• RebeccaJH gick med i bokcirkeln Bokcirkellogga för BoktokarnaBoktokarna 17 April, 2018 01:07

  • Hejsan! Tiden går och vi med den. Vi måste börja tänka på nästa läsomgång. Arne! Du har inte valt på ett tag. Kan du ”klämma fram” ngt förslag? :-) Vi andra kan tänka på nya böcker. Vi har bara Sergej Lebedevs och Mark Henshaws böcker kvar. Så fr o m 30/6 2018 …?

    M v h Mohikanen. 11 April, 2018 04:02

  • TVÅ PAR SYSTRAR av Marylynne Robinson 30 March, 2018 11:14

    • Jag börjar väl då ingen annan vill.

      Jag närmade mig boken med viss tvekan, barndomsskildringar är inte min grej. Och första delen var ungefär som väntat, men ungefär halvvägs lyfter plötsligt berättelsen. Det är när yngsta systern Lucille ifrågasätter Sylvies låt-gåuppfostran och börjar längta efter att vanligt hem med regelbundna måltide…[Läs mer]

      • Jag håller med om, att boken är välskriven och har ett fantastiskt språk. Från början hade jag svårt att komma in i den och den kändes inte så engagerande. Miljöskildringarna är ibland väl detaljerade och tempot är långsamt.
        Jag håller med Arne om, att boken lyfter i den senare delen. Där känns den mera engagerande.
        Lily och Nona får mig att tänk…[Läs mer]

        • Ja det har du rätt i, de påminner om systrarna i Mansfields novell! Vilken slump att det dök upp två par liknande karaktärer så kort inpå varandra.

          Sylvie är snäll och välmenande men helt dysfunktionell som förälder. Särskilt det att hon låter flickorna skolka och rentav skriver falska intyg är bedrövligt. Hon påminner lite om Pippi Långstrump…[Läs mer]

    • Arne: vill och vill. Det är det att jag varit krasslig från och till och hämtat ut boken sent. Försöker smälta intryck nu… :-) Tack för att du inledde.

      • Äsch, ta det inte så bokstavligt vännen! Jag vet vilket jobb du gör här och det är inte ditt ansvar att börja varje gång. Det jag hintade om är att vi är så många medlemmar och så få aktiva…

        • Tack, bondeman. Jo…det är märkligt. Vi har varit inne på det många ggr genom åren. Att anmäla sig…till vad? Om man sedan bara är passiv? Det jag tror är att många överskattar sin energi. De anmäler sig till femtielva grupper och tror att de ska hinna läsa så mkt. Visst finns det ”läsmaniker”, men de flesta orkar inte SÅ mkt. Och vad är vit…[Läs mer]

          • Jag tror också att folk verkligen vill vara med när de anmäler sig, men att de sedan inte hinner läsa. Det kanske inte är så mycket att göra åt. Personligen deltar jag som jag tidigare berättat kring de böcker som kan läsas i form av ljudbok. Dessvärre har jag inte hittat den här boken i det formatet. Fast jag läser vad ni skriver även om jag s…[Läs mer]

    • Ber om ursäkt för att jag råkat skriva ”Marylynne”. Hon stavas Marilynne. :-)
      Ja, Sylvie är en slags vuxen Pippi Långstrump. Känns litet grann som en dagdrömmare (vem är inte det? :-) ) och som att hon flyr från ngt…? Från sin man? Varför? Och varför letar inte HAN efter sin fru? Eller gör han? Det är märkligt med dessa systrar: Helen och Sylv…[Läs mer]

      • Ja sjön och bron har en symbolisk betydelse, traumat från när deras far omkom drabbade systrarna hårdare än man anat. De utövar en mörk lockelse på Sylvie på något vis men hon känns inte som typen som tar livet av sig. Ändå tar hon risker som pekar ditåt, både när hon gick ut på bron och sedan den lilla båten som vattenfylls. Hon verkar faktiskt l…[Läs mer]

    • Konservburkar (tomma) menar jag. Det var väl möjligen mormodern som hade så många konserver?? :-)

      • Mohikanen säger, att Sylvie inte är autistisk. Jag undrar om det inte är det hon är. Jag tror också att det finns en dödslängtan hos henne eller en fascination för döden. När hon ger sig ut på bron undrar jag om hon inte överväger självmord. Båtresan verkar minst sagt äventyrligt.
        Jag tror inte, att hon ”samlar” på burkar och tidningar. Hon har v…[Läs mer]

        • Du får gärna tilltala mig med ”du”, Husse.
          Jag vill påpeka – för alla eventuella spekulationers skull – att jag är uppväxt med regelbundna måltider. Det är klart att det är viktigt att barn får mat i god tid och att det alltid finns hemma. Det jag ville ha sagt ovan var att brist på närhet och tecken på ohälsa
          även kan finnas i till synes ”pe…[Läs mer]

          • Mohikanen!
            Att jag inte skrev du beror på, att jag riktar mig till alla i cirkeln.
            Du kan ha rätt när det gäller autismen. Sylvie kanske inte är autistisk, men någon slags diagnos har hon nog. Kanske depression, kanske är hon bipolär. Etiketterna är inte det viktiga men det är tydligt, att hon inte mår bra. Det gör ju inte systrarna heller.

          • En sak jag undrat över är vad de levde på. Mormor fick säkert en efterlevandepension då maken omkom, men det kostade ändå att ha flickorna. Men fick de ärva ett så stort kapital att Sylvie kunde försörja sig och flickorna? Hon visade inga tecken på att vilja söka jobb.
            En annan fråga är när det utspelas, 50-tal? Television nämns inte men det kän…[Läs mer]

            • Jag har också funderat över ekonomin. Pengar måste ju finnas någonstans. Kanske flickorna fick ngt efter Helen? Och morfadern lämnade väl ngt till mormodern?
              Märkligt att sociala myndigheter anlitade de två ogifta fröknarna utan erfarenhet av barn? Eller var det mormodern som skrivit så i sitt testamente?
              Familjer splittras och det är inte bra e…[Läs mer]

    • Förresten mormodern talar om barn i trädgården. Frysande ban som hon ger mat. Men det är hundar som äter upp den. Omgivningen undrar. Även Sylvie pratar ju om barn…i den där frostiga trädgården långt borta… Man börjar tänka om det ä ngt ärftligt drag. Schizofreni? Behöver det ju inte vara och som Husse påpekar; kanske inte så viktigt vilken s…[Läs mer]

      • Jag antar, att både morfadern och modern hade en livförsäkring. Det bör man ha, om man har familj mormodern kan ha haft en livränta efter morfadern och systrarna kan ha haft en efter modern. Dessutom kan mormodern ha fått ett arv efter morfar, Helene har ärvt och som systrana kan ha ärvt efter henne.
        Sociala myndigheter i dagens Sverige skulle…[Läs mer]

        • Jag tvivlar på att Helen hade någon livförsäkring, varken hon eller Sylvie verkar vara typen som planerar för framtiden. Dessutom fick hag intrycket att Helen hade det ganska knapert, en granne var ofta barnvakt och hon lånade bilen som hon körde i sjön.

          Tror också att det varit bra för flickorna med miljöombyte men Sylvie är inte mycket för…[Läs mer]

          • Ja, hon har i viss avseenden stannat i utvecklingen. Min son har ju autism (klassisk). När jag en gång varit i Gbg på Bokmässa och kom hem med tåg på kvällen sa T : Jag har saknat dig. .-) T o m han! Men T har en stark känsla för var man är. Han har ett socialt behov och är inte ”bara” i sin egen värld. Det är svårt att beskriva en person med au…[Läs mer]

    • vissa

    • Varför ”flyr” båda kvinnorna från sina män? Kunde de inte begärt skilsmässa? Gick det inte på den tiden? Märkligt också hur Helen inte ens läser brevet från mannen. Verklighetsflykt? Eller kände hon sig hotad?

      • Ja det kan man undra, men såvitt jag förstår flydde de också från modern. Alla tre lämnade hemmet som mycket unga, Molly använde religionen som språngbräda och de andra två gifte sig kort efter att de flytt hemmet. Det var nog en slags trygghet för dem trots brist på kärlek(?) till männen. Äktenskapet gjorde dem till vuxna kvinnor som därmed kom…[Läs mer]

        • Jo, det har du rätt i. Trist (enligt mig). Hrm!
          Förresten har jag repeterat litet. Det var ju tydligen ”fröknarna” som samlade på konserver. De var oroliga för snöoväder, att bli sjuka eller ville ö h t inte lämna huset. Fttar inte hur de kunde längta till det där hotellet! Jo, fattar på ett sätt. De blev väl uppassade efter sin ålder o s v.…[Läs mer]

    • Fattar

      • Jag tycket inte, att det framgick i boken varifrån Mollys plötsliga religiositet kom. Det kan vara som du säger, Arne, att den var ett sätt att komma bort från hemmet.
        Man får bara hoppas, att hon verkligen hade en kristen tro. Annars blir det enbart tragiskt.

        • Jag tolkade Mollys resa till Kina som inspiration från modern. Stark påverkan.

        • Det är märkligt att Sylvie och Ruth kan låtsas ha omkommit i sjön men ändå leva och försörja sig. Är det ingen arbetsgivare som frågar efter ID-handlingar? Om de blir sjuka och måste få behandling så finns de egentligen inte då de är döda. Jag förstår att det inte är samma kontroll som idag, men det borde ändå finnas sammanhang då de mås…[Läs mer]

          • Visst kan det verka märkligt att Ruth och Sylvie kan leva och försörja sig, trots att de officiellt är döda. Men även i dagens USA finns det ju många, som lever och arbetar illegalt, främst migranter från Mexico. De blir ju beroende av sina arbetsgivare och kan inte protestera mot missförhållanden på arbetsplatsen. De kan nog inte heller ingå…[Läs mer]

    • Nu har vi en sådan där bok igen som har lovord innanför pärmarna. ”En av de bästa romaner som någonsin skrivits”. Jag blir oerhört stressad. Om man nu tycker att recensenten överdriver…SER man inte boken då?? Tack o lov är vi här ganska vana läsare så vi kan göra egna bedömningar. Givetvis ok om ngn håller med. Men om man är av annan åsikt…sk…[Läs mer]

      • Jag är alltid väldigt misstänksam till böcker som lovordas av kritiker, ju större superlativer desto mer skeptisk blir jag – och i allmänhet blir jag besviken på boken. Det kan vara att göra författaren en otjänst att bygga upp stora förhoppningar hos läsaren som sedan inte infrias. De bästa läsupplevelserna har man med böcker som man tagit sig…[Läs mer]

      • Det verkar som diskussionen redan dött ut… Så vad tycker ni, var det rätt att myndigheterna att underkänna Sylvie som vårdnadshavare och vilja placera Ruth hos en annan familj? Det är ju bokens tema, kan den ytligt sett fria och välmenande uppfostran som Sylvie företräder anses vara till barnets bästa eller är den skadlig? I Sverige idag, hade…[Läs mer]

        • Jag tror, att barn behöver känna ett motstånd. Föräldrar, som mer eller mindre tillåter allting får inte individerna att växa och mogna. En auktoritär inställning är inte idealet men ändå bättre än att inte bry sig alls. Min känsla är, att socialtjänster i Sverige är obenägna att ingripa. Man tror, att ett myndighetsingripande i sig är skadligt.…[Läs mer]

          • Håller med. Normer och regler är inte detsamma som att vara auktoritär. Jag vet personer som växt upp på 70-talet och säger att de önskar att deras föräldrar varit tydligare med regler. De var vilsna som barn och hade svårare att anpassa sig till vuxenlivet med alla ”måsten” som det innebär.

