Gruppadministratörer

  • Profilbild för DensisteMohikanen

Boktokarna

Offentlig bokcirkel aktiv för 21 timmar, 56 minuter sedan | 61 medlemmar

Vi diskuterar gamla och nya böcker. Företrädesvis skönlitteratur, men även annan genre kan förekomma. Varje medlem väljer en bok inför en ny läsomgång och sedan läser vi en bok i månaden enligt aktuell lista. Vi försöker undvika att ha samma turordning gång efter gång. Vi har haft en läsecirkel i många år på Bokhyllan.se, men p g a bristfällig teknik flyttar vi cirkeln hit. Den 30/8 2017 var vi igång igen med BARNMORSKAN av Katja Kettu. Den 30/9 var det dags för FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD av Ebervall& Samuelson, den 30/10 kom DET VAR VI SOM VAR MULVANEYS av Joyce Carol Oates och den 30/11 KANADA av Richard Ford. Den 30/12 hade vi SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting. Vår nya boklista bestod av : den 30/1 2018 TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield, den 28/2 2018 ATT SKRIVA: EN HANTVERKARES MEMOARER av Stephen King, 30/3 2018 TVÅ PAR SYSTRAR av Marilynne Robinson, 30/4 2018 VID GLÖMSKANS RAND av Sergej Lebedev och den 30/5 2018 SNÖKIMONON av Mark Henshaw . Dessa datum markerar start på diskussionerna. Den 30/6 hade vi DE POLYGLOTTA ÄLSKARNA av Lina Wolff. Kort sommaruppehåll. Den 30/8 följde ÄN FINNS DET HOPP av Karin Wahlberg. Den 30/9 kom SOMMARLEKEN av Ellen Mattson och den 30/10 JUDAS av Amos Oz. Den 30/11 2018 hade vi I EN SKOG AV SUMAK av Klas Östergren. Den 30/12 2018 KÖRSBÄRSLANDET av Dörte Hansen. Den 30/1 2019 är det NORRLANDS SVÅRMOD av Therese Söderlind och den 28/2 2019 DÖDEN I VENEDIG av Thomas Mann. . Enligt vår nya läslista kommer den 30/3 2019 DET VÄXTE ETT TRÄD I BROOKLYN (del 1) av Betty Smith, den 30/4 2019 JUSTINE av Lawrence Durrell , den 30/5 2019 VARULVEN av Aksel Sandemose och den 30/6 2019 MARTIN BIRCKS UNGDOM av Hjalmar Söderberg. Vi tar ett kort sommaruppehåll och kör åter igång den 30/8 2019 med NATTSIDA av Hans Gunnarsson. M v h Mohikanen. Varmt välkomna!

Döden i Venedig av Thomas Mann

Visar 15 inlägg - 16 till 30 (av 50 totalt)
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Lido är en ö med en elva km lång strand mellan Venetianska lagunen och Adriatiska havet. Det är ju där som Aschenbachs och de andras hotell ligger.

Intressant med romanens rika symbolik. I efterordet nämns gondoljären som liknas vid Karon som för över de döda till andra sidan (Hades).

I nämnda efterord beskrivs Aschenbachs moraliska förslappning. Han ger till sist efter för sin passion (d v s han erkänner den för sig själv). Hur var det med synen på homosexuella vid den här tiden? Romanen är ju skriven redan före första världskriget. Om Tadzio hade varit en ung flicka, hade det varit lika tabu? Jag tror inte det. Visserligen hade omgivningen säkert reagerat på en äldre mans stalkerbeteende gentemot en ung skönhet, men det hade inte varit så sensationellt.
Dock går ju Aschenbachs fixering vid Tadzio inte obemärkt förbi. Kvinnorna har stenkoll på pojken och beskyddar honom-.

12 mars, 2019 at 11:04 •
 husse 
Deltagare

I den bok jag läser, finns inget efterord, inget förord heller. Gondoljären som en bild av Karon var en intressant tanke.
Synen på homosexualitet var nog fördömande i de flesta länder vid den här tiden Du har rätt, Mohikanen.. Om Aschenbach hade blivit förälskad i en ung flicka hade det nog inte varit lika tabubelagt. Begreppet stalker fanns knappast då.
Hans känslor kan inte betraktas som omoraliska. Däremot blir det fel om han gör närmanden TILL pojken. Han försöker men kan inte förmå sig till att säga eller göra något.
Jag har svårt att förstå vad han dör av. Det är knappast kolera. Det nämns inga sådana symptom. Vad är det då? Hjärtinfarkt? Brustet hjärta? Det lär vara vetenskapligt belagt, att man kan dö av brustet hjärta.

