• Poängen är bara den, Arne, att jag tryckt in texten på fel ställe. Sorry! :-( 7 February, 2018 12:50

  • Melina gick med i bokcirkeln Bokcirkellogga för BoktokarnaBoktokarna 6 February, 2018 02:14

  • Ni får gärna fortsätta med refektioner kring de tre poveller som vi har nämnt. Vad tycker ni om övriga? För min del tycker jag att Flugan var mkt obehaglig. Fast intressant…visst. Så grymt mot den stackars flugan! :-(

    Jag hade litet svårt för den novellen med fransk titel. Rättare sagt: jag fick repetera flera ggr innan jag kom in i den. Vilk…[Läs mer]

  • Jag tänker på novellen Mannen utan temperament. Den är iögonfallande på många sätt. Underbara beskrivningar av blommor, träd och natur. Mannen (Robert) och kvinnan (Jinnie)  och deras märkliga relation. Hon är sjuk och ömtålig. Han är nästan hela tiden bunden till henne. Man vet inte vad han tänker och hur han känner det. Sängarna är som…[Läs mer]

    • det verkar som om folk tycker Robert är konstig men jag får inte kläm på på vilket sätt. Att han tar hand om sin fru kan väl inte vara hela saken. Det finns stycken som väl är tillbakablickar från när Jinnie var frisk och Robert (ja båda två) längtar tillbaka dit naturligtvis. Det finns någonting kärleksfullt mellan dem men sen kan man ju allt…[Läs mer]

      • Jag förstår mig inte riktigt på den här novellen. Kvinnan är uppenbarligen sjuk och mannen har rest utomlands med henne på läkarens ordination. Jag får intrycket, att det är en uppoffring för honom och att han vantrivs.
        Att småflickorna blir skrämda när de märker, att han tittar på dem tycker jag inte är så konstigt. De är inte vana att främmand…[Läs mer]

        • Ja så kan det såklarat vara. En sak jag fäste mig vid var när Robert ger Jinnie sin klocka och hon håller koll på tiden. Det måste varit svårt för honom att passa tiden när hon har klockan! Det är som om hon helt kontrollerar hans tid.
          jag undrar över slutet med myggan och Jinnie frågar om den är full med blod, det påminner om novellen Fluga…[Läs mer]

  • TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield 30 January, 2018 02:44

    • Ja då var det dags för mitt val. Ni har ju haft novellsamlingar tidigare i cirkeln tidigare men jag har aldrig testat det så jag tänkte att det kunde vara kul att prova helt enkelt. Eftersom det finns olika upplagor med olika mix av noveller så kanske inte alla har läst samma noveller så frågan är om vi börjar från början eller ska vi välja ut t…[Läs mer]

      • Hej Inaj och tack för din inledning! Jag tycker att vi tar novellerna som det faller sig .Inte planerar i förväg stegvis… Det känns så stelt. Men visst, vi kan börja med Trädgårdsfesten.
        En mkt bra novell enligt mig. På ngt vis typisk när vi har med ”litet finare” folk att göra. Sällan har väl klasskillnader beskrivits så tydligt… Tv…[Läs mer]

        • ja, det låter bra. Det är klassperspektivet jag tänker på först i Trädgårdsfesten men det finns också intressanta saker med relationerna mellan personerna att fundera på. När det gäller det här med klass så ser man ju ner (rent bokstavligt) på arbetarbostäderna i dalen. Det påminner mig om Swede Hollow som jag nyligen läste. Den handlar om en ve…[Läs mer]

          • Jag tycker, att vi diskuterar samlingen som helhet. Man kan ta enskilda noveller som exempel. Det går ju också att nämna vilken eller vilka novell(er) man har fastnat särskilt för. I Trädgårdsfesten har även jag slagits av klassperspektivet. När Laura vill ställa in Trädgårdsfesten säger modern: ”Folk av deras slag väntar sig inte att vi skall gö…[Läs mer]

            • Jag vill skriva några ord om samlingen som helhet. Novellerna bör nog läsas ganska långsamt. Mycket av innebörden finns mellan raderna .De är mycket skickligt skrivna

            • Ja så är nog enklast att göra. Alla skriver som vanligt om något som man funnit intressant helt enkelt. :)

    • Jag håller med Husse om att dessa noveller bör läsas sakta och noggrant. De är verkligen mångbottnade (för att nu använda ett ”modernt” uttryck).
      Det står någonstans – i förordet, antar jag – att självaste Virginia Woolf var litet avundsjuk på Katherines noveller
      (eller kanske några av dem). Det är ju kul! Att t o m ikonen Virginia inte…[Läs mer]

    • Jag gillar novellsamlingar och Mansfield var ett väldigt bra val! Novellerna känns moderna även fast de utspelas för hundra år sedan. Men så tillhörde hon modernisterna också, haha. Hon var en mycket skicklig författare, tragiskt att hon inte blev äldre.
      Trädgårdsfesten handlar om klass och visar på den för den tiden typiska omedvetenhete…[Läs mer]

      • Arne: ja sorgligt, men väldigt mycket verkar hon hunnit mid iaf.
        Husse o Mohikanen: Man får verkligen ta sig lite extra tid med novellerna, de var mer att bita i än jag väntat mig!
        Slutet på trädgårdsfesten funderar jag på, där Laura säger ”Det var helt enkelt underbart” ger ju en tvist åt historien då iaf jag trodde hon skulle bli helt nedbru…[Läs mer]

        • Jag tror att det är ett sådant där ”förtätat ögonblick” som det talas om i analyserna som översättaren gjort. Hon har ju haft en viss ångest inför mötet…och även dessförinnan och tänkt att de borde ställa in festen (men hon fick ingen med sig)… Hon ser änkans djupa sorg. Men hon känner att mannen, den döde, fått frid. Att hur livet än sluta…[Läs mer]

          • Jag har fastnat för den novell, som heter ”Den bortgångne överstens döttrar”. Den är både komisk och tragisk. Döttrarna är nog inga unga flickor utan åtminstone medelålders. Deras far, översten, var nog en despot. De verkar ha uppfostrats till att vara rädda för honom. Efter begravningen är de rädda att han ska komma tillbaka och vara arg för a…[Läs mer]

            • Jo, det är en tragikomisk novell. Översten är ju nästan döv. De skriker i hans öron… Påminner om min morfar som också hade gravt nedsatt hörsel. Man fick ofta ”gapa” i örat på honom och ändå hörde han inte alltid vad man sa. Mamma berättade att han aldrig kunde lära sig ordet kateter. Det blev alltid ”raketer”.. :-)
              Systrarna har levt ett liv i…[Läs mer]

            • Jag håller med dig husse, det är den novell jag tycker bäst om. Jag ser det som en satir över den tidens kvinnosyn där ogifta döttrar förväntas ägna livet att ta hand om sina föräldrar. Men Mansfield tycker inte direkt synd om döttrarna, hon ser dem som kuschade våp som inte har vett och kraft att bryta med den despotiske fadern.

    • Samma här, jag gillar verkligen den novellen. De är styrda av fadern trots att han är död. Det känns att de har nån sorts undertryckt upprorslust men det blir inte riktigt nånting av den. Avsnittet där de ska gå in i faderns rum visar det väldigt tydligt. Pappan är som ni skrivit en despot och hör inte vad andra människor säger. Det förstärker bi…[Läs mer]

      • Jag håller med Arne och Inaj om att novellen bland annat handlar om könsroller. Samtidigt är nog översten präglad av sin och samtidens åsikt om hur en officer ska vara och uppträda. Han förväntas vara bestämd och auktoritär. Så är det nog även idag.

