• UPPDATERING AV AKTUELL LÄSLISTA

    30/8 2017   Barnmorskan av Katja Kettu   (val av Fido (eeva)

    30/9 2017   Florence Stephens förlorade värld av Ebervall& Samuelson   (val av Juno)

    30/10 2017   Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates   (val av Anna)

    30/11 2017   Kanada av Richard Ford    (val av Husse)

    30/12 2017   Simma med de drunk…[Läs mer]

  • Hejsan alla!

    Det tycks inte vara helt lätt att få tag på nästa bok: Florence Stephens förlorade värld av Ebervall&Samuelson. En bibliotekariedam sa till mig att det står 20 stycken i kö. Oj! Men hon trodde att den kommit ut i pocket. Jag vet inte. Men jag får nog uppsöka ngn bokhandel verkar det som…

    Vill bara förvarna. Nu vet jag inte hur d…[Läs mer]

    • Jag har reserverat den på biblioteket och fått meddelande om att den finns att hämta.
      Det är alltid besvärligt när böckerna är svåra att få tag på. Därför bör vi kanske undvika alltför ”udda” böcker liksom också de nyaste där det ofta kan finnas många reservationer.

  • BARNMORSKAN av Katja Kettu 29 August, 2017 11:50

    • Jag måste medge att jag hade svårt för kärlekshistorien mellan Vildöga och den tyske SS-mannen Johannes. Mannen förblev synnerligen blek som karaktär för mig, och det var han ju kanske också, men jag kunde inte fatta något vidare intresse för honom som person. Han behövs egentligen bara som erotisk rollfigur som handlar om makt, våld, gottycklighe…[Läs mer]

      • Jag har litet svårt för den här boken. Det är rörigt, svårt att hålla reda på personerna och vete vad de har för relation till varandra.Kärlekshistorien handlar väldigt mycket om sex, kanske övervägande. Själva grundintrigen tycker jag inte är så intressant, just för att det är svårt att reda ut trådarna.
        Jag tror, att boken kan vara ännu mera…[Läs mer]

    • Tack Husse! det var en hel del jag inte fattade måste jag erkänna, och det är ju just den skildringen som är intressant och hur kriget påverkade folk.
      Chava: Ja, man undrar vad Vildöga tycker är så fantastiskt med honom. Jag tror det är den där fösta blicken när hon känner sig sedd som kvinna som får henne fast. Det är väl helt enkelt en passi…[Läs mer]

    • Oj! Jag tackar för era inlägg. Men jag blir nog besviken på hur negativa ni låter. Det tog ett tag att komma in i boken, men sedan fascinerade den.
      Håller med om att det lägsta och sjaskigaste hos människan kommer fram. All moral upplöst… ”I krig är allt tillåtet”… Men om det nu var så det såg ut i IRL så ser jag ingen anledning att det INTE…[Läs mer]

      • Just det, Babij Jar, då tänker man på Palmes berömda tal. Det kommer närmare genom skildringen av Johannes. Det är det jag gillar med boken att man dyker rakt i nåt som väl inte skildrats så mycket ur finskt perspektiv. Eller har det?

    • Att beskriva relationen Ss-officer Johannes och barnmorskan Vindöga med ”bara sex” låter litet förklenande. För henne är det ju ingen vardagsvara. Hon är oerfaren och mkt har ”nyhetens behag” för henne. Men det är så mkt mer: han SER henne. Tvekar inte inför hennes vindögdhet. De flesta tycks ha sett åt sidan då, besvärade.
      Däremot är det ju en n…[Läs mer]

      • Mitt intryck är att författarinnan inte ville skildra reala människor utan en bild av de genom mediet av mycket starka kontraster och motsägelser. Hon hamnar speciellt vad Vildöga beträffar vid en föreställning av kvinnlig styrka och makt på gott och ont, och den har en del med mytologierna av hennes världsdel att göra. Att det finns en agenda…[Läs mer]

        • Chava, det stämmer att författaren vil visa på kvinnlig styrka och makt, men vad menar du med formuleringen ”den har en del med mytologierna av hennes världsdel att göra”?

    • Kul att diskussionen kommit igång så bra!
      Håller med Husse att berättelsen är rörig och det är svårt att ha koll på personerna. När jag började läsa kändes det som att boken var en fortsättning på en tidigare, därför att jag inte fick grepp om personerna. Avsaknaden av historisk bakgrund gjorde sitt till, inte många vet att Petsamoområdet ti…[Läs mer]

    • Det känns som om Vindögas ensamhet och yrkesval (val och val…?) åtm delvis beror på en hård och fördomsfull omgivning. Skitprat, helt enkelt! Hon blev föremål för rykten (oskyldig själv, om jag fattat rätt?) p g a sin bakgrund. Var fadern rödgardist…?? Hon kallas ”gall” och man tror att hon inte kan få barn. Var kommer sådant idiotprat ifr…[Läs mer]

      • Jag tror, att det är omöjligt att vara med i ett krig utan att ta psykisk skada. Johannes känner väl skuld efter massmordet i Babij Jar. Han kanske inte deltog aktivt men han var med och dokumenterade händelserna:
        Jo, Vindöga kanske är förälskad i Johannes, men för mig känns det främmande med en kärlek, som bara handlar om det sexuella. De…[Läs mer]

        • Hon själv som fått för sig att hon är ofruktbar? Men då beror det väl likväl på att folk ”tutat i” henne en massa strunt under hennes uppväxt? T ex att hon under pulkaåkning fått en gren i underlivet…Men ingen har ju kollat …
          Att det sexuella kommer till uttryck är inte så konstigt. Var ska de kunna sitta ner och samtala om livet? Det gör de v…[Läs mer]

          • jag tror att de känner en väldig närhet och pga situationen så går de så att säga rakt på med den sexuella kärleken. Kanske har de inte tillgång till orden heller efter vad de varit med om utan sexet blir det sätt att komma nära som de klarar av. Allt är ju också redan väldigt fysiskt i den verklighet de befinner sig i.

          • Arne: Jag menade, att en del av nordiska mytologier från Eddan , Kalevala till andra som återfinns i några av Richard Wagners operor, som t.e. Ragnarök, spökar i bokens föreställningar om Vildöga och som jag trodde mig känna igen.

            Vilken fin diskussion det har blivit här, den får mig att reflektera igen kring vissa av bokens aspekter!

      • Ja det känna som att Vildöga är både utstött och fruktad, ändå behöver lokalbefolkningen henne och har respekt för hennes kunnande. Ungefär som för en trollkvinna förr. Jag tolkar det som att synen på henne från omgivningen gjort henne hård, snarare än kriget i sig. Hon är en ovanlig ”hjältinna” i en roman, rå och hänsynslös ibland men med förmå…[Läs mer]

        • Jo, du har rätt, Arne. De behöver en barnmorska och i o m det får hon mkt makt. Det stämmer att hon mitt i det hemska att skicka flickan till Fähuset ändå är barmhärtig (svårt hitta rätt ord) och gör vad hon kan: drogar henne.

          • Om jag minns rätt räddade hon väl flickans liv. Övriga i lägret ville döda henne.

            • Som jag ser det är frågan om skuld viktig i denna roman. Både Vindöga och Johannes har gjort sig skyldiga till djupt omoraliska handlingar, han som passiv deltagare i massmordet i Babij Jar, hon när hon fördrev Lissus barn.
              Han tog illa upp att hon förstörde hans fotografier från Babij Jar. Varför kan man undra? Vad hade han tänkt göra med dem? Ha…[Läs mer]

    • Nu är jag lite förvirrad om namnen. Visst kallar väl Johannes henne för Vildöga? Ibland står det Vindöga, tror det är andra personer som kallar henne det. Som sagt den är lite klurig att läsa boken.
      Ja det är mycket könsord. Kanske är det meningen att det ska bli en stilbrytning? Det finns ju alltid något mörkt och krasst som lurar.
      Som jag…[Läs mer]

      • Jag har kollat i boken. Det stämmer, att Vildöga är det namn, som Johannes använder.
        Kanske andra säger Vindöga. Jag måste kolla.

        • Jaha där ser man. Ja det vore intressant att veta. Jag kan ju också kolla men inte just nu, har boken på annat håll.

    • Alla kallar henne Vindöga utom Johannes. En nästan övertydlig symbolik för att visa att han ser henne som en högre stående person än omgivningen.

      Men även Johannes är en outsider som betraktas med misstro av andra officerare. Hans mamma var finska, en sämre ras. Hans pappa var pacifist och antinazist, det var bara tack vare sin farbror som han k…[Läs mer]

      • Ja, det kan man undra. Det borde blivit svårt men bilden jag får är att de går upp i varandra och drömmen om varandra och inte tänker på allvar på hur det kommer bli.

      • På sid 193 blir hon kallad Skelöga av Lissu.
        ”Ack, vet du Skelöga du kan aldrig tro vad som har hänt mig. Tack för att du hämtade min Johannes hel och hållen tillbaka”.
        Att höra detta är för Vildöga/Vindöga som att falla ner i Kolosjoki helvetesgrund…

      • Men har för mig att de pratar om Berlin…Apfelstrüdeln o dyl… men det är möjligt att Johannes då tänker i banor av
        Tyskland som segrarnation.

    • Vad beträffar språket…stilen som Kettu har…Så tänker jag mig att författaren gjort åtskillig research…och verkligen tänkts sig in i hur det kan ha varit där ute i ”obygden”… Könsorden faller tätt… Ja, det blir nog så…tror jag. Allt är så nära…och kroppar är nära till hands… Vad Vildöga/Vindöga beträffar så har hon ju knappast ngn…[Läs mer]

      • tänkt

      • Språket är nog autentiskt och lokalt förankrat och det passar i boken. Ett uttryck som jag reagerade på är ”kläpp” om bebisar, det har jag aldrig hört. Undrar om det gäller alla småbarn eller bara pojkar?

        • SAOB säger om substantivet kläpp: ”i vissa trakter, särsk. Finl., bygdemålsfärgat o. vard.) föraktlig l. nedsättande benämning på barn, barnunge, ”unge”.”.