12 mars, 2019 at 03:51 •
 Arne 
Deltagare

Jag har inte heller varken förord eller efterord i min bok. Dessutom heter den Tonio Kröger och inte Döden i Venedig.

Man förstår att myndigheterna vill mörka kolerautbrottet, redan då var turismen viktig för Venedig. Men Aschenbach blir ju varnad av tjänstemannen på resebyrån att staden skulle kunna bli satt i karantän och fick rådet att resa snarast. Men han ville inte hem utan tog hellre risken att bli ”inlåst” i staden än att åka ifrån Tadzio.

Han kunde dött av kolera, det står så här i boken. ”Det lyckligaste som kunde hända – vilket ibland var fallet – var om utbrottet efter ett lätt illamående följde i form av en djup vanmakt varur den sjuke sällan vaknade.” Känns som att Mann ger en ledtråd om dödsorsaken. Men det kan också vara brustet hjärta, Aschenbach erkänner för sig själv att han inte längre vill leva om det inte är i Tadzios närhet.

14 mars, 2019 at 09:50 •
 husse 
Deltagare

Frågan är hur långt den medicinska vetenskapen hade kommit vid denna tid. Idag vet man, att kolera lätt kan botas med tillförsel av vätska med socker och salt. Fanns inte den kunskapen i början på 1900-talet, när handlingen utspelas?

15 mars, 2019 at 04:51 •
 Exter 
Deltagare

Jag håller med Husse om att berättaren är ganska egocentrisk. Han tar sina egna inre upplevelser på ett enormt allvar och tar för givet att varje liten tanke han har är oerhört intressant. En väldigt privilegierad position. Jag kommer att tänka på berättaren i På spaning efter den tid som flytt.

15 mars, 2019 at 09:45 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Tack för alla inlägg!
Återkommer med inlägg lördag. :-)

16 mars, 2019 at 01:30 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Ja, det känns som om Aschenbach tappar livsgnistan. Han inser att de ska skiljas åt, han och Tadzio. Han har ju koncentrerat allt som finns av begreppet/illusionen ”lycka” i
att han har pojken i sin närhet. Han följer t om efter gondolen med familjen en gång. Stor risk för upptäckt! För att inte tala om när han står lutad mot dörren till Tadzios rum på hotellet…Aj aj aj…
Jo, mitt låneexemplar heter ”Döden i Venedig och andra berättelser av Thomas Mann”. Utgiven av bokförlaget Natur och Kultur. ”Alla tiders klassiker”. Men ändå Bonniers…? Invecklat! Hur som helst så har Staffan Bergsten skrivit en ”Efterskrift”. Alla fem novellerna berörs, men jag har bara fokuserat på Döden i Venedig.
När Visconti regisserade FILMEN Döden i Venedig så använde han sig av musik: Mahler.
”I Aschenbachs fall är det inte bara konsten som är farlig utan själva skönheten. Det sköna i jordisk gestalt framtälls dels i den grekiske filosofen Platons efterföljd som det första steget på en trappa upp till det skönas idé, dels som ett dödens sändebud”.
Ja, huvudtema är ju döden. Att författaren lägger in kolera som ett hot och en realitet förstärker ju bara vemodet. Den sköna Drottningen Venedig som förfaller…
Svårt att säga om Aschenbach fått känningar av kolera. Han känner sig ju febrig…vilket i o f s ”bara” kan vara hans upphettade tillstånd , hans besatthet… Eller en kombination av ”farsoten” och hjärtesorg…

16 mars, 2019 at 11:57 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Jag tänker på hur Aschenbach färgar håret och svärtar sina mustascher. Tydligen var det ngt ovanligt på den tiden (vet ej??). Nu för tiden gör ju mänga det utan att vara särskilt gamla. De vill bara ”byta look”. :-) Men i Gustavs fall är det för att känna sig yngre. Han framstår i berättelsen som ngt patetisk, halvt tragisk. Åtm känns det så i filmen… Färgen rinner nedför tinningarna i värmen… Ledsamt… Livets korthet! et fåfänga hoppet! :-(

16 mars, 2019 at 12:05 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Det fåfänga hoppet…ska det vara.