        • Ja absolut men kanske skulle han kunnat vara lite mjukare som pappa. Nu verkar han vara likadan hemma som på jobbet, men det var säkert så på den tiden.

    • Tackar för alla inlägg! Bra att vi satt litet fart… Jag tänker INTE välja ut ngn bästa novell förrän jag tänkt till…repeterat och ”sugit” på dem mer… Haha. :-) :-)

    • Mot slutet i nämnda novell verkar det som om systrarna inte ens kan bestämma sig för om de ska säga upp Kate (köksa?) eller ej. I själva verket har de väl överlag svårt för förändringar. Och skulle de verkligen klara av att laga mat till sig själva? Utan ngn anställd att skylla på? Utan ngn annan som handlar och sköter om hushållet?

      • Så tänkte jag också, så hjälplösa som de är kan de knappast klara sig själva. Men det kan ju vara ekonomiska skäl, översten fick säkert livränta från armén och de pengarna försvinner nu. Allt har kretsat kring fadern, man kan förstå hur vilsna systrarna känner sig nu. Det är som att släppa ut djur i frihet som suttit i bur hela livet, de vet…[Läs mer]

        • Ja, och de är snarast lite rädda för Kate och vill inte störa henne i onödan. Här blir det grejen med klass igen fast då ur vinkeln att förlora sin ställning eller känna sig underlägsen tjänstefolket.

          • Vad tycker ni om de andra novellerna då? Je ne parle pas francais är bra, två fega män som inte vågar ta chansen. Där är Mansfield vass igen, mot männen denna gång. Hon verkar ha större sympati för mannen utan temperament fast han är av samma typ. Tydligen är hennes älskare och så småningom make John Murry förebilden för den senare i alla fal…[Läs mer]

            • Ja hon är vassare än jag väntat mig. Det verkar ganska stillsamt i början när man läser men sen hugger hon till! Jag gillar de kort novellerna på slutet, Flugan och Kanariefågeln. De är ganska mörka när man läser dem lite närmare.

            • Hej Arne! Av ngn besynnerlig anledning hade jag missat denna reflektion som du har över den ”franska” novellen. Har inte sett ditt inlägg eller så har vi ”skrivit förbi” varandra. Sorry! Det är därför jag satte igång diskussionen själv… Suck…

          • Ja Mansfield var ju svårt sjuk när hon skrev de sista novellerna så det är inte konstigt att de blev mörka. Flugan är bra, jag känner verkligen för chefen vars son dog i det meningslösa kriget och hur han nu släpar sig fram i tillvaron som en fluga dränkt i sorgens svarta bläck.
            Resan är en fin och vemodig berättelse där det inte händer något s…[Läs mer]

    • Jo, jag förstår symboliken med flugan i läck. Det hindrar ju nte att scenen är grym. Men i det stora hela…Givetvis större tragik med sonen…

      • bläck

        • Vad gäller novellen ”Je ne parle francais” är jag litet förvirrad. Jag har nu läst den två gånger och jag undrar fortfarande samma sak. Är mannen, Dick, så modersbunden, som det verkar. Varför skulle hans förhållande med Mus döda hans mor? Är kvinnan på bilden inte hans mor? Är han kanske gift och kvinnan hans hustru. Eller är hon en älskarinna?…[Läs mer]

          • Det står väl att kvinnan på fotot är hans mor?
            Varför relationen med Mus skulle ”döda” modern är ngt vagt…Tror svartsjuka från modern åsyftas…och att om sonen gifter sig mister han intresset för modern…Är modern rädd för. En obehagligt stark bindning som hindrar sonen från att leva fullt ut. Det KAN även vara så att sonen är gay och intalat…[Läs mer]

            • Jag tror också han är gay och det är de två männen som vill ha varandra och Mus hamnar emellan. Mamman är väl nån sorts förevändning. Det här med fotot fattar jag inte betydelsen av. Mycket mystisk novell.

            • Att mannen skulle vara gay hade jag aldrig tänkt på. Så kan det naturligtvis vara. Jag tyckte, att det kunde tolkas på två sätt. Den ena tolkningen skulle vara att mannen var mycket modersbunden. Det kunde ju i så fall ses som en motsvarighet till de fadersbundna systrarna i ”Den bortgångne överstens döttrar”. Den andra tolkningen skulle kunna…[Läs mer]

    • Tror inte att mannen är gift. Kvinnan (Mus) säger ju att hon inte kan åka tillbaka ”hem”. Hon berättar att alla där hemma tror att hon är gift. Och det antyds ingenstans att mannen skulle genomgå eller hade genomgått en skilsmässa. Om jag fattat rätt var tanken den att han skulle gifta sig med Mus. Men…som jag skrev i början… Förmodlige…[Läs mer]

      • Jag måste erkänna att jag inte helt bergriper denna novell, men Arne skrev ovan att det var ”två fega män som inte vågar ta chansen” och vore kul att höra hur han menade. Men jag uppfattade iaf historien som att männen gick i cirklar kring varandra och Mus troligen inte begrep det men kände att något var fel. jag tänkte först att männen båd…[Läs mer]

        • Jag menar att Mus är tillgänglig, hon vill gifta sig med mannen hon reser tillsammans med. Frågan är om hon feltolkat honom eller om han plötsligt ångrar sig, har han inte rätt känslor för henne? Han kan också vara gay som Mohikanen skriver. i vilket fall som helst fegar han ur och skyller på mamman. Kan också vara som han säger, han är så beroen…[Läs mer]

          • Ja det är klart, berättaren har ju haft en massa kvinnor så det kanske är långsökt att han skulle vara homosexuell. När hans vän reser till England blir han ledsen och känner sig övergiven och så kan man iofs reagera med vänner men det är nånting eget med honom som jag inte kan sätta fingret på. När det gäller vännens förhållande till s…[Läs mer]

            • För mig känns det långsökt att mannen skulle avstå från att gifta sig med en kvinna han älskar för att han är rädd för mammans reaktion. Om det är så är han onormalt modersfixerad. Det kan man ju i så fall jämföra med de två systrarna i ”Den bortgångne överstens döttrar”. Jag uppfattar nog hänvisningen till modern som en bortförklaring.
              Jag först…[Läs mer]

    • Husse: Det kan ju vara ett tema för Mansfield att skriva om förhållandet till en dominant förälder. Hon reste själv som ung till England och verkar haft ett äventyrligt liv. Vad jag kan se står det inget i förordet om hennes förhållande till föräldrarna men man kan tänka sig att de hade åsikter om hur hon levde sitt liv. I ”Hur Pearl Button b…[Läs mer]

      • Ja, det var den tanken jag var inne på. När jag jämförde den ”franska” novellen med ”Den bortgångne överstens döttrar. Om tolkningen stämmer handlar det om vuxna människor, som aldrig blivit vuxna utan fortfarande är beroende av sina föräldrar.

        • Ja precis och även i ”Mannen utan temperament” handlar det om ofrihet kan man säga. Frun blir lite som mannens mamma dessutom.

