2010-02-23 · 21:59
Muminpappan och Snork sitter på verandan med förlorat självförtroende. Snork tvivlar på att han någonsin kommer kunna uppfinna igen och Muminpappans memoarer behöver nog vila. Muminmamma kommer förstås med tebrickan, men det är inte alltid som de kvinnliga omsorgerna kan ge tröst. Räddningen kommer istället när Mumintrollet och hans vänner hittar en trasig segelbåt på stranden och Pappa och Snork kan sätta igång med projektet reparera båt och iordningsställa den för en segeltur med hela familjen!
- Det här gör Muminpappan gott, ler Mamma, när han med träningsverk och arbetstrött rygg tar sig upp för muminhusets trappa på kvällen.
Med båtarbetet bygger de verkligen upp sitt självförtroende på nytt och Pappa kan med nya intryck återvända till sina memoarer och Snork till sina ritningar över nya uppfinningar.
(Åh, den som ändå var född man!)
Jag ser på mumintrollen med liten Ester. När hon sedan druckit sin välling och jag ligger bredvid henne i mörkret, lyssnar på andetagen som ska berätta att hon sover, är det en tanke som klarnar - litteraturkritikernas samlade fascination för Kristian Lundbergs självbiografiska berättelse Yarden kanske inte bara har med språkbehandling, berättarteknik och ton att göra, eller ens med klassperspektiv, dokumentära avslöjanden och solidaritet -- mitt i allt anar jag att det kan vara kulturskribentens beundran för kroppsarbete.
Det här är en man som har lyft, burit, ansträngt sina muskler, delat sjabbiga fikarum med andra daglönearbetare och från den lägsta botten liksom brutit sig ur förnedringen med sina kraftiga arbetarnävar och återvunnit männens respekt. Jo, jag är övertygad om att det är en fantastisk roman. Också.
Vad gör en kvinna som kastats ut från redaktionen efter fusk, som har skatteskulder och kravbrev i mängder? Finns det något hon skulle kunna göra, vilken sorts segelbåt skulle hon kunna färdigställa för att återerövra på liknande sätt? Timvikarie inom äldreomsorgen? Hushållsnära tjänster? (Vem tycker att dessa kvinnors trötta ryggar är värda beundran?) Eller kanske som strippa i Köpenhamn?
Minns ni Caroline L Jensens Champagneflickan? Hon hade exakt samma ekonomiska nödläge (men hade blivit dumpad av en pojkvän, inte fuskat sig i knipa) och från juridikstudierna flyttar hon till en värld där de män som har pengar äger dig. Har den kallats arbetarroman? Väckte hon respekt genom sitt förnedrande kroppsarbete? Inte vad jag vet. Den kallades en sann historia, något kladdigt från bekännelseträsket. Där riskerade Lundberg aldrig att hamna, trots att han verkligen intygat att vartenda ord i hans roman är sant.
(Åh, den som ändå var född man!)
- Det här gör Muminpappan gott, ler Mamma, när han med träningsverk och arbetstrött rygg tar sig upp för muminhusets trappa på kvällen.
Med båtarbetet bygger de verkligen upp sitt självförtroende på nytt och Pappa kan med nya intryck återvända till sina memoarer och Snork till sina ritningar över nya uppfinningar.
(Åh, den som ändå var född man!)
Jag ser på mumintrollen med liten Ester. När hon sedan druckit sin välling och jag ligger bredvid henne i mörkret, lyssnar på andetagen som ska berätta att hon sover, är det en tanke som klarnar - litteraturkritikernas samlade fascination för Kristian Lundbergs självbiografiska berättelse Yarden kanske inte bara har med språkbehandling, berättarteknik och ton att göra, eller ens med klassperspektiv, dokumentära avslöjanden och solidaritet -- mitt i allt anar jag att det kan vara kulturskribentens beundran för kroppsarbete.
Det här är en man som har lyft, burit, ansträngt sina muskler, delat sjabbiga fikarum med andra daglönearbetare och från den lägsta botten liksom brutit sig ur förnedringen med sina kraftiga arbetarnävar och återvunnit männens respekt. Jo, jag är övertygad om att det är en fantastisk roman. Också.
Vad gör en kvinna som kastats ut från redaktionen efter fusk, som har skatteskulder och kravbrev i mängder? Finns det något hon skulle kunna göra, vilken sorts segelbåt skulle hon kunna färdigställa för att återerövra på liknande sätt? Timvikarie inom äldreomsorgen? Hushållsnära tjänster? (Vem tycker att dessa kvinnors trötta ryggar är värda beundran?) Eller kanske som strippa i Köpenhamn?
Minns ni Caroline L Jensens Champagneflickan? Hon hade exakt samma ekonomiska nödläge (men hade blivit dumpad av en pojkvän, inte fuskat sig i knipa) och från juridikstudierna flyttar hon till en värld där de män som har pengar äger dig. Har den kallats arbetarroman? Väckte hon respekt genom sitt förnedrande kroppsarbete? Inte vad jag vet. Den kallades en sann historia, något kladdigt från bekännelseträsket. Där riskerade Lundberg aldrig att hamna, trots att han verkligen intygat att vartenda ord i hans roman är sant.
(Åh, den som ändå var född man!)
SKRIV KOMMENTAR
·
1 KOMMENTARER
·
599 VISNINGAR
anka
2010-02-26 · 12:38
Det finns nog en grön knapp för män och en röd för kvinnor. Vi borde göra revolution, alla kvinnor på en gång. För man skulle jag inte vilja vara, tror jag. Eftersom jag har haft turen att födas i Sverige, så är det inte så tokigt att vara kvinna, men jag blir halvt galen nästan varje dag att det är sådan skillnad och att det för det mesta är vi kvinnor som råkar illa ut.
Senast inlagda
Mest aktiva läsvänner
Senaste ändrade
Mest besökta
Senast bildade
Populärast
Senast ändrad
4.
5.