    • Usch, så svårt. Jag antar att ni har rätt. Har väldigt blandade känslor gentemot allt vad socialtjänst heter. Det har väl de flesta av oss? Det är ju tragiskt att Ruth dras in i Sylvies ”lösning” av problemet och att hon missar chansen att skapa sitt eget liv. Samtidigt ngt ”olösligt” över Sylvie. Hur ska man ta sig an henne? Det vore ju hemskt…[Läs mer]

      • Jag tror inte att Sylvie behöver någon form av vård, eller att hon skulle bli omhändertagen. Hon är vuxen och får ta ansvar för sitt eget liv. Däremot är hon olämplig att ta hand om barn och som du skriver tvingar hon ut Ruth i en tillvaro som ger henne väldigt lite valmöjligheter för sin framtid.

        • Jag uppfattar Sylvie som självmordsbenägen. Hennes och Ruths äventyr med båten kan jag inte tolka på annat sätt. När hon går ut på bron har hon nog ett självmord i tankarna. En självmordsbenägen förälder är en riskfaktor för systrarna.

          • Jag vet inte om det har forskats i ämnet. Men man hoppas ju att inte dödslängtan och självmordsläggning ”smittar av sig”. Frågan är om inte Sylvie fått Helens ”öde” på hjärnan.
            Flickorna har ju ingen annan som kan ge dm andra perspektiv.
            Jag saknar män i denna roman! Var är de? Vet inte om författaren vill skildra en värld med bara kvinnor (…[Läs mer]

            • Skönt att höra att du uppskattar män, mer än en dyngpöl i alla fall:-) Det finns ju kvinnor som vill ha bort oss från jordens yta.

              Men jag tror inte att det gäller Robinson. Hon har visserligen medvetet valt att utelämna män i berättelsen, men hur bra klarar sig kvinnorna på egen hand? Finns det någon kvinnlig förebild i boken? Knappast, al…[Läs mer]

    • …som kan ge DEM andra perspektiv…

    • Intressant tolkning, Arne! Tack för den! :-)
      Jag är dock inte riktigt nöjd med romanen. Sylvie kommer undan med att skratta när tanterna frågar om hennes man. Jag vill veta hur det gick till när de gifte sig, om hon ö h t varit intim med ngn man och varför äktenskapet gick åt h-e. Och varför längtar hon inte efter en ny relation? Eller: OM h…[Läs mer]

      • Vi får veta väldigt lite om både Helen och Sylvie, det stör mig också. Antagligen är det för att fokus ska ligga på flickorna. Sylvie verkar helt ointresserad både av att skaffa jobb och träffa män. Ändå gifte hon sig snabbt, blev hon så avskräckt då?

  • ATT SKRIVA: EN HANTVERKARES MEMOARER av Stephen King 28 February, 2018 07:49

    • Ni brukar vara så snabba, så jag tänkte det var bäst att starta tråden på morgonen innan jag ger mig iväg till jobbet. Jag ser fram emot att höra era kommentarer kring en biografi. Det är ju lite personligt vilken typ av biografi man gillar.

      Innan jag lyssnade på den här boken visste jag inte mycket om Stephen King. Jag läste under en tid för rät…[Läs mer]

      • Hej. Tack för din inledning! Det här med att inleda i tid har vi genom åren diskuterat många ggr. Problemet med att ”dra ut på det” är att det då kan bli en vana…och så småningom normaliseras ”sinkandet”. En del blir då irriterade…och klagar på den dåliga disciplinen… :-) M a o: hur man än vrider sig har man ändan bak! :-D
        Tycker nog a…[Läs mer]

        • Jag hade inte så stora förväntningar inför denna bok eftersom jag trodde, att det enbart var en handbok för hur man ska skriva. Det är ju faktiskt åtminstone delvis en självbiografi. Det är intressant att läsa hans råd till personer med ambitionen att skriva skönlitteratur. Han tar ofta exempel från sina egna böcker. Jag blev intresserad a…[Läs mer]

          • Jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig av denna bok, av det enkla skälet att Stephen King aldrig fanns på min radar som författare. Jag har aldrig läst en bok av honom, inte heller sett en film av honom. Inte heller har jag läst böcker av de samtida författarna som han refererar till, så jag antar att jag tillhör ett annat litterärt…[Läs mer]

            • Överraskande nog fångades jag redan i de första kapitlen, när han så väl satte ord på den smärta han upplevde när läkarna stack hål i trumhinnan ett antal gånger. Som före detta ”öronbarn” har jag liknande minnen själv, men jag har aldrig kunnat sätta ord på dem. Jag minns mest taxi-resor, gröna väggar, draperier och elaka läkare. Det var otroli…[Läs mer]

    • Jag har heller inte läst King förut. Däremot sett en del filmer. Jag slås mest av att han inte varit omhändertagen som barn, mamman är lite upp och ner och de jobbiga öronläkarbesöken är ju närmast surrealistiskt plågsamma att läsa om. Ur detta har det uppenbarligen kommit kreativitet även om hans böcker inte sågs som särskilt fina väldigt länge.

      • När det gäller konsten att skriva håller jag med Stephen King om att författare bör minska mängden adverb. Texter med onödigt många adverb blir högtravande, tycker jag, och jag får inte som läsare frihet att tolka texten. Ungefär som att författaren inte litar till läsarens förmåga att förstå texterna.

    • Roligt att en biografi kom med i vår cirkel! Jag ser gärna fler! Tyvärr har jag ingen direkt relation till King, det enda jag läst av honom är en novell som heter Geralds lek. Jag gillar inte skräck, varken i bok eller på film så jag har inte så mycket att tillföra i den diskussionen.
      Men jag undrar varför skräck har blivit så populärt och…[Läs mer]

      • Nog kan verkligheten innehålla nog med ondska och död, men det kanske är just därför människan behöver bearbeta skräck i böcker eller på film. Kanhända av samma anledning barn lockas till att leka med dinosaurier och där leken gärna blir en jaga-lek. Att få hjälp att bearbeta sina rädslor, är säkert nödvändigt och för en del räcker det att läsa…[Läs mer]

        • Jag håller med Gunilla. Just därför att det finns så mycket ondska i verkligheten behöver vi skräckskildringar liksom deckare för att bearbeta vår rädsla. Skräcklitteratur och skräckfilmer låter oss bli rädda utan att det finns någon verklig anledning.
          Själv har jag alltid varit fascinerad av skräckfilmer och skräcklitteratur.
          Jag uppskattar…[Läs mer]

        • Kanske är det som ni säger, ett sätt att bearbeta verkligheten och sina rädslor. Jag förstår det inte men vi är alla olika. Människor har i alla tider varit fascinerade av skräck och hemskheter, men då handlade det ofta om att dels förklara det oförklarliga, dels att få t ex barn att akta sig för vatten och andra farligheter.

    • Vi som läst och läser många deckare hamnar ofta i försvarsställning. Det känns mindre bra. Jag har läst dylikt sedan tidig tonår (Maria Lang, Agatha Christie, H.K. Rönblom , Ellery Queen m fl). Det är väl psykologin runt om som griper tag (om det är en bra deckare). Gärna också en fin miljöskildring. Människokännedom. Det har ju verkligen Christ…[Läs mer]

      • Men det är väl tvärtom idag, det är deckare, krim och skräck som gäller och de som inte läser det ses som konstiga, tråkiga och pretentiösa. Titta på vilka som sitter i TV-sofforna och som det skrivs om på kultursidorna! De säljer bäst också. Vi har bokcafé på bibblan och det är övervägande spänningsromaner som de presenterar.
        Men ja…[Läs mer]

        • En sak i Kings bok lämnade ett särskilt avtryck i mig så att ja gjorde en notis om det. Det var när han sa: „Jag ska be att få avsluta denna korta predikan med ett varningsord – att inleda romanarbetet med att bestämma vilket ämne och vilken tematik boken ska kretsa kring är ett recept på dalig litteratur. Bra litteratur börjar tvärtom allti…[Läs mer]

          • Just detta reagerade jag emot. För mig känns det som en naturlig utgångspunkt att man har ett ämne. Från det ämnet kan en berättelse uppstå.

            • Jag tänkte nog som King när det gäller att berättandet är det som kommer först och om berättelsen bär blir det till ett ämne. Fast jag kan tänka mig att andra författare tror att ämnet är givet först, men jag misstänker att de redan har en berättelse kring ämnet ändå. King bara förtydligar ordningen. Det kan ju hänga ihop med att han skriver och…[Läs mer]

        • Arne!
          För mig står det helt klart, att det finns en motvilja mot deckare och spänningslitteratur, all genrelitteratur överhuvudtaget, från vissa finlitterära grupper. På Flashbacks litteraturforum, som jag brukar besöka ibland skriver många om ”deckarträsket”. Det har funnits trådar, där man ifrågasätter om det finns läsvärda deckare.
          Det ges ju…[Läs mer]

    • Det finns åtskilligt i boken som jag reagerar på. Bl a detta att King delar ut sina manus till en hop vänner. 6-8 stycken?! Dessa ska då läsa i förväg och bedöma… Han tycks särskilt beroende av hans fru tycker. För det första: har alla en fru resp make som kan läsa till 100 % närvarande och inlevande? Och alla dessa vänner; var och en av dem har…[Läs mer]

      • … Han tycks särskilt beroende av att veta vad hans fru tycker…ska det vara!

      • I många böcker ser man hur författaren tackar en massa vänner i efterordet, man undrar ju vem som egentligen skrev boken…;-) Att ha någon förtrogen att bolla med måste vara bra, men 6-8 stycken låter som alldeles för många. Jag läste att när King började på ”Carrie” så gav han upp efter fyra sidor och slängde dem men hans fru fick syn på dem…[Läs mer]

    • Jag vill rekommendera Johan Theorin. Skriver om Öland. T ex Skumtimmen och Rörgast. En författare som tilltalar mig mkt är islänningen Arnaldur Indidason. Jag inbillar mig, Arne, att t o m du skulle gilla honom. Tänker på Den som glömmer och Änglarösten. Men jag har läst och uppskattat i princip alla hans böcker.