  • Hejsan! Eftersom ingen har yttrat sig om den nya  boklistan så spikas den nu. ( Jo, du,, Inaj, skrev att det var ok att börja med dig. :-) )

     

    NY BOKLISTA 2018

    30/1 2018  Trädgårdsfesten och andra noveller av Katherine Mansfield  (val av Inaj)

    28/2 2018  Att skriva: en hantverkares memoarer av Stephen King  (val av Gunilla)

    30/3 2018  Tv…[Läs mer]

    • Ja just det, jag vill förtydliga att jag menar novellsamlingen på svenska som kom 2013, Trädgårdsfesten och andra noveller, översatt av Lars-Håkan Svensson. Det finns en novellsamling som heter The Garden Party and Other Stories och den nya svenska boken är inte en ren översättning av den utan ett annat urval av noveller.

      • Oh, då hoppar jag kanske över den här boken. För av hälsoskäl orkar jag inte till det fysiska biblioteket just nu, och hos oss finns inte samlingen du talar om som e-bok. Men jag har börjat läsa samlingen på engelska för den hittade jag som e-bok på nätet. Kommer att följa diskussionerna i alla fall, får se om jag kan bidra med något.

        • Javisst, det är säkert så att vissa noveller är samma, t.ex. titelnovellen och bara den borde ju bli en liten diskussion.

          • Tack för informationen om upplagan, jag hade tänkt att läsa någon av novellerna som e-bok, men lånade istället rätt version på biblioteket. För övrigt en bra anledning för mig att skaffa ett bibliotekskort på det bibliotek jag har en möjlighet att komma åt på mina lediga dagar. Bra service och trevligt bemötande trots att jag inte är kommuninvåna…[Läs mer]

            • Ja på bibliotek är de ofta jättevänliga. Jag lånar på ett litet bibliotek där de ofta får leta i källaren (magasinet) efter bokcirkelböckerna. :)

  • Jag läser just nu Sängkammartjuven av Cecilia Gyllenhammar.En av personerna är författare och kritiker. Han leder ett seminarium på Bokmässan om Richard Ford. Där citerar han inledningsmeningarna till romanen Kanada, som vi just har diskuterat. En lustig tillfällighet.
    Boken är för övrigt läsvärd

      5 January, 2018 04:26

  • SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting 2 January, 2018 05:32

    • Nu är det efter nyår så jag börjar!

      Första kontakten med boken var när den presenterades för oss på bokcaféet på bibblan, med många positiva omdömen och den ansågs också passa i en bokcirkel. Jag var lite skeptisk, släktkrönikor är inte riktigt min grej då det brukar vimla av namn och personer som är svåra att hålla reda på. Men hur det var så lä…[Läs mer]

      • Jag instämmer i dina synpunkter, Arne, också jag har läst denna roman med behållning på olika sätt. Den historiska såväl som den geografiska spännvidden förefaller mig trovärdig, de senaste drygt hundra åren påverkar oss alla fortfarande på många sätt. Med ett moment i boken kunde jag identifiera mig utav egen äsyn: jag har rest en gång genom No…[Läs mer]

        • Ursäkta mina skrivfel, jag saknar verkligen en korrigeringsfunktion i detta forum.

        • Ja det är en av bokens svagheter, att författaren inte vågar visa vem av kvinnorna som Edvard levde med. Jag tolkar det som att han valde Hanne och att hon är mamma till dottern. Men frågan är om han lever med någon i slutscenen eller om det bara är han och dottern på gården?

          Vet du om det fortfarande finns skogar i Frankrike som inte är minröj…[Läs mer]

          • Nej, det var en nyhet också för mig. Men det kan nog vara möjligt. I Tyskland händer det fortfarande ganska ofta att det upptäcks odetonerade bomber från andra världkriget och att stora områden måste evakueras för att oskadliggöra de – bara till exempel.

    • Tack för er inledning! Och tack, Arne, för ditt bokval. :-)

      Det är en skickligt komponerad roman. Den påminner om några andra böcker (möjligen filmer?), men jag kan för mitt liv inte komma på vilka. Strunt samma.
      Jo, släktkrönika blir det ju. Edvards farfar har stor betydelse eftersom det var han som tog hand om den treårige sonsonen efter olyck…[Läs mer]

      • Det jag främst uppskattar i boken är den fina miljöskildringen, främst från Shetlandsöarna. Det är sant, att det inte finns så många romaner med den miljön. Det finns ett par deckarförfattare, som har skildrat den miljön. Jag tänker främst på Peter May med sin trilogi, Där Svarthuset är den första delen. De böckerna kan jag rekommendera även…[Läs mer]

        • Jag glömde tacka Arne för bokvalet. Jag hade aldrig hört talas om vare sig boken eller författaren tidigare. Det är det fina med en bokcirkel att man får läsa böcker man inte ens visste att de fanns och stifta bekantskap med författare man inte kände till förut.

          • En liten anmärkning: det finns en del språkliga konstigheter i boken, till exempel perfektformen ”slått” istället för det korrekta ”slagit”. Det finns några andra exempe också men de kan bero på översättningen.

            • Oklarheten på slutet om vilken kvinna Edvard lever med kan vara avsiktlig från författarens sida. Jag tolkar det som, att han valde Hanne till slut. Jag fick känslan av att han var ensam med dottern. Det går inte att veta, om flickans mor är död eller bara har lämnat Edvard.

        • Tack Husse och Mohikanen! Och man kan uppskatta ett bokval även om man inte gillar själva berättelsen.

          Grundläggande för konflikten mellan bröderna är att de stred på varsin sida i kriget. Men det är kanske inte det enda. Einar lämnade gården medan farfar stannade, var det ett frivilligt val eller kände han sig tvungen att ta hand om gården? Sed…[Läs mer]

          • Jag minns väldigt litet från min barndom. Det lär vara tecken på en lycklig barndom enligt vad min lärare på universitet sade. 3-4 årsåldern lär enligt psykologerna vara gränsen för hur långt tillbaka man kan minnas.
            Jag ogillar inte berättelsen men har litet svårt att få ihop alla trådarna.

          • Vilka karaktärer fängslar er mest i boken? Jag är förtjust i Edvards kvinnor, både Hanne och Gwen. Hanne är stark och självständig men väljer inte bort Edvard fast han sviker henne. Hon ställer upp och hjälper honom med fåren och ser till gården fast hon vet att han är med Gwen.

            Gwen i sin tur är också självständig, kompetent och världsvan, fö…[Läs mer]

            • Hanne känner sig nog alltför säker sin roll och sina framtidsplaner. Jag tror inte att hon fattar vidgen av det som driver Edvard fram och ut i världen. Hon försöker ta kontroll, och det är oakceptabel för Edvard, det är han som vill ha kontroll över framför allt sitt eget öde. När jag hade läst färdigt boken så tänkte jag, oj, denna historia r…[Läs mer]

            • Hanne är jordnära och förstår inte Edvard, det har du rätt i. På så sätt har Gwen och Edvard mer gemensamt. Men jag tror inte att hon passar på gården i Norge i långa loppet. Så där har vi förklaringen till att det saknas en kvinna i slutet. Edvard var viktigare än hans kvinnor.

