Gruppadministratörer

  • Profilbild för DensisteMohikanen

Boktokarna

Offentlig bokcirkel aktiv för 1 dag sedan | 58 medlemmar

Vi diskuterar gamla och nya böcker. Företrädesvis skönlitteratur, men även annan genre kan förekomma. Varje medlem väljer en bok inför en ny läsomgång och sedan läser vi en bok i månaden enligt aktuell lista. Vi försöker undvika att ha samma turordning gång efter gång. Vi har haft en läsecirkel i många år på Bokhyllan.se, men p g a bristfällig teknik flyttar vi cirkeln hit. Den 30/8 2017 var vi igång igen med BARNMORSKAN av Katja Kettu. Den 30/9 var det dags för FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD av Ebervall& Samuelson, den 30/10 kom DET VAR VI SOM VAR MULVANEYS av Joyce Carol Oates och den 30/11 KANADA av Richard Ford. Den 30/12 hade vi SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting. Vår nya boklista bestod av : den 30/1 2018 TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield, den 28/2 2018 ATT SKRIVA: EN HANTVERKARES MEMOARER av Stephen King, 30/3 2018 TVÅ PAR SYSTRAR av Marilynne Robinson, 30/4 2018 VID GLÖMSKANS RAND av Sergej Lebedev och den 30/5 2018 SNÖKIMONON av Mark Henshaw . Dessa datum markerar start på diskussionerna. Den 30/6 hade vi DE POLYGLOTTA ÄLSKARNA av Lina Wolff. Kort sommaruppehåll. Den 30/8 följde ÄN FINNS DET HOPP av Karin Wahlberg. Den 30/9 kom SOMMARLEKEN av Ellen Mattson och den 30/10 JUDAS av Amos Oz. Den 30/11 2018 hade vi I EN SKOG AV SUMAK av Klas Östergren. Den 30/12 2018 KÖRSBÄRSLANDET av Dörte Hansen. Den 30/1 2019 är det NORRLANDS SVÅRMOD av Therese Söderlind och den 28/2 2019 DÖDEN I VENEDIG av Thomas Mann. . Enligt vår nya läslista kommer den 30/3 2019 DET VÄXTE ETT TRÄD I BROOKLYN av Betty Smith, den 30/4 2019 JUSTINE av Lawrence Durrell , den 30/5 2019 VARULVEN av Aksel Sandemose och den 30/6 2019 MARTIN BIRCKS UNGDOM av Hjalmar Söderberg. Vi tar ett kort sommaruppehåll och kör åter igång den 30/8 2019 med NATTSIDA av Hans Gunnarsson. M v h Mohikanen. Varmt välkomna!

Norrlands svårmod av Therése Söderlind

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 53 totalt)
 husse 
Deltagare

Jag kommer med ett inledande inlägg under morgondagen.

29 januari, 2019 at 03:02 •
 husse 
Deltagare

Jag börjar med att förklara varför jag valde Norrlands svårmod som cirkelbok. Jag har varit aktiv i bokcirkeln ett antal år och aldrig valt någon bok med Norrländsk anknytning, trots att jag bor i Västerbotten. Den här boken läste jag för ett antal år sedan och har flera gånger varit på väg all välja den men annat har kommit i vägen.
Anna och hennes familj bor inte i Västerbotten utan i Ångermanland, vid Höga kusten. Det är trakter, som jag känner ganska bra till och där jag och min sambo ofta har varit på våra semestrar.
Det är en tragisk skildring, en familj som går under. Anna förlorar båda sina föräldrar och sin äldre bror och kort därefter även den andre brodern och får en ny familj hos sin moster i Härnösand. Där måste jag erkänna, att jag först blev litet förvirrad, när hon säger mamma även till sin moster Erika. Ibland fick jag fundera över vem hon menade.
Jag uppskattar böcker, som innehåller gåtor av olika slag. Det är därför jag gärna läser deckare. Här är det fyra personer, som försvinner. Senare il livet träffar Anna Mattias, men då har han tillbringat lång tid på mentalsjukhus. Han har blivit skadad av det som hände, får man anta.
Arne kanske tycker, att det är en eländeskatalog, men jag tycker, att det är intressant att följa hur Anna försöker ta reda på vad som hände.