      • Tackar för alla boktips! Nu har jag att läsa …

      • Jag håller med om både Theorin och Indridason. De namn jag nämnde förut var bara exempel.
        Rent allmänt tycker jag inte, att man ska bedöma litterära verk efter vilken genre de tillhör. Någon använde begreppet ”genrernas tyranni”. Brott och straff av Dostojevskij anses av mänga som en av de bästa romaner, som någonsin skrivits. Men den skulle man k…[Läs mer]

        • Jag tycker inte, att det är något konstigt att King visar sitt manuskript för frun och ett antal vänner. Rimligen är det personer, vars omdöme han litar på. Om jag har förstått det rätt är frun den han lyssnar mest på.
          Det är inte säkert att han rättar sig efter allt, som någon av vännerna tycker. Men om alla tycker, att något bör ändras kanske…[Läs mer]

          • Det är en svår konst att skriva sådant som andra kan läsa. Jag tror också att det är bra att låta några personer man känner förtroende för läsa det man har skrivit. Även om jag själv mest har skrivit kortare skrifter, så har det betytt mycket att några personer läser och kritiserar, så att man hinner göra förbättringar innan det går i tryck. Om…[Läs mer]

            • Det finns ett ställe där King säger något i stilen med (e-lånet har gått ut, jag kan inte längre citera ordagrant) att på en början är författaren ensam med sitt skrivande som betyder något för bara honom själv, men sedan skall det skrivna ut i världen , och där skall det betyda något för läsaren också. I det skedet är det säkert bra att kunn…[Läs mer]

    • Ja, tyck vad ni vill. Jag håller hårt på att författarens verk ska vara författarens och inte vännernas eller eventuell makes/makas. De kan skriva egna böcker!
      Vad gäller uppsatser så har vi ju varierande erfarenheter. För min del var det idel glädje och jag fick bekräftelse av lärare och det blev liksom ”mitt” ämne i sig. :-) På senare år har…[Läs mer]

      • Om man ger ut en bok genom ett förlag finns det alltid en förlagsredaktör, som granskar och säger till, när han eller hon tycker, att något bör ändras. Jag har på senare tid stött på både språkliga och sakliga felaktigheter i relativt nyutgivna böcker. När det händer undrar man om förlagsredaktören har sovit. Att ett manuskript är granskat av an…[Läs mer]

    • Men ni har ju alla (inte Arne?) framfört en inställning om hur en författare ”bör” agera? Och min åsikt är att varje författare ska skapa själv. Varför får jag inte tycka det?? Kan man (vi alla) inte då konstatera att här skiljer sig åsikterna åt? Om ngn har en erfarenhet från skolan…ska jag då inte få berätta att jag har andra erfarenheter? Vad…[Läs mer]

    • Nu har jag strukit en del. Tyvärr kom nu en medlems inlägg bort. Det var inte meningen. Det är svårt att ”radera rätt” här på forumet. Ngn klagade på mitt påstådda tonläge. Det KAN ju bero på att ni nya inte känner mig så som ”Husse” gör. Men vi kan väl vara överens om att var och en får tycka sitt? Det är väl en human, realistisk inställn…[Läs mer]

      • Mohikanen, jag förstår inte vad du menar. Ingen har vad jag vet använt ordet ”bör”. Var och gör som han eller hon vill, naturligtvis. Att vi tycker olika är inget konstigt. Det är ju det som gör en bokcirkel intressant.
        Jag tycker inte, att det är konstigt om en författare vill höra andras omdömen, innan han/hon ger ut en bok. Du har en annan ås…[Läs mer]

      • Som ni vet känner jag en författare, Sonja, som jag valde en cirkelbok av häromåret. Hon har berättat om de duster hon haft med förlag och redaktörer om sina manus. Hon välkomnar en dialog med dem och uppskattat tips och korrigeringar. Men när de vill gå in och ändra handlingen och hela karaktären på boken slår hon bakut. Nu har hon skinn på näsa…[Läs mer]

        • Om jag inte minns helt fel så var det därför som Piratförlaget skapades av författare. De ville som författare få ett större inflytande över sin bokutgivning och bildade helt enkelt ett eget bokförlag.

        • Arne! Jag har läst en diskussion om dessa frågor på ett annat forum. Det finns väl oftast ett avtal mellan författaren och förlaget. Jag vet inte hur sådana avtal ser ut. Det borde finnas en möjlighet att säga upp avtalet, om författaren och förlaget inte kommer överens. Annars kan det vara svårt att byta förlag.
          En del författare säljer tydlige…[Läs mer]

          • Ja, det där om att sälja sina rättigheter nämnde Sonja, det ska man akta sig för även om det kan bli en slant på kort sikt. Ett avtal finns alltid och det är lättast att bryta mellan två böcker. Sen hänger det som du säger på hur avtalet är utformat, och man kan tänka sig att en debutant inte är varken insatt eller angelägen att ”vara besvärlig”…[Läs mer]

    • Har inte skrivit så mycket för det har varit ”en lycklig tilldragelse” i familjen som upptagit mig. Intressant diskussion. Det kan nog vara svårt som författre att veta var man ska sätta gränsen för vad som får ändras. man vill ju fördtås bli utgiven och konkurrensen är stenhård.
      Angårnde deckare ni skrev om tidigare så är det ju ofta något m…[Läs mer]

      • Intressant tanke, hur skulle en deckare av King vara? Gissningsvis skulle han ha med rätt så komplicerade mordhistorier, med beskrivningar av människor som beter sig annorlunda av diverse olika anledningar. Jag tror att en deckare av honom skulle vara mer svårsmält, på ett positivt sätt. Det skulle bli mer av en utmaning för läsaren.

        • Ja, säkert. Kanske skulle han själv också utvecklas. Inte för att jag tror han inte gjort det hittills men ännu mer och på ett annat sätt. Jag skulle absolut läsa honom om han hoppade över skräcken.

          • King är nog en tillräckligt bra och erfaren författare för att kunna skriva även annat än skräck. Man kan jämföra med deckarförfattaren Agatha Christie, som ju skrev romantiska romaner under signaturen Mary Westmacott. På samma sätt översatte Dorothy Sayers äldre skönlitteratur som Divina Commedia av Dante och Rolandssången till engelska.
            Arthu…[Läs mer]

        • Jag har inte läst någon av böckerna under hans pseudonym Richard Bachman, men han påstår att han skrev under alias för att se om han kunde slå igenom igen, som okänd. Hybris eller dåligt självförtroende…?

          • Var det också skräck som hans övriga böcker? Annars kunde han ju provat pseudonym om han velat skriva något helt annat, för att testa om de skulle bli publicerade i sin egen rätt och inte för att de var skrivna av Stephen King.

            • Jag lyckades radera mitt tidigare inlägg. Där stod bara att jag inte läst någon av de böcker, som King gett ut under signatur. Jag trodde, att jag hade det. Jag blandade ihop hans signatur med Richard Bach, som skrev ”Måsen: berättelsen om Jonathan Seagull.
              Att ge ut böcker under signatur kan nog ge en större frihet för en författare som King. Ha…[Läs mer]

            • Ja det var skräck och spänningsromaner. Skomakare bli vid din läst…

    • En rolig grej som King skrivit är hans förhållande till inspiration och disciplin. Han skriver på sid 151 att man måste stänga in sig ett antal timmar varje dag för att musan, som för honom är en tuff, cigarrökande man, ska uppenbara sig. Han tror allså inte på att gå och vänta på inspiration. Den synen har ju även andra författare men…[Läs mer]

      • Inspiration är ett missbrukat ord, som jag tycker, att man ska undvika. Begreppet kommer från romantiken och betyder ordagrant inblåsning. Innebörden är, att konstnären/författaren får en ingivelse från Gud. Något sådant tror vi knappast på i dag. Men man kan hamna i ett flow eller ett skrivrus, när skrivandet går av sig själv. Det hände mig unde…[Läs mer]

    • Tack för alla inlägg! Kul.
      Ja, det är roligt att läsa om King och hans skrivprocesser. Om alla hans skrivbord genom tiderna… Men mer bedrövligt att ta del av hans missbruk. Man undrar vad det är som blir ”grogrund” för ett missbruk- King är ju mkt begåvad. Lever inte ensam. Nu minns jag inte riktigt… En del kan skylla sitt destruktiva leverne…[Läs mer]

      • Mohikanen, jag tror, att det är omöjligt att veta varför en viss person blir missbrukare. Om man lever i en miljö, där det anses naturligt att ”ta sig ett järn ”Ibland är det nog lättare att ”trilla dit”. I anglosachsiska länder är det nog vanligt, att människor tar en drink eller två för att koppla av efter jobbet. Det tror jag är farligt. Det…[Läs mer]

        • Jag tror att Kings fru reagerade tidigare, men det kan ju tänkas att hon var medberoende och hade sina skäl att inte ställa något ultimatum tidigare. Det kan ju också vara så att hon har tagit upp frågan, men King själv inte lyssnade och förstod allvaret. Det är rätt vanligt att missbrukare tror att de inte är missbrukare.

        • Alla missbrukare är ju inte likadana. Det finns de som dricker kopiöst, men av outgrundliga anledningar förblir ”snälla”. Sedan finns det de som blir aggressiva och oberäkneliga. Då reagerar de därefter om partnern ”säger ifrån”. Alla gillar inte ultimatum. I Kings fall tog man till intervention. Har sett detta på ngn Tv-kanal: Uppdrag missbruk.…[Läs mer]

          • Vi har ju bara Kings version. Oftast är väl missbrukaren den sista, som inser, att han är missbrukare. Jag kan tänka mig, att frun hade sagt ifrån tidigare, men att han inte tog det på allvar. Det verkar inte trovärdigt, att han skulle upptäckt sitt missbruk före frun. Det är hans version. Jag tror inte på den.

            • Du har en poäng där. För en missbrukare normaliseras ju mängderna. Det som för en icke-missbrukare framstår som förfärligt…kan ju för en missbrukare vara ”helt vanligt”. De har i regel en ökad toleransnivå. ”Tål” mängder…men plötsligt slår det över…och t o m en ovan iakttagare borde SE.

    • Snart dags för ny cirkelbok.
      Finns ngt att tillägga om Kings bok? För min del tycker jag att det är mkt intressant och givande att läsa om hans liv också. Och inte ”bara” handfasta råd om författande. Som ju blir väldigt subjektiva och speglar hans åsikter. :-)

      • Jag uppskattade boken och känner mig klar med diskussionen. Boken vandrar nu vidare till dottern, vars bokhylla innehåller flera böcker av Stephen King. Men biografin har hon inte läst. Bra med böcker – de kan läsas (eller lyssnas på) oändligt många gånger. En skön kontrast till dagens slit-och-släng.

        • Tack för ert engagemang i diskussionen!

          • Tack själv! Och Glad Påsk, alla! :-)

            • Jag var ju inte med i diskussionen förrän mot slutet men boken tyckte jag var intressant eftersom jag inte läst King tidigare. Det är också alltid spännande att få veta hur det ser ut inne i huvudet på en kreativ person.

            • Eftersom jag inte numera har någon ambition att skriva och ge ut böcker är det den självbiografiska delen, som jag finner mest intressant. Den hade han gärna ha fått utvidga.
              De råd han ger till blivande författare nog korrekta men inte särskilt originella.

          • Det vet ett bra initiativ att välja en biografi och en författare passar ju bra i bokcirkeln… Att betygsätta en biografi är inte lätt då det delvis beror på vilken typ av liv personen haft. Men gärna fler biografier i cirkeln!