    • Vad tycker ni om avsnitten med kursiv stil? ”Min kära dotter” o s v… Jag känner nu att jag måste repetera… :-)

      • Det kändes orealistiskt och konstruerat, något som författaren lagt till för dramaturgins skull och för att förvirra läsaren. Jag menar, om han verkligen brydde sig om dottern efter alla dessa år av frånvaro borde han tagit kontakt istället. Det var krig och en av dem eller bägge kunde dö när som helst. Ingen tid att förlora…

        • Just för att det var krig var det nog svårt att ta kontakt. Men jag håller med om, att breven inte är så trovärdiga. I ett brev skriver han ”Jag arbetar både för de allierade och för Tredje riket”. Att skriva så i ett land, där det råder krig, är att underteckna sin egen dödsdom. Båda parter skulle ju ha sett honom som förrädare. Kanske…[Läs mer]

    • Tack alla som läst eller läser Barnmorskan.Jag föreslog ju boken men kunde inte läsa den trots flera försök.Jag förstår nu att den faktiskt är svårläst och det är fantastiskt kul att läsa alla kommentarer.Funderar på om jag så småningom skall göra ett nytt försök. Jag fick boken i present och har alltså inte valt den själv. Tack alla boktokar. Hls FIDO

      • Stalinorgel eller med Katiusja var ett sovjetiskt artillerisystem.
        https://sv.wikipedia.org/wiki/Katiusja_(vapen)

        • Att det på den tiden fanns starka antisovjetiska stämningr i Finland är väl inte så konstigt med tanke på Vinterkriget,, som ju var ett angreppskrig från Sovjetunionens sida.
          Fortsättningskriget i allians med Nazi-Tyskland var ett försök att ta tillbaka de områden man förlorat.

        • Aha. Visste ej. Om Stalinorglar.
          Jo, det vet jag. Om anti-sovjetiska stämningar i Finland. Känner en…vars far ”gick mot ryssarna”. I denna familj rådde totalt olika åsikter rent politiskt. Modern/mormodern var litet ”röda” och ville gärna åka till Leningrad. Inte fadern som var mer åt ”höger”. Mellan dessa hamnade barnen (tre stycken)…[Läs mer]

          • Nej, ryssarna var inte uteslutna som samarbetspartenrs. Vildögas far skrev ju att han arbetade åt båda sidor, både för de allierade och för Nazi-Tyskland. Den främsta representanten för de allierade i Finland vid denna tid var Sovjetunionen. Jag tror inte, att det fanns några brittiska, eller amerikanska eller franska trupper i Finland vid den här tiden.

            • Jag har för mig att ordet Stalinorgel förekommer i någon av Lars Forssells visor. Jag har sökt men inte lyckats hitta den.

            • Ok. Sovjet allierad? Jo, det blir ju så. När de (ryssarna) var emot nazisterna tillsammans med de västliga länderna .. Fast sinsemellan mkt olika.
              Kriget vände ju (delvis) i o m den sovjetiska segern vid Stalingrad.

            • Jag kommer ihåg att min pappa berättade om bl.a. Stalinorglar och annat om Finland och Ryssland under Andra världskriget. Tyvärr var jag för ung och ointresserad så jag minns nästan inget av det tyvärr.
              Angående breven så verkar fadern väldigt uppe i sina prylar och det var kanske inte så ovanligt ändå att fäder ”försvann” från sina barn. jag t…[Läs mer]

            • Låten du syftar på är ”De fattigas piano”, en fransk låt översatt av Forssell.
              ”De fattigas piano som värper pling-plong-pling
              en skur av blyguano…”
              Stalinorglar nämns tidigare i texten.

              De allierade hade spioner i Finland, man ville ha koll på både ryssarna och tyskarna

      • Tack till Fido! Det var en läsvärd bok!

        • Instämmer! Frågan är om man skulle ha läst denna bok annars… En fin läsupplevelse. Tack, Fido! :-)

          • Jag tänkte på ”De fattigas piano” och googlade fram texten men hittade ingenting om Stalinorglar.
            Nu hittade jag den fullständiga texten i Enn Kokks blogg:http://enn.kokk.se/?page_id=1122

            • Boken behandlar viktiga och intressanta frågor.Den har ett mycket vackert språk, bortsett från alla könsorden. Det hade kunnat bli en mycket bra bok, om den inte hade varit så rörig och svårläst.

    • Innan vi sätter betyg på Barnmorskan, så undrar jag om ni har tänkt på det här uttrycket/den här ”diagnosen” degenererad. Om Johannes står det någonstans att han lider av höjdskräck och är degenererad. Men inte i betydelsen inavel…utan bara för att hans mor var finska (om jag fattat rätt). Det är ett vanligt nedvärderande ord… som de renrasig…[Läs mer]

      • Ja, jag vet inte, antar att det handlar om den nazistiska idén om den ariska rasen. Riktigt otäckt!
        Jag tänkte på det Chava skrev i början, att personerna mer är som symboler och inte riktiga människor. Speciellt Vildöga är ju närmast en superkvinna, lite som Lisbeth Salander i Millennium-böckerna. Johannes tycker jag är mer som en människa av…[Läs mer]

        • Mja? Lisbeth Salander sexuellt erfaren. Superkvinna? Vet inte det. Johannes tycker ju att hon är en blandning av oskyldig (ren) och maniskt besatt av honom. Ganska bra beskrivning. Men hon får ju en stor makt i o m sitt yrke. Som vi redan varit inne på… Hon minns sin barndom… Laestadius (född i Pajala, Norrbotten) påverkade många på den ti…[Läs mer]

          • Jag har uppfattat det som att Lisbet Salander är sexuellt erfaren i och för sig, men det var inte det jag jämförde med i första hand. Mer detta att båda klarar vilka påfrestningar som helst. Johannes får nån sorts sammanbrott och kommer inte till hennes hjälp när hon behöver honom, och så kan nog många människor reagera vid press. Vildöga däremo…[Läs mer]

            • Hrm… ”Tänker”… Salander vill ju hämnas. Skoningslöst och hårt. Så jag vet inte om hon har ”klarat” vad som helst mentalt. Hennes historia är ju extrem. Sorgligt öde… Men visst, klarat och klarat. I gengäld har hon ju fått betala ett högt pris. Ensam, misstänksam. Känslomässigt skadad. Tycker jag nog. Det finns väl ngt hårt hos henne. Hos and…[Läs mer]

            • Jag vill återgå till ordet degenererad. Det förknippar jag med nazistisk jargong. De tyska nazisterna använde ordet ”entartet”, som väl har ungefär samma innebörd. Man talade bland annat om ”entartete Kunst”. Det var sådan konst, som man inte gillade, i första hand modernistisk konst.
              Vad gäller Lisbeth Salander var hon väl ett ”maskrosbarn”, ett…[Läs mer]

    • Jag menade inte att jämföra rakt av med L. Salander. Mer för att illustrera att Vildöga (och så som jag uppfattar Salander) är väldigt kompetent på ett nästan övermänskligt sätt. Hon föder ju t.o.m. sitt barn helt solo i sin stuga. Där håller jag med Chava att hon är närmast mytologisk.
      Husse: Just ja, var det inte sån konst som man hittade gömd…[Läs mer]

  • April gick med i bokcirkeln Bokcirkellogga för BoktokarnaBoktokarna 22 August, 2017 10:29

  • Chava gick med i bokcirkeln Bokcirkellogga för BoktokarnaBoktokarna 5 August, 2017 04:40

  • UPPDATERING AV AKTUELL BOKLISTA

     

    30/8 2017   Barnmorskan av Kajsa Kettu   (val av Fido (eeva) )

    30/9 2017   Florence Stephens förlorade värld av Ebervall& Samuelson   (val av Juno)

    30/10 2017   Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates   (val av Anna)

    30/11 2017   Kanada av Richard Ford   (val av Husse)   RESERVATION för ev ändring…[Läs mer]

    • Jag ska visst välja en bok igen och då tar jag ”Simma med de drunknade” av norrmannen Lars Mytting. En annorlunda bok med flera dimensioner, släktkrönika, nutidshistoria, deckare, relationer. Tror att ni kommer att gilla den.

  • April gick med i bokcirkeln Bokcirkellogga för BoktokarnaBoktokarna 16 July, 2017 06:31

    • Hej och välkommen! Vi har många medlemmar, men få aktiva. Hoppas att du blir aktiv.
      M v h Mohikanen.

      • Hej och tack för det! Vad trevligt att bli hälsad välkommen . m v h April

      • Hej igen! min intention var att vara med men jag inser nu att jag får lov att avstå ändå från att vara med. Faktum är att jag får näsan panik när jag ska läsa en roman på nästan 400 sidor numera. En bokcirkel där man läser kortare romaner, som är på ca 120- 170 sidor vore modellen, enligt mig. Lite trist är det att tacka för mig såhär innan jag e…[Läs mer]

        • Jag hoppas att du inte avstår bara för att just ”Barnmorskan” är, i alla fall vad jag tycker, en svårläst bok. Alla böcker är olika och kanske en senare bok passar dig bättre.

        • Jag beklagar. Men att på tvång införa ”kortromansregel” funkar inte. Även om många gillar korta romaner. så tycker jag att det skulle kännas krystat att ha dylika regler. Tack, ändå!
          Hälsningar Mohikanen.

          • Det är lite klurigt det där med riktigt tjocka böcker, det tycker jag också. Fastnade i en för inte så länge sedan. Man kanske skulle starta en novellcirkel eller något. :-)
            Jag har varit med i flera cirklar här och alla medlemmar är ju inte med alla gånger. Så blir det nog i sådana här öppna bokcirklar. Men visst är det kul om många deltar.

            • Jag tycker, att man ska kunna ha även tjocka böcker med men då bör man meddela det i tid.. Den som väljer en tjock bok kan ju redan vid valtillfället tala om att boken är på si och så många sidor.

            • Ibland kan en tjock bok vara mer lättläst än en tunn. Det är ju mycket annat, som inverkar. En tunn bok med ett svårt språk kan vara trögläst. Däremot måste man beräkna litet längre tid för att ta sig igenom en tjock bok.