              Einar flippade ur redan efter kriget och det blev bara värre. Tr…[Läs mer]

    • Jag tycker inte att Edvard är mer egocentrisk än andra människor. Jag förstår inte varför ni tycker det?? Han bär på stark frustration. En slags vrede. Får ju utbrott under sin uppväxt. Han är naturligtvis tagen av sitt livsöde…som berättas stötvis för honom. Han är beredd att undersöka saken – ungefär som en detektiv. Han var tre år när föräld…[Läs mer]

      • Intressant bok! Ja, att Edvard måste få svar på sina frågor är inte svårt att förstå. Att Hanne inte riktigt förstår det tycker jag är konstigt. men kanske är hon bara rädd att förlora honom. Vilket hon ju ändå gör kan man säga. Jag tror inte att jag själv hade varit så generös som hon är. Säkert kan det vara så att Edvard är så uppfylld av sitt…[Läs mer]

        • Hanne passar nog bättre som bondhustru än Gwen. Hon är uppfostrad för andra uppgifter.
          Visst är Edward egocentrisk men det har väl att göra med att han är upptagen av att få svar på sina frågor om det förflutna.
          Jag tror inte, att Gwen skulle ha passat som bondhustru. Hon var uppfostrad till ett annat liv.
          När Gwen drar ur bottenproppe…[Läs mer]

          • Hanne passade bäst som bondhustru och jag tror också att Edvard valde henne. Frågan är hur länge relationen höll. Hanne har gott självförtroende då hon väntade ut Edvard trots att han tog med Gwen hem mitt framför näsan på henne.
            Gwen är lite av dramaqueen och har ett enormt bekräftelsebehov, det var därför hon drog ur pluggen. Trots sin överkl…[Läs mer]

    • Förstår inte hur man kan försvara att ngn drar ur bottenproppen. Tänk nu om Edvard inte hade varit så bra simmare? Känslomässig utpressning blir ingen människa glad av.
      Förresten, om Edvard hade varit den som hade dragit ur bottenproppen och ”prövat” Gwen; hade ni försvarat honom då?

    • När en man är så velig beträffande sina kvinnoval… så tag en tredje, utomstående! Annars blir det så att den kvinna han väljer känner att ”Han hade lika väl kunnat välja den andra” och den som inte räckte till kommer att tänka ”Jag var nära, men han tog henne”. :-( Förresten var han ju inte så gammal. Om jag ser mig omkring så ser jag visserli…[Läs mer]

      • Mohikanen: Det är klart det blir jobbigt för den som upplever den andres velighet. Just i Edvards fall så kan jag förstå att han är uppe i sina bekymmer och inte har totalfokus på ett förhållande och kanske borde väntat med sånt men så är ju sällan livet. Han berättar ju heller inte allt så det är inte lätt att begripa sig på honom för de två k…[Läs mer]

        • I en diskussion om litterära personer handlar det väl inte om att ta ställning för eller emot. Gwen visste väl att de båda kunde simma, antar jag. Hon ville testa hur allvarligt intresserad Edvard var av henne. När han sade någonting om, att ett sådant arv får man inte kasta bort, tolkade hon det som, att han var mer intresserad av arvet än av hen…[Läs mer]

        • Jag brukade också se på Tv-deckaren från Shetlandsöarna. :-)
          Intrigen? Inget fel…om än litet segt innan det börjar hetta till. Edvards farfar (Sverre) är ju synnerligen intressant. Hans sätt att leva; nästan självförsörjande. Oviljan att åka ner till byn. Mystiska konferenser (då sonsonen får sköta gården) som i IRL är förtäckta besök i…[Läs mer]

    • Menar att jag naturligtvis HÖRT uttrycken ”masurbjörk” och ”flambjörk”, men aldrig tänkt djupare i ämnet. :-)

    • Vi får inte glömma gammelprästen (Magnus T) som ruvar på skatten likt en luggsliten drake. Mannen med ”särskild information” och ruvande likt en manlig höna över sina ägg (sin tystnadsplikt). :-D Ursäkta liknelser, men han är ”litet” komisk. Gömmer t om Playboy! Haha. Lustigt att det OFTA ska dyka upp präster, gamla lärare och sjuksystrar…[Läs mer]

      • Det är överhuvudtaget en hel del äldre män av ”den gamla stammen”i boken, dvs såna som jobbar på med sitt och inte säger så mycket. När det blir problem försjunker de i sitt hantverk/jobb. Underligt också med hemlighållandet av musikresorna, fick man någon förklaring på det som jag missat möjligen?

        • ”Män av den gamla stammen” En passande formulering med tanke på diskussionen om masurbjörk och flambjörk! Ursäkta, men jag är barnsligt förtjust i vitsar.
          En fundering: Einar var aktiv i motståndsrörelsen. Det antyds på ett par ställen, att han misstänktes som angivare. Det framgår inte vad misstanken grundades på eller om det fanns något fog f…[Läs mer]

          • Inaj! Som Arne säger ovan, tycker nog Sverre, att ett kulturellt intresse av den typen inte är passande för en norsk bonde.. Eller också tror han, att omgivningen tycker så.

            • Haha, gamla stammen, ja där var jag omedvetet vitsig!
              Ja. det kanske är så enkelt , att han inte tycker det är passande, precis som Arne skriver. En annan sådan man Gwens morfar, Conrad hette han väl. I den överklassmiljön är det också noga med vad som är passande men på ett annat sätt. Samtidigt är de lite egna både Gwen och morfarn. Träd…[Läs mer]

          • När tyskarna slog till mot motståndsrörelsen kom nästan ingen undan. Man trodde allmänt att det fanns en förrädare på central position inom rörelsen som hjälpt tyskarna. Och eftersom Einar tidigare fejkar sin död och fått ett falskt pass plus att han kom undan tyskarnas räd som en av få, anklagades han för att ha varit förrädaren.

      • Ja gammelprästen ville gärna dra ut på sanningen och ge Edvard lite att fundera på. Tänk om han avlidit innan Sverre, fanns det något nedskrivet eller hade han tagit sin vetskap med sig i graven? Då hade Edvard förblivit ovetande om mycket.

        En sak som stör mg är att allt faller på plats så enkelt för Edvard. Det finns gamla människor so…[Läs mer]

        • Så sant men åndå. Det störde mig också inte så lite, att berättelsen skrider fram så väldigt metodiskt, att huvudpersonen liksom avverkar alla nödvändiga moment i rätt följd. Boken hade kanske vunnit om inte kontrollen över berättelsen hade varit lika perfekt?

          • Ja, i och med att både du och jag reagerade kan det vara så. Vi är nog inte ensamma.

            En annan sak som inte stör mig men kanske kan reta andra språkpoliser är författarens taktik att lägga in engelska ord och meningar kursiverat i de kapitel som Gwen medverkar i. Först kändes det som barnsligt effektsökeri men kanske vande jag mig, för efter ett t…[Läs mer]

            • Håller med om att historien löper på lite väl smidigt däremot har jag inga problem med kursiveringen trots att det bor en liten språkpolis inom mig. Jag tycker det funkar bra. En annan liknande grej är att namnet Edvard stavas med ”w” när Gwen pratar med honom.

    • Jag svarar litet diplomatiskt: det är ju författarens val att kursivera och ha meningar (repliker) på engelska. Det får vi ta som det är. :-) Annars skriva egna böcker. .-)

      F ö vill jag lyfta fram skildringen av hur Edvard begraver sin farfar. Mkt fint och poetiskt. Tyckte mkt om detta avsnitt. OBS att jag härmed inte på ngt sätt tar ställning…[Läs mer]

      • När jag läste boken funderade jag aldrig över kursiveringarna. Jag lade inte märke till dem. När jag nu bläddrar i boken, ser jag, att när författaren citerar till exempel brev och tidningsartiklar är de avsnitten kursiverade. Det känns naturligt för mig. Jag har ingen invändning.

