• Hej alla medlemmar!

    Jag påminner om vår nästa cirkelbok:  Livet efter dig av Jojo Moyes.

    M v h Mohikanen. 22 May, 2017 05:03

  • Hej alla medlemmar! Fido har meddelat att hon inte kommer att medverka under diskussionen om Barnmorskan av Kajsa Kettu (start 30/8 2017). Hur gör vi med denna bok? Ska vi skippa den eller ändå ha kvar den? Jag vill inte ha ansvaret ensam, så vill gärna veta hur ni tänker.

    Boken verkar spännande, men…som sagt…Hur gör vi??

    M v h Mohikanen. 7 M…[Read more]

    • Jag tycker, att vi kan ha den kvar. Det är bok, som jag inte ens kände till att den fanns.Jaghar läst litet omdömen om den på bibliotekets hemsida och är nyfiken på boken.

      • Jag läser gärna boken. Den verkar vara gripande (kanske till och med lite skrämmande), verklighetsnära och är förlagd i en nordlig miljö. Bonus är att den kan lånas på biblioteket digitalt och läsas på min dator.

    • Jag har inget emot att den står kvar. På senare tid har det varit mer regel än undantag att den som valt bok inte medverkar i diskussionen så skillnaden blir inte stor.

    • Jag instämmer. Tror jag såg ett reportage om författaren, kanske i Babel, hon verkade intressant men boken minns jag inget om.

    • Hej,Kul att några ändå vill läsa Barnmorskan.Det skall bli jättekul att läsa Era reaktioner och recensioner. Fido

  • Hej alla Boktokar och Mohikanen , jag anmälde en bok till boklistan för länge sedan den heter” Barnmorskan” skriven av Katja Kettu.  Den  har plats den 30/8 2017.Jag vill ta bort den från listan då jag inte  kan läsa den själv och därför inte kan vara med i någon diskussion. Andra får väl gärna läsa den och det skulle självklart vara kul att höra…[Read more]

    • Oj…Beklagar! Tack för att du meddelade.

    • Husse: Tja, kanske för att Hermine haft storhetsvansinne och trott sig ”stå över” vanliga människor? Hon är också en marionett… Det finns högre väsen…ovan oss alla?
      Det slår mig också att Hermine agerar litet ”moderligt” gentemot Harry. Kan det tyda på att han saknat en mor…? Har behov av ngt moderligt, att bli omhändertagen av ngn dominan…[Read more]

      • Hej igen
        Ditt svar har nog kommit till fel person.Men det gör inget för jag har också läst
        Stäppvargen 2 ggr till och med, men det var längesedan. Jag minns att det var en mycket psykologisk roman om en enstöring.Mycket intressant minns jag att jag tyckte då.

  • Nu kan jag inte låta bli att ställa en fråga. Varför använder sig Hesse av prostituerade i romanen? Både Maria och Hermine är ju det. Proffs på fysisk kärlek. De har dessutom ”älskat” med varandra. Vad vill författaren ha sagt med det? Ngn slags moralupplösning? Typ ”Kom inte här med er gamla unkna, kristna moral”… För Harry var det två horor…[Read more]

    • Det var väl när Stäppvargen i honom tog över. Stäppvargen motsvarar nog det, som Freud Kallade ”Det”, alltså driftslivet.

      • Ja så måste det vara. Han beskriver ju hur han tidigare inte kunnat tänka sig kvinnor som ”knappt hade läst en bok”. Nu hittar han så att säga ”enkla” kvinnor och nöjen och släpper lös sina undermedvetna drifter. Det är intressant att läsa en bok som är skriven i samma tid som Freud och Jung då allt detta var nytt. Samtidigt kan jag bli trött på…[Read more]

        • Jo…Och alltid är de mkt yngre än mannen. Host, host… :-)

          • Om jag minns rätt sägs det någonstans i romanen, att han aldrig tidigare har legat med en kvinna och då är han väl i femtioärsåldern, tror jag,. Han är i alla fall inte så ung.
            Han har tidigare levt ett mycket borgerligt och anständigt liv, som det verkar, trots att han egentligen ogillar borgerligheten.

            • Nu måste jag lusläsa… Men Harry hade ju en ung kvinna som hälsade på…och de grälade? Var det ”bara” en vän då…? Bara och bara… Inga intimiteter?

            • Du har rätt. Det nämns en tidigare hustru. Men jag har absolut för mig att det står något om att han aldrig hade varit tillsammans fysiskt med en kvinna. Jag kan minnas fel eller ha missförstått något. Å andra sidan finns det ju ”vita äktenskap”.
              Hjalmar och Stina Bergman lär aldrig ha haft något sexuellt samröre enligt min lärare i littera…[Read more]

            • Harry har varit gift, dessutom har han en ”käresta” på distans som heter Erika och de träffas då och då. Han skriver också att de ”sågs sällan utan att råka i tvist” så det var inget omistligt förhållande.

          • Det enda som dagens läsare skulle bli upprörda av när de läser boken är att han glorifierar prostitution, precis som Inaj och Mohikanen påpekar. Det är det mest förbjudna, att knarka och skjuta folk är väl inget men ve den som säger något positivt om att köpa och sälja sex…

    • Hm lite oklart faktiskt, men han verkar ju inte varit så intresserad av den fysiska världen i vilket fall. Det närmaste jag hittar är ett ställe där det står att Maria är den första ”verkliga älskarinna” han haft.
      Angående det borgerliga livet som han ogillar så finns det en fint stycke i boken där han iakttar en trappavsats med en krukväxt som…[Read more]

    • Haha det har du rätt i Arne. Mord, blod, våld och droger är inga problem…
      Mitt förra inlägg kom i lite konstig ordning men ni kanske fattar att det var svar på Husse och Mohikanen.