    • Husse: Ja så är det absolut. En novell av Alice Munro är t.ex. så späckad med saker att fundera på att den räcker minst lika bra i en bokcirkel som en tjock lunta . Jag reflekterade mest över det April skrev om att det kanske är ett motstånd hos vissa om boken är tjock. Kan själv känna lite så. Det känns ju dumt att inte hinna med ordentligt, då…[Läs mer]

      • Alla som vill – och är hågade därtill – kan starta en bokcirkel här. Då kan man ju förklara att det gäller t ex noveller eller korta romaner. Det finns även exempel på enstaka romaner som man gjort en cirkel av. Men då gäller det just en bok.
        F ö finns här ju hundratals cirklar. Kanske ngn som passar?

        • Ja, som sagt så har jag, och är med i flera cirklar här så det är ju bara att välja och vraka. Tänkte nu att vi diskuterade just tjocka böcker och vad man tycker om sådana i största allmänhet och hur det eventuellt påverkar folk att delta i en bokcirkel.

          • Nu blev det konstigt skrivet. Jag har varit med i flera bokcirklar ska det stå.

            • Det som jag menade var (är) att individen väljer själv. Ingen tvingar ngn att vara med i just den eller den bokcirkeln. Och om man då letar och letar…så kan man ju själv starta en ny cirkel… Om ingen passar av de redan existerande.
              Jag fick för en tid sedan förfrågan om lyrikcirkel. Jag är mkt för lyrik , men kände att det orkar jag inte me…[Läs mer]

  • YACOUBIANS HUS av Alaa al-Aswany

      30 June, 2017 08:16

    • Hejsan! jag hade hoppats att slippa starta denna gång. 46 medlemmar!! Suck…
      Det var god och spännande läsning. Boken kändes litet ”exotisk”. Egyptisk författare. Väldigt frispråkig måste jag säga/tycka. Hur har det gått för honom? Har inte ”googlat”. Boken är ju inte helt ny. Tänkte få igång diskussionen först.
      Spontant reagerar jag över det ko…[Läs mer]

      • Tack för att du inledde diskussionen, även om du får göra det ofta.

        Jag började omvänt med att se filmen först, eftersom det bara var en veckas lånetid på den, men det förstörde inte alls läsvärdet av boken. Filmen och boken var väldigt lika och det mesta från boken fanns med på ett eller annat sätt i filmen.

        Det var ett smart drag att förlägg…[Läs mer]

        • Boken är mycket samhällskritisk. Kritiken framförs ofta med ganska mycket humor, Jag tycker, att boken är rolig.
          Men, den är svårläst och det beror inte bara på att personnamnen känns främmande. Det beror också på den sönderhackade formen, som jag inte riktigt kan gilla. Han berättar litet grand om en person och när man som läsare har blivit nyfi…[Läs mer]

        • Oj! Visste inte att man har gjort film baserad på boken.
          F ö känns det mkt obehagligt att ”de” (främst extrema islamister) betonar livet EFTER döden. Paradiset väntar…om du gör det och det… Taha (ursäkta om namnet blir fel) t ex ombeds ju gifta sig med en änka…så kan han…enligt en viss schejk…räkna med pluspoäng hos Gud (Allah). Va…[Läs mer]

          • Givetvis finns dylika tankar även i många psalmer. Och visst tänker en kristen troende även på livet efter döden. Men tycker ändå att livet här – för en troende – går ut på att leva detta liv efter bästa förmåga…

    • Boken är intressant med många fascinerande personer. Speciellt med tanke på IS, Syrien osv. känns den aktuell. Vi har ju ungdomar från Sverige som blivit islamister. Tycker som Husse att den är rätt rolig trots ämnet och en hel del tragiska öden egentligen. Fäster mig speciellt vid kvinnan som tvingas lämna sin son. Som sagt, svårt med alla namn.

      • Att boken är samhällskritisk gjorde att jag funderade på om det var en författare boende i västvärlden. Men vad jag förstår bor Alaa al-Aswany i Egypten. Jag uppskattar hans sätt att beskriva samhället med hjälp av satir. Allt som är korrupt eller fel av andra anledningar händer i Yacoubians hus. Ungefär som i Grönköping.

        • Boken är väldigt kritisk mot det egyptiska samhället och det står på försättsbladet att den rörde upp många känslor när den kom ut 2002. Om den skrivits idag är det tveksamt om något förlag vågat ge ut den i hemlandet då motsättningarna skärpts och demokratin mer eller mindre avskaffats.
          Om man vill spetsa till det kan man kalla den rasistisk mot…[Läs mer]

    • Tack för era inlägg! Bra att vi kommit igång med reflekterande kring boken. Först hade jag typ 0 procent lust att läsa boken, men kom ganska fort in i den. :-)

      • Jag funderar lite på hur det skulle kunna ha varit att bo uppe på taket på Yacoubians hus. Idag ses ju takvåningar som något exklusivt, men det kan knappats ha varit fråga om det där även om det så småningom blev ekonomi och spekulation kring boendet även där uppe.

        • Arne! Det har aldrig varit något demokratiskt system i Egypten men jag håller med om att förhållandena nog har skärpts. Jag undrade om författaren har utsatts för någon form av hot eller bestraffning för sin samhällskritik, som är ganska hård.
          Jag håller med om hyckleriet. Jag tror, att det är vanligt i muslimska länder.
          För länge sedan läste jag…[Läs mer]

          • Under den arabiska våren störtades Hosni Mubarak och man försökte införa demokrati men det gick inte och militären tog makten. Mubarak var inte demokrat men landet var stabilt och det fanns både en viss yttrandefrihet, öppenhet mot väst och religionsfrihet. Jag brukar säga att den arabiska våren är det värsta elände som drabbar arabländerna…[Läs mer]

        • Gunilla, det står att taket från början användes som förråd, sedan bosatte sig tjänstefolket där men när de fattiga började strömma in från landsbygden till Kairo som till så många andra städer var tjänstefolket inte längre lägst i rang utan hyrde ut till de som hade det ännu sämre. Så taket förslummades under decennierna…

    • Ja, mkt att reflektera över i romanen. Tag t ex Buthayna. Herr Talal, bleksiktig (intressant ord!) och korpulent , sägs ha en omättlig aptit på kvinnor…vilket de kvinnliga anställda känner till. Han tillfredsställer sig på henne (och andra?) ute på lagret, men då utanför kläderna. Ähum ähum, vad ska man kalla detta? Buthayna får ju nämligen be…[Läs mer]

    • Arne: Ja, det är tragiskt att det blev ett sådant bakslag på den arabiska våren. Så mycket motsättningar som finns och som jag tycker man får en bild av när man läser Yacoubians hus. T.ex. det västliga inflytandet som Zaki vurmar för i motsats till djupt traditonella värderingar.
      Mohikanen: Ja, snacka om dubbelmoral! Men det finns också fina…[Läs mer]

      • Arne! Jag instämmer i din beskrivning. Jag reagerade mot att du skrev att demokratin avskaffades. Den hade ju aldrig införts ‘även om samhället under en tid var öppnare.
        Den arabiska våren kom ju av sig eller ockuperades av odemokratiska krafter. Men undantaget är ju Tunisien. Där verkar det ha gått riktigt bra.
        När det gäller Talals utnyttjande…[Läs mer]

        • Håller med dig här, Eremit. Denna s k utveckling gick häpnadsväckande snabbt. ”bara” p g a fiffleriet inom militären?? Det var ju förvisso en svår besvikelse för honom att han blev nekad inträde. Troligen p g a faderns yrke. Det är väl korruption igen. De rika som trycker på för att deras söner ska komma in. Betyg o dyl spelar i slutändan min…[Läs mer]

          • jag tror att det faktiskt kan gå snabbt. Har sett beskrivningar på diverse TV-nyheter hur ungdomar radikaliseras i ett nafs och ingen i omgivningen fattar nånting. Är man ung vill man att saker ska hända och drabbas man av en riktigt svår besvikelse som i Tahas fall tror jag det kan gå till som i boken.

          • Ber om ursäkt. Menar polishögskolan i fråga om Taha.

            • Ja, det är möjligt att det kan gå fort. Jag har funderat över, om Tahas radikalisering kom efter att Buthayana (?) hade gjort slut. I så fall kan ju det vara en förklaring.
              Mohikanen! Jag har för mig, att det står i romanen, att ledaren för provet hade sagt, att det inte var meningen att portvaktssöner skulle få utbilda sig till poliser. T…[Läs mer]

    • Ja mycket möjligt att Buthayana spelade in och dessutom blev han ”infångad” i rätt ögonblick när han var mottaglig.
      När det gäller Buthayana så tycker jag hon är som en röd tråd i berättelsen. Hon är med om en massa men till slut får hennes historia trots allt ett ganska lyckligt slut.

      • Eller hon kanske snarare är ljuset i mörkret. Hon träffar både Taha och snuskiga karlar och blir indragen i lurendrejeri men blir ändå inte förstörd och cynisk.

        • Nja, lite cynisk blir hon väl. Det står också att hon blir ”hårdare”. Både hon och andra kvinnor verkar ha lätt att anpassa sig till systemet att byta sex mot förmåner. Och till och med släppa kontakten med sitt barn. Undrar om det stämmer att det är en förutsättning om en kvinna vill komma någonstans i karriären? Eller om författaren sp…[Läs mer]

          • Ja, jag kanske var lite för rosenskimrande i min beskrivning av henne, men hon mjuknade lite på slutet och man kan ju hoppas att hon inte bara gifte sig för pengarna. jag tycker det är rätt bra beskrivet just detta hur kvinnorna anpassar sig. Det blir de som gillar läget som klarar sig bäst i det sjuka systemet.