    • Även om författaren verkar väldigt kunnig och vederhäftig i alla detaljer som gäller träd, virke och hantverk har han bortsett från en detalj, antagligen medvetet för att få ihop berättelsen. Enligt boken utkämpades häftiga strider i den franska skogen under WW1 i flera dar och valnötsträden nämns särskilt. De var sönderskjutna och man befarade…[Läs mer]

      • Det är en intressant och ganska viktig detail att tänka på, tack för det.

      • Arne: När man tänker på det så är det förstås lite väl fantastiskt att virket ska gå att ta till vara så enkelt men det är så vackert att det blir en båt av det att jag gärna fötrollas av författaren.

        • Det ligger mycket i Arnes påpekande. Men det är inte säkert att alla träd hade träffats. De som står längst in i skogen kan ha skyddats av de andra och vara fria från splitter. Men det går ju inte att veta. Det kanske går att göra någon form av röntgenundersökning för att se om träden innehåller splitter. Det blir i så fall en extra kostnad, so…[Läs mer]

          • Jag hoppas att det är som Husse skriver. :-) Måste erkänna att jag naivt nog inte reflekterat över problematiken.

            • Oj, nu har min krassa och pessimistiska syn på världen förstört magin kring en central del i berättelsen, förlåt…

            • Vad tyckte ni om bokens titel? Jag måste erkänna att den störde mig från början, och jag kan fortfarande inte få någon mening ur den. Drunknade simmar ju inte, och så kan man inte simma med de heller. Dessutom påminner den mig om en filmtitel som lät något som ”Att dansa med vargarna” om jag minns rätt. Vad läser ni ur den?

    • Det är klurigt faktiskt. I original heter den ”Svøm med dem som drukner” och jag vet inte om det kan översättas: Simma med de som drunknar, men det får i varje fall en lite annan betydelse. Sen var det väl så att föräldrarna hittades i vattnet även om de dog av gasen. Man kan förstås också drunkna bildligt, i känslor, gamla problem osv.

      • Boktiteln fick mig att associera till ”Vi, de drunknade” av Carsten Jensen, en bok som jag uppskattade mycket.

      • Jag är också frågande inför titeln men jag tror som du, att det är mer bildlikt och symboliskt. Föräldrarna blev ju kvävda av gasen och Einar ”drunknade” i skuldkänslor av det som hände Isabelle och hennes familj och senare för olyckan med Edvards föräldrar.

        • Nu börjar det bli dags för betyg. Jag tvekade länge mellan 4 och 5 och egentligen vill jag sätta 4,5 men det är fusk. Så jag sätter en svag femma bara för att det är så ytterst sällan jag ens funderar på maxbetyg på en bok. Betyget grundas i första hand på originalitet i tema och upplägg. Hur ofta är ”skatten” timmer och virke, och det är träd…[Läs mer]

          • Boken är mycket välskriven. Språket är vackert, personskildringen utmärkt och miljöskildringen mycket bra. Om bara helheten hade varit lika bra hade jag också kunnat tänka på en femma. Men tyvärr tycker jag, att intrigen är alltför tillkrånglad och oklar.
            Men eftersom jag läste boken med intresse ger jag en fyra.

    • Jag sätter betyg fyra (en stark fyra). Bäst gillar jag nog skildringen av relationen mellan sonson och farfadern. Hur de lever…och hur farfadern dör (gripen av skildringen, menar jag). Prästens närvaro gör att jag bara måste få dra på mungiporna…Han är en typ för sig. Borde ha ett eget kapitel. Då skulle man analysera honom ordentligt.…[Läs mer]

      • Av mig blir det också en fyra, denna bok tillhör de som jag läste med intresse och behållning. Författaren tar upp viktiga historiska ämnen som fortsätter pyra under ytan av flera länders samhällen. Personskildringarna uppfattar jag som trovärdiga och fängslande. Lite störde jag mig på att historiens förlopp verkade lite väl följdriktigt o…[Läs mer]

    • Jag ger samma betyg, en fyra. Det var en berättese som fångade mig och särskilt gillade jag att olika hantverk fick en framträdande roll. Trä är ett fantastiskt material och det gav en skön känsla att läsa om de olika träslagen. Det var nästan som om träd och trä var en egna personer i berättelsen. Sen så tycker även jag att själva mysterie…[Läs mer]

  • Min innerliga önskan om ett GOTT NYTT ÅR för alla medlemmar! :-) Och ett bra läsår, givetvis, som gör att vi alla blir klokare…möjligen…? :-) 31 December, 2017 12:49

  • Jag har överskattat min läshastighet. Jag har hunnit ungefär halvvägs i ”Simma med de drunknade”. Jag kommer nog att kunna ha synpunkter, men vi kanske kan vänta ett tag med att diskutera slutet. 29 December, 2017 10:53

  • Förslag på ny boklista (fr o m 30/1 2018)

    30/1 2018   Trädgårdsfesten och andra noveller av Katherine Mansfield  (val av Inaj)

    28/2 2018   Att skriva: en hantverkares memoarer av Stephen King  )(val av Gunilla)

    30/3 2018   Två par systrar av Marilynne Robinson  (val av Chava)

    30/4 2018   Vid glömskans rand av Sergej Lebedev  (val av Den siste…[Läs mer]

  • Hej, alla! Nu bör det vara på tiden att sätta ihop en ny boklista. Vi har Arnes val ”Simma med de drunknade” av Lars Mytting som sista bok denna omgång. Har ni ngt speciellt önskemål? Om när just ”din” bok inte kan vara med…eller bör vara med…?

    Annars sätter jag upp en lista… Tänker börja med Inajs bok. :-) Om det går bra?

    Gott slut på åre…[Läs mer]

  • KANADA av Richard Ford (Start 30/11 2017) 30 November, 2017 12:05

    • Jag valde romanen ”Kanada” av Richard Ford eftersom jag tyckte, att det finns mycket att diskutera i boken.
      Detta är i likhet med Den föregående boken en skildring av en hur en familj splittras. Sonen Dell och dottern Berner får sina liv helt förändrade genom föräldrarnas bankrån.
      Inledningen fångar upp läsarens intresse direkt. Man får veta, att…[Läs mer]

      • Hon ska det stå, inte on.

      • Hej och tack för din inledning! Tack för bokval!
        Du menar när Mildred skjutsar Dell (pojken) till Kanada? Till Mildreds bror Arthur och ”rucklet”? Berner är ju Dells tvillingsyster.
        Jag har läst boken och även repeterat en del. Ska bara ”smälta” litet… Återkommer. :-)

        • Jag skrev ju att boken fängslade mig men jag måste säga att den känsla avtog efterhand. Jag förstår ju att den eftertänksamt lagde Dell femti år senare försöker fatta det ofattbara, förklara det oförklarbara. I sina avkrok levde de uppenbarligen i en värld där de vuxna utmärkte sig av total likgiltighet mot barnen och där de inte på något sätt d…[Läs mer]

        • Det är väldigt bra beskrivningar av miljön och människorna. Jag kan nästan se framför mig vad som händer i boken. Den första delen av boken drogs jag med, siktet var inställt på det där bankrånet man visste skulle komma. Föräldrarnas olika inställningar till brottsligheten beskrevs ur olika synvinklar liksom att barnen upplevde sin uppväxt som fu…[Läs mer]

          • Jag tycker också att den senare delen av boken är mindre intressant. Det är inte så lätt att förstå sig på vare sig Arthur Remlinger eller Charlie.
            De filosofiska resonemangen är också svåra tt hänga med i. Kanske är det bara ordpastejer?
            Skildringen av Arthur Remlinger fick mig faktiskt att associera till Camus`roma, Främlingen. Det som förde…[Läs mer]

            • Camus`roman, ska det vara.

