaktpasset på båtklubben eller i "installationen lyckades"-meddelandet från datorn... Finders, keepers och snubbla på!