    • Ursäkta om jag skriver flera inlägg på rad men vill förtydliga om prostitution som diskuterats. Det är snarast skildringen av kvinnorna jag reagerar på inte att prostitution beskrivs positivt. Kvinnor ägnade sig tydligen inte åt något erotiskt om de inte var prostituerade. Jag menar han kunde väl lika gärna ha haft samma fantastiska upplevelse…[Read more]

      • Det är just den linjen jag är inne på, inaj. :-) Dessutom skulle ju då kvinnan bli kär tillbaka (förhoppningsvis). Äkta. Hermine säger ju rent ut att hon och hennes likasinnade lever på männen och att deras arbete går ut på att göra männen kära i dem. Stackars Harry om han blir kär! Visst kan det möjligen förekomma IRL att en prostituerad blir…[Read more]

        • Ja, Hermine och Maria leker med Harrys känslor och iaf Hermine utnyttjar hans ensamhet och ser honom som lättfångad. Å andra sidan tar de inget betalt och kanske får de honom att rycka upp sig och komma ur sin bubbla av självömkan. At få ”smak på” sex var kanske det som behövdes. Man kan tolka Hermines uppträdande på olika sätt…
          Men varför…[Read more]

          • Om man ska vara litet cynisk… De har ju redan provat ”allt” och litet till… Inga hämningar, inga gränser (”gränsöverskridande” som är så populärt även nu)…t o m utsuddande av kön… Så vad återstår att vara nyfiken på? Döden. Antingen en nyfikenhet eller också nirvana. Utslocknandet.

            • Du har en poäng där. Yrket i sig kräver ju ett iaf hyfsat utseende och kropp om man vill tjäna några pengar. Men åren går och snarare förr än senare kommer bäst-föredatum att infalla. Och vad ska en exprostituerad leva på då? Döden kan ses som ett alternativ.

    • Ja, visst är det en sorts uppsluppen undergångsstämning. Man kan göra vad man vill.
      En intressant sak är att Haller ser Hermine som Herman ibland. Hur ska man tolka det? Ni som är hemma på Freud och Jung får gärna lägga ut texten.

      • Pojkflickan som ideal lanserades på 1920-talet, om jag minns rätt. Kanske ska man se det som en antydan om bisexualitet.

  • STÄPPVARGEN av Hermann Hesse

     

    Hejsan! jag börjar litet mjukt. Den här romanen läste jag första gången som mkt ung och tog ett väldigt intryck av den. Tiden går… :-) Min fascination har nog mildrats… Fortfarande kan jag känna starkt för Hesses språk. Mkt tilltalande. Underbart.

    Tycker att Hesse börjar romanen lugnt och stillsamt……[Read more]

    • Jag tror, att denna romman har blivit en stor läsupplevelse för många i ungdomen. När man läser den som äldre blir man inte riktigt lika hänförd. Visst är den bra och välskriven. Hesse har ett bra språk.
      Hesse måste ha känt till Freud och psykoanalysen. Den verkar vara en exemplifiering av teorien.
      Händelserna på den magiska teatern är väl…[Read more]

    • Jag hade inte läst boken och det är en bra sak med bokcirklar, man tvingas läsa böcker man velat ha läst men inte blivit färdig till…

      Första halvan var som jag förväntat mig, ett kritiskt filosoferande om tillvarons destruktivitet och ytlighet och grubbel om livet var värt att levas. Men Harry förändras helt när han träffar Hermine. Hon…[Read more]

      • Kul att du har läst boken nu, Arne. Håller med dig i stort sett. Fast jag vill lägga till: en viss dödslängtan . Möjligen självmordsromantik. Ursäkta uttrycket, men… Denna aspekt tilltalar inte mig…ett enda dugg. Redan när Hermine säger till Harry att det svåraste blir när han ska döda henne. .. känns det enbart obehagligt för min del.

        • Det ligger mycket i det Arne skriver. Jag tolkar romanen så, att Harry lär sig att leva med sin splittring, han är både ”stäppvargen” och kulturmänniskan. Båda är osympatiskla, dragna till sin spets.
          Jag håller med om, att ”självmordsromatiken” är obehaglig.

          • Måste säga att jag med min oerfarenhet av festande och allmänt naiva attityd nog inte riktigt begrep mig på drogidealiseringen i boken…när jag var ung. Att jag var gripen av boken beror nog på Hesses språk. Och att romanen inleds så fint. Sedan tror jag i o f s att jag tyckte att det var givande och ”kul” att läsa om Mozart, filosofi etc.