            • Intressanta iakttagelser, Arne och Inaj.
              ”Gillar läget”… man kan ju kalla det vad man vill. Nog ingår en form av cynism (precis som Arne påpekar). En slags ”smart inställning”…Jag vet inte vad jag vill kalla det. Det känns inte bra. Och det är inte äkta, det är inlärt. Dessa kvinnor (t ex B:s mor?) har bara ”lärt in” hur det funkar IR…[Läs mer]

            • Ja det är ingen smickrande bild som författaren ger av det egyptiska och i förlängningen det muslimska samhället. Om en västförfattare skrivit så hade han blivit hudflängd som rasist… Sen har Mohikanen en viktig poäng i sin undran om hur detta ska botas? Attityden att alla kan köpas och att det är tingens ordning kommer att ta generatione…[Läs mer]

    • Vad ska man säga om kärleksrelationen mellan Hatem och Abduh? Över lag är det ovanligt frispråkigt om homosexualitet i boken. Jag blev förvånad. Litet grann i a f…
      Begår Abduh mord på Hatem? Hatem reagerar primitivt när Abduh vill gå. Han hotar att spärra checken som han fått. Laddat avsnitt.

    • Man undrar om författaren är gay? Kanske att jag kan ”googla” nu? Om det står ngt om detta.

    • Märkligt tyst det blev nu, då…? Har ni inga åsikter om homosexrelationen??

      F ö vill jag påpeka att mina åsikter gäller förhållandena i den här romanen. Som de skildras i boken . Religionsfrihet råder…i vårt land. Hoppas jag.
      Man får ju tänka på att människor föds in i ett system. Minns en förälder i en av barnens klasser. Döttrarna…[Läs mer]

      • Jag tänkte att om man lever i ett samhälle där det inte är accepterat av samhället att få ha sexuella relationer med dem man blir förälskad i, så är det säkert vanligt med en heterorelation officiellt och en homorelation i det dolda. Jag tror inte att man har en större fallenhet för otrohet om man är det ena eller det andra, men det kan förklara…[Läs mer]

        • Skildringen av den homosexuella relationen i romanen ser jag som ett uttryck för författarens samhällskritik. Det finns ett förtryck mot och en bristande förståelse för homosexuella. Samtidigt verkar det råda en slags hyckleri, man accepterar homosexualiteten så länge den äger rum i det tysta men den får inte visas upp offentligt.
          Så var det väl…[Läs mer]

          • Ja, nog är det hyckleri alltid. De som kommer ikläm verkar vara kvinnorna när de inte får en riktig realtion när mannen ska ha henne som täckmantel om han är homosexuell. Inte för att det är så kul för männen heller för all del. Några lesbiska kvinnor finns väl inte med i boken, eller? Frågan är hur de löser sin situation.
            Mohikanen: Jag v…[Läs mer]

          • Jag ser homosexrelationen på samma sätt som Husse, författaren ville provocera och visa på hyckleriet och dess effekter på människor. Därför känns den relationen konstruerad och för mig mindre intressant.

    • Nej, jag hittar ingenting om författarens eventuella homosexuella läggning. Det KAN ju vara så att han ”bara” har studerat som åskådare på caféer o dyl. Hört sig för. Eller har vänner som berättar. Vem vet, vem vet? :-)

    • Hej alla! Har ngn ngt mer att tillägga? Vi har ju någons syster (har ej namnen här) som uppträder despotiskt och avundsjukt? Ngn kvinna som sövs ner och de utför en abort? Hon som bröt avtalet med mannen.

      • Jag blev smått upprörd över just den sekvensen där kvinnan tvingades till abort mot sin vilja. Tänk att det finns dem som tycker att de har rätt att bestämma över någon annans kropp. Att sluta ett avtal om att man inte ska bli gravid är märkligt det också. Det enda säkra sättet att slippa en graviditet är väl avhållsamhet (och sterilisering fö…[Läs mer]

        • Ja, det finns många exempel på hur människor värderas lågt och kan hanteras hursomhelst pga kön, klass och sexuell läggning i boken. Det är mitt bestående intryck, all anpassning människorna måste ägna sig åt för att klara av samhällssystemet.

        • Ja, obehaglig kränkning. När kvinnan nu ville behålla barnet. Du har väl rätt ang graviditeter. Fast ”säkra perioder”… ? :-) Men visst: 100 procent är väl ingen metod.

    • Om detta planar ut… Betyg, den som vill?
      Mitt betyg är 3. Bra att det finns några sidor med Egyptens historia.

      • Jag tror, att boken ger en bra beskrivning av det egyptiska samhället. Det finns mycket av hyckleri när det gäller religionen och till exempel förbudet att dricka alkohol.Samma sak gäller angående den sexuella moralen och förhållningssättet till homosexualiteten.
        Boken är välskriven, språket är bra liksom person- och miljöskildri…[Läs mer]

        • Jag vill ge boken en stark trea. Intressant att få en glimt av hur det kan vara att leva i Egypten. Färgstarka personligheter som tydliggör hyckleri, orättvisor och motsättningar. Boken verkar vara väl genomarbetad. Kanske skulle jag kunna ge boken en fyra, men jag är väl lite halvmesig idag. Säkrast att hålla sig lite mittemellan.

    • Boken är välskriven och framför allt viktig då den visar på det religiösa hyckleriet och kvinnosynen i den muslimska världen, skildrat av en muslim. Så objektivt blir det en fyra, men om jag röstar med hjärtat blir det en tvåa då den helt enkelt inte intresserar mig och vissa karaktärer är för tillrättalagda. Alltså en trea i snitt…

      • Boken får en trea av mig. Den var intressant och bra skriven men jag skulle velat ha lite djupare personporträtt. Behållningen är för min del inblicken i det egyptiska samhället. I den delen tycker jag boken var mycket bra.

  • Esmatt gick med i bokcirkeln Bokcirkellogga för BoktokarnaBoktokarna 13 June, 2017 04:24

  • Jag har problem med tekniken på detta forum. Om jag har skrivit ett inlägg i en tråd och vill skriva ytterligare ett inlägg måste jag logga ut och sedan logga in igen för att det ska fungera. Är det någon mer än jag som har samma problem? 3 June, 2017 03:46

  • LIVET EFTER DIG av Jojo Moyes 30 May, 2017 04:28

    • Hejsan alla! Jaha, försöker börja diskussionen då. Så svårt ämne! Ärligt talat så gillar jag inte riktigt tanken på att diskutera så här problematiska saker. Hoppas åtminstone att vi slipper ”rätt” och ”fel”.
      Tyckte först att stilen var ungefär som en ordinär veckotidningsnovell… Längre in i boken höjs väl kvaliteten…möjlig…[Läs mer]

      • Bra början! Jag tycker att boken i sig inte är speciellt märkvärdig. Grundstoryn är klyschig, enkel fattig flicka träffar framgångsrik man och känslor uppstår. Fattig flicka med dåligt självförtroende visar sig ha oanade talanger och en kapacitet som mannen lockar fram hos henne. Visst är hans handikapp en snyftfaktor av stora mått men i sig ing…[Läs mer]

        • Visste inte att boken ska bli film. Jo, hypad är rätta ordet.
          Tycker dock inte att vi TVINGAS ta ställning. Man bör också ha rätt att säga/tycka ”Jag vet inte”.

      • är
        Ursäkta, men rättar i min text. :-)

    • Jag kan hålla med om klyschigheten i upplägget av historien. Beskrivningen över arbetar- respektive överklass var väldigt fördomsfull. Att arbetare skulle vara nöjda med ett enkelt liv och att bara röra sig i samma lilla stad, medan överklassen behöver utmaningar och upplevelser för att känna att de har ett meningsfullt liv. Men så småningom up…[Läs mer]

    • Min största behållning av den här boken är nog mina egna funderingar kring hur jag skulle kunna tänkas reagera i liknande situationer. Skulle jag bli arg, bitter och ge upp om jag blev rullstolsburen? Skulle jag vara beredd att göra allt under ett halvår för att få en människa med självmordstankar att ändra sig? Att människor kan påverka vara…[Läs mer]

      • ”Tvingas ta ställning” är kanske att ta i, men visst funderar man på hur man själv skulle reagera och fungera i en sån situation. Både om man själv hamnade i rullstol eller om en anhörig gjorde det. Det vore nog lättare att anpassa sig till ett liv som funktionshindrad när man är nästan pensionär som jag, än när man är i t ex 30-årsåldern.…[Läs mer]

        • Ja det är mycket att fundera på i boken och jag tycker alla får göra sina val. Det jag reagerar på är snarare hur familjen och sjukvården hanterar Will. Det verkar konstigt att Louisa ska sitta och söka på nätet efter hjälpmedel t.ex. Men det hör väl till dramaturgin förstås. Det blir inte lika romantiskt om en arbetsterapeut hade kommit med sam…[Läs mer]

          • Jag läste denna bok för ett år sedan ungefär. Jag tycker, att den känns väldigt amerikansk.
            Författarinnan är ju brittiska och handlingen utspelas i England. Den pratiga stilen och Wills och hans familjs stora rikedom får mig att tänka på USA.
            Boken behandlar ett viktigt ämne men jag tycker inte riktigt om, att författaren försöker göra det till…[Läs mer]

            • Ja det är mycket schabloner. Dessutom skildras inte Wills dilemma på djupet. Det hade varit intressant att få veta mer om hans tankar. Det kan rimligen inte vara svart eller vitt runt ett sådant beslut. Det stör mig att det liksom tas för givet att han har förlorat så mycket så att det nästan blir logiskt att han väljer att åka till Schweitz. J…[Läs mer]

    • Jag anser att dessa s k dödskliniker får hållas i stränga tyglar. Annars kan det lätt bli geschäft av det hela. Se upp med tillfälliga depressioner. Svagheten i den egna personligheten som gör att man gärna ”härmar” vad andra har gjort. Nu verkar ju Will i stället ha en stark personlighet. Envis är väl bara förnamnet.
      Att det utvecklas en…[Läs mer]

    • Will menar att han äntligen är den som har kontroll över sitt liv. Det har han inte. Han är beroende av andra. I hög grad.
      Det är därför gränsen kan vara hårfin mellan värdighet och…obehag.

      • Nej han har inte kontroll, han är beroende in i det sista.
        Jag reagerade också på att Will inte hade alla hjälpmedel, med tanke på familjens ekonomiska resurser. Men som sagt, det var ett dramaturgiskt grepp.