16 mars, 2019 at 12:07 •
 Exter 
Deltagare

Det är intressant att Aschenbach är så uttråkad av sitt vanliga liv. Han vill inte resa tillbaka eftersom han har så tråkigt och även om han inser att det är riskabelt att stanna kvar så verkar det vara delvis det som lockar också. Alltså att han har en sorts dragning till undergången. Ser att boken publicerades första gången 1912 dvs strax före första världskriget, men mina tankar går lite till andra världskriget också … eller det kanske egentligen är idéströmningar som är äldre än båda … Nietzsche … Freud … vantrivsel i kulturen, dragningen till avgrunden … har ingen riktigt färdig tanke här men på något sätt väljer han ju döden. Han längtar efter skönhet och är intensivt trött på det vardagliga och detta blir följden.

Hans dragning till Tadzio hänger ihop med hans längtan efter sin egen förlorade ungdom och han gör försök att verka yngre samtidigt som han föraktar sig själv för det.

16 mars, 2019 at 08:56 •
 Exter 
Deltagare

Jag kom också att tänka på det klassiska citatet ”Se Neapel och sedan dö” – nu är det visserligen Venedig istället för Neapel, men det finns någon sorts romantisk idé om döden på exotiska/spännande platser. Typ Shelley som drunknade i Italien och Byron som dog i Grekland.

Det med Neapel är tydligen gammalt av okänt ursprung men blev känt pg a att Goethe citerade det 1787.

16 mars, 2019 at 09:07 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Det ligger mkt i det du skriver, Exter. Nästan som en slags depression? Att dras mot döden…En död i skönhet. Att romantisera döden… Hrm… Mot detta talar ju det högst reella i form av koleran. ”Det onda”, det hemska, hotet.
När Aschenbach återvänder till hotellet efter krånglet med bagaget…och det har gått några dagar..så packar han ju ner i lådor och hänger upp i garderober…för obestämd tid. Han slår sig till ro…och vill inte tänka på hemkomsten och ngn resa därifrån…
ja, det är väl hans andra jag som tar överhanden under söderns sol. I Múnchen var det ju den pliktmedvetne, ordentlige mannen som levde sitt inrutade liv.
I efterskriften påpekas att Mann använder sig av olika klimat för att väva in i personernas handlingar/känslor.
F ö blir jag ngt förvirrad av hotell och badhotell. Aschenbach och t ex den polska familjen bor på badhotellet? Men varför nämns då Hotel Exelsior (rätt namn?)? Är badhotellet bara en slags filial??:-)

17 mars, 2019 at 12:48 •
 Arne 
Deltagare

Ja det med vädret stämmer nog, men det är mest klibbig värme tycker jag. Det visar väl på det låsta och passiva läget där Aschenbach inte kommer någonstans utan är fast i en besatthet som inte får någon lösning. Och när familjen ska åka är det kallt och blåsigt.

Ska vi kommentera de andra novellerna också?

17 mars, 2019 at 03:10 •
 husse 
Deltagare

Aschenbach väljer ju att stanna, trots att han får veta om koleraepidemin. Det går ju att tolka som dödslängtan. Det tyder ju årtminstone på, att han inte är rädd för att dö.
Mohikanen: är inte badhotellet och hotell Excelsior bara olikanamn på samma hotell?
Arne: I min bok finns bara Döden i Venedig, inga andra noveller. Jag kan inte delta i någon diskussion om de andra novellerna.

17 mars, 2019 at 03:25 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Arne: nej, jag har inte läst de andra novellerna. Jag är bara inläst på Döden i Venedig. Jo, har läst för mkt länge sedan. Åtm titeln Tonio Kröger känner jag igen.
Så fokus ligger på Venedig. :-)

17 mars, 2019 at 06:37 •
Visar 15 inlägg - 16 till 30 (av 50 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.