        • Håller med, jag tycker också det är obehagligt att romantisera mord och självmord – och att se döden som en lösning. Boken lär ju ha utlöst en självmordsvåg men jag har svårt att se varför? Om man går till sensmoralen i boken ser jag egentligen den som en hyllning till livet, sinnligheten och kärlekens läkande kraft. När Harry träffar en kvin…[Read more]

          • Om jag tolkar tankarna rätt så beskriver Hesse hur ”självmördarnaturerna” ser det som ett privilegium att hålla dörren öppen för ”en sista utväg” om man (jaget) inte skulle stå ut längre med att leva. Detta är ofta en läggning som en person har ”vibbar” av redan tidigt i livet. De (människor med denna läggning) ”ruvar” på sin lilla hemlighet som p…[Read more]

            • Det fnns ju en del väldigt obehagliga inslag i boken. Det värsta tycker jag är det skadeglada dödande, som Harry och en annan man ägnar soig åt, när de skjuter på passerande bilister. Detta händer på den ”magiska teatern”, så det är enbart en fantasi, ingenting som händer i verkligheten.Ändå tycker jag, att det är obahagligt och jag flrstår int…[Read more]

            • Jo, så är det nog. Men jag syftade här på dels Arnes inlägg om varför romanen anses ha utlöst en självmordvåg…och dels på Hesses avsnitt om just självmördare. Jag tror att han har rätt. Och även du.

            • Skjutandet på bilisterna uppfattade jag som en förvirrad uppgörelse med vårt tekniksamhälle, en naiv men då förekommande inställning att teknisk utveckling var ett hot mot vår frihet. Den uppfattningen finns idag också, t ex om avlyssning.
              Men jag tänkte mest på IS och terrorismen, det är precis sådant meningslöst dödande som de ägnar sig åt. D…[Read more]

    • Nu kommer inläggen i en tokig ordning. Husses inlägg är ovan.

      • Angående romantisering av självmord påstås ju även Goethes roman ”Den unge Werthers lidande” ha utlöst en självmordsvåg. Jag är litet skeptisk till sådana påståenden. Finns det något statistiskt underlag? Jag tror knappast att det fördes någon statistik över självmord i 1800-talets Tyskjland. På 1900-talet kan det kanske ha funnits.

    • När det gäller scenen med skjutande på bilister så tänkte jag på att det är människor som leker att de är gudar. Att de har rätt att göra vad de vill. I frånvaron av Gud (i traditionell mening) så gör människor sig själva till gudar. Och då är andra människor bara marionetter.

    • Husse. jo… Men varför kunde författaren inte använda sig av en vanlig kvinna, trevlig och förälskad i Harry?

      • Bra fråga Mohikan! Jag tror att Hesse ville provocera och ifrågasätta tidens moral, därför gör han de prostituerade till så fina och trevliga personer. Hermine räddar i princip livet på Harry. Kanske också lyfta fram det dekadenta som en motsats till det rådande småborgerliga idealet och skapa förståelse för andra sätt att leva. Boken skrevs i…[Read more]

    • Hejsan! Det här var en intressant bok. Som ni varit inne på ovan, så verkar författaren inspirerad av Freud, psykoanalys m.m. Kanske är även Jung och hans ”skugga” med på ett hörn.
      Liksom Arne blev jag förbluffad över hur boken lämnade grubblandet för mer lättsamma nöjen.

    • Nu kom jag på: visst har väl Harry varit gift? Dessutom ber jag om ursäkt. Den unge mannen i hyresvärdinnans hus är inte son till henne. Han nämner ju att hon (hyresvärdinnan) är hans faster.

      • Om vi håller oss till en psykoanalytisk tolkning av boken kan man säga, att handllingen visar upp två extremfall, dels den strikta borgerliga pryda livsstilen, präglad av det, som Freud kallar ”Överjaget”, de moraliska krav och restriktioner, som samhället ställer och dels driftsutlevelsen, ”Detet” enligt Freud.
        I själva verket är ju människa…[Read more]

        • Aha här var ett inlägg jag missat, skrev ovan och frågade om Herman/Hermine och vad det kan betyda ur ett Freudianskt eller Jungianskt perspektiv. Jag kan tyvärr alldeles för lite om dessa två.
          Husse: tror du inte att även Jungs idéer med arketyper och liknande kan finnas med?
          Ja man tänker på Cabaret eller Farväl till Berlin, det dekadenta, utlevande.

          • Jung vet jag för litet om. Därför vill jag inte uttala mig. Men jag ser romanen, som en slags exemplifiering av Freuds idéer. Stäppvargen=Detet, driftslivet, den borgerliga moralen= Överjaget och så vidare. Detta är en mycket förenklad utläggning om psykoanalysen.
            Jag har inte läst Freud, men i skolan fick vi lära oss grunderna.

            • Visst har man läst ”litet” Freud och Jung. Mkt symbolik i Jungs lära. Är det inte ngt om anima och animus? Kvinnligt och manligt i varje människa? Måste repetera. Men då kommer jag också att tala om att jag har ”googlat”. :-)
              Har ngn bok av Jung med många bilder. Länge sedan jag kollade i den. Men minns att jag tyckte mkt om den (boken).

          • Jag tänker också på Cabaret. Litet av pojkflicka över Liza Minellis roll som Sally. Hon presenterar mannen (minns ej namnet) för en homosexuell/bisexuell man och alla tre har sex (som det så modernt heter). Givetvis är de ngt ”lulliga”. Alkohol plus ngn drog?

            • Filmen och musicalen bygger ju på Christopher Isherwoods roamn ”Farväl till Berlin”, som enligt vad jag har för mig ska vara åtminstone delvis självbiografisk. Den rekommenderar jag till läsning.