            • Jag funderar över de två personerna, som kommer för att ”tala” med Remlinger, som han mördar. Var de poliser? Jag tror, att de agerade som privatpersoner. En officiell polisinsats skulle knappast ha gått till på det sättet. De skulle ha kontaktat den kandensiska polisen och låtit dem förhöra honom. Om han hade varit dömd för brottet borde han h…[Läs mer]

        • Ja, jag blandade ihop namnen. För mig låter inte Berner som ett flicknamn.

    • Jag tycker liksom Chava att boken bitvis är lite vag och sval på något sätt. Men samtidigt är det en bok jag tänker mycket på. Hela historien är väldigt gripande och verkligheten kan (enligt mig) vara som i boken, ganska ologisk och knepig. Saker händer som man absolut inte trott kunde hända. Detta skildras väldigt fint genom Dell. Han står på…[Läs mer]

    • Nu måste jag yttra mig snabbare än jag tänkt. Jo, det var två amerikanska poliser. De ville ”luska ut” om Remlinger kunde vara skyldig till det ouppklarade bombdådet många år tidigare. Verkar som om de hade fått ngt ”tips”. Men de visste inte… och ville försöka ”läsa av” Arthur på hotellet. Inte förrän sekunden innan de sköts…visst…[Läs mer]

      • Jo, det där vet jag men så går inte polisarbete till. Det är möjligt att de var poliser men knappast på officiellt uppdrag. Då hade de varit skydliga att kontakta den kanadensiska polisen. Om Remlinger hade varit dömd, hade de kunnat begära honom utlämnad. Jag misstänker, att de var utsända av anhöriga till den döde, som ville ha hämnd.De skul…[Läs mer]

    • Jag tycker trots allt att Ford beskriver både Arthur och den besynnerligt obehaglige Charley på ett intressant sätt. Vi får ju tänka att det är den oerfarne Dell som träffar dem och ”umgås” med dem. Inte vi som vuxna, erfarna iakttagare. Det finns en existentiell tomhet hos Arthur. Det framkommer… Ngt dolt, lömskt under ytan. Fina dyra kläder,…[Läs mer]

    • Han var ju inte dömd!
      Ja, det är möjligt att det var anhöriga till den drabbade mannen i bombdådet som ville hämnas. Men likväl måste de ha fått ”tips” någonstans ifrån?

      • Om jag minns rätt så handlade det om en pensionerad polis som hade engagerats för efterforskningar, så han hade inte något officiellt uppdrag och tog det hela mycket försiktigt.

        • @ husse: din tankeförbindelse med Camus´Främling tilltalar mig, jag tycker mig minnas en kanske liknande tonfall i denna roman. Något svalt, likgiltigt, tomt.

          • Likgiltigt? Vad är det som är likgiltigt?
            Ford skildrar vad som KAN hända i en besynnerlig och inte alltid rättvis värld.
            Dell bär ju på en livslång skuld. Han tiger ju om morden och hjälper till att begrava kropparna. Han vet var de är begravda. Men inte ens som vuxen hjälper han till att rättfärdiga det hela och få fram sanningen om de försvun…[Läs mer]

    • Oj vilken rivstart på diskussionen, bra!

      De två amerikanerna var inte poliser på officiellt uppdrag. Den ene var visserligen pensionerad polis, men de var snarare privatspanare med koppling till den fackförening och personen som dog i sprängdådet, Vill minnas att den yngre var svärson till offret. De ville ha fram sanningen, om de velat lagför…[Läs mer]

      • Till skillnad från de flesta här tycker jag att första delen av boken bara var en tråkig transportsträcka. Vi får direkt reda på att föräldrarna skulle begå ett misslyckat bankrån, bli inburade och att barnen skulle lämnas. För mig börjar boken först när syskonen blir ensamma, då lyfter berättelsen. Vad gäller första halvan har jag bara en iakttag…[Läs mer]

        • Ja pappans mentala hälsa kan man fundera på. Dell tror ju att han alltid velat utföra ett bankrån och kanske t.o.m. skjuta någon. Han måste ju vara skadad/påverkad av sin tid i flygvapnet. Hans stil med det eviga leendet och oförmågan att se konsekvenserna av sitt handlande ger ju bilden av en massa problem gömda under ytan.

          • Pappan hade ju vid ett tidigare tillfälle frågat Dell om han ville råna en bank. Dell sade nej och då sade fadern att det var något han alltid hade velat göra.
            Föräldrarna var osams om rånet, mamman ville inte delta. Jag antar, att det var för att skydda Dell.

            • Arne!
              Någon utlämning av Remlinger skulle väl knappast ha varit möjlig, eftersom han inte var dömd.Om jag minns rätt, vill säga.

            • När jag nu läste boken för andra gången reagerade jag på hur indianerna, ”native americans”, skildras.. De framställs som kriminella, alkoholiserade och knarkare.
              Det sägs ingenting om orsakerna bakom deras problem. Är det Dells pappa, som har den inställningen

            • Angående rånet så minns jag det som att Dell läst mammans krönika och där fått veta att pappan egentligen ville ha honom med på rånet. Han funderar då på vad han skulle ha svarat om han fått frågan.
              Indianerna kanske var sedda så på den tiden helt enkelt, av de vita, och troligen av pappan också. Berner var väl förvånad över att indianerna de å…[Läs mer]

        • Arne! Jag tror, att fadern inte litade på modern som medbrottsling. Han trodde nog,att Dell var mer lämpad för uppdraget. <det kan vara som du skriver, att han såg bankrån som ett "karlgöra".

          • Mohikanen skriver, att Ford beskriver människor med stora tomrum inombords. Det är precis vad jag menade och det är just det som fick mig att associera till Främlingen.Precis som Chava säger finns det en atmosfär av likgiltighet i boken.

          • Mammans agerande är det märkligaste i boken, hur kunde hon gå med på något så korkat? Om hon velat skydda Dell, vilket var en av orsakerna att hon ställde upp, borde hon istället tagit barnen och stuckit innan rånet. Hon kunde fått lärarjobb var som helst och försörjt sig och barnen. Men hon drevs också av girighet.

            Men behöver inte vara dömd…[Läs mer]

    • jag tror att pappan lider av ngn slags posttraumatisk stress. Med tanke på bombfällartiden… Det är bara det att ordet inte ”fanns” då. Det finns ngt som heter ”den leende depressionen”.
      På ngt ställe filosoferar Dell över pappans karaktär (eller brist på dylik). Han hade börjat med köttaffärer med indianerna. Allt avlöpte väl. Han insåg inte at…[Läs mer]

      • Dessutom skedde rånet i en liten stad, där i stort sett alla kände alla. Okända personer noterade man och lade på minnet.Så är det ju på mindre orter. Jag minns när jag och min sambo förr i tiden brukade göra bilresor genom Sverige. När vi åkte genom mindre byar och samhällen såg vi, att människor tiitade på oss. De undrade vilka vi var, eftersom…[Läs mer]

        • Det är klurigt med mamman, jag läste i början på boken för att försöka begripa. Där står ”hon inväntade ett annat slags framtid, mer lik den hon hade föreställt sig innan hon träffade pappa” och att barnen hade ”biroller i det obevekliga drama hon såg rullas upp”. Det är det som är svårbegripligt, hur hon liksom inte tar sitt föräldraskap på…[Läs mer]

          • Som jag har förstått det vill hon inte delta i rånet. Hon gör det för att Dell ska slippa. Men i själva verket förstör föräldrarna både hans och Berners tillvaro genom rånet.
            Dell skriver ju, att de pengar, som indianerna krävde av fadern inte var mer än att han borde ha kunnat lösa det på annat sätt. Men fadern tycks ha drömt om att få göra et…[Läs mer]

          • Ja, mammans agerande, eller brist på agerande, är obegripligt. Hon verkar helt världsfrånvänd. En annan person som hänger i luften är Berner som bara drar och lämnar brorsan i sticket. Man kan förstå att hon inte ville bli ”omhändertagen” men hon framstår som krass och äldre än 15, beredd att utnyttja och utnyttjas. Jag skulle vilja veta mer om hennes liv.