30 januari, 2019 at 01:54 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Tack för ditt bokval, Husse. Och för din inledning.
Du behöver inte be om ursäkt för detta bokval. En mycket intressant roman… Jag har bara passerat Höga Kusten två ggr (på väg mot Finland och tillbaka hemåt :-) ), men min man har släktingar i Ö-vik. :-) Givande att läsa om olika landskap och miljöer. Själv har jag alltid dragits söderut…och till karga landskap utan berg…typ Öland. :-)
Möjligen känns romanen LIIITET lång. ”Lång dags färd mot natt”. :-) Men definitivt med stark spänning… Många perspektiv! Bra personporträtt. Krävande (kvävande?) relationer…

30 januari, 2019 at 05:40 •
 Arne 
Deltagare

Ja det är en mycket tragisk berättelse, obehaglig för mig som själv är jägare. På gränsen till eländesporr men författaren klarar sig undan då hon inte grottar ner sig i obehagliga detaljer. Något som många författare är väldigt förtjusta i. Berättelsen i sig är väl uppbyggd men kanske onödigt lång. Man kunde strukit åtminstone 50 sidor. Det är intressant att det mesta av handlingen sker på landsbygden, inte så vanligt i dagens litteratur. Boken tillhör den genre som numera kallas country noir och där Tomas Bannerheds Korparna är den mest kända.

Det är en bra val för en bokcirkel, här finns mycket att diskutera och som man blir berörd av. Jag ser vissa svagheter i författarens sätt att skildra varför det som hände hände, varför det gick så illa. För mig känns det ologiskt men jag återkommer till det.

30 januari, 2019 at 09:59 •
 husse 
Deltagare

Jag håller med om att boken är onödigt tjock, att man hade kunnat stryka ett antal sidor.
En sak, som stör mig är att boken på mitt lokala bibliotek är placerad i deckarhyllan. Visst innehåller den en gåta, men det är inte riktig vad en deckarläsare förväntar sig.
Ibland tycker jag, att det är litet svårt att hänga med i svängarna. Jag nämnde till exempel, att Anna kallar både sin biologiska mamma och sin moster för ”mamma”. Det gjorde mig litet förvirrad första gången jag läste det.
Hoppen mellan olika tidsplan kan ibland vara litet förvirrande. Det är ett vanligt grepp i moderna romaner.För det mesta tycker jag, att det framgår bra vilke tidsepok som avses.
Jag har litet svårt att godta att Mattias kunde försvinna under radarn under så lång tid. Han bör ha varit efterlyst. När han var intagen på mentalsjukhus måste de ha frågat efter hans personnummer. Jag har haft en del sjukhusvistelser de senaste åren och min erfarenhet är, att man måste uppge sitt personnummer varje gång de tar ett prov eller man får någon behandling, detta för att undvika förväxling emellan olika patienter.

31 januari, 2019 at 03:26 •
 husse 
Deltagare

Jag har funderat ganska mycket på Petter, diakonen och sedermera prästen. Han är ju uppenbarligen pedofil och sexuellt attraherad av Anna, när hon är tretton år.
Vilken är hans relation till Mattias. Är det ett homosexuellt par eller bara mycket goda vänner? Till Anna säger han, att hans fästmö är kvar i Uppsala och att kyrkoherden hade uppmanat honom att gifta sig, eftersom försmlingen inte accepterade att de bodde ihop utan att vara gifta. Var det bara något han hittade på? Var det Mattias, som var ”fästmön”?