            • Ja, anima och animus känner jag igen. Men jag vet nästan ingenting om Jung.
              Det är möjligt att Hesse även kände till hans idéer.

            • I slutet när Hermine är död kommer Pablo och gör henne liten och stoppar henne i sin ficka. Hur ska detta tolkas? Är hon också bara en docka? Är Harrys upplevelser bara fantasier?

    • Det blir jobbigt att sammanfatta Jung. Jag rekommenderar er att ”googla”. :-) Det är begrepp som arketyper. Anima och animus. Kvinnligt och manligt i varje människa. Om extroverta och introverta typer (en del är väl både och?).

      • Ja man kan ju läsa om Jung både här och var och jag har ju läst om dem som de flesta väl har men mycket ytligt. Tänkte att det kanske var någon här som var mer insatt.
        Husse: Nån sorts fantasier uppfattar jag det som och som att Harry har en livskris där han är full av leda och vill dö. Han vill att allt ska vara perfekt och högtstående…[Read more]

        • Som jag uppfattar det är allt, som händer i den senare delen av boken fatasier. Det händer inte i den fysksika verkligheten. Därför undrar jag om Hermine verkligen finns eller om hon/han är en fantasi från Harrys sida. Det är kanske därför han direkt vet vad han/hon heter. Han fantiserar om vännen Herman och det blir en gestalt med oklart ell…[Read more]

        • Det är ett bra citat, inaj. Trots att jag själv är en romantiker (kronisk) och har drag av idealism… så retar jag mig på Harry och Hermine när de tror att de är så ”förfinade” att de står över vanliga, ”simpla” människor. SÅ märkvärdig är inte Harry! Vad hade han gjort utan sitt drickande på världshusen? Utan hyresvärdinnans omsorger?
          Däremot…[Read more]

          • Husse: Intressant teori om Hermine/Herman. Pablos teatern blir ju då Harrys inre eller undermedvetna och när han vill döda Hermine är det något inom sig han inte vill kännas vid. Att hon blir liten kan ju vara att hon är en del av honom och återgår till sin plats på nåt vis.
            Mohikanen: Jo det är väl den sidan hos honom som gör att han har svårt…[Read more]

            • Jag uppfattar inte alls Hermine som en fantasifigur. Hennes androgyna drag kopplar jag till Herman och man kan undra om Harrys känslor för honom bara var rent vänskapliga…
              Det som Harry upplever i den magiska teatern tolkar jag som drogfantasier och den drog som Pablo bjöd på verkar vara någon variant av LSD, något sådant fanns säkert redan då…[Read more]

            • Arne, jag tror inte att Harrys känslor för Herman var enbart vänskapliga. Just därför ligger det nära till hands att se Hermine/Herman som en föreställningi Harrys hjärna, inte en fysisk person.I slutet krymper hon/han till en docka, som Pablo stoppar i fickan.

          • Värdshus heter det… :-)

            • Jo visst verkar det vara droger inblandat men det är ändå en del intressanta grejer som händer i Harrys fantasivärld. Det talas i Traktat om stäppvargen om att människan har ett knippe olika jag. Det borde vara schackpjäserna som dyker upp i den magiska teatern.

            • Ja drogerna framkallar förstås olika fantasier hos olika personer och det ger en bild av just Harrys fantasivärld. Skjutandet kan då vara ett slags hämnd på alla som klandrar honom för hans antikrigsretorik.

    • Nu ska jag göra ngt som jag ibland stör mig på…men: måste hålla med föregående talare. Mycket ”LSD-dimma” här… Men visst har vi människor olika ”jag”….som slåss om bekräftelse…konventioner och hämningar… Schackfigurer mkt bra liknelse. Inaj, du nämner Harrys livskris (som du kallar det). Fast möjligen med tillägget att han krisat hel…[Read more]

    • God afton! Jag har ännu inte ”googlat” om boken. Har ni? :-) Samvetsfråga? Ni vet min åsikt om att ”läsa in” i förväg. Men nu SKA jag kolla. Meddelar om jag hittar ngt av intresse. :-)

    • På Boksidan.se har flera skrivit om sina intryck av boken. Jag tycker nog att vi här har varit inne på liknande tankegångar. Verkligheten är ingen romantisk hjältesaga…utan en ganska banal borgerlig liten håla… Haha. Bra formulerat! :-)
      Men vi ska acceptera att livet är bristfälligt…men ändå glädjas åt livet. Som Arne skrev…?
      På en annan…[Read more]

    • Just det: humor betonas. Och det är ju sant: humor underlättar! :-)

      • Aha, intressant med initialerna. Jag tycker boken sätter igång fantasin och lusten att tolka. Sen om man har tolkat det rätt är en annan femma men jag tycker det är kul om diskussionen blir livlig. :-) Husse gjorde ju en genomgång med utgångspunkt i Freud och den är säkert nära ”sanningen”.

        • Initialerna hade jag inte tänkt på. Det är nog ingen tillfällighet, att Hermine/Hermann heter just så.
          I Västerlandets litteraturhistoria, som var min handbok, när jag läste litteraturhistoria en gång i tiden, sägs om denna roman:”Det är Freuds kritik av det driftfientliga kultursamhället som får sitt förstärkande eko i Hesses roman”.