            • Det står att hon (Berner) var gift tre ggr. Lika många ggr skild. Har en äldre man som gör allt för henne. Hon själv är inte kär, men tacksam för stöd och hjälp. Tror att hon tidvis blivit misshandlad av ngn/några av de f d makarna. Berner har missbrukat själv, åtminstone alkohol. Inga barn. Huruvida detta är medvetet eller ej vet jag inte. Trol…[Läs mer]

    • I slutet av boken får Dell träffa Berner några ggr. Hennes nuvarande manliga sällskap är hon inte gift med.

    • Husse: Jaha, så pappan frågar verkligen Dell om rånet, jag hade tydligen glömt detta.
      Kan ju vara så att mamman är deprimerad och oförmögen att ta tag i det hela men underligt är det. Hursomhelst är det en destruktiv spiral de hamnar i. Sen är det ju Dell som berättar och det är s.a.s. hans upplevelse av hur obegripligt allt är som vi får ta del…[Läs mer]

      • Fadern och modern verkar vara ett omaka par. Modern hade nog velat leva i en akademisk miljö. Hon är ju lärare och det var också hennes föräldrar. De ogillade äktenskapet.
        Hon vantrivs i äktenskapet. Varken hon eller fadern mår bra psykiskt. Det är mitt intryck. Han är impulsiv men hon är istället svag och oföretagsam.
        Jag skulle också vilja v…[Läs mer]

    • Nu skriver jag rent allmänt. Är det inte ett stelbent, ”cementerat” sätt att se på parbildning? En akademiker (el ngn som har studerat) ”måste” ha en likasinnad… ? Föräldrarna tycker ditten och datten? Ska man gifta sig med föräldrarna? :-) Var hennes föräldrar så väldigt märkvärdiga? Tydligen.
      Ingen har tvingat mamman att bli ihop med Bev.…[Läs mer]

    • betala…

      • Nej,det handlar inte om social status., det handlar väl snarare om att modern och fadern är så väldigt olika som människor.Ibland kan människor, som är extremt olika attraheras till varandra, men för att det ska fungera måste det nog finnas någonting gemensamt i grundläggande värderingar eller intressen. Jag tror inte heller att det är bra om t…[Läs mer]

        • Även om relationen inte är bra, kan nog föräldrarna ändå tycka om varandra. Att modern deltar i rånet är ett slags offer hon gör, dels för Dell och dels för mannen som jag ser det.

          • Ja det ligger det nåt i att mamman offrar sig. Det finns ju också en sorts uppgivenhet eller hopplöshet i botten hos båda föräldrarna.
            Mohikanen: Berner var ju 15 år och i den åldern fattar man ju inte de bästa besluten, hon var väl också lik pappan, lite mer impulsiv. Sen blev hela hennes liv så verkar det. För mig är en av poängerna med…[Läs mer]

            • Tja… Känslig ålder… Fast å andra sidan: vilken ålder är INTE känslig??
              Måste ändå påpeka att alla människor inte nödvändigtvis blir som sina föräldrar. Alla tar inte bara ”över” sina föräldrars syn och handlande. Viktigt!
              Livet vore ju meningslöst (mer eller mindre) om man bara skulle härma hur andra gör.
              Ändå lägger man ju märke ti…[Läs mer]

            • Man får ju veta väldigt litet, nästan ingenting, om Berners liv efter att syskonens vägar har skilts åt. Det är svårt att förstå varför hon har fått ett så mycket sämre liv än Dell. Vi får ju inte heller veta så mycket om Dells liv efter att han hade lämnat Remlinger. På slutet är han 66 år och (pensionerad?) lärare. Jag skulle gärna ha vela…[Läs mer]

    • Nä precis, båda barnen gör ju egna val men de får en utgångspunkt, en enorm förändring i livet när föräldrarna får härdsmälta och utför rånet. det blir ett för tidigt avstamp ut i vuxenlivet. Det tacklar de på olika vis, Dell är noga med att få med sina saker i örngottet t.ex. han registrerar och funderar. Berner tacklar det på ett annat vis, k…[Läs mer]

    • Dell blir ju faktiskt omhändertagen av vuxna – och då menar jag inte Arthur… Men hon som hämtade honom ser till att han i alla fall får ett ordnat liv med arbete, även om miljön inte är den lämpligaste. Sedan räddar Arthurs kvinna Dell och ordnar bostad och skolgång hos sin bror. Berner däremot väljer att försöka på egen hand och det går inte s…[Läs mer]

      • Det är knappast Dells förtjänst att det går bättre för honom. Han räddas från Remlinger och får möjlighet att fortsätta sin skolgång. Berner hade tänkt rymma och gifta sig med Rudy men det äktenskapet kom väl aldrig till stånd. Vad som verkligen hände får vi inte veta.
        På ett ställe, s. 228 jämför Detll sig själv och Berner med schackpjäser, som…[Läs mer]

    • Jaha, gott folk! Snart tar vi itu med Arnes val : Simma med de drunknade.
      Innan dess kan vi ju sätta betyg på Kanada.
      Jag tänker… :-)

      • Hamnar i samma dilemma som så ofta. Mellan 3 och 4. 3 känns för mediokert, 4 tveksamt. Men en litet ovanlig story… Intressant miljöskildring (i Kanada), intressanta porträtt av udda personer… Så ok: 4 blir det. En ngt svag 4:a, dock.

        M v h Mohikanen.

        • Jag sätter en trea, jag tycker att boken är överskattad och i synnerhet första halvan är långtråkig och omständlig. Högst en tvåa för den delen. Men sen tar det sig och i skildringen av livet på den kanadensiska prärien finns en ruvande, lite obehaglig stämning där man som läsare bara väntar på att något ska hända. Det fick författaren till br…[Läs mer]

          • Jag tycker absolut att den är värd en fyra, en stark sådan. Inledningen har fått status som klassisk. Författaren skapar nyfikenhet genom att nämna att föräldrarna ska begå ett bankrån och att det ska förekomma mord vid ett senare tillfälle.
            Bristerna tycker jag finns främst i den senare delen. De amerikanska polisernas uppdykande är konstigt. Den…[Läs mer]

            • Status av recensenter och kritiker? Kan ju vara kul att veta. Har du kollat? Men det är ju ändå vi själva som ska bedöma? Väl? Åtm inbillar jag mig att jag gör det. Därför stör det mig när bokens insidor och baksidor ofta är fulla av positiva omdömen från den och den tidningen…
              Nu tycker jag ju ändå – utan att ta till överord – att de flesta h…[Läs mer]

            • Efter att diskussionen här var avslutad kollade jag litet vad som har skrivits om boken och någon nämnde att inledningen var klassisk. Jag blev fascinerad av den när jag läste boken första gången. Den skapar ett intresse.
              Omdömena som brukar finnas på böckernas baksida är ju reklam och inte så mycket att bry sig om.