    • Om någon ändå vill betygsätta så går det bra. Man kan ju inte betygsätta själva livet…men HUR det skildras? Jag ger betyg fyra.
      Jo, jag gillar också biografier. Har gjort länge. Just nu har jag biografin om Karin Boye på nattduksbordet. . Av Johan Svedjedal. Ärligt talat så har jag inte läst så mkt om henne tidigare. Så en biografi är intressant…

  • Poängen är bara den, Arne, att jag tryckt in texten på fel ställe. Sorry! :-( 7 February, 2018 01:50

  • Melina gick med i bokcirkeln Bokcirkellogga för BoktokarnaBoktokarna 6 February, 2018 03:14

  • Ni får gärna fortsätta med refektioner kring de tre poveller som vi har nämnt. Vad tycker ni om övriga? För min del tycker jag att Flugan var mkt obehaglig. Fast intressant…visst. Så grymt mot den stackars flugan! :-(

    Jag hade litet svårt för den novellen med fransk titel. Rättare sagt: jag fick repetera flera ggr innan jag kom in i den. Vilk…[Läs mer]

  • Jag tänker på novellen Mannen utan temperament. Den är iögonfallande på många sätt. Underbara beskrivningar av blommor, träd och natur. Mannen (Robert) och kvinnan (Jinnie)  och deras märkliga relation. Hon är sjuk och ömtålig. Han är nästan hela tiden bunden till henne. Man vet inte vad han tänker och hur han känner det. Sängarna är som…[Läs mer]

    • det verkar som om folk tycker Robert är konstig men jag får inte kläm på på vilket sätt. Att han tar hand om sin fru kan väl inte vara hela saken. Det finns stycken som väl är tillbakablickar från när Jinnie var frisk och Robert (ja båda två) längtar tillbaka dit naturligtvis. Det finns någonting kärleksfullt mellan dem men sen kan man ju allt…[Läs mer]

      • Jag förstår mig inte riktigt på den här novellen. Kvinnan är uppenbarligen sjuk och mannen har rest utomlands med henne på läkarens ordination. Jag får intrycket, att det är en uppoffring för honom och att han vantrivs.
        Att småflickorna blir skrämda när de märker, att han tittar på dem tycker jag inte är så konstigt. De är inte vana att främmand…[Läs mer]

        • Ja så kan det såklarat vara. En sak jag fäste mig vid var när Robert ger Jinnie sin klocka och hon håller koll på tiden. Det måste varit svårt för honom att passa tiden när hon har klockan! Det är som om hon helt kontrollerar hans tid.
          jag undrar över slutet med myggan och Jinnie frågar om den är full med blod, det påminner om novellen Fluga…[Läs mer]

  • TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield 30 January, 2018 03:44

    • Ja då var det dags för mitt val. Ni har ju haft novellsamlingar tidigare i cirkeln tidigare men jag har aldrig testat det så jag tänkte att det kunde vara kul att prova helt enkelt. Eftersom det finns olika upplagor med olika mix av noveller så kanske inte alla har läst samma noveller så frågan är om vi börjar från början eller ska vi välja ut t…[Läs mer]

      • Hej Inaj och tack för din inledning! Jag tycker att vi tar novellerna som det faller sig .Inte planerar i förväg stegvis… Det känns så stelt. Men visst, vi kan börja med Trädgårdsfesten.
        En mkt bra novell enligt mig. På ngt vis typisk när vi har med ”litet finare” folk att göra. Sällan har väl klasskillnader beskrivits så tydligt… Tv…[Läs mer]

        • ja, det låter bra. Det är klassperspektivet jag tänker på först i Trädgårdsfesten men det finns också intressanta saker med relationerna mellan personerna att fundera på. När det gäller det här med klass så ser man ju ner (rent bokstavligt) på arbetarbostäderna i dalen. Det påminner mig om Swede Hollow som jag nyligen läste. Den handlar om en ve…[Läs mer]

          • Jag tycker, att vi diskuterar samlingen som helhet. Man kan ta enskilda noveller som exempel. Det går ju också att nämna vilken eller vilka novell(er) man har fastnat särskilt för. I Trädgårdsfesten har även jag slagits av klassperspektivet. När Laura vill ställa in Trädgårdsfesten säger modern: ”Folk av deras slag väntar sig inte att vi skall gö…[Läs mer]

            • Jag vill skriva några ord om samlingen som helhet. Novellerna bör nog läsas ganska långsamt. Mycket av innebörden finns mellan raderna .De är mycket skickligt skrivna

            • Ja så är nog enklast att göra. Alla skriver som vanligt om något som man funnit intressant helt enkelt. :)

    • Jag håller med Husse om att dessa noveller bör läsas sakta och noggrant. De är verkligen mångbottnade (för att nu använda ett ”modernt” uttryck).
      Det står någonstans – i förordet, antar jag – att självaste Virginia Woolf var litet avundsjuk på Katherines noveller
      (eller kanske några av dem). Det är ju kul! Att t o m ikonen Virginia inte…[Läs mer]

    • Jag gillar novellsamlingar och Mansfield var ett väldigt bra val! Novellerna känns moderna även fast de utspelas för hundra år sedan. Men så tillhörde hon modernisterna också, haha. Hon var en mycket skicklig författare, tragiskt att hon inte blev äldre.
      Trädgårdsfesten handlar om klass och visar på den för den tiden typiska omedvetenhete…[Läs mer]

      • Arne: ja sorgligt, men väldigt mycket verkar hon hunnit mid iaf.
        Husse o Mohikanen: Man får verkligen ta sig lite extra tid med novellerna, de var mer att bita i än jag väntat mig!
        Slutet på trädgårdsfesten funderar jag på, där Laura säger ”Det var helt enkelt underbart” ger ju en tvist åt historien då iaf jag trodde hon skulle bli helt nedbru…[Läs mer]

        • Jag tror att det är ett sådant där ”förtätat ögonblick” som det talas om i analyserna som översättaren gjort. Hon har ju haft en viss ångest inför mötet…och även dessförinnan och tänkt att de borde ställa in festen (men hon fick ingen med sig)… Hon ser änkans djupa sorg. Men hon känner att mannen, den döde, fått frid. Att hur livet än sluta…[Läs mer]

          • Jag har fastnat för den novell, som heter ”Den bortgångne överstens döttrar”. Den är både komisk och tragisk. Döttrarna är nog inga unga flickor utan åtminstone medelålders. Deras far, översten, var nog en despot. De verkar ha uppfostrats till att vara rädda för honom. Efter begravningen är de rädda att han ska komma tillbaka och vara arg för a…[Läs mer]

            • Jo, det är en tragikomisk novell. Översten är ju nästan döv. De skriker i hans öron… Påminner om min morfar som också hade gravt nedsatt hörsel. Man fick ofta ”gapa” i örat på honom och ändå hörde han inte alltid vad man sa. Mamma berättade att han aldrig kunde lära sig ordet kateter. Det blev alltid ”raketer”.. :-)
              Systrarna har levt ett liv i…[Läs mer]

            • Jag håller med dig husse, det är den novell jag tycker bäst om. Jag ser det som en satir över den tidens kvinnosyn där ogifta döttrar förväntas ägna livet att ta hand om sina föräldrar. Men Mansfield tycker inte direkt synd om döttrarna, hon ser dem som kuschade våp som inte har vett och kraft att bryta med den despotiske fadern.

    • Samma här, jag gillar verkligen den novellen. De är styrda av fadern trots att han är död. Det känns att de har nån sorts undertryckt upprorslust men det blir inte riktigt nånting av den. Avsnittet där de ska gå in i faderns rum visar det väldigt tydligt. Pappan är som ni skrivit en despot och hör inte vad andra människor säger. Det förstärker bi…[Läs mer]

      • Jag håller med Arne och Inaj om att novellen bland annat handlar om könsroller. Samtidigt är nog översten präglad av sin och samtidens åsikt om hur en officer ska vara och uppträda. Han förväntas vara bestämd och auktoritär. Så är det nog även idag.

        • Ja absolut men kanske skulle han kunnat vara lite mjukare som pappa. Nu verkar han vara likadan hemma som på jobbet, men det var säkert så på den tiden.

    • Tackar för alla inlägg! Bra att vi satt litet fart… Jag tänker INTE välja ut ngn bästa novell förrän jag tänkt till…repeterat och ”sugit” på dem mer… Haha. :-) :-)

    • Mot slutet i nämnda novell verkar det som om systrarna inte ens kan bestämma sig för om de ska säga upp Kate (köksa?) eller ej. I själva verket har de väl överlag svårt för förändringar. Och skulle de verkligen klara av att laga mat till sig själva? Utan ngn anställd att skylla på? Utan ngn annan som handlar och sköter om hushållet?

      • Så tänkte jag också, så hjälplösa som de är kan de knappast klara sig själva. Men det kan ju vara ekonomiska skäl, översten fick säkert livränta från armén och de pengarna försvinner nu. Allt har kretsat kring fadern, man kan förstå hur vilsna systrarna känner sig nu. Det är som att släppa ut djur i frihet som suttit i bur hela livet, de vet…[Läs mer]

        • Ja, och de är snarast lite rädda för Kate och vill inte störa henne i onödan. Här blir det grejen med klass igen fast då ur vinkeln att förlora sin ställning eller känna sig underlägsen tjänstefolket.

          • Vad tycker ni om de andra novellerna då? Je ne parle pas francais är bra, två fega män som inte vågar ta chansen. Där är Mansfield vass igen, mot männen denna gång. Hon verkar ha större sympati för mannen utan temperament fast han är av samma typ. Tydligen är hennes älskare och så småningom make John Murry förebilden för den senare i alla fal…[Läs mer]

            • Ja hon är vassare än jag väntat mig. Det verkar ganska stillsamt i början när man läser men sen hugger hon till! Jag gillar de kort novellerna på slutet, Flugan och Kanariefågeln. De är ganska mörka när man läser dem lite närmare.

            • Hej Arne! Av ngn besynnerlig anledning hade jag missat denna reflektion som du har över den ”franska” novellen. Har inte sett ditt inlägg eller så har vi ”skrivit förbi” varandra. Sorry! Det är därför jag satte igång diskussionen själv… Suck…

          • Ja Mansfield var ju svårt sjuk när hon skrev de sista novellerna så det är inte konstigt att de blev mörka. Flugan är bra, jag känner verkligen för chefen vars son dog i det meningslösa kriget och hur han nu släpar sig fram i tillvaron som en fluga dränkt i sorgens svarta bläck.
            Resan är en fin och vemodig berättelse där det inte händer något s…[Läs mer]

    • Jo, jag förstår symboliken med flugan i läck. Det hindrar ju nte att scenen är grym. Men i det stora hela…Givetvis större tragik med sonen…

      • bläck

        • Vad gäller novellen ”Je ne parle francais” är jag litet förvirrad. Jag har nu läst den två gånger och jag undrar fortfarande samma sak. Är mannen, Dick, så modersbunden, som det verkar. Varför skulle hans förhållande med Mus döda hans mor? Är kvinnan på bilden inte hans mor? Är han kanske gift och kvinnan hans hustru. Eller är hon en älskarinna?…[Läs mer]

          • Det står väl att kvinnan på fotot är hans mor?
            Varför relationen med Mus skulle ”döda” modern är ngt vagt…Tror svartsjuka från modern åsyftas…och att om sonen gifter sig mister han intresset för modern…Är modern rädd för. En obehagligt stark bindning som hindrar sonen från att leva fullt ut. Det KAN även vara så att sonen är gay och intalat…[Läs mer]

            • Jag tror också han är gay och det är de två männen som vill ha varandra och Mus hamnar emellan. Mamman är väl nån sorts förevändning. Det här med fotot fattar jag inte betydelsen av. Mycket mystisk novell.