    • Ja, det är kul att vi fått igång diskussionen. Även om jag inte förstår varför vi är så få deltagare. Det är inte seriöst att anmäla sig och ändå gång på gång på gång utebliva. Bedrövligt!!

    • Nu blir det ofrivilligt litet komiskt. Diskussionen håller på att ebba ut… ,-)

  • Gunilla gick med i bokcirkeln Group logo of BoktokarnaBoktokarna 29 April, 2017 07:16

  • Karin gick med i bokcirkeln Group logo of BoktokarnaBoktokarna 20 April, 2017 10:08

    • Hej Karin och välkommen hit!
      Om du hinner kan du gärna läsa nästa bok: Stäppvargen av Hesse.

      Vänligen Mohikanen.

  • God afton i stugorna! Jag påminner alla deltagare om att nästa bokdiskussion gäller STÄPPVARGEN av Hermann Hesse. Detta är en normaltjock roman…och inte alls i samma stil som Middlemarch. Lycka till med läsningen!

    Vänligen Mohikanen. 17 April, 2017 03:58

  • Inaj! Om du vill kan du sätta betyg på Fadershuset. Vi är några som har gjort det. :-) 16 April, 2017 04:39

  • Ok. Jag fattar, Husse. :-) 1 April, 2017 05:17

    • Jag har repeterat scenen. Ja, inget vidare för Mr Brooke. Med imitatören och buarop.
      Om vi nu skulle ta och beröra relationen mellan Rosamond och Lydgate?

    • Jag tycker att Eliot skildrar förhållandet mellan Rosamond och maken väldigt lyhört och objektivt. Om det nu är möjligt. Jag menar att hennes ambition är att visa deras både positiva och eventuella negativa sidor. Eller mindre smickrande egenskaper.
      Man brukar ju säga att en människa inte kan rå för hur hon är född och i vilken samhällsklass…[Read more]

      • Ja, hon verkar inte förstå situationens allvar. När Lydgate vill försöka komma tillrätta med den ekonomiska situationen bland annat genom att hyra en mindre bostad blir hon arg.
        Hon låtsat tro att det är något han vill göra och agerar på ett sätt som omöjliggör lösningen.
        Hon låter hälsa, att det inte längre är aktuellt.

    • Hejsan! Ja, egentligen finns det ju mkt mer att kommentera ang Middlemarch. T ex om Fred och Mary och om den skumme långivaren B (minns ej namnet nu). Men vi får väl stanna här. Betyg? Väldigt nära 5. Jag sätter en stark 4:a. Skulle gärna tagit del av fler detaljer kring Mr Casaubon och hans fysik. :-)

      • Ja, jag sätter också en fyra. Jag blev förskräckt över att boken var så tjock och min första tanke var : ”Jag orkar inte med så många sidor av brittiskt överklassliv. Men boken var ju
        rolig att läsa även om den ibland var i mångordigaste laget.
        I mina ögon är den samhällskritisk. Människorna är fixerade vid fina titlar och fast egendom. Den s…[Read more]

    • Sätter betyg trots att jag bara läste del 1. Boken får en trea av mig. Tycker att det fanns mycket som var bra med den som t.ex. personskildringen. Tyvärr var detta inte det bästa tillfället för en så omfattande bok. Dessutom tycker jag den var rätt omständig att ta sig igenom, vilket jag ju inte heller gjorde.

  • MIDDLEMARCH av George Eliot.

    Mitt inlägg om romanen råkade hamna nedan.

    M v h Mohikanen. 1 April, 2017 03:38

    • Hej! jag har bara läst del 1, som jag skrev tiddigare var boken för mastig för mig just nu. Då fortsätter jag på Mohikanens inlägg här nedanför. javisst dras det ut på allting så det blir lite trögt i min smak men så är väl författarens stil. Hon skildrar människorna fint och har verkligen en klar blick på hur folk beter sig. Många av karaktär…[Read more]

      • Nu har jag fått Middlemarch från Bokbörsen. Samtidigt fick jg meddelande från biblioteket. att böckerna hade kommit ”men det föll inte ut någon reservation”. Nej, jag hade tagit bort den eftersom böckerna inte verkade finnas. Nu har jag i alla fall boken men innan jag börjar läsa vill jag läsa ut boken jag häller på med, ”Livstid” av Hans Fallada…[Read more]

        • Ja, boken är tjock men jag tycker, att det går bra att läsa. Jag känner inget läsmotstånd, som jag trodde att jag skulle göra. Det finns ganska mycket humor i personskildringen, tyckerr jag.
          Man får en bild av hurdana personerna är genom deras handlingar och deras repliker.
          Det finns också fina miljöskildringar. Det som kan vara svårt för en mode…[Read more]

    • Hejsan! Nej, jag känner heller inget läsmotstånd. Romanen är inte ”svår”, men givetvis krävande på så sätt att det tar sin tid att läsa och det är många namn att hålla reda på.
      Det är minst fyra relationer att hålla reda på. Nu har jag inte boken här bredvid mig, men skriver så här:
      Dorothea och den förste mannen
      Dorothea och Ladislaw (make n…[Read more]

    • Dorotheas förste man heter Mr Causebon.
      Lydgate är rätt namn på Rosamonds make.
      :-)

    • Funderar på vilken infallsvinkel vi ska ha. Vad tycker ni? Ska vi börja med Dorothea?