        Varför åkte de på bröllopet, var det för att Will ville genera brudparet eller för att han ville vara ensam med Lou?
        Will förstod ju…[Läs mer]

        • Ja, jag lider med Lou. Man (jag) förstår/känner…hur hon nästan går sönder. Hon vill livet, men Will…har bestämt sig. Grymt. Men han säger ju att det inte gäller henne; det gäller HONOM. Så långt har han rätt. Men en människa är inte en isolerad ö. Särskilt inte han som är i en beroendeställning och som involverat Lou. Antingen det var ”…[Läs mer]

        • Visst har Will alla tillgängliga hjälpmedel. Det Louisa söker på nätet är ju lämpliga resmål. Föräldrarna har nog aldrig tänkt sig, att han ska kunna resa någonstans.
          Att han reser till bröllopet är nog för att visa brudparet, att han kan och kanske för att ge igen. Han var ju bjuden med armbågen. De hade inte trott, att han skulle komma.

          • Nej, det är Louisa som hittar den röststyrda datorn som gör att Will kan kommunicera med hela världen utan hjälp av andra. Och det är ingen ny teknik, det har funnits länge.

            • Så har jag också uppfattat det. Frågan är om det beror på att boken utspelar sig i England för vore det i Sverige skulle man få diverse attiraljer från hjälpmedelscentralen.

    • Skulle behöva, menar jag.

      • Det blir ett intressant styrkeförhållande mellan dem, kanske är det det som Gunilla är inne på. Lou blir beroende av Wills kärlek och han är beroende av hennes praktiska omsorg. Lou har en kärleskfull familj men är fattig och Will lite tvärtom. Fast det är i mitt tycke rätt grovhugget framställt.

        • Jag tycker, att kärlekshistorien står i vägen för den viktiga frågan om en människas rätt till sitt liv och sin död. Ingen vill förlora den man älskar, men ibland kan döden vara det bästa alternativet för en svårt handikappad person, som inte tycker, att han har något liv och som vet,att han så småningom kommer att bli sämre.

          • Tror ändå att författaren inte bara vill fokusera på grunddilemmat. Kärlek i olika varianter är ju en del av livet. En spänningsingrediens skulle ha saknats om inte denna Love Story varit med. Min åsikt. :-)

    • Både Lou och Will visar under bokens gång att de bägge, trots sina olika bakgrunder, har förmågor på många områden och att det inte är begränsat på grund av klasstillhörighet. Lou vill resa och se omvärlden, utbilda sig och mycket mer. Precis som många andra människor. Will visar sig bry sig om andra, trots att han i början mest ser sig själv.…[Läs mer]

      • Jag har funderat på klassaspekten. Will kan få omsorg dygnet runt och har alla tänkbara möjligheter. Om en person med relativt låga inkomster eller inga alls, som Lous pappa, skulle hamna i samma situation, vilken hjälp och vilken omsorg skulle han kunna få? Jag vet inte om Storbritannien har någon motsvarighet till vår LSS-lagstiftning. Om de in…[Läs mer]

        • Tyvärr tycker jag, att kärlekshistorien mellan Will och Lou gör att principfrågan, den viktiga, kommer i bakgrunden. Det blir någon slags ”Love Story” av det hela.

          • Jag tycker nästan att det är tvärtom. Kärlekshistorien ställer saken på sin spets, är det rätt att frivilligt lämna den som älskar en i ensamhet och sorg? Och är det en kärleksgärning att låta sin älskade ta livet av sig? Det gäller även föräldrar förstås men dilemmat blir ännu tydligare nu

            • Vet inte riktigt vad jag tycker om det här med kärlekshistorien. Den är ju bärande i berättelsen så blir ju svårt att ta bort den. Däremot kan jag tycka att det koncentreras för mycket på Will och Lou. Det skulle varit intressant om övriga personer fick mer utrymme. Det finns ju en antydan att visa historen ur deras perspektiv och det borde vari…[Läs mer]

            • Jag menar, att principfrågan om människans rätt till sitt liv och sin död inte ska vara beroende av vilka känslor omgivningen har för personen.
              Man behöver inte älska någon för att anse det vara fel att den personen tar sitt liv.

    • Föräldrarna har det inte lätt. Varken med varandra eller med Will. Man undrar om Will, skarpsynt som han är, är medveten om föräldrarnas inbördes såriga relation. Hur är det nu? När modern är bortrest är fadern inte närvarande i huset. Ett dilemma i sig. Blir ju problematiskt när Lou ringer i den lokala telefonen och ingen svarar. Samtidigt kan…[Läs mer]

      • Mohikanen: Ja det finns många sidor på historien.
        Husse: Visst är det en viktig fråga och svårt att hitta en ingång att diskutera i en roman. Kanske skulle författaren lagt till någon mer karaktär som var mer neutral i sin roll, eller så kunde killen som är assistent (minns ej namnet) ha fått den rollen.

      • Jag tror att Will var välmedveten om föräldrarnas skakiga relation, han talar ju om faderns otrohet med Lou.

        Den person jag känner mest för är Camilla. Hon vill verkligen hjälpa men hamnar ständigt på kollisionskurs med Will. Allt blir fel mellan dem. Men alla är inte den vårdande typen eller har förmågan att säga rätt saker, ändå vill de b…[Läs mer]

        • Det finns mycket att fundera på i den här boken. Varför anställer man Lou, som inte har någon erfarenhet av att omsorgsarbete. Tydligen trodde man, att hon med sin positiva inställning skulle kunna få Will att vilja leva. Det känns inte så trovärdigt, litet naivt, kanske desperat.
          Att leva med en svårt handikappad person som Will måste vara pressa…[Läs mer]

          • Ja, Wills död var en förutsättning för att föräldrarna skulle kunna ta ut skilsmässa. Så visst var det en lättnad. Säkert spelade det in för Wills beslut, han led också av att vara en belastning för sina nära och kära. En inställning som jag väl förstår.

            • Fast nu hänger jag inte med, Arne. Varför skulle Wills död vara en förutsättning. Föräldrarna har det gott ställt ekonomiskt. Nog kan de ordna var sin jurist…? Och ändå hjälpa sin son…även som skilda? Det BORDE gå i a f. Tycker inte att det låter sunt att hålla fasaden uppe bara för att…

          • Modern (Camilla) ville ha ngn som kunde få Will att tänka om. Då spelar formell utbildning ingen roll. Hon ratade ju kvinnan före som till det yttre var ”perfekt” och med erfarenhet. Oerfarenhet är ju inget brott. Lou fick lära sig…F ö måste ju ngn gång vara den första, även vad gäller omsorgsjobb. Det vet jag. En sommar jobbade jag på ett…[Läs mer]

            • På sid 301 i min bok står ”… om flickan misslyckades… skulle hon paradoxalt nog ge mig min frihet. Jag skulle aldrig kunna lämna min familj om inte Will bestämde sig för att trots allt besöka den vedervärdiga kliniken i Schweiz.” Sagt av Steven, pappan.
              Hans och Camillas pliktkänsla och sociala krav i deras kretsar gjorde att de ansåg d…[Läs mer]

            • Ursäkta, jag menar sid 321.

            • Om jag skulle anställa någon för att vårda en nära anhörig med ett svårt handikapp, skulle jag vilja ha någon, som både har utbildning i och erfarenhet av omsorgsarbete. Jag skulle nog lägga störst vikt vid den praktiska erfarenheten. Hellre en surpuppa med lång erfarenhet än en glad amatör!

            • Att föräldrarna inte ansåg sig kunna skiljas så länge Will levde, är inte så konstigt.
              De tänker väl på hur omgivningen skulle uppfatta det. En av dem måste flytta från huset. Då kan grannar och bekanta tänka, att den personen vill komma bort från ansvaret för Will.
              Det är samma sak, som när en av två makar blir svårt sjuk eller handikappad o…[Läs mer]

    • Du har säkert ”rätt”. Ändå tycker jag att det är… ett dilemma. Kärleken kan ha tagit slut. Den nära känslan finns inte längre. Ändå ska man stå ut år efter år… P g a vad omgivningen tycker/bedömer. Det blir falskt. Fruktansvärd press.

      • Ja hm, tycker det verkar lite skumt ändå att föräldrarna inte kan skilja sig. De hade väl kunnat bosätta sig i varsin flygel på slottet. De anställer ju ändå personal till Will och de kunde ha ”vårdnaden” varsin vecka. Han kanske skulle blivit gladare av att slippa pressen som Arne beskrev ovan. Jag vet ingenting om hur det funkar i överklasse…[Läs mer]

        • Jag reagerade också på att Lou var tvungen att försörja sina föräldrar. Boken utspelas ju på 2000-talet och jag tror att det är ett dramaturgiskt grepp från författaren snarare än fakta. Lou hade inte tagit och behållit jobbet om hon inte varit tvungen.

          Jag menar inte att Wills omtanke om föräldrarna var avgörande för hans beslut men att det var…[Läs mer]

    • Det är nog inte bara i England som sociala nätverk saknas- Likadant i Sverige.
      F ö, Husse: dilemmat med relationer hör vi ju om när ”Humlan” (alias Lou) mejlar (chattar) med andra på nätet. Problematiken när ngn vill avsluta en relation med en handikappad, men inte vågar p g a risk för omgivningens fördömanden. Trist.

    • Är det verkligen så illa och svårt med skilsmässor nu för tiden? Nu har jag ingalunda ”läst på” eller ”uppdaterat mig” (läst innantill), men tänker på prinsessan Dianas bror…som mig veterligen har varit gift flera ggr (och därmed skilt sig lika många ggr).

      • Två ggr har Earl Spencer (Charles) varit gift förut. Nu gift för tredje gången. Men men, detta utan att ngn med handikapp (mig veterligen) var inblandad.

        • Ja jag tycker det verkar gammaldags detta att de inte kan skilja sig. Kanske boken utspelar sig på 50-talet eller liknande tidsepok? Något jag missat i så fall. Boken skulle tjänat på ett mer realistiskt upplägg.