            • Att mannen skulle vara gay hade jag aldrig tänkt på. Så kan det naturligtvis vara. Jag tyckte, att det kunde tolkas på två sätt. Den ena tolkningen skulle vara att mannen var mycket modersbunden. Det kunde ju i så fall ses som en motsvarighet till de fadersbundna systrarna i ”Den bortgångne överstens döttrar”. Den andra tolkningen skulle kunna…[Läs mer]

    • Tror inte att mannen är gift. Kvinnan (Mus) säger ju att hon inte kan åka tillbaka ”hem”. Hon berättar att alla där hemma tror att hon är gift. Och det antyds ingenstans att mannen skulle genomgå eller hade genomgått en skilsmässa. Om jag fattat rätt var tanken den att han skulle gifta sig med Mus. Men…som jag skrev i början… Förmodlige…[Läs mer]

      • Jag måste erkänna att jag inte helt bergriper denna novell, men Arne skrev ovan att det var ”två fega män som inte vågar ta chansen” och vore kul att höra hur han menade. Men jag uppfattade iaf historien som att männen gick i cirklar kring varandra och Mus troligen inte begrep det men kände att något var fel. jag tänkte först att männen båd…[Läs mer]

        • Jag menar att Mus är tillgänglig, hon vill gifta sig med mannen hon reser tillsammans med. Frågan är om hon feltolkat honom eller om han plötsligt ångrar sig, har han inte rätt känslor för henne? Han kan också vara gay som Mohikanen skriver. i vilket fall som helst fegar han ur och skyller på mamman. Kan också vara som han säger, han är så beroen…[Läs mer]

          • Ja det är klart, berättaren har ju haft en massa kvinnor så det kanske är långsökt att han skulle vara homosexuell. När hans vän reser till England blir han ledsen och känner sig övergiven och så kan man iofs reagera med vänner men det är nånting eget med honom som jag inte kan sätta fingret på. När det gäller vännens förhållande till s…[Läs mer]

            • För mig känns det långsökt att mannen skulle avstå från att gifta sig med en kvinna han älskar för att han är rädd för mammans reaktion. Om det är så är han onormalt modersfixerad. Det kan man ju i så fall jämföra med de två systrarna i ”Den bortgångne överstens döttrar”. Jag uppfattar nog hänvisningen till modern som en bortförklaring.
              Jag först…[Läs mer]

    • Husse: Det kan ju vara ett tema för Mansfield att skriva om förhållandet till en dominant förälder. Hon reste själv som ung till England och verkar haft ett äventyrligt liv. Vad jag kan se står det inget i förordet om hennes förhållande till föräldrarna men man kan tänka sig att de hade åsikter om hur hon levde sitt liv. I ”Hur Pearl Button b…[Läs mer]

      • Ja, det var den tanken jag var inne på. När jag jämförde den ”franska” novellen med ”Den bortgångne överstens döttrar. Om tolkningen stämmer handlar det om vuxna människor, som aldrig blivit vuxna utan fortfarande är beroende av sina föräldrar.

        • Ja precis och även i ”Mannen utan temperament” handlar det om ofrihet kan man säga. Frun blir lite som mannens mamma dessutom.

          • Jag funderar lite på diktsamlingen som helhet och själv har jag mest fastnat för Flugan och Den bortgångne överstens döttrar. Sen tycker jag att förordet var väldigt bra, och jag är normalt inte så förtjust i att läsa förord till skönlitteratur. Man förstår ju t.ex. novellen Kanariefåglen bättre när man vet att Mansfield var sjuk, som jag tror…[Läs mer]

            • Jag tycker, att det har fungerat bra att läsa noveller i cirkeln. Vi har gjort det en gång tidigare. Då gällde det Alice Munro.
              Som helhet uppskattar jag novellsamlingen. ”Den bortgångne överstens döttrar” är min favorit. Katherine Mansfield är en krävande författare, tycker jag. Det går inte att slöläsa. Då missar man det väsentliga. Ett pa…[Läs mer]

    • Jag tänkte också på poliser. Jag reagerade främst på att ”de” bara tog ett barn och ingen märkte ngt… Var det ingen som såg till den lilla flickan?
      Tycker att det är svårt att utse ngn bästa novell. Trädgårdsfesten är bra, men kanske att Mannen utan temperament gör mig mest tagen. Många bottnar där och ett tabubelagt lidande.
      Betyg? Jag sät…[Läs mer]

      • Ja, många av novellerna kräver mycket läsning och man kan hitta nya vinklar. ”Je ne parle pas francais” är fortfarande mystisk för mig. ”Mannen utan temperament” är ganska tragisk ju mer man läser den. Verkligen speciell, Mohikanen.
        ”Trädgårdsfesten och andra noveller” får en stark 4 av mig. Den hade mycket mer djup än jag väntat mig.

        • Ja, en fyra får det bli. Boken är bra men jag skulle inte rekommendera den till en ovan läsare. Novellerna kärver en noggrann läsning och många av dem bör man nog läsa mer än en gång. Boken lämpar sig mycket bra som cirkelbok. Deltagarna kan hjälpas åt och föreslå olika tolkningar.

          • Jag tycker att det funkar utmärkt med novellsamlingar i vår cirkel! Mansfield var en positiv överraskning och jag håller med både om att det kräver en del av läsaren och att ”Översten…” var den bästa novellen. Jag sätter en stark fyra!

  • Hejsan! Eftersom ingen har yttrat sig om den nya  boklistan så spikas den nu. ( Jo, du,, Inaj, skrev att det var ok att börja med dig. :-) )

     

    NY BOKLISTA 2018

    30/1 2018  Trädgårdsfesten och andra noveller av Katherine Mansfield  (val av Inaj)

    28/2 2018  Att skriva: en hantverkares memoarer av Stephen King  (val av Gunilla)

    30/3 2018  Tv…[Läs mer]

    • Ja just det, jag vill förtydliga att jag menar novellsamlingen på svenska som kom 2013, Trädgårdsfesten och andra noveller, översatt av Lars-Håkan Svensson. Det finns en novellsamling som heter The Garden Party and Other Stories och den nya svenska boken är inte en ren översättning av den utan ett annat urval av noveller.

      • Oh, då hoppar jag kanske över den här boken. För av hälsoskäl orkar jag inte till det fysiska biblioteket just nu, och hos oss finns inte samlingen du talar om som e-bok. Men jag har börjat läsa samlingen på engelska för den hittade jag som e-bok på nätet. Kommer att följa diskussionerna i alla fall, får se om jag kan bidra med något.

        • Javisst, det är säkert så att vissa noveller är samma, t.ex. titelnovellen och bara den borde ju bli en liten diskussion.

          • Tack för informationen om upplagan, jag hade tänkt att läsa någon av novellerna som e-bok, men lånade istället rätt version på biblioteket. För övrigt en bra anledning för mig att skaffa ett bibliotekskort på det bibliotek jag har en möjlighet att komma åt på mina lediga dagar. Bra service och trevligt bemötande trots att jag inte är kommuninvåna…[Läs mer]

            • Ja på bibliotek är de ofta jättevänliga. Jag lånar på ett litet bibliotek där de ofta får leta i källaren (magasinet) efter bokcirkelböckerna. :)

  • Jag läser just nu Sängkammartjuven av Cecilia Gyllenhammar.En av personerna är författare och kritiker. Han leder ett seminarium på Bokmässan om Richard Ford. Där citerar han inledningsmeningarna till romanen Kanada, som vi just har diskuterat. En lustig tillfällighet.
    Boken är för övrigt läsvärd

      5 January, 2018 05:26

  • SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting 2 January, 2018 06:32

    • Nu är det efter nyår så jag börjar!

      Första kontakten med boken var när den presenterades för oss på bokcaféet på bibblan, med många positiva omdömen och den ansågs också passa i en bokcirkel. Jag var lite skeptisk, släktkrönikor är inte riktigt min grej då det brukar vimla av namn och personer som är svåra att hålla reda på. Men hur det var så lä…[Läs mer]

      • Jag instämmer i dina synpunkter, Arne, också jag har läst denna roman med behållning på olika sätt. Den historiska såväl som den geografiska spännvidden förefaller mig trovärdig, de senaste drygt hundra åren påverkar oss alla fortfarande på många sätt. Med ett moment i boken kunde jag identifiera mig utav egen äsyn: jag har rest en gång genom No…[Läs mer]

        • Ursäkta mina skrivfel, jag saknar verkligen en korrigeringsfunktion i detta forum.

        • Ja det är en av bokens svagheter, att författaren inte vågar visa vem av kvinnorna som Edvard levde med. Jag tolkar det som att han valde Hanne och att hon är mamma till dottern. Men frågan är om han lever med någon i slutscenen eller om det bara är han och dottern på gården?

          Vet du om det fortfarande finns skogar i Frankrike som inte är minröj…[Läs mer]

          • Nej, det var en nyhet också för mig. Men det kan nog vara möjligt. I Tyskland händer det fortfarande ganska ofta att det upptäcks odetonerade bomber från andra världkriget och att stora områden måste evakueras för att oskadliggöra de – bara till exempel.

    • Tack för er inledning! Och tack, Arne, för ditt bokval. :-)

      Det är en skickligt komponerad roman. Den påminner om några andra böcker (möjligen filmer?), men jag kan för mitt liv inte komma på vilka. Strunt samma.
      Jo, släktkrönika blir det ju. Edvards farfar har stor betydelse eftersom det var han som tog hand om den treårige sonsonen efter olyck…[Läs mer]

      • Det jag främst uppskattar i boken är den fina miljöskildringen, främst från Shetlandsöarna. Det är sant, att det inte finns så många romaner med den miljön. Det finns ett par deckarförfattare, som har skildrat den miljön. Jag tänker främst på Peter May med sin trilogi, Där Svarthuset är den första delen. De böckerna kan jag rekommendera även…[Läs mer]

        • Jag glömde tacka Arne för bokvalet. Jag hade aldrig hört talas om vare sig boken eller författaren tidigare. Det är det fina med en bokcirkel att man får läsa böcker man inte ens visste att de fanns och stifta bekantskap med författare man inte kände till förut.

          • En liten anmärkning: det finns en del språkliga konstigheter i boken, till exempel perfektformen ”slått” istället för det korrekta ”slagit”. Det finns några andra exempe också men de kan bero på översättningen.

            • Oklarheten på slutet om vilken kvinna Edvard lever med kan vara avsiktlig från författarens sida. Jag tolkar det som, att han valde Hanne till slut. Jag fick känslan av att han var ensam med dottern. Det går inte att veta, om flickans mor är död eller bara har lämnat Edvard.

        • Tack Husse och Mohikanen! Och man kan uppskatta ett bokval även om man inte gillar själva berättelsen.

          Grundläggande för konflikten mellan bröderna är att de stred på varsin sida i kriget. Men det är kanske inte det enda. Einar lämnade gården medan farfar stannade, var det ett frivilligt val eller kände han sig tvungen att ta hand om gården? Sed…[Läs mer]

          • Jag minns väldigt litet från min barndom. Det lär vara tecken på en lycklig barndom enligt vad min lärare på universitet sade. 3-4 årsåldern lär enligt psykologerna vara gränsen för hur långt tillbaka man kan minnas.
            Jag ogillar inte berättelsen men har litet svårt att få ihop alla trådarna.

          • Vilka karaktärer fängslar er mest i boken? Jag är förtjust i Edvards kvinnor, både Hanne och Gwen. Hanne är stark och självständig men väljer inte bort Edvard fast han sviker henne. Hon ställer upp och hjälper honom med fåren och ser till gården fast hon vet att han är med Gwen.