    • Ingen respons?
      Ja, nu börjar jag i alla fall! :-)
      Få personer i litteraturen har väl retat upp mig som denne fisförnäme Mr Casaubon. Det sättet han har, det har han väl s a s. Man undrar hur bröllopsnatten var? Hade kanske kunnat avhjälpas med övning (:-) ) ? Men det som upprör mig är hans testamente. Att låta sin svartsjuka styra även efter d…[Read more]

      • Jag har inte kommit så långt i boken, men det märks ju tidigt att äktenskapet mellan honom och Dorothea inte är så lyckat. Han är nog en stor egoist.
        Ja, jag har också funderat över hur bröllopsnatten var. Det nämns inte alls, inte ens i formav antydningar. Varför ville ha överhuvudtaget gifta sig? Han verkar mest vilja vara ensam med sin fors…[Read more]

        • Ja, Casaubon kan man lätt irritera sig på. Han verkar tycka att Dorothea är vacker och behaglig och kanske blir han smickrad över hennes intresse. Dessutom var det väl så på den tiden att det gällde att skaffa sig en passande man/fru och för honom var det ju hög tid. På samma vis funderar övriga karaktärer på olika partners för- och nackdelar. Dor…[Read more]

          • Vill tillägga att jag håller med Husse om att det finns humor, det som jag uppfattar som irriterande hos personerna är ju samtidigt lite som en karikatyr över vissa personlighetsdrag.

            • Jo, håller med. Samtidigt kan jag mkt väl tänka mig att dylika personligheter har funnits (finns). :-)

            • Författaren har en ganska rolig formulering på ett ställe. Hon skriver om människorna, som samlas i väntan på att Featherstone ska dö, att var och en genomskådar de andras lögner och falskhet men ingen förstår att de själva blir genomskådade.

            • Jag måste erkänna, att jag börjar bli trött på författarens mångordiga och långsamma sätt att berätta. Det är faktiskt tålamodsprövande. Jag kan inte låta bli att bläddra framåt frö att få veta vad som ska hända.

    • Det gör inget… :-))

      • Kanske en bok som passar på långfredagen. ;-)
        En intressant sak är Dorothea och hennes systers olikheter. Syskonrelationer kan ju vara intressanta att läsa om.

        • När det gäller Celia gifter hon sig ju med Sir James. Känner hon inte av att Dorothea egentligen var den som James först riktade in sig på? Han tyckte att hon var den mest intelligenta. Sedan gifter sig Dorothea med ”mumien” Mr Casaubon. DÅ tar han Celia i stället. Undrar: kände inte Celia detta? Ingen svartsjuka? Det skulle nog ha varit i IRL. Ve…[Read more]

    • Menar ang svartsjuka: det skulle nog ha varit sådan IRL.

      • Celia visste ju att Dorothea inte var intresserad av Sir James. Då hade hon ju ingen anledning att vara svartsjuk. Men det kanske skavde litet att hon var andrahandsvalet.

        • Tänker mig att svartsjuk blir man bara. Det behöver nog inte finnas en reell orsak direkt. Men nog skulle Celia kunna bli svartsjuk på att sir James gillar hennes syster mer än henne. Det jag tänkte kring systrarna är att Celia rättar in sig i sin roll så att hon accepterar att Dorothea är lite ”bättre” än henne. Tror att det snarare är därför…[Read more]

          • Svartsjuka kan absolut förekomma i alla möjliga sammanhang. Ibland besläktat med avund. Inbillar mig att den kvinnliga fåfängan är väl utvecklad. Även Rosamond blir ju berörd när Ladislaw tydligt uttalar sin beundran för Dorothea. Ingen kvinna kan jämföras med henne, så högt sätten han henne. Ett tag (en tid) hade hon nog fått för sig att Will…[Read more]

    • sätter

    • Tänker kommentera Dorotheas situation igen. Du, inaj, stör dig på hennes idealism. Ja, kanske det… I stil med ”metodist fasoner” eller vad de kallar det. Hon vill gärna tjäna andra… Det är väl en god gärning i sig. Men kan ju gå till överdrift i o m att hon riskerar att glömma bort sina egna behov. Sitt eget jag.
      Mr Casaubon utnyttjar…[Read more]

      • med idegransallén, lusthuset…

      • Jag känner för Dorothea. Hon har höga ideal. Kanske är hon litet överspänd. Omgivningen tycker, att hon är”konstig”, som jag uppfattar det.
        Casaubons ”kodicill” är märklig. Förmodligenb skulle den inte ha någon rättslig verkan. Däremot innebärden ju en anklagelse både mot Dorothea och mot Will.

    • metodistfasoner… UTAN särskrivning. :-)

      • Som jag ser det är denna roman i hög grad samhällskritisk. Det talas väldigt mycket om vem som är finast. När de unga kvinnorna blir giftasvuxna vill familjerna att de ska gifta sig med någonm som är fin, som har ett namn och är välbeställd.
        När Dorothea ska gifta sig med Ladislaw försöker fadern få henne att avstå genom att påpeka, att hon…[Read more]

  • Trisse gick med i bokcirkeln Group logo of BoktokarnaBoktokarna 31 March, 2017 11:22

  • Anna gick med i bokcirkeln Group logo of BoktokarnaBoktokarna 31 March, 2017 01:07

    • Hejsan alla medlemmar och läsare!
      Det som jag uppskattar med vår bokcirkel…och vissa av oss har varit med i många år… är variationen. Olika stilar. Författare från olika tidsepoker. Ibland kortfattade, ibland långrandiga och omständiga. Jag bedömer från bok till bok. Det är väl det mest rättvisa? ”Långrandig”; hittar inte rätt ord. Men…[Read more]

    • Välkommen till oss! Hoppas att du vill vara aktiv. :-)
      Vänligen Mohikanen.