            • Det konstiga med ”polisernas” uppdykande är väl att det dröjde så lång tid efter mordet. Fast de var inga poliser, de var privatspanare där den ene var pensionerad polis, inte i tjänst. De var utsända av fackföreningen och anhöriga till den dödade fackbossen. Jag kan inte minnas att de antydde något om utpressning. De ville i första hand ha fram…[Läs mer]

            • Nej, de antydde ingenting om utpressning. Men jag tyckte att det var den enda tolkningen som gör deras uppträdande begripligt. Det du säger, att de ville ha fram sanningen är också en möjlighet.
              Men för att dra honom inför rätta hade nog krävts samarbete med den kanadensiska polisen. Det nämns det ingenting om.

    • Det verkar vara en vattendelare med de olika delarna av boken. Själv tycker jag att första delen är lite seg och sval men samtidigt är det kanske meningen. Barnen hamnar ju i en sorts vakuum där ingen pratar med dem och de får svårt att förstå vad som händer. En obehaglig känsla som jag känns när man läser. Det mest intressanta finner jag i…[Läs mer]

      • Jag ger en trea för boken, Författaren skapade höga förväntningar i mig genom sin skrivarteknik som sedan enligt min mening aldrig infriades. Mest intresserad blev jag av skildringarna av udda miljöer i de nordvästliga regionerna av Förenta Staterna och Kanada som annars inte skrivs så mycket om i amerikanska litteraturen. Annars förblev…[Läs mer]

        • Tack för era synpunkter! Chava: Nog är det ändå en hel del som ”kommer fram”. Dell är ju vittne till två mord! Han vet även var dessa män ligger begravda. Så hemskt att ha denna kännedom hela livet…och det blir aldrig uppklarat? Bättre om han efter några år tipsar anonymt? Vidare lär han känna denne Arthur. Och Charley, den udda personen. Vad…[Läs mer]

          • Märkligt att Dell tilläts vara med vid mordet och begravningen. Han är ju en utböling och den svaga länken, stor risk att han förr eller senare berättar för någon. Och bara några dagar senare släpps han iväg utom Arthurs kontroll. Ett typiskt exempel på ett dramaturgiskt grepp från författaren, väldigt osannolikt att det skulle gått till så i…[Läs mer]

            • Inte så jättesannolikt…kanske…Men absolut inte omöjligt, skulle jag vilja säga. Tror att verkligheten är full av dylikt…Saker (t ex brott) som aldrig upptäcks…Eller först efter många år. Det fanns ju inga vittnen. Bara Dell… och hur han agerar senare i livet vet vi ju inte.

            • Jag hade svårt att förstå varför Arthur vill ha med Dell, när han träffar ”poliserna” och presenterar honom som sin son. Det tycker jag tyder på, att han inte planerade att döda dem. Dell skulle ju kunna vittna mot honom.

  • Påminner om Kanada av Richard Ford. Diskussionsstart 30/11.

    M v h Mohikanen 17 November, 2017 01:21

  • Som sagt är det inte jag som bestämmer utan Boktokarna tillsammans.Det var bara ett förslag från mig eftersom jag tyckte den verkade spännande och jag inte har läst någon bok av honom förut.Jag hittade den för övrigt på en loppis vilket är det sätt jag handlar  böcker på.Så det är alltid  en slump vad jag får tag på. Det tycker jag är kul. D…[Läs mer]

    • Jag brukar också hitta böcker på loppis och en gång fann jag Moby Dick. Boken hade ett jättetjusigt gammalt pärmomslag (heter det så?) som föreställde valjakt men när jag kom hem och tog bort det var pärmen under ännu snyggare, med en stiliserad val i 50-talsstil. :-)

      • Jo, det är kul att göra oväntade fynd. För några år sedan hittade jag Robinson Crusoe på ett antikvariat (butiken skulle upphöra) i Borgholm. Kostade 20 kr. Det var en fullständig version. :-) En av mina favoritböcker. :-)

    • Jo, eeva (FIDO). Var och en ska bestämma bok själv. Men eftersom du öppet frågade om Murakami så har vi svarat efter förmåga. Du får ”läsa av” vad vi tycker. Det är alltid vanskligt att fråga i förväg…eftersom vi alla har olika uppfattningar. Man bör vara ärlig, men samtidigt inte styra. Svårt! :-) Do as YOU please. Drar mig ur Murakamidiskussionen nu.

  • Jag vet inte om Ni redan har haft Haruki Murakami som månadsbok. Om inte skulle jag vilja föreslå  ” Fågeln som vrider upp världen”.Det är ju inte en ny bok och dessutom tjock så den är kanske  inte så bra som månadsbok. Nu tänkte jag ändå försöka läsa den , får se om jag tar mig igenom den.

    Hälsningar  från FIDO 12 November, 2017 04:47

    • Hejsan! Vi har faktiskt haft den på gamla Bokhyllan.com. Men det är ”några” år sedan… Minns ej exakt. 4-5 år sedan…? Vi har även haft Kafka på stranden. :-)
      Måste fråga ”di gamle”… Husse och Arne! Kan ni tänka er denna bok igen…?
      Vi får se…För min del vore det ok. :-)
      Vänligen Mohikanen.

      • Hur som helst så började jag läsa den igår kväll. (40 sidor) Den verkar fascinerande så jag fortsätter .Tror att det är en bok som man inte släpper. Men 700 sidor kvar och liten stil dessutom.Hälsningar Fido

        • Ja, det är ju ett tag sedan och det har ju kommit till nya medlemmar, så jag kan tänka mig att läsa den igen. Det kan ju komma nya synpunkter.

          • Själv har jag svårt för att läsa om böcker så det begär jag heller inte av någon annan.Jag har nog bara läst om 2 böcker och de var alldeles speciella. Fido

      • Nej, det finns så många böcker i världen så vi behöver inte köra repriser. Dessutom var den inget vidare, Kafka på stranden är SÅ mycket bättre! Men jag läser gärna något annat av Murakami.

        • Hej Arne,synd att du inte tyckte den var bra.Jag får väl se vad jag tycker när jag läst vidare.Hls Fido

        • Stränge Arne! :-)
          Den färglöse herr Tazaki är ju mkt kortare än nämnda böcker. Vad tros?

          • Bra böcker kan man alltid läsa om. Några av de böcker vi har avhandlat i cirkeln hade jag läst tidigare. ”Den färglöse…” minns jag som ganska trist.Både ”Fågeln…” och Kafka på stranden är bättre.1Q84 är ett alternativ, om det måste vara Murakami.

            • Ingen har sagt att det måste vara Murakami, det är Fidos val! Men IQ84 är en väldigt tjock bok, kanske mindre lämplig om vi vill ha många med i diskussionen.

            • JNej, 1Q84 kanske inte är någon lämplig cirkelbok. Jag menade bara, att det finns andra böcker av Murakami, om man vill läsa något av honom.
              Det har gått så lång tid sedan vi läste ”Fågeln…” och cirkeln består ju inte av samma personer, som den gjorde då. Därför har jag ingen invändning mot att läsa den igen.

  • NYA BOKVAL (ska helst in före 15/11 2017)

    Jag får väl börja då. Mitt val är Vid glömskans rand av Sergej Lebedev

    OBS Turordning får vi bestämma sedan. 6 November, 2017 04:43

  • Visa mera