            Gwen i sin tur är också självständig, kompetent och världsvan, fö…[Läs mer]

            • Hanne känner sig nog alltför säker sin roll och sina framtidsplaner. Jag tror inte att hon fattar vidgen av det som driver Edvard fram och ut i världen. Hon försöker ta kontroll, och det är oakceptabel för Edvard, det är han som vill ha kontroll över framför allt sitt eget öde. När jag hade läst färdigt boken så tänkte jag, oj, denna historia r…[Läs mer]

            • Hanne är jordnära och förstår inte Edvard, det har du rätt i. På så sätt har Gwen och Edvard mer gemensamt. Men jag tror inte att hon passar på gården i Norge i långa loppet. Så där har vi förklaringen till att det saknas en kvinna i slutet. Edvard var viktigare än hans kvinnor.

              Einar flippade ur redan efter kriget och det blev bara värre. Tr…[Läs mer]

    • Jag tycker inte att Edvard är mer egocentrisk än andra människor. Jag förstår inte varför ni tycker det?? Han bär på stark frustration. En slags vrede. Får ju utbrott under sin uppväxt. Han är naturligtvis tagen av sitt livsöde…som berättas stötvis för honom. Han är beredd att undersöka saken – ungefär som en detektiv. Han var tre år när föräld…[Läs mer]

      • Intressant bok! Ja, att Edvard måste få svar på sina frågor är inte svårt att förstå. Att Hanne inte riktigt förstår det tycker jag är konstigt. men kanske är hon bara rädd att förlora honom. Vilket hon ju ändå gör kan man säga. Jag tror inte att jag själv hade varit så generös som hon är. Säkert kan det vara så att Edvard är så uppfylld av sitt…[Läs mer]

        • Hanne passar nog bättre som bondhustru än Gwen. Hon är uppfostrad för andra uppgifter.
          Visst är Edward egocentrisk men det har väl att göra med att han är upptagen av att få svar på sina frågor om det förflutna.
          Jag tror inte, att Gwen skulle ha passat som bondhustru. Hon var uppfostrad till ett annat liv.
          När Gwen drar ur bottenproppe…[Läs mer]

          • Hanne passade bäst som bondhustru och jag tror också att Edvard valde henne. Frågan är hur länge relationen höll. Hanne har gott självförtroende då hon väntade ut Edvard trots att han tog med Gwen hem mitt framför näsan på henne.
            Gwen är lite av dramaqueen och har ett enormt bekräftelsebehov, det var därför hon drog ur pluggen. Trots sin överkl…[Läs mer]

    • Förstår inte hur man kan försvara att ngn drar ur bottenproppen. Tänk nu om Edvard inte hade varit så bra simmare? Känslomässig utpressning blir ingen människa glad av.
      Förresten, om Edvard hade varit den som hade dragit ur bottenproppen och ”prövat” Gwen; hade ni försvarat honom då?

    • När en man är så velig beträffande sina kvinnoval… så tag en tredje, utomstående! Annars blir det så att den kvinna han väljer känner att ”Han hade lika väl kunnat välja den andra” och den som inte räckte till kommer att tänka ”Jag var nära, men han tog henne”. :-( Förresten var han ju inte så gammal. Om jag ser mig omkring så ser jag visserli…[Läs mer]

      • Mohikanen: Det är klart det blir jobbigt för den som upplever den andres velighet. Just i Edvards fall så kan jag förstå att han är uppe i sina bekymmer och inte har totalfokus på ett förhållande och kanske borde väntat med sånt men så är ju sällan livet. Han berättar ju heller inte allt så det är inte lätt att begripa sig på honom för de två k…[Läs mer]

        • I en diskussion om litterära personer handlar det väl inte om att ta ställning för eller emot. Gwen visste väl att de båda kunde simma, antar jag. Hon ville testa hur allvarligt intresserad Edvard var av henne. När han sade någonting om, att ett sådant arv får man inte kasta bort, tolkade hon det som, att han var mer intresserad av arvet än av hen…[Läs mer]

        • Jag brukade också se på Tv-deckaren från Shetlandsöarna. :-)
          Intrigen? Inget fel…om än litet segt innan det börjar hetta till. Edvards farfar (Sverre) är ju synnerligen intressant. Hans sätt att leva; nästan självförsörjande. Oviljan att åka ner till byn. Mystiska konferenser (då sonsonen får sköta gården) som i IRL är förtäckta besök i…[Läs mer]

    • Menar att jag naturligtvis HÖRT uttrycken ”masurbjörk” och ”flambjörk”, men aldrig tänkt djupare i ämnet. :-)

    • Vi får inte glömma gammelprästen (Magnus T) som ruvar på skatten likt en luggsliten drake. Mannen med ”särskild information” och ruvande likt en manlig höna över sina ägg (sin tystnadsplikt). :-D Ursäkta liknelser, men han är ”litet” komisk. Gömmer t om Playboy! Haha. Lustigt att det OFTA ska dyka upp präster, gamla lärare och sjuksystrar…[Läs mer]

      • Det är överhuvudtaget en hel del äldre män av ”den gamla stammen”i boken, dvs såna som jobbar på med sitt och inte säger så mycket. När det blir problem försjunker de i sitt hantverk/jobb. Underligt också med hemlighållandet av musikresorna, fick man någon förklaring på det som jag missat möjligen?

        • ”Män av den gamla stammen” En passande formulering med tanke på diskussionen om masurbjörk och flambjörk! Ursäkta, men jag är barnsligt förtjust i vitsar.
          En fundering: Einar var aktiv i motståndsrörelsen. Det antyds på ett par ställen, att han misstänktes som angivare. Det framgår inte vad misstanken grundades på eller om det fanns något fog f…[Läs mer]

          • Inaj! Som Arne säger ovan, tycker nog Sverre, att ett kulturellt intresse av den typen inte är passande för en norsk bonde.. Eller också tror han, att omgivningen tycker så.

            • Haha, gamla stammen, ja där var jag omedvetet vitsig!
              Ja. det kanske är så enkelt , att han inte tycker det är passande, precis som Arne skriver. En annan sådan man Gwens morfar, Conrad hette han väl. I den överklassmiljön är det också noga med vad som är passande men på ett annat sätt. Samtidigt är de lite egna både Gwen och morfarn. Träd…[Läs mer]

          • När tyskarna slog till mot motståndsrörelsen kom nästan ingen undan. Man trodde allmänt att det fanns en förrädare på central position inom rörelsen som hjälpt tyskarna. Och eftersom Einar tidigare fejkar sin död och fått ett falskt pass plus att han kom undan tyskarnas räd som en av få, anklagades han för att ha varit förrädaren.

      • Ja gammelprästen ville gärna dra ut på sanningen och ge Edvard lite att fundera på. Tänk om han avlidit innan Sverre, fanns det något nedskrivet eller hade han tagit sin vetskap med sig i graven? Då hade Edvard förblivit ovetande om mycket.

        En sak som stör mg är att allt faller på plats så enkelt för Edvard. Det finns gamla människor so…[Läs mer]

        • Så sant men åndå. Det störde mig också inte så lite, att berättelsen skrider fram så väldigt metodiskt, att huvudpersonen liksom avverkar alla nödvändiga moment i rätt följd. Boken hade kanske vunnit om inte kontrollen över berättelsen hade varit lika perfekt?

          • Ja, i och med att både du och jag reagerade kan det vara så. Vi är nog inte ensamma.

            En annan sak som inte stör mig men kanske kan reta andra språkpoliser är författarens taktik att lägga in engelska ord och meningar kursiverat i de kapitel som Gwen medverkar i. Först kändes det som barnsligt effektsökeri men kanske vande jag mig, för efter ett t…[Läs mer]

            • Håller med om att historien löper på lite väl smidigt däremot har jag inga problem med kursiveringen trots att det bor en liten språkpolis inom mig. Jag tycker det funkar bra. En annan liknande grej är att namnet Edvard stavas med ”w” när Gwen pratar med honom.

    • Jag svarar litet diplomatiskt: det är ju författarens val att kursivera och ha meningar (repliker) på engelska. Det får vi ta som det är. :-) Annars skriva egna böcker. .-)

      F ö vill jag lyfta fram skildringen av hur Edvard begraver sin farfar. Mkt fint och poetiskt. Tyckte mkt om detta avsnitt. OBS att jag härmed inte på ngt sätt tar ställning…[Läs mer]

      • När jag läste boken funderade jag aldrig över kursiveringarna. Jag lade inte märke till dem. När jag nu bläddrar i boken, ser jag, att när författaren citerar till exempel brev och tidningsartiklar är de avsnitten kursiverade. Det känns naturligt för mig. Jag har ingen invändning.

    • Även om författaren verkar väldigt kunnig och vederhäftig i alla detaljer som gäller träd, virke och hantverk har han bortsett från en detalj, antagligen medvetet för att få ihop berättelsen. Enligt boken utkämpades häftiga strider i den franska skogen under WW1 i flera dar och valnötsträden nämns särskilt. De var sönderskjutna och man befarade…[Läs mer]

      • Det är en intressant och ganska viktig detail att tänka på, tack för det.

      • Arne: När man tänker på det så är det förstås lite väl fantastiskt att virket ska gå att ta till vara så enkelt men det är så vackert att det blir en båt av det att jag gärna fötrollas av författaren.

        • Det ligger mycket i Arnes påpekande. Men det är inte säkert att alla träd hade träffats. De som står längst in i skogen kan ha skyddats av de andra och vara fria från splitter. Men det går ju inte att veta. Det kanske går att göra någon form av röntgenundersökning för att se om träden innehåller splitter. Det blir i så fall en extra kostnad, so…[Läs mer]

          • Jag hoppas att det är som Husse skriver. :-) Måste erkänna att jag naivt nog inte reflekterat över problematiken.

            • Oj, nu har min krassa och pessimistiska syn på världen förstört magin kring en central del i berättelsen, förlåt…

            • Vad tyckte ni om bokens titel? Jag måste erkänna att den störde mig från början, och jag kan fortfarande inte få någon mening ur den. Drunknade simmar ju inte, och så kan man inte simma med de heller. Dessutom påminner den mig om en filmtitel som lät något som ”Att dansa med vargarna” om jag minns rätt. Vad läser ni ur den?

    • Det är klurigt faktiskt. I original heter den ”Svøm med dem som drukner” och jag vet inte om det kan översättas: Simma med de som drunknar, men det får i varje fall en lite annan betydelse. Sen var det väl så att föräldrarna hittades i vattnet även om de dog av gasen. Man kan förstås också drunkna bildligt, i känslor, gamla problem osv.

      • Boktiteln fick mig att associera till ”Vi, de drunknade” av Carsten Jensen, en bok som jag uppskattade mycket.

      • Jag är också frågande inför titeln men jag tror som du, att det är mer bildlikt och symboliskt. Föräldrarna blev ju kvävda av gasen och Einar ”drunknade” i skuldkänslor av det som hände Isabelle och hennes familj och senare för olyckan med Edvards föräldrar.