          • Det finns ju många, som vårdar en sjuk make eller maka. Då blir det väldigt svårt, både praktiskt och socialt, att ta ut skilsmässa. Först måste man ordna så att den sjuke/handikappade får vård på annat sätt. Först efter det kan man ta ut skilsmässa. Då får man nog räkna med, att bli fördömd av omgivningen.

            • Jo det är sant, men i det här fallet är det ju deras barn och han verkar ju inte vilja bli omhändertagen av dem. Bättre vore väl att hjälpa honom få en annan bostad där han kunde rå sig själv med hjälp av personal. Det skulle väl inte folk reagera negativt på? han kanske behöver space för att kunna se att han har möjligheter. Jag tycker det är en…[Läs mer]

    • Håller med dig, inaj. Will är så envis i sig själv att han nog ”väljer” Schweiz oavsett föräldrarnas relation. Verkar ju långsökt och idiotiskt. Jag tror också att en ny, ”neutral” bostad vore bra för honom.
      Husse: många människor tycks anse att de (var och en) har rätt att döma andra. Det är trist. Det är ju inte de som har levt/lever med d…[Läs mer]

      • Jag känner ett par personer, som har haft hand om sin dementa make/ hustru. De har som du säger haft möjlighet att ha dem på ett så kallat korttidsboende någon vecka för att de ska få avlastning.Jag tror att de dementa har fått vara på korttidsboenden någon vecka i varje månad.

        • Ja, det ser väl olika ut. Jag känner en man vars hustru är sjuk sedan flera år (stroke). Han har henne hemma varannan vecka och varannan vecka på korttidsboende.

          • En sak som är bra i boken är att det tas upp hur folk reagerar på Will. Som hemma hos Louisa t.ex. när mamman blir nervös eller hur det var. Ja alla människor reaktioner förstås, även föräldrarnas även om jag tycker det är annat i skildringen av dem som är mysko.

            • Jag menar, författaren slår på så vis ett slag för alla människors lika värde. Har själv jobbat lite i den branschen och folk kan ha konstiga idéer om hur någon som saknar vissa kroppsfunktioner ska vara.

            • Ja, det tycks vara många spänningar under ytan. Lous mamma är ju litet av nervös pedant. Svårt sitta stilla ö h t. Hon är uppskruvad inför mötet med Will. Förmodligen inte van vid handikappade.
              Vad gäller hur man uppför sig socialt… Ibland slår ju ”folk” knut på sig själva när de ska vara ”naturliga”. Spelar över för att visa hur obekymrade de…[Läs mer]

    • Hur tycker ni att det går att diskutera denna bok? Jag var ”livrädd” från början att det skulle bli svårt. P g a ämnets karaktär. Och att jag befarade att diskussionen skulle ”plåna ut” i rätt och fel…Vore intressant att läsa ngn roman som låter livet segra i stället. Fortfarande hävdar jag att man ska få tycka VET INTE.

      • Jag var också rädd att det bara skulle bli en diskussion för eller emot ”rätten till min död”.
        Det finns många andra aspeker, till exempel klasskillnaden. Hur skulle det ha blivit om till exempel Lous far eller mor eller hon själv hade hamnat i samma situation som Will. Han hade rika föräldrar och var rik själv och kunde köpa dygnet runt-vård.…[Läs mer]

        • Jag blev överraskad över att en roman av det här slaget kan väcka så många tankar. Svåra ämnen, men samtidigt skriven enkelt och det gjorde det möjligt att låta tankarna grotta ned sig lite. Många förstår säkert att vad som är ”rätt” eller ”fel” är personligt och till och med olika för samma person. Alltså att man kan ändra sig med nya erfarenheter.

          • Jo. Men då heller ingen ”självklar” utveckling. En person kan ändra sig efter att ha känt ngn som slutat sina dagar på en klinik. Men lika väl tvärtom: en person kan ändra sig efter att ha lärt känna ngn som valt livet. Till varje pris. Ursäkta om jag är övertydlig. Men på så sätt får vi ingen sida som ”segrar”. Och inget ställningstagand…[Läs mer]

        • Husse! Du har helt rätt i dina iakttagelser om klassaspekten. Jag vet inte hur mkt ”samhället” (kommunen) kan hjälpa till. I Sverige (ej den stad jag bor i nu) vet jag ett fall med en äldre dam som fått stroke. Hon hade hemtjänst 7 ggr/dygn och det var max. Annars hade hon fått bo på ngt äldreboende. Likväl vet jag att anhöriga var där ofta och ti…[Läs mer]

          • Om Will hade bot i Sverige hade han antagligen fått rätt till vård enligt LSS, Han hade då fått personlig assistans, förmodligen hela dygnet. Jag vet inte om det finns någon motsvarighet i Storbritannien. Om man söker personlig assistans och får avslag får man vända sig till hemtjänsten.

      • Det logiska och vanliga scenariot i en feelgoodroman hade varit att ”låta livet segra”. Jag tycker att författaren överraskar genom att välja det andra slutet och det är därför som romanen blivit så hypad. Jag undrar om det var hennes avsikt att skapa debatt eller hon bara ville kratta manegen för sin uppföljare ”Arvet efter dig”? För om inte Wi…[Läs mer]

        • Ja, du, Arne, misstänker att du har rätt. Författaren har ”vädrat i luften” vad som är gångbart i nutiden…vad som förr ansågs kontroversiellt (assisterat självmord)…och så har hon utnyttjat dessa tankegångar…Gjort research… Och, som du skriver, redan planerat för en efterföljare.
          Men…Jag har inte kollat upp författaren. Så vi vet ju…[Läs mer]

    • Kära ni, det är nu bara några dagar kvar innan vi börjar med nästa bok.
      Så tänk över om det är ngt mer ni vill ha sagt. Och sedan vilket betyg som kan vara aktuellt.
      :-)

      • Som läsupplevelse tycker jag boken innehåller för många schabloner och ”dramaturgiska grepp” för att falla i min smak. T.ex. alldaglig, fattig flicka (givetvis med knasig, färgglad klädstil) förändrar livet på ouppnåelig snygg kille i trångmål, för att bara nämna ett sådant grepp. Jag är även inne på Arnes linje ovan när det gäller hupen av bok…[Läs mer]

        • Jag läste boken med intresse fastän jag hade läst den tidigare. Det tolkar jag som att boken är välskriven. Jag håller med om att det finns en hel del schabloner men det gör det i många böcker.
          Den tar upp en viktig fråga, människans rätt att avsluta sitt liv under vissa omständigheter. Men tyvärr menar jag, att den frågan inte behandlas på e…[Läs mer]

        • Kan bara instämma i omdömen och betygsättning, en trea från mig också!

    • Det får bli betyg tre härifrån.
      Jo, schabloner är det gott om. F d flickvän som kommer och hälsar på och krystad stämning. Författaren har t o m lyckats lägga in ett gammalt trauma för Lou: ångesten i labyrinten. För att liksom visa att hon, den relativt oerfarna, minsann också kan ha ett trauma. Men så är det ju IRL. De flesta människor har n…[Läs mer]

      • Jag avstår från att ge ett sifferbetyg eftersom jag inte har några referensramar, men jag håller med flera av kommentarerna som redan har getts. Det var givande att höra andras reflektioner och synvinklar. Det har varit roligt att få en anledning att läsa en bok jag aldrig själv skulle ha kommit på att jag skulle läsa annars. Alltid finns det…[Läs mer]

  • Hej alla medlemmar!

    Jag påminner om vår nästa cirkelbok:  Livet efter dig av Jojo Moyes.

    M v h Mohikanen. 22 May, 2017 05:03

  • Hej alla medlemmar! Fido har meddelat att hon inte kommer att medverka under diskussionen om Barnmorskan av Kajsa Kettu (start 30/8 2017). Hur gör vi med denna bok? Ska vi skippa den eller ändå ha kvar den? Jag vill inte ha ansvaret ensam, så vill gärna veta hur ni tänker.

    Boken verkar spännande, men…som sagt…Hur gör vi??

    M v h Mohikanen. 7 M…[Läs mer]

    • Jag tycker, att vi kan ha den kvar. Det är bok, som jag inte ens kände till att den fanns.Jaghar läst litet omdömen om den på bibliotekets hemsida och är nyfiken på boken.

      • Jag läser gärna boken. Den verkar vara gripande (kanske till och med lite skrämmande), verklighetsnära och är förlagd i en nordlig miljö. Bonus är att den kan lånas på biblioteket digitalt och läsas på min dator.

    • Jag har inget emot att den står kvar. På senare tid har det varit mer regel än undantag att den som valt bok inte medverkar i diskussionen så skillnaden blir inte stor.

    • Jag instämmer. Tror jag såg ett reportage om författaren, kanske i Babel, hon verkade intressant men boken minns jag inget om.

    • Hej,Kul att några ändå vill läsa Barnmorskan.Det skall bli jättekul att läsa Era reaktioner och recensioner. Fido

  • Hej alla Boktokar och Mohikanen , jag anmälde en bok till boklistan för länge sedan den heter” Barnmorskan” skriven av Katja Kettu.  Den  har plats den 30/8 2017.Jag vill ta bort den från listan då jag inte  kan läsa den själv och därför inte kan vara med i någon diskussion. Andra får väl gärna läsa den och det skulle självklart vara kul att höra…[Läs mer]

    • Oj…Beklagar! Tack för att du meddelade.

    • Husse: Tja, kanske för att Hermine haft storhetsvansinne och trott sig ”stå över” vanliga människor? Hon är också en marionett… Det finns högre väsen…ovan oss alla?
      Det slår mig också att Hermine agerar litet ”moderligt” gentemot Harry. Kan det tyda på att han saknat en mor…? Har behov av ngt moderligt, att bli omhändertagen av ngn dominan…[Läs mer]

      • Hej igen
        Ditt svar har nog kommit till fel person.Men det gör inget för jag har också läst
        Stäppvargen 2 ggr till och med, men det var längesedan. Jag minns att det var en mycket psykologisk roman om en enstöring.Mycket intressant minns jag att jag tyckte då.

