Gruppadministratörer

  • Profilbild för DensisteMohikanen

Boktokarna

Offentlig bokcirkel aktiv för 5 dagar, 19 timmar sedan | 70 medlemmar

Vi diskuterar gamla och nya böcker. Företrädesvis skönlitteratur, men även annan genre kan förekomma. Varje medlem väljer en bok inför en ny läsomgång och sedan läser vi en bok i månaden enligt aktuell lista. Vi försöker undvika att ha samma turordning gång efter gång. Vi har haft en läsecirkel i många år på Bokhyllan.se, men p g a bristfällig teknik flyttar vi cirkeln hit. Den 30/8 2017 var vi igång igen med BARNMORSKAN av Katja Kettu. Den 30/9 var det dags för FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD av Ebervall& Samuelson, den 30/10 kom DET VAR VI SOM VAR MULVANEYS av Joyce Carol Oates och den 30/11 KANADA av Richard Ford. Den 30/12 hade vi SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting. Vår nya boklista bestod av : den 30/1 2018 TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield, den 28/2 2018 ATT SKRIVA: EN HANTVERKARES MEMOARER av Stephen King, 30/3 2018 TVÅ PAR SYSTRAR av Marilynne Robinson, 30/4 2018 VID GLÖMSKANS RAND av Sergej Lebedev och den 30/5 2018 SNÖKIMONON av Mark Henshaw . Dessa datum markerar start på diskussionerna. Den 30/6 hade vi DE POLYGLOTTA ÄLSKARNA av Lina Wolff. Kort sommaruppehåll. Den 30/8 följde ÄN FINNS DET HOPP av Karin Wahlberg. Den 30/9 kom SOMMARLEKEN av Ellen Mattson och den 30/10 JUDAS av Amos Oz. Den 30/11 2018 hade vi I EN SKOG AV SUMAK av Klas Östergren. Den 30/12 2018 KÖRSBÄRSLANDET av Dörte Hansen. Den 30/1 2019 är det NORRLANDS SVÅRMOD av Therese Söderlind och den 28/2 2019 DÖDEN I VENEDIG av Thomas Mann. . Enligt vår nya läslista kommer den 30/3 2019 DET VÄXTE ETT TRÄD I BROOKLYN (del 1) av Betty Smith, den 30/4 2019 JUSTINE av Lawrence Durrell , den 30/5 2019 VARULVEN av Aksel Sandemose och den 30/6 2019 MARTIN BIRCKS UNGDOM av Hjalmar Söderberg. Vi tar ett kort sommaruppehåll och kör åter igång den 30/8 2019 med NATTSIDA av Hans Gunnarsson. 30/9 2019 MINA DRÖMMARS STAD av Per Anders Fogelström. 30/10 2019 SELAMBS av Sigfrid Siwertz. 30/11 2019 SVEAS SON av Lena Andersson. 30/12 2019 ARV OCH MILJÖ av Vigdis Hjorth . Den 30/1 2020 är det dags för ORMBOET av Francois Mauriac, den 28/2 2020 MEDAN JAG LÅG OCH DOG av William Faulkner (skulle boken visa sig svår att införskaffa tar vi som reservbok LIV TILL VARJE PRIS av Kristina Sandberg) , den 30/3 2020 SOMMAREN UTAN MÄN av Siri Hustvedt . M v h Mohikanen. Varmt välkomna!

Ormboet av Francois Mauriac

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 23 totalt)
husse
Deltagare

Jag läste denna bok på franska någon gång i min ungdom. För något år sedan läste jag om den.
Till formen är det ett brev av en döende man till hustrun. Men så småningom övergår det till att snarare bli en dagbok. Det första intrycket man får av mannen är att han är en elak, girig och ondskefull person, som hatar sin familj. De framstår å andra sidan också som osympatiska. De är angelägna om att få ut så mycket som möjligt av arvet medan mannen, en gammal advokat försöker hitta på olika knep för att lura dem på det.
Mannen är kritisk mot kyrkan och reagerar på de anhörigas vanekristendom, som mest handlar om att iaktta vissa yttre bruk som att gå i kyrkan och ta nattvarden till exempel. Men religionen får inte gå till ytterligheter, menar de.
Mannen har en utomäktenskaplig son. Han tar kontakt med denne, som han känner en instinktiv avsky för. Han tycker, att han är dum. Han lever tillsammans med sin mamma och har ett underordnat arbete. När mannen erbjuder honom att få en stor del av sparkapitalet som gåva, blir sonen rädd för att skattemyndigheterna ska upptäcka det, trots att det hela är upplagt så, att risken för upptäckt är minimal. Sonen vill hellre ha ett ärligt underhåll än att få en stor gåva på en gång. Mannen känner avsky för sonen även för att han är så lik honom.
Trots sin ovilja mot den kristna tron verkar mannen ha respekt för den unge abbén, som familjen anlitar. Anledningen till detta är att abbén verkar ta sin tro på allvar. Ibland kan han mannen få stöd från abbén för sina synpunkter, när han menar, att hustrun inte lever som hon lär.
I slutet av dagboken får jag ett intryck av att mannen genomgår en förändring , kanske en religiös kris .Men han tar inte nattvarden. Han bestämmer sig för att vänta till julen.Detta känns inte riktigt trovärdigt, det går litet för fort, tycker jag.