  • Hej hopp! Vill bara påpeka att MIDDLEMARCH är en tjock bok. Bara så ni vet… Fick av misstag fatt i originalspråksversion. Måste nu få tag på boken på svenska. Nog för att jag gillar engelska, men nu gäller ju att läsa boken. Inte vara överambitiös. :-)

    Vänligen Mohikanen. 19 March, 2017 04:16

    • Det verkar vara två delar. Jag har reserverat båda.

    • Hejsan, jag måste ärligt talat säga att jag tycker boken är för tjock. Varje del är ju över 400 sidor. För mig skulle den passa bättre som sommarläsning. Jag provar och läser första delen, så får vi se om jag kommer igenom den till att börja med.

      • Suck…Nu får vi hoppas att väljaren deltar. Nu har vi haft många böcker på rad…som ”folk” har anmält…men själva uteblivit. TRIST!! :-(

      • Hej!
        Ja, vi får helt enkelt göra vårt bästa med denna bok. Det är ju svårt att ”skippa” den nu…för vad skulle vi ha i stället? Vi läser på så gott vi kan. Om inte annat så kan vi ju uttala oss om stilen, handlingen, kanske personerna. NU menar jag inte att vi i förväg ska tänka ”Äsch, jag orkar inte!” Vi får försöka. Men om ngn känner att det…[Read more]

        • Alla bibliotek i kommunen har st’ängt några dagar på grund av byte av datasyste,m. Jag hoppas, att jag ska få böckerna snarast.
          Den som väljer en tjock bok bör förvarna om det, så att vi kan börja läsa i tid.

    • Nej, byta bok går ju inte. Jag läser på, men hade bara inte räknat med en så pass stadig volym som denna. :-)

      • Nej, inte jag heller. Har läst Eliot förr. Ganska långa romaner (Silas Marner och Kvarnen vid Floss), men inte SÅÅÅÅ långa. :-)

        • Jag har inte fått tag i böckerna än men så fort jag har demi min hand ska jag läsa så ögonen blöder!

          • Middlemarch verkar inte finnas på vårt stadsbibliotek. Jag har beställt från Bokbörsen. När jag väl har börjat läsa kan jag kanske delta i diskussionen.

  • Hej och tack, redaktör Cai. Uppskattar ditt svar. :-) 13 March, 2017 04:33

  • AKTUELL BOKLISTA FÖR BOKTOKARNA

     

    30/1 2017   Queer av William Burroughs ..(val av PIM)

    28/2 2017   Fadershuset av Agneta Brunius   (val av Simone)

    30/3 2017     Middlemarch av George Eliot (val av Bo Rosén)

    30/4 2017   Stäppvargen av Hermann Hesse   (val av Den siste Mohikanen)

    30/5 2017   Livet efter dig av Jojo Moyes   (val av Ma…[Read more]

  • FADERSHUSET av Agneta Brunius 28 February, 2017 04:27

    • Hejsan! Hoppas att ngn kan starta här. Tyvärr fanns inget ex:r av boken inne på bibblan. Men kan ev hämta boken i morgon.
      M v h Mohikanen.

      • Suck, jag börjar väl igen då. Kan tillägga at jag funderar starkt på att lämna cirkeln då vi aldrig tycks komma igång när vi ska.

        Boken kan väl karaktäriseras som chic lit, tämligen lättviktig underhållning i urban nutidsmiljö. Brunius väljer att skriva om sin hemmaplan, TV-branschen, och jag som är ointresserad av kändisliv tycker inte att d…[Read more]

        • Det är väl naturligt att den om har valt boken skriver det första inlägget.
          Jag håller med Arne om det mesta. Under läsningen komjag att tänka på gammaldags veckotidningsföljetonger men det skulle kunna vara manus tillen TV-såpa och det kanske är så det är tänkt.
          Ja, Hera framstår inte som särskilt sympatislk men däremot skicklig i sitt…[Read more]

        • Tråkigt med detta, Arne. Jag tänker inte käfta emot dig nu… Du är nog inte på humör… :-) Undrar bara om ni känner till att Brunius var gift med författaren Per Gunnar Evander. Det blev ju skilsmässa efter ett antal år. Detta var bara litet information…och hör inte till bedömningen av boken. Ville bara berätta. Ang era tankar om Stina L-D……[Read more]

          • Intressant att Brunius varit gift med P-G Evander, det visste jag inte. det förklarar texten på försättsbladet av ”Andrea Evander, 4 år”
            Ulrika Knutsson är en bra gissning mtp att Hera var på kulturavdelningen på SVT. Men boken skrevs redan 2001 och då var Knutsson inte ett namn på samma sätt som idag. Jag har förresten träffat henne och hon påmi…[Read more]

    • Har inte läst klart boken tyvärr men är med lite ändå. Håller med om att den kan beskrivas som chiclit och att den mycket troligt var tänkt som TV-seriemanus. En lite otrolig historia som sagt och såklart funderar jag på vem Hera är. Två bud hittills, läser vidare så får vi se vem jag ska gissa på.