        • Nu börjar det bli dags för betyg. Jag tvekade länge mellan 4 och 5 och egentligen vill jag sätta 4,5 men det är fusk. Så jag sätter en svag femma bara för att det är så ytterst sällan jag ens funderar på maxbetyg på en bok. Betyget grundas i första hand på originalitet i tema och upplägg. Hur ofta är ”skatten” timmer och virke, och det är träd…[Läs mer]

          • Boken är mycket välskriven. Språket är vackert, personskildringen utmärkt och miljöskildringen mycket bra. Om bara helheten hade varit lika bra hade jag också kunnat tänka på en femma. Men tyvärr tycker jag, att intrigen är alltför tillkrånglad och oklar.
            Men eftersom jag läste boken med intresse ger jag en fyra.

    • Jag sätter betyg fyra (en stark fyra). Bäst gillar jag nog skildringen av relationen mellan sonson och farfadern. Hur de lever…och hur farfadern dör (gripen av skildringen, menar jag). Prästens närvaro gör att jag bara måste få dra på mungiporna…Han är en typ för sig. Borde ha ett eget kapitel. Då skulle man analysera honom ordentligt.…[Läs mer]

      • Av mig blir det också en fyra, denna bok tillhör de som jag läste med intresse och behållning. Författaren tar upp viktiga historiska ämnen som fortsätter pyra under ytan av flera länders samhällen. Personskildringarna uppfattar jag som trovärdiga och fängslande. Lite störde jag mig på att historiens förlopp verkade lite väl följdriktigt o…[Läs mer]

    • Jag ger samma betyg, en fyra. Det var en berättese som fångade mig och särskilt gillade jag att olika hantverk fick en framträdande roll. Trä är ett fantastiskt material och det gav en skön känsla att läsa om de olika träslagen. Det var nästan som om träd och trä var en egna personer i berättelsen. Sen så tycker även jag att själva mysterie…[Läs mer]

  • Min innerliga önskan om ett GOTT NYTT ÅR för alla medlemmar! :-) Och ett bra läsår, givetvis, som gör att vi alla blir klokare…möjligen…? :-) 31 December, 2017 01:49

  • Jag har överskattat min läshastighet. Jag har hunnit ungefär halvvägs i ”Simma med de drunknade”. Jag kommer nog att kunna ha synpunkter, men vi kanske kan vänta ett tag med att diskutera slutet. 29 December, 2017 11:53

  • Förslag på ny boklista (fr o m 30/1 2018)

    30/1 2018   Trädgårdsfesten och andra noveller av Katherine Mansfield  (val av Inaj)

    28/2 2018   Att skriva: en hantverkares memoarer av Stephen King  )(val av Gunilla)

    30/3 2018   Två par systrar av Marilynne Robinson  (val av Chava)

    30/4 2018   Vid glömskans rand av Sergej Lebedev  (val av Den siste…[Läs mer]

  • Hej, alla! Nu bör det vara på tiden att sätta ihop en ny boklista. Vi har Arnes val ”Simma med de drunknade” av Lars Mytting som sista bok denna omgång. Har ni ngt speciellt önskemål? Om när just ”din” bok inte kan vara med…eller bör vara med…?

    Annars sätter jag upp en lista… Tänker börja med Inajs bok. :-) Om det går bra?

    Gott slut på åre…[Läs mer]

  • KANADA av Richard Ford (Start 30/11 2017) 30 November, 2017 01:05

    • Jag valde romanen ”Kanada” av Richard Ford eftersom jag tyckte, att det finns mycket att diskutera i boken.
      Detta är i likhet med Den föregående boken en skildring av en hur en familj splittras. Sonen Dell och dottern Berner får sina liv helt förändrade genom föräldrarnas bankrån.
      Inledningen fångar upp läsarens intresse direkt. Man får veta, att…[Läs mer]

      • Hon ska det stå, inte on.

      • Hej och tack för din inledning! Tack för bokval!
        Du menar när Mildred skjutsar Dell (pojken) till Kanada? Till Mildreds bror Arthur och ”rucklet”? Berner är ju Dells tvillingsyster.
        Jag har läst boken och även repeterat en del. Ska bara ”smälta” litet… Återkommer. :-)

        • Jag skrev ju att boken fängslade mig men jag måste säga att den känsla avtog efterhand. Jag förstår ju att den eftertänksamt lagde Dell femti år senare försöker fatta det ofattbara, förklara det oförklarbara. I sina avkrok levde de uppenbarligen i en värld där de vuxna utmärkte sig av total likgiltighet mot barnen och där de inte på något sätt d…[Läs mer]

        • Det är väldigt bra beskrivningar av miljön och människorna. Jag kan nästan se framför mig vad som händer i boken. Den första delen av boken drogs jag med, siktet var inställt på det där bankrånet man visste skulle komma. Föräldrarnas olika inställningar till brottsligheten beskrevs ur olika synvinklar liksom att barnen upplevde sin uppväxt som fu…[Läs mer]

          • Jag tycker också att den senare delen av boken är mindre intressant. Det är inte så lätt att förstå sig på vare sig Arthur Remlinger eller Charlie.
            De filosofiska resonemangen är också svåra tt hänga med i. Kanske är det bara ordpastejer?
            Skildringen av Arthur Remlinger fick mig faktiskt att associera till Camus`roma, Främlingen. Det som förde…[Läs mer]

            • Camus`roman, ska det vara.

            • Jag funderar över de två personerna, som kommer för att ”tala” med Remlinger, som han mördar. Var de poliser? Jag tror, att de agerade som privatpersoner. En officiell polisinsats skulle knappast ha gått till på det sättet. De skulle ha kontaktat den kandensiska polisen och låtit dem förhöra honom. Om han hade varit dömd för brottet borde han h…[Läs mer]

        • Ja, jag blandade ihop namnen. För mig låter inte Berner som ett flicknamn.

    • Jag tycker liksom Chava att boken bitvis är lite vag och sval på något sätt. Men samtidigt är det en bok jag tänker mycket på. Hela historien är väldigt gripande och verkligheten kan (enligt mig) vara som i boken, ganska ologisk och knepig. Saker händer som man absolut inte trott kunde hända. Detta skildras väldigt fint genom Dell. Han står på…[Läs mer]

    • Nu måste jag yttra mig snabbare än jag tänkt. Jo, det var två amerikanska poliser. De ville ”luska ut” om Remlinger kunde vara skyldig till det ouppklarade bombdådet många år tidigare. Verkar som om de hade fått ngt ”tips”. Men de visste inte… och ville försöka ”läsa av” Arthur på hotellet. Inte förrän sekunden innan de sköts…visst…[Läs mer]

      • Jo, det där vet jag men så går inte polisarbete till. Det är möjligt att de var poliser men knappast på officiellt uppdrag. Då hade de varit skydliga att kontakta den kanadensiska polisen. Om Remlinger hade varit dömd, hade de kunnat begära honom utlämnad. Jag misstänker, att de var utsända av anhöriga till den döde, som ville ha hämnd.De skul…[Läs mer]

    • Jag tycker trots allt att Ford beskriver både Arthur och den besynnerligt obehaglige Charley på ett intressant sätt. Vi får ju tänka att det är den oerfarne Dell som träffar dem och ”umgås” med dem. Inte vi som vuxna, erfarna iakttagare. Det finns en existentiell tomhet hos Arthur. Det framkommer… Ngt dolt, lömskt under ytan. Fina dyra kläder,…[Läs mer]

    • Han var ju inte dömd!
      Ja, det är möjligt att det var anhöriga till den drabbade mannen i bombdådet som ville hämnas. Men likväl måste de ha fått ”tips” någonstans ifrån?

      • Om jag minns rätt så handlade det om en pensionerad polis som hade engagerats för efterforskningar, så han hade inte något officiellt uppdrag och tog det hela mycket försiktigt.

        • @ husse: din tankeförbindelse med Camus´Främling tilltalar mig, jag tycker mig minnas en kanske liknande tonfall i denna roman. Något svalt, likgiltigt, tomt.

          • Likgiltigt? Vad är det som är likgiltigt?
            Ford skildrar vad som KAN hända i en besynnerlig och inte alltid rättvis värld.
            Dell bär ju på en livslång skuld. Han tiger ju om morden och hjälper till att begrava kropparna. Han vet var de är begravda. Men inte ens som vuxen hjälper han till att rättfärdiga det hela och få fram sanningen om de försvun…[Läs mer]

    • Oj vilken rivstart på diskussionen, bra!

      De två amerikanerna var inte poliser på officiellt uppdrag. Den ene var visserligen pensionerad polis, men de var snarare privatspanare med koppling till den fackförening och personen som dog i sprängdådet, Vill minnas att den yngre var svärson till offret. De ville ha fram sanningen, om de velat lagför…[Läs mer]

      • Till skillnad från de flesta här tycker jag att första delen av boken bara var en tråkig transportsträcka. Vi får direkt reda på att föräldrarna skulle begå ett misslyckat bankrån, bli inburade och att barnen skulle lämnas. För mig börjar boken först när syskonen blir ensamma, då lyfter berättelsen. Vad gäller första halvan har jag bara en iakttag…[Läs mer]

        • Ja pappans mentala hälsa kan man fundera på. Dell tror ju att han alltid velat utföra ett bankrån och kanske t.o.m. skjuta någon. Han måste ju vara skadad/påverkad av sin tid i flygvapnet. Hans stil med det eviga leendet och oförmågan att se konsekvenserna av sitt handlande ger ju bilden av en massa problem gömda under ytan.

          • Pappan hade ju vid ett tidigare tillfälle frågat Dell om han ville råna en bank. Dell sade nej och då sade fadern att det var något han alltid hade velat göra.
            Föräldrarna var osams om rånet, mamman ville inte delta. Jag antar, att det var för att skydda Dell.

            • Arne!
              Någon utlämning av Remlinger skulle väl knappast ha varit möjlig, eftersom han inte var dömd.Om jag minns rätt, vill säga.

            • När jag nu läste boken för andra gången reagerade jag på hur indianerna, ”native americans”, skildras.. De framställs som kriminella, alkoholiserade och knarkare.
              Det sägs ingenting om orsakerna bakom deras problem. Är det Dells pappa, som har den inställningen

            • Angående rånet så minns jag det som att Dell läst mammans krönika och där fått veta att pappan egentligen ville ha honom med på rånet. Han funderar då på vad han skulle ha svarat om han fått frågan.
              Indianerna kanske var sedda så på den tiden helt enkelt, av de vita, och troligen av pappan också. Berner var väl förvånad över att indianerna de å…[Läs mer]

        • Arne! Jag tror, att fadern inte litade på modern som medbrottsling. Han trodde nog,att Dell var mer lämpad för uppdraget. <det kan vara som du skriver, att han såg bankrån som ett "karlgöra".

          • Mohikanen skriver, att Ford beskriver människor med stora tomrum inombords. Det är precis vad jag menade och det är just det som fick mig att associera till Främlingen.Precis som Chava säger finns det en atmosfär av likgiltighet i boken.

          • Mammans agerande är det märkligaste i boken, hur kunde hon gå med på något så korkat? Om hon velat skydda Dell, vilket var en av orsakerna att hon ställde upp, borde hon istället tagit barnen och stuckit innan rånet. Hon kunde fått lärarjobb var som helst och försörjt sig och barnen. Men hon drevs också av girighet.