  • Nu kan jag inte låta bli att ställa en fråga. Varför använder sig Hesse av prostituerade i romanen? Både Maria och Hermine är ju det. Proffs på fysisk kärlek. De har dessutom ”älskat” med varandra. Vad vill författaren ha sagt med det? Ngn slags moralupplösning? Typ ”Kom inte här med er gamla unkna, kristna moral”… För Harry var det två horor…[Läs mer]

    • Det var väl när Stäppvargen i honom tog över. Stäppvargen motsvarar nog det, som Freud Kallade ”Det”, alltså driftslivet.

      • Ja så måste det vara. Han beskriver ju hur han tidigare inte kunnat tänka sig kvinnor som ”knappt hade läst en bok”. Nu hittar han så att säga ”enkla” kvinnor och nöjen och släpper lös sina undermedvetna drifter. Det är intressant att läsa en bok som är skriven i samma tid som Freud och Jung då allt detta var nytt. Samtidigt kan jag bli trött på…[Läs mer]

        • Jo…Och alltid är de mkt yngre än mannen. Host, host… :-)

          • Om jag minns rätt sägs det någonstans i romanen, att han aldrig tidigare har legat med en kvinna och då är han väl i femtioärsåldern, tror jag,. Han är i alla fall inte så ung.
            Han har tidigare levt ett mycket borgerligt och anständigt liv, som det verkar, trots att han egentligen ogillar borgerligheten.

            • Nu måste jag lusläsa… Men Harry hade ju en ung kvinna som hälsade på…och de grälade? Var det ”bara” en vän då…? Bara och bara… Inga intimiteter?

            • Du har rätt. Det nämns en tidigare hustru. Men jag har absolut för mig att det står något om att han aldrig hade varit tillsammans fysiskt med en kvinna. Jag kan minnas fel eller ha missförstått något. Å andra sidan finns det ju ”vita äktenskap”.
              Hjalmar och Stina Bergman lär aldrig ha haft något sexuellt samröre enligt min lärare i littera…[Läs mer]

            • Harry har varit gift, dessutom har han en ”käresta” på distans som heter Erika och de träffas då och då. Han skriver också att de ”sågs sällan utan att råka i tvist” så det var inget omistligt förhållande.

          • Det enda som dagens läsare skulle bli upprörda av när de läser boken är att han glorifierar prostitution, precis som Inaj och Mohikanen påpekar. Det är det mest förbjudna, att knarka och skjuta folk är väl inget men ve den som säger något positivt om att köpa och sälja sex…

    • Hm lite oklart faktiskt, men han verkar ju inte varit så intresserad av den fysiska världen i vilket fall. Det närmaste jag hittar är ett ställe där det står att Maria är den första ”verkliga älskarinna” han haft.
      Angående det borgerliga livet som han ogillar så finns det en fint stycke i boken där han iakttar en trappavsats med en krukväxt som…[Läs mer]

    • Haha det har du rätt i Arne. Mord, blod, våld och droger är inga problem…
      Mitt förra inlägg kom i lite konstig ordning men ni kanske fattar att det var svar på Husse och Mohikanen.

    • Ursäkta om jag skriver flera inlägg på rad men vill förtydliga om prostitution som diskuterats. Det är snarast skildringen av kvinnorna jag reagerar på inte att prostitution beskrivs positivt. Kvinnor ägnade sig tydligen inte åt något erotiskt om de inte var prostituerade. Jag menar han kunde väl lika gärna ha haft samma fantastiska upplevelse…[Läs mer]

      • Det är just den linjen jag är inne på, inaj. :-) Dessutom skulle ju då kvinnan bli kär tillbaka (förhoppningsvis). Äkta. Hermine säger ju rent ut att hon och hennes likasinnade lever på männen och att deras arbete går ut på att göra männen kära i dem. Stackars Harry om han blir kär! Visst kan det möjligen förekomma IRL att en prostituerad blir…[Läs mer]

        • Ja, Hermine och Maria leker med Harrys känslor och iaf Hermine utnyttjar hans ensamhet och ser honom som lättfångad. Å andra sidan tar de inget betalt och kanske får de honom att rycka upp sig och komma ur sin bubbla av självömkan. At få ”smak på” sex var kanske det som behövdes. Man kan tolka Hermines uppträdande på olika sätt…
          Men varför…[Läs mer]

          • Om man ska vara litet cynisk… De har ju redan provat ”allt” och litet till… Inga hämningar, inga gränser (”gränsöverskridande” som är så populärt även nu)…t o m utsuddande av kön… Så vad återstår att vara nyfiken på? Döden. Antingen en nyfikenhet eller också nirvana. Utslocknandet.

            • Du har en poäng där. Yrket i sig kräver ju ett iaf hyfsat utseende och kropp om man vill tjäna några pengar. Men åren går och snarare förr än senare kommer bäst-föredatum att infalla. Och vad ska en exprostituerad leva på då? Döden kan ses som ett alternativ.

    • Ja, visst är det en sorts uppsluppen undergångsstämning. Man kan göra vad man vill.
      En intressant sak är att Haller ser Hermine som Herman ibland. Hur ska man tolka det? Ni som är hemma på Freud och Jung får gärna lägga ut texten.

      • Pojkflickan som ideal lanserades på 1920-talet, om jag minns rätt. Kanske ska man se det som en antydan om bisexualitet.

  • STÄPPVARGEN av Hermann Hesse

     

    Hejsan! jag börjar litet mjukt. Den här romanen läste jag första gången som mkt ung och tog ett väldigt intryck av den. Tiden går… :-) Min fascination har nog mildrats… Fortfarande kan jag känna starkt för Hesses språk. Mkt tilltalande. Underbart.

    Tycker att Hesse börjar romanen lugnt och stillsamt……[Läs mer]

    • Jag tror, att denna romman har blivit en stor läsupplevelse för många i ungdomen. När man läser den som äldre blir man inte riktigt lika hänförd. Visst är den bra och välskriven. Hesse har ett bra språk.
      Hesse måste ha känt till Freud och psykoanalysen. Den verkar vara en exemplifiering av teorien.
      Händelserna på den magiska teatern är väl…[Läs mer]

    • Jag hade inte läst boken och det är en bra sak med bokcirklar, man tvingas läsa böcker man velat ha läst men inte blivit färdig till…

      Första halvan var som jag förväntat mig, ett kritiskt filosoferande om tillvarons destruktivitet och ytlighet och grubbel om livet var värt att levas. Men Harry förändras helt när han träffar Hermine. Hon…[Läs mer]

      • Kul att du har läst boken nu, Arne. Håller med dig i stort sett. Fast jag vill lägga till: en viss dödslängtan . Möjligen självmordsromantik. Ursäkta uttrycket, men… Denna aspekt tilltalar inte mig…ett enda dugg. Redan när Hermine säger till Harry att det svåraste blir när han ska döda henne. .. känns det enbart obehagligt för min del.

        • Det ligger mycket i det Arne skriver. Jag tolkar romanen så, att Harry lär sig att leva med sin splittring, han är både ”stäppvargen” och kulturmänniskan. Båda är osympatiskla, dragna till sin spets.
          Jag håller med om, att ”självmordsromatiken” är obehaglig.

          • Måste säga att jag med min oerfarenhet av festande och allmänt naiva attityd nog inte riktigt begrep mig på drogidealiseringen i boken…när jag var ung. Att jag var gripen av boken beror nog på Hesses språk. Och att romanen inleds så fint. Sedan tror jag i o f s att jag tyckte att det var givande och ”kul” att läsa om Mozart, filosofi etc.

        • Håller med, jag tycker också det är obehagligt att romantisera mord och självmord – och att se döden som en lösning. Boken lär ju ha utlöst en självmordsvåg men jag har svårt att se varför? Om man går till sensmoralen i boken ser jag egentligen den som en hyllning till livet, sinnligheten och kärlekens läkande kraft. När Harry träffar en kvin…[Läs mer]

          • Om jag tolkar tankarna rätt så beskriver Hesse hur ”självmördarnaturerna” ser det som ett privilegium att hålla dörren öppen för ”en sista utväg” om man (jaget) inte skulle stå ut längre med att leva. Detta är ofta en läggning som en person har ”vibbar” av redan tidigt i livet. De (människor med denna läggning) ”ruvar” på sin lilla hemlighet som p…[Läs mer]

            • Det fnns ju en del väldigt obehagliga inslag i boken. Det värsta tycker jag är det skadeglada dödande, som Harry och en annan man ägnar soig åt, när de skjuter på passerande bilister. Detta händer på den ”magiska teatern”, så det är enbart en fantasi, ingenting som händer i verkligheten.Ändå tycker jag, att det är obahagligt och jag flrstår int…[Läs mer]

            • Jo, så är det nog. Men jag syftade här på dels Arnes inlägg om varför romanen anses ha utlöst en självmordvåg…och dels på Hesses avsnitt om just självmördare. Jag tror att han har rätt. Och även du.

            • Skjutandet på bilisterna uppfattade jag som en förvirrad uppgörelse med vårt tekniksamhälle, en naiv men då förekommande inställning att teknisk utveckling var ett hot mot vår frihet. Den uppfattningen finns idag också, t ex om avlyssning.
              Men jag tänkte mest på IS och terrorismen, det är precis sådant meningslöst dödande som de ägnar sig åt. D…[Läs mer]

    • Nu kommer inläggen i en tokig ordning. Husses inlägg är ovan.

      • Angående romantisering av självmord påstås ju även Goethes roman ”Den unge Werthers lidande” ha utlöst en självmordsvåg. Jag är litet skeptisk till sådana påståenden. Finns det något statistiskt underlag? Jag tror knappast att det fördes någon statistik över självmord i 1800-talets Tyskjland. På 1900-talet kan det kanske ha funnits.

    • När det gäller scenen med skjutande på bilister så tänkte jag på att det är människor som leker att de är gudar. Att de har rätt att göra vad de vill. I frånvaron av Gud (i traditionell mening) så gör människor sig själva till gudar. Och då är andra människor bara marionetter.

    • Husse. jo… Men varför kunde författaren inte använda sig av en vanlig kvinna, trevlig och förälskad i Harry?

