• Jo, jag kom på, att jag faktiskt har läst ”Never let me go”. Jag har svårt att se några likheter med Sommarleken. ”Never let me go” är mycket mörkare. Enda likheten är att båda böckerna handlar om ungdomar.
    Det framgår ju, att boken utspelas på Västkusten. I början, när jag läste om huset och ungdomarna fick jag associationer till Finlandssvensk…[Läs mer]

  • Spännande recensioner!
    Mohikanen: Har tyvärr inte läst Det stora äventyret men även jag tycker det finns något sagoaktigt i början iaf. Så småningom kommer det obehagliga och situationen med kattungarna, som i recensionen Husse nämner, är ett bra exempel på det.
    recensionen i GP som Arne tar upp tycker jag är på pricken: ”Ibland låter de som…[Läs mer]

  • Jag citerar lite av recensionen från GP som visar att vi låg rätt i tid men vår gissning om när romanen utspelas. Jag gillar också uttrycket ”obesvärat överklassiga”, vilket är en perfekt beskrivning av syskonen

    ”Ungdomarna visar sig vara tre schweizisk-svenska syskon som tillbringar sommaren hos sin farmor i Bohuslän. De är obesvärat överklassig…[Läs mer]

  • Mot fyren har jag också läst, men ett bra tag sedan. Den skulle man behöva repetera.
    Ni andra, har ni kollat några recensioner? 21 October, 2018 04:32

  • Mohikanen, det är nog ”Never let me go” som åsyftas. Jag har inte läst den, så jag kan inte uttala mig om eventuella likheter med Sommarleken.Alice Kassius Eggers refererar även till de brittiska konstnärerna Edward Hopper och William Turner. Hon säger, att huset på udden får henne att tänka på en tavla av Edward Hopper.Sandra sitter i skolans bi…[Läs mer]

  • Glömde tacka Husse för citaten! :-) 21 October, 2018 10:31

  • Jag kan inte riktigt bemöta om Mattson påminner om Ishiguro. Jag har bara läst en bok av denne nobelpristagare och det är Never let me go. Men visst, kanske…? Har ngn av er läst Ishiguro? Där handlar det om internatskolebarn, men ett mkt suspekt internat.
    Först kom i mina tankar en av mina absoluta favoritböcker: Det stora äventyret av Henri Al…[Läs mer]

  • Jag har tillgång till både DN:s och SvD:s artiklar eftersom jag prenumererar.
    Därmot vet jag inte om jag har rätt att lägga ut dem här.
    Enstaka citat ska man väl kunna göra. Recensionen i SvD är skriven av Alice Kassius Eggers, som är kritiker i Aftonbladet, detta eftersom Ellen Mattsson är skribent i SvD.Hon skriver bland annat: ”Sandras d…[Läs mer]

  • Ja, jag har snurrat runt bland recensionerna. Det är irriterande att man inte kan gå in och läsa bl a DN:s och Svenska Dagbladets recensioner…om man inte blir prenumerant. Vilken utpressning! Grrrr. :-(
    Tycker att vi har varit inne på nästan allt som kritikerna är inne på.
    Ngn skrev att Sommarleken inte är ngn ljus historia, men att man blir ly…[Läs mer]

  • Ja, nu börjar vi väl bli trötta på den här boken…? Eller…? Jag ska kolla recensioner så får vi se vilka klokskaper som recensenterna har konstaterat. :-) 17 October, 2018 06:00

  • Jag menade, att hon har en drag som kan föra tankarna till Aspergers syndrom.Det behöver inte betyda, att hon har diagnosen. Den diagnosen lär för övrigt vara avskaffad eftersom den var alltför bred, enligt vad jag har läst.
    Att hon skulle vara psykopat tror jag däremot inte på. Såvitt jag har förstått det brukar psykopater vara bra på det soci…[Läs mer]

  • Husse: jag vet att du nämnde asperger. :-) Men jag kan en del själv i ämnet eftersom jag har en son med autism (klassisk autism).
    Men jag drog mig för att nämna det…eftersom vi tvekat förut om diagnoser… När vi hade Oates` Det var vi som var Mulvaneys fick jag inget gehör för att den ene sonen kunde vara asperger. Men i denna roman går det…[Läs mer]

  • Jag håller med Inaj om den drömska, litet mystiska stämningen. Detta i förening med den vackra naturskildringen är för mig bokens behållning. Här finns också inslag av naturbesjälning, naturromantik. På ett ställe står det, att Sandra flyger genom skogen.
    Jag tror också, som Mohikanen, att Sandra kan ha en aspergerpersonlighet. Jag har nämnt det…[Läs mer]

  • Arne: ja det håller jag med om, båtolyckan bromsade upp allt som kunde blivit intressant. Ja precis, att Ylva och Sandra sas skulle byta familj är ett strålande exempel på det jag tänkte på, att Sandras familj kunde dragits in i dramat.
    Det finns en drömsk stämning och den blir för mig ibland sövande så att själva handlingen flyter bort, det är…[Läs mer]

  • Jag tycker inte att det saknas konflikt och drama eller att boken är seg i början. Det som stör mig är vissa evighetslånga dialoger som inte tillför något. Tvärtom avbryter ju författaren den tydliga konflikt som finns genom att avliva Ylva och splittra gruppen. Istället skulle hon fortsatt efter båtincidenten med att Ylva ville avsluta syskonens…[Läs mer]

  • Hm, vill förtydliga: Jag skrev att man skulle läst om Sabdras familj tidigare, men det får man ju, jag menar läsa om något mer dramatiskt eller i förhållande till huset vid havet tidigare än när Ylva dök upp. Samtidigt förstår jag att de ska vara nån sorts fond för Sandras äventyr. Dock tycker jag deras reaktioner eller gamla kompisens hade…[Läs mer]

  • Hänger på er diskussion angående en konflikt som för framåt, och jag tycker att första delen är lite väl lång. Man vaggas in i livet i huset, vilket förstås är meningen men jag skulle gärna läst mer om Sandras familj i något skede, gärna tidigare än när Ylva kom hem till henne. Sandras föräldrar är lite menlösa och nästan utan konflikt trots at…[Läs mer]

  • En novell känns för litet. Min åsikt.
    Jag tycker visst att Sommarleken räcker för en roman. Det tragiska ligger i Sandras oförmåga att se verkligheten. Hon SER inte syskonen och deras speciella gemenskap. Hon tolkar på sitt sätt. Detta är kanske något som många människor lider av. En brist på förmåga att tänka sig in i hur andra människor har de…[Läs mer]

  • Mohikanen: jag håller med om att uttrycket ”det händer ingenting” inte är så bra. Det är en dynamik jag saknar, något som får läsaren att bli nyfiken och vilja läsa vidare. Sandra vill bli kompis med syskonen men de vill inte släppa in henne i gemenskapen. Det är en konflikt men jag tycker inte, att den räcker för att bära upp en roman.Det kan…[Läs mer]

  • Ja, jag förstår.
    Men uttrycket ”det händer inget” är litet dumt, tycker jag. Ibland förknippar jag det med otåliga personer, typ missbrukare, som ständigt är i behov av ”kickar”. Det måste hela tiden ”hända” ngt, vara action… annars klättrar de på väggarna. Kan bero på att jag i mitt arbete ofta stötte på dylika personligheter. Tyvärr var det…[Läs mer]

  • Visa mera