            Men behöver inte vara dömd…[Läs mer]

    • jag tror att pappan lider av ngn slags posttraumatisk stress. Med tanke på bombfällartiden… Det är bara det att ordet inte ”fanns” då. Det finns ngt som heter ”den leende depressionen”.
      På ngt ställe filosoferar Dell över pappans karaktär (eller brist på dylik). Han hade börjat med köttaffärer med indianerna. Allt avlöpte väl. Han insåg inte at…[Läs mer]

      • Dessutom skedde rånet i en liten stad, där i stort sett alla kände alla. Okända personer noterade man och lade på minnet.Så är det ju på mindre orter. Jag minns när jag och min sambo förr i tiden brukade göra bilresor genom Sverige. När vi åkte genom mindre byar och samhällen såg vi, att människor tiitade på oss. De undrade vilka vi var, eftersom…[Läs mer]

        • Det är klurigt med mamman, jag läste i början på boken för att försöka begripa. Där står ”hon inväntade ett annat slags framtid, mer lik den hon hade föreställt sig innan hon träffade pappa” och att barnen hade ”biroller i det obevekliga drama hon såg rullas upp”. Det är det som är svårbegripligt, hur hon liksom inte tar sitt föräldraskap på…[Läs mer]

          • Som jag har förstått det vill hon inte delta i rånet. Hon gör det för att Dell ska slippa. Men i själva verket förstör föräldrarna både hans och Berners tillvaro genom rånet.
            Dell skriver ju, att de pengar, som indianerna krävde av fadern inte var mer än att han borde ha kunnat lösa det på annat sätt. Men fadern tycks ha drömt om att få göra et…[Läs mer]

          • Ja, mammans agerande, eller brist på agerande, är obegripligt. Hon verkar helt världsfrånvänd. En annan person som hänger i luften är Berner som bara drar och lämnar brorsan i sticket. Man kan förstå att hon inte ville bli ”omhändertagen” men hon framstår som krass och äldre än 15, beredd att utnyttja och utnyttjas. Jag skulle vilja veta mer om hennes liv.

            • Det står att hon (Berner) var gift tre ggr. Lika många ggr skild. Har en äldre man som gör allt för henne. Hon själv är inte kär, men tacksam för stöd och hjälp. Tror att hon tidvis blivit misshandlad av ngn/några av de f d makarna. Berner har missbrukat själv, åtminstone alkohol. Inga barn. Huruvida detta är medvetet eller ej vet jag inte. Trol…[Läs mer]

    • I slutet av boken får Dell träffa Berner några ggr. Hennes nuvarande manliga sällskap är hon inte gift med.

    • Husse: Jaha, så pappan frågar verkligen Dell om rånet, jag hade tydligen glömt detta.
      Kan ju vara så att mamman är deprimerad och oförmögen att ta tag i det hela men underligt är det. Hursomhelst är det en destruktiv spiral de hamnar i. Sen är det ju Dell som berättar och det är s.a.s. hans upplevelse av hur obegripligt allt är som vi får ta del…[Läs mer]

      • Fadern och modern verkar vara ett omaka par. Modern hade nog velat leva i en akademisk miljö. Hon är ju lärare och det var också hennes föräldrar. De ogillade äktenskapet.
        Hon vantrivs i äktenskapet. Varken hon eller fadern mår bra psykiskt. Det är mitt intryck. Han är impulsiv men hon är istället svag och oföretagsam.
        Jag skulle också vilja v…[Läs mer]

    • Nu skriver jag rent allmänt. Är det inte ett stelbent, ”cementerat” sätt att se på parbildning? En akademiker (el ngn som har studerat) ”måste” ha en likasinnad… ? Föräldrarna tycker ditten och datten? Ska man gifta sig med föräldrarna? :-) Var hennes föräldrar så väldigt märkvärdiga? Tydligen.
      Ingen har tvingat mamman att bli ihop med Bev.…[Läs mer]

    • betala…

      • Nej,det handlar inte om social status., det handlar väl snarare om att modern och fadern är så väldigt olika som människor.Ibland kan människor, som är extremt olika attraheras till varandra, men för att det ska fungera måste det nog finnas någonting gemensamt i grundläggande värderingar eller intressen. Jag tror inte heller att det är bra om t…[Läs mer]

        • Även om relationen inte är bra, kan nog föräldrarna ändå tycka om varandra. Att modern deltar i rånet är ett slags offer hon gör, dels för Dell och dels för mannen som jag ser det.

          • Ja det ligger det nåt i att mamman offrar sig. Det finns ju också en sorts uppgivenhet eller hopplöshet i botten hos båda föräldrarna.
            Mohikanen: Berner var ju 15 år och i den åldern fattar man ju inte de bästa besluten, hon var väl också lik pappan, lite mer impulsiv. Sen blev hela hennes liv så verkar det. För mig är en av poängerna med…[Läs mer]

            • Tja… Känslig ålder… Fast å andra sidan: vilken ålder är INTE känslig??
              Måste ändå påpeka att alla människor inte nödvändigtvis blir som sina föräldrar. Alla tar inte bara ”över” sina föräldrars syn och handlande. Viktigt!
              Livet vore ju meningslöst (mer eller mindre) om man bara skulle härma hur andra gör.
              Ändå lägger man ju märke ti…[Läs mer]

            • Man får ju veta väldigt litet, nästan ingenting, om Berners liv efter att syskonens vägar har skilts åt. Det är svårt att förstå varför hon har fått ett så mycket sämre liv än Dell. Vi får ju inte heller veta så mycket om Dells liv efter att han hade lämnat Remlinger. På slutet är han 66 år och (pensionerad?) lärare. Jag skulle gärna ha vela…[Läs mer]

    • Nä precis, båda barnen gör ju egna val men de får en utgångspunkt, en enorm förändring i livet när föräldrarna får härdsmälta och utför rånet. det blir ett för tidigt avstamp ut i vuxenlivet. Det tacklar de på olika vis, Dell är noga med att få med sina saker i örngottet t.ex. han registrerar och funderar. Berner tacklar det på ett annat vis, k…[Läs mer]

    • Dell blir ju faktiskt omhändertagen av vuxna – och då menar jag inte Arthur… Men hon som hämtade honom ser till att han i alla fall får ett ordnat liv med arbete, även om miljön inte är den lämpligaste. Sedan räddar Arthurs kvinna Dell och ordnar bostad och skolgång hos sin bror. Berner däremot väljer att försöka på egen hand och det går inte s…[Läs mer]

      • Det är knappast Dells förtjänst att det går bättre för honom. Han räddas från Remlinger och får möjlighet att fortsätta sin skolgång. Berner hade tänkt rymma och gifta sig med Rudy men det äktenskapet kom väl aldrig till stånd. Vad som verkligen hände får vi inte veta.
        På ett ställe, s. 228 jämför Detll sig själv och Berner med schackpjäser, som…[Läs mer]

    • Jaha, gott folk! Snart tar vi itu med Arnes val : Simma med de drunknade.
      Innan dess kan vi ju sätta betyg på Kanada.
      Jag tänker… :-)

      • Hamnar i samma dilemma som så ofta. Mellan 3 och 4. 3 känns för mediokert, 4 tveksamt. Men en litet ovanlig story… Intressant miljöskildring (i Kanada), intressanta porträtt av udda personer… Så ok: 4 blir det. En ngt svag 4:a, dock.

        M v h Mohikanen.

        • Jag sätter en trea, jag tycker att boken är överskattad och i synnerhet första halvan är långtråkig och omständlig. Högst en tvåa för den delen. Men sen tar det sig och i skildringen av livet på den kanadensiska prärien finns en ruvande, lite obehaglig stämning där man som läsare bara väntar på att något ska hända. Det fick författaren till br…[Läs mer]

          • Jag tycker absolut att den är värd en fyra, en stark sådan. Inledningen har fått status som klassisk. Författaren skapar nyfikenhet genom att nämna att föräldrarna ska begå ett bankrån och att det ska förekomma mord vid ett senare tillfälle.
            Bristerna tycker jag finns främst i den senare delen. De amerikanska polisernas uppdykande är konstigt. Den…[Läs mer]

            • Status av recensenter och kritiker? Kan ju vara kul att veta. Har du kollat? Men det är ju ändå vi själva som ska bedöma? Väl? Åtm inbillar jag mig att jag gör det. Därför stör det mig när bokens insidor och baksidor ofta är fulla av positiva omdömen från den och den tidningen…
              Nu tycker jag ju ändå – utan att ta till överord – att de flesta h…[Läs mer]

            • Efter att diskussionen här var avslutad kollade jag litet vad som har skrivits om boken och någon nämnde att inledningen var klassisk. Jag blev fascinerad av den när jag läste boken första gången. Den skapar ett intresse.
              Omdömena som brukar finnas på böckernas baksida är ju reklam och inte så mycket att bry sig om.

            • Det konstiga med ”polisernas” uppdykande är väl att det dröjde så lång tid efter mordet. Fast de var inga poliser, de var privatspanare där den ene var pensionerad polis, inte i tjänst. De var utsända av fackföreningen och anhöriga till den dödade fackbossen. Jag kan inte minnas att de antydde något om utpressning. De ville i första hand ha fram…[Läs mer]

            • Nej, de antydde ingenting om utpressning. Men jag tyckte att det var den enda tolkningen som gör deras uppträdande begripligt. Det du säger, att de ville ha fram sanningen är också en möjlighet.
              Men för att dra honom inför rätta hade nog krävts samarbete med den kanadensiska polisen. Det nämns det ingenting om.

    • Det verkar vara en vattendelare med de olika delarna av boken. Själv tycker jag att första delen är lite seg och sval men samtidigt är det kanske meningen. Barnen hamnar ju i en sorts vakuum där ingen pratar med dem och de får svårt att förstå vad som händer. En obehaglig känsla som jag känns när man läser. Det mest intressanta finner jag i…[Läs mer]

      • Jag ger en trea för boken, Författaren skapade höga förväntningar i mig genom sin skrivarteknik som sedan enligt min mening aldrig infriades. Mest intresserad blev jag av skildringarna av udda miljöer i de nordvästliga regionerna av Förenta Staterna och Kanada som annars inte skrivs så mycket om i amerikanska litteraturen. Annars förblev…[Läs mer]

        • Tack för era synpunkter! Chava: Nog är det ändå en hel del som ”kommer fram”. Dell är ju vittne till två mord! Han vet även var dessa män ligger begravda. Så hemskt att ha denna kännedom hela livet…och det blir aldrig uppklarat? Bättre om han efter några år tipsar anonymt? Vidare lär han känna denne Arthur. Och Charley, den udda personen. Vad…[Läs mer]

          • Märkligt att Dell tilläts vara med vid mordet och begravningen. Han är ju en utböling och den svaga länken, stor risk att han förr eller senare berättar för någon. Och bara några dagar senare släpps han iväg utom Arthurs kontroll. Ett typiskt exempel på ett dramaturgiskt grepp från författaren, väldigt osannolikt att det skulle gått till så i…[Läs mer]

            • Inte så jättesannolikt…kanske…Men absolut inte omöjligt, skulle jag vilja säga. Tror att verkligheten är full av dylikt…Saker (t ex brott) som aldrig upptäcks…Eller först efter många år. Det fanns ju inga vittnen. Bara Dell… och hur han agerar senare i livet vet vi ju inte.

            • Jag hade svårt att förstå varför Arthur vill ha med Dell, när han träffar ”poliserna” och presenterar honom som sin son. Det tycker jag tyder på, att han inte planerade att döda dem. Dell skulle ju kunna vittna mot honom.

  • Visa mera