31 januari, 2019 at 03:59 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Jag blev också litet överraskad när bibliotekarien hänvisade till ”Spänning”. :-)
Romanen påminner om Kerstin Ekmans Händelser vid vatten. Absolut inte som ngn ”vanlig” deckare.
Jag har också undrat över Petters och Mattias relation. Sättet som Mattias har när han frågar Petter om han har ngn flickvän. ”Litet” mysko är det…Ja, flickvännen KAN vara Mattias.
Vad gäller Mattias vistelse på Ulleråker (vad heter det? Ullerånger??) så kände ju Erika och hennes man till det. Det är ju Anna som inte vet eftersom hon var liten då (7 år?). Verkar som om Mattias hamnat i ngn psykos…? Märklig familj. Konstigt att ”de” inte tog in mamman för vård. Hon var ju vårdkrävande enligt mig.
Fattar ändå inte fullt ut varför Mattias skulle behöva vara intagen så länge…? Undrar faktiskt om det var ngt ärftligt drag…Fast i moderns fall odiagnoserad.

31 januari, 2019 at 05:55 •
 Arne 
Deltagare

Det var väl bara för Anna och kanske för byborna hemma som Mattias var försvunnen, Erika och hennes man visste var han fanns.
Jag uppfattade det som att Mattias var svartsjuk för att Petter hade en fästmö, men det kan ju ha varit en homosexuell relation de hade. Fast jag tycker att det bort framgått tydligare då, homosex är ju så ”inne”i böcker.
Rent formellt är inte Petter pedofil då det är Annas begynnande kvinnlighet som lockar honom. Men det är förstås lika olämpligt och olagligt ändå.

Lisbeth borde absolut fått vård, men på landet var det lite skämmigt att söka psykhjälp, sånt gjorde man inte. Dessutom var pappan själv så illa däran att han inte orkade ta tag i det.

Varför tar Henrik livet av sig då han hittat Charlie? En teori är att han trodde att Mattias skjutit brodern, men den håller inte då Mattias såvitt jag begriper inte hade något vapen den dagen?

31 januari, 2019 at 06:49 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Det där med vapnen blir jag mkt förvirrad av. Vapenskåp o s v. Men under jakt låter ju ”alla” vapnen stå framme i farstun etc. Annars skulle de få ränna upp o ner eller var de nu har vapenskåpen.
Jag fick intrycket att Henrik trodde att Lennart skjutit Charlie? Eller det var kanske Lennart som framställde det så..? Var hittade Henrik kroppen? Under granen…? Ruggigt…

31 januari, 2019 at 06:58 •
 Arne 
Deltagare

Detta med vapnen ÄR förvirrande, likaså skjutandet under dagen. Inget stämmer eller förklarar varför Henrik trodde (om han nu gjorde det) att Lennart eller Mattias skjutit Charlie. Denne var förbannad och högg första bästa vapen när han stack, vilket visade sig var Henriks. Detta vapen plus Charlies jacka hittade Mattias i Charlies jakttorn. Men varför i herrans namn skulle Charlie ränna iväg därifrån till Bo-Anders för att få tillbaka ringen UTAN vapen? Det var ju älgjakt och de hade en skadskjuten älg i markerna. Klart ”tjänstefel” att gå utan vapen.
Sen skjutandet, Lennart skjuter bara ett skott på älgkon. Det träffar, men illa. Alltså kan han inte ha skjutit Charlie. Bo-Anders skjuter två skott, ett dödande på älgen och ett på Charlie. Inga fler skott hördes. Hur kan då Henrik få ihop det till att någon annan än Bo-Anders skjutit Charlie? Jag fattar det inte.

Och sen den stora knäckfrågan som sänker berättelsen trovärdighet i mina ögon. Varför, varför, varför letade man inte efter Charlie? Familjen skulle letat, jaktlaget skulle letat, polisen skulle letat då de förhörde Henrik och misstänkte mord. Charlie kunde blivit sjuk, skadat sig, vådaskjutit sig själv. Mycket kan hända under jakt. Och om man letat hade man garanterat hitta graven. Nygrävd jord i skogen är automatiskt misstänkt.

Historien håller helt enkelt inte.