      • Bra fråga Mohikan! Jag tror att Hesse ville provocera och ifrågasätta tidens moral, därför gör han de prostituerade till så fina och trevliga personer. Hermine räddar i princip livet på Harry. Kanske också lyfta fram det dekadenta som en motsats till det rådande småborgerliga idealet och skapa förståelse för andra sätt att leva. Boken skrevs i…[Läs mer]

    • Hejsan! Det här var en intressant bok. Som ni varit inne på ovan, så verkar författaren inspirerad av Freud, psykoanalys m.m. Kanske är även Jung och hans ”skugga” med på ett hörn.
      Liksom Arne blev jag förbluffad över hur boken lämnade grubblandet för mer lättsamma nöjen.

    • Nu kom jag på: visst har väl Harry varit gift? Dessutom ber jag om ursäkt. Den unge mannen i hyresvärdinnans hus är inte son till henne. Han nämner ju att hon (hyresvärdinnan) är hans faster.

      • Om vi håller oss till en psykoanalytisk tolkning av boken kan man säga, att handllingen visar upp två extremfall, dels den strikta borgerliga pryda livsstilen, präglad av det, som Freud kallar ”Överjaget”, de moraliska krav och restriktioner, som samhället ställer och dels driftsutlevelsen, ”Detet” enligt Freud.
        I själva verket är ju människa…[Läs mer]

        • Aha här var ett inlägg jag missat, skrev ovan och frågade om Herman/Hermine och vad det kan betyda ur ett Freudianskt eller Jungianskt perspektiv. Jag kan tyvärr alldeles för lite om dessa två.
          Husse: tror du inte att även Jungs idéer med arketyper och liknande kan finnas med?
          Ja man tänker på Cabaret eller Farväl till Berlin, det dekadenta, utlevande.

          • Jung vet jag för litet om. Därför vill jag inte uttala mig. Men jag ser romanen, som en slags exemplifiering av Freuds idéer. Stäppvargen=Detet, driftslivet, den borgerliga moralen= Överjaget och så vidare. Detta är en mycket förenklad utläggning om psykoanalysen.
            Jag har inte läst Freud, men i skolan fick vi lära oss grunderna.

            • Visst har man läst ”litet” Freud och Jung. Mkt symbolik i Jungs lära. Är det inte ngt om anima och animus? Kvinnligt och manligt i varje människa? Måste repetera. Men då kommer jag också att tala om att jag har ”googlat”. :-)
              Har ngn bok av Jung med många bilder. Länge sedan jag kollade i den. Men minns att jag tyckte mkt om den (boken).

          • Jag tänker också på Cabaret. Litet av pojkflicka över Liza Minellis roll som Sally. Hon presenterar mannen (minns ej namnet) för en homosexuell/bisexuell man och alla tre har sex (som det så modernt heter). Givetvis är de ngt ”lulliga”. Alkohol plus ngn drog?

            • Filmen och musicalen bygger ju på Christopher Isherwoods roamn ”Farväl till Berlin”, som enligt vad jag har för mig ska vara åtminstone delvis självbiografisk. Den rekommenderar jag till läsning.

            • Ja, anima och animus känner jag igen. Men jag vet nästan ingenting om Jung.
              Det är möjligt att Hesse även kände till hans idéer.

            • I slutet när Hermine är död kommer Pablo och gör henne liten och stoppar henne i sin ficka. Hur ska detta tolkas? Är hon också bara en docka? Är Harrys upplevelser bara fantasier?

    • Det blir jobbigt att sammanfatta Jung. Jag rekommenderar er att ”googla”. :-) Det är begrepp som arketyper. Anima och animus. Kvinnligt och manligt i varje människa. Om extroverta och introverta typer (en del är väl både och?).

      • Ja man kan ju läsa om Jung både här och var och jag har ju läst om dem som de flesta väl har men mycket ytligt. Tänkte att det kanske var någon här som var mer insatt.
        Husse: Nån sorts fantasier uppfattar jag det som och som att Harry har en livskris där han är full av leda och vill dö. Han vill att allt ska vara perfekt och högtstående…[Läs mer]

        • Som jag uppfattar det är allt, som händer i den senare delen av boken fatasier. Det händer inte i den fysksika verkligheten. Därför undrar jag om Hermine verkligen finns eller om hon/han är en fantasi från Harrys sida. Det är kanske därför han direkt vet vad han/hon heter. Han fantiserar om vännen Herman och det blir en gestalt med oklart ell…[Läs mer]

        • Det är ett bra citat, inaj. Trots att jag själv är en romantiker (kronisk) och har drag av idealism… så retar jag mig på Harry och Hermine när de tror att de är så ”förfinade” att de står över vanliga, ”simpla” människor. SÅ märkvärdig är inte Harry! Vad hade han gjort utan sitt drickande på världshusen? Utan hyresvärdinnans omsorger?
          Däremot…[Läs mer]

          • Husse: Intressant teori om Hermine/Herman. Pablos teatern blir ju då Harrys inre eller undermedvetna och när han vill döda Hermine är det något inom sig han inte vill kännas vid. Att hon blir liten kan ju vara att hon är en del av honom och återgår till sin plats på nåt vis.
            Mohikanen: Jo det är väl den sidan hos honom som gör att han har svårt…[Läs mer]

            • Jag uppfattar inte alls Hermine som en fantasifigur. Hennes androgyna drag kopplar jag till Herman och man kan undra om Harrys känslor för honom bara var rent vänskapliga…
              Det som Harry upplever i den magiska teatern tolkar jag som drogfantasier och den drog som Pablo bjöd på verkar vara någon variant av LSD, något sådant fanns säkert redan då…[Läs mer]

            • Arne, jag tror inte att Harrys känslor för Herman var enbart vänskapliga. Just därför ligger det nära till hands att se Hermine/Herman som en föreställningi Harrys hjärna, inte en fysisk person.I slutet krymper hon/han till en docka, som Pablo stoppar i fickan.

          • Värdshus heter det… :-)

            • Jo visst verkar det vara droger inblandat men det är ändå en del intressanta grejer som händer i Harrys fantasivärld. Det talas i Traktat om stäppvargen om att människan har ett knippe olika jag. Det borde vara schackpjäserna som dyker upp i den magiska teatern.

            • Ja drogerna framkallar förstås olika fantasier hos olika personer och det ger en bild av just Harrys fantasivärld. Skjutandet kan då vara ett slags hämnd på alla som klandrar honom för hans antikrigsretorik.

    • Nu ska jag göra ngt som jag ibland stör mig på…men: måste hålla med föregående talare. Mycket ”LSD-dimma” här… Men visst har vi människor olika ”jag”….som slåss om bekräftelse…konventioner och hämningar… Schackfigurer mkt bra liknelse. Inaj, du nämner Harrys livskris (som du kallar det). Fast möjligen med tillägget att han krisat hel…[Läs mer]

    • God afton! Jag har ännu inte ”googlat” om boken. Har ni? :-) Samvetsfråga? Ni vet min åsikt om att ”läsa in” i förväg. Men nu SKA jag kolla. Meddelar om jag hittar ngt av intresse. :-)

    • På Boksidan.se har flera skrivit om sina intryck av boken. Jag tycker nog att vi här har varit inne på liknande tankegångar. Verkligheten är ingen romantisk hjältesaga…utan en ganska banal borgerlig liten håla… Haha. Bra formulerat! :-)
      Men vi ska acceptera att livet är bristfälligt…men ändå glädjas åt livet. Som Arne skrev…?
      På en annan…[Läs mer]

    • Just det: humor betonas. Och det är ju sant: humor underlättar! :-)

      • Aha, intressant med initialerna. Jag tycker boken sätter igång fantasin och lusten att tolka. Sen om man har tolkat det rätt är en annan femma men jag tycker det är kul om diskussionen blir livlig. :-) Husse gjorde ju en genomgång med utgångspunkt i Freud och den är säkert nära ”sanningen”.

        • Initialerna hade jag inte tänkt på. Det är nog ingen tillfällighet, att Hermine/Hermann heter just så.
          I Västerlandets litteraturhistoria, som var min handbok, när jag läste litteraturhistoria en gång i tiden, sägs om denna roman:”Det är Freuds kritik av det driftfientliga kultursamhället som får sitt förstärkande eko i Hesses roman”.

    • Ja, det är kul att vi fått igång diskussionen. Även om jag inte förstår varför vi är så få deltagare. Det är inte seriöst att anmäla sig och ändå gång på gång på gång utebliva. Bedrövligt!!

    • Nu blir det ofrivilligt litet komiskt. Diskussionen håller på att ebba ut… ,-)

    • Hej hopp! Tja, skriv gärna mer. Annars får vi väl börja fundera på betyg.
      :-)

      • För att anknyta till artilkeln så tycker jag det här var en intressant vinkel på våldsfantasierna, citatt från artikeln: ”Jag hade dessutom alldeles glömt avsnittet på den magiska teatern där han släpper loss alla aggressioner i terrorhandlingar (som bara är fantasier, men ändå föregriper 70-talets terrorism).”
        Annars har jag inte mycket att ti…[Läs mer]

        • Jag tycker, att boken är intressant, men den förtjänar knappast ställningen som kultbok.
          Den är i hög grad präglad av psykoanalytiska idéer, både Freud och Jung.
          Den innehåller ganska mycket att fundera på. Den handlar ju inte bara om en ”intellektuell, som lär sig dansa”, som Horace Engdahl säger.
          En fyra får det bli.

    • Jag sätter betyg fyra. Drogromantik intresserar mig inte. Ej heller dekadens och det androgyna. Men jag gillar början på boken …ända fram till när ”ruset” börjar. Har känt av ”det gudomliga spåret”… Bäst är Hesses språk.

      • Jag sätter med viss tvekan en stark trea. Fyra ligger nära till hands, men även personliga värderingar måste få spela in. Jag blev lite besviken och förstår inte riktigt bokens storhet och kultstatus även om den har sina poänger. Men det är lätt hänt att man har för höga förväntningar på klassiker.

  • Gunilla gick med i bokcirkeln Bokcirkellogga för BoktokarnaBoktokarna 29 April, 2017 07:16

  • Visa mera