    • Det troligaste är väl att Brunius tagit valda delar av ”kulturkvinnor” hon träffat och skapat Hera, en sorts karikatyr. Tycker dock att en del i utseendet kan påminna om Ulrika K.

      • Det fanns någon uppgift i boken, som fick mig att tänka på Stina. Annars stämmer ju inte alls skildringen av Hera med den bild jag har av Stina. Naturligtvis kan en person vara helt annorlunda än det intryck hon eller han ger i TV. Så var tydligen inte Hyland den ”mysfarbror” man tänkte sig, när man såg Hörnan.
        Jag reagerade på, att hon blandade i…[Read more]

        • För att säga något positivt tycker jag, att boken har ett ganska stort underhållningsvärde. DEn var lättläst och man ville veta vad som skulle hända.Den skulle med ett populärt uttryck kunna kallas en ”sidvändare”. Däremot ger den väl inget bestående intryck:
          Jag har en tendens att fundera över personernas namn i de böcker jag läser.
          Hera va…[Read more]

          • Husse: Där har du en poäng, det kan ju lika gärna handla om att visa hur män brukar bete sig men sätta in en kvinna i rollen. Som när Helena Bergström spelade hög chef i pjäsen Vd av Stig Larsson.

            • Bäst att tillägga att jag inte menar att alla män beter sig så, utan som Husse skriver ”som manliga chefer ofta framställs” och kanske som några även beter/betedde sig i verkliga livet.

        • Boxaren heter Paolo Roberto.

          • Såg att Arne Weise medverkar i boken. Tycker inte att det är så ”farligt”. Men det beror väl på hur kändisar framställs.

            F ö kan det nog ligga ngt i inajs teori om att Hera är en mix av olika kulturpersoner. Vet inte. Kommer ihåg att jag tänkte första gången (när jag läste för flera år sedan) ”Herregud, alla kommer att glo på den här damen (He…[Read more]

            • Det är säkert inte så enkelt att författaren har avporträtterat speciella personer. Hera är nog snarare att se som en typ men hon kan ju ha tagit drag från olika personer.
              Arne Weises ”medverkan” är ju fånig. Han spelar ingen roll för handlingen. Detsamma gäller flera namgivna ”kändisar”. Tanken är väl, att läsaren ska få en känsla av att r…[Read more]

    • Ja, Husse, men det är ju i denna Tv-miljö som Brunius arbetat. Hon var ju t ex producent för programmet: showen med Cornelis och Tre Damer. P G Evander har även intervjuat Cornelis och jag undrar om hon inte producerade detta också. M a o: hon var van att röra sig i dessa kretsar.

      • Jo så är det säkert, hon vill få boken att kännas autentisk. Problemet är att hon då ”bjuder in” till spekulationer om vilka alias som döljer sig bakom de fiktiva karaktärerna, fast de antagligen är en mix av flera. Kanske Helena är Brunius som ung? Vem är George Stern? Är det en nyckelroman eller hittepå? Jag tror att berättelsen hade tjänat på…[Read more]

    • Gräslig historia, egentligen. Svårt veta vad man ska tycka. Jo, man undrar ju vem Georg Stern är. Också en mix av olika personer?

      • Ja, vem kan han vara, Max von Sydow kanske om jag ska dra till med någon person men säkert är det samma där att det är en mix. Jag tycker som Arne att man bjuds in att spekulera. Boken är väldigt rakt på, inget finlir precis.

    • Är verkligen en karl (ung man) så mesig och passiv att han inte kan stå emot en påträngande äcklig ”förförerska” som Hera? Tänker på deras intima scen på herrgården (eller vad man ska kalla byggnaden/restaurangen/boendet). Och hur kan Hera vara så inbilsk att hon på allvar tror att Jimmy är ”tänd” på henne…?! Vem är dummast kan man undra…

      • Hera kanske är van vid att karlar tänder på henne? Sådana kvinnor finns.JImmy å andra sidan är inte van vid intima situationer. Han undviker dem eftersom de får honom att tänka på barndomen och hans mammas utnyttjande av honom.

    • Hejsan! Oj då, våra inlägg har återskapats. Men VAR är nu våra nya inlägg??!! Suck…

    • Kära vänner! Vill ni säga ngt mer om denna roman?

    • Hej hopp! Om inte ngn vill säga mer…så sätter vi väl betyg då? Knivigt…. En viss skriftlig talang finns ju trots allt. Men… Säkert är vissa detaljer från verkligheten. Usch, så svårt! Gillar inte storyn… Det får bli 3 (men svag),

      M v h Mohikanen.

      • Jag tycker inte alls om denna bok. Mycket i handlingen är orelaistiskt. Desssutom bygger den på skvaller om TV-kändisar. En viss skrivförmåga har författaren dock.
        En tvåa får det bli.

    • Husse! Blir ngt förvirrad. Sätter du både 2 och 3 på Fadershuset??

  • Äntligen har jag bestämt mig: det får bli en gammal klassiker. Stäppvargen av Hermann Hesse. Diskussionsdatum 30/4 2017.

    Vänligen Mohikanen. 28 February, 2017 01:32

  • terese gick med i bokcirkeln Group logo of BoktokarnaBoktokarna 7 February, 2017 04:53

  • Visa mera