31 januari, 2019 at 09:37 •
 husse 
Deltagare

Det är mycket möjligt att det hela inte håller ihop. Jag har svårt att bedöma det. Mitt intryck av slutet i boken är, att Henrik trodde, att Mattias hade skjutit Charlie av misstag. Därför ville han inte ”svära sig fri”. Han ville skydda sonen.
Meningen i hans avskedsbrev ”fadern gav och fadern tog” tyder snarast på att han misstänkte Lennart, som ju var Charlies biologiska far.
Både Henrik, Charlie och Mattias har såvitt jag förstår gjort sig skyldiga till brott genom att inte förvara vapnen i vapenskåp, när de inte används i jakten. Det är ju det, som gör det hela så förvirrat.Rent praktiskt går det att förstå men det ärändå mot lagen.

1 februari, 2019 at 03:47 •
 husse 
Deltagare

Mohikanen: Ulleråker heter mentalsjukhuset. Ullånger är ett samhälle vid Höga Kusten.Det finns en vägkorsning nära Nordingrå, där man kommer till Nordingrå om man kör åt det ena hållet och till Ullånger om man kör åt det andra hållet. Vi har ibland ätit på Ullångers värdshus vid våra semesterresor.

1 februari, 2019 at 03:51 •
 husse 
Deltagare

Jag tänker mig, att Mattias psykos är orsakad av händelserna under jakten, Charlies försvinnande och båda föräldrarnas död.Det skulle väl kunna ta knäcken på vem som helst.
Anna verkar ha klarat sig ganska bra. Hon har åtminstone inte drabbats av någon psykisk sjukdom så vitt jag förstår.

1 februari, 2019 at 03:57 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Jag har för mig att Mattias är litet speciell redan före de tragiska händelserna. Ska repetera… Det är ju ofta Charlie som hamnar i fokus med sitt utåtagerande sätt. Söker uppmärksamhet. Får uppmärksamhet.
Det är mkt som döljs under ytan på familjen. Den känns inte överdrivet harmonisk. Lisbeth har ju i flera år lidit av återkommande depressioner (även om ordet inte används?) framåt höstarna. De har bara blivit värre…filosoferar hon själv. Henrik har sin akilleshäl: att Lennart är far till Charlie. Vetskapen om detta plus att han (Henrik) är så svag inför hustrun. Hon verkar manisk…impulsiv… obehärskad… Älskar sin lilla dotter, men är fixerad vid den förste sonen. Just det: det norrländska vemodet härskar väl hos Henrik. Tror att det står någonstans… Det gör ju sammantaget att båda föräldrarna har depressiva anlag… M a o: mkt är redan ”bäddat” för katastrof…
Bo-Anders, i sin tur, är en udda kille. Vad fattas honom? Kan an undra. Ensam, visst. Men detta självskadebeteende. Biter på knogarna (”kallbrand”. som Charlie sa)…
Scenen med de många tändstickorna kan ju tolkas symboliskt… Att bränna sitt ljus i båda ändarna…

1 februari, 2019 at 05:32 •
 Arne 
Deltagare

Mattias kommer på undantag i familjen, Charlie är äldst och syns mest, Anna är lillasyster och sladdbarn. Mattias frågar pappan varför han behandlar sönerna så olika och får svaret att ”du var inte samma sorts unge”. Det kan tolkas både bokstavligt och bildlikt…

Mattias är den som tar hand om Anna när föräldrarna flippar ur. Därför är det konstigt att han håller sig borta så länge, även när han är botad från sina psykiska problem. Ännu konstigare är det att Anna inte snokar mer om vad som hänt honom när hon blev äldre. Frågade hon någonsin Erika om Mattias? Hon och hennes man ville skydda Anna men jag anser att de gjorde mer skada än nytta genom att tysta ner och förtiga i princip allt. Om de varit mer öppna hade Anna inte hamnat i säng med Petter och kanske klarat sig ifrån det självskadebeteende som antyds.

1 februari, 2019 at 07:05 •
Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 53 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.