1 februari, 2020 at 02:56 •
DensisteMohikanen
Deltagare

God kväll!
Husse: vi tackar för ditt bokval och för inledningen av vår diskussion.
Mycket givande läsning. Begåvat skriven roman.
Den gamle (gammal o gammal; 68 år?)advokaten är ju besk och bitter, smått paranoid. Inte så konstigt! Jag förstår honom…Alla hans släktingar fikar verkligen efter pengar. Alla behöver pengar (mer eller mindre). Han blir kallad “den gamle krokodilen”. :-)
Vilken fantastisk psykologi denne författare besitter!
Louis har sina “lyssnarposter” i huset. :-) När ngn antyder detta i en muntlig utläggning så drar t o m han själv på mungiporna
Mauriac har fångat den mänskliga naturen mkt klarsynt.

1 februari, 2020 at 06:34 •
husse
Deltagare

Mitt intryck är, att mannen, som för ordet, egentligen inte bryr sig så mycket om sin förmögenhet. Han ser den mest som ett vapen mot de anhöriga, som framstår som

    ännu mer osympatiska än han. Skillnaden mellan honom och de anhöriga är , att han inte hycklar. Han försöker inte framställa sig som bättre än han är, snarare tvärtom. Den unge abbén verkar ha upptäckt detta. När han säger “Ni är god”, uppfattar mannen det som en förolämpning.
    Hans hat mot frun verkar mildras mot slutet. Efter hennes död verkar han förstå, att hon nog hade älskat honom. Han hade trott, att han var ett andrahandsval, när hon inte kunde få den man, som hon ville ha.
2 februari, 2020 at 03:18 •
Arne
Deltagare

Jag upplever Louis som påfallande osäker under det hårda skalet, i synnerhet i ungdomen. Han lider av sin brist på social kompetens och känner sig utanför i vänkretsen. Hans livs stora misstag var när osäkerheten fick honom att döma hustrun bara för att hon haft en liten fling med en kille innan honom. Hans hjärnspöken förgiftade hela äktenskapet och det var inte förrän hon oväntat dog som han kom till insikt om hur dumt han agerat. Jag tror att hennes död och den nya insikten förändrad honom och att han då accepterade att barnen skulle få ärva honom fullt ut.

Håller med om att barnen framstår som extremt osympatiska men de har inte haft någon lätt uppväxt i skuggan av den tyranniske fadern. Vad än Hubert gjorde dög det inte och dottern såg han bara som en dum kvinna. Han gömde sorgen efter Marie och idealiserade henne som man ofta gör med döda människor. Han hade lättare att acceptera Luc då han var så annorlunda än hans egna barn och helt olik honom.

2 februari, 2020 at 03:50 •
husse
Deltagare

En orsak till att han tyckte så illa om sin utomäktenskaplige son var, att han var så lik honom.

2 februari, 2020 at 05:46 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Jo, som du skriver, Husse: han var inte så begeistrad i den utomäktenskaplige sonen (vilket uttryck!). Kände snarare förakt. Dels p g a utseendet (alltför lik honom själv). Men jag har en känsla av att han även tyckte att denne son var obegåvad. Vet inte om sonen var född sådan eller måhända fått för dålig “bildning”(enligt Louis).
Det är ju ett närmast suggestivt avsnitt i boken när fadern följer efter Robert och spionerar i katedralen. Förvisso ett diskutabelt beteende, men samtidigt nog så avslöjande om Roberts svaga karaktär. Känns litet obehagligt med detta förakt från faderns sida. Han kunde ju i stället bara ha ställt in sig på att ta Robert som han var. Inte världens mest begåvade men dock hans son.
Bedrövligt hur denna högborgerliga familj och släkt vaktar på änkan Marinette (som de förut “gift bort” med en gammal man). Otroligt! Hon får inte rida ensam o s v. Nu är ju detta i det förgångna och de är katoliker, men ändå…Pust!

Återkommer till religionsutövandet. :-)

3 februari, 2020 at 05:31 •
Arne
Deltagare

Ja de behandlar verkligen Marinette illa och orsaken är ren snålhet. Villkoret för att hon skulle få ärva sin gamla man var att hon förblev ogift under resten av livet och den förmögenheten ville släkten gärna ha. En märklig regel, undrar om det verkligen var lagligt ens då? Men här visar författaren att det inte bara var Louis och hans barn som var giriga, hustrun och hennes släkt var inte bättre. Men Marinette ville så gärna ha barn att hon offrade förmögenheten. Tyvärr kostade det henne livet också.

3 februari, 2020 at 07:23 •
husse
Deltagare

Louis ogillar sin son därför att han är alltför småborgerlig, han saknar energi och drift att komma framåt. Han nöjer sig med ett underordnat arbete. När han får chansén att få en stor förmögenhet serverad på ett bräde blir han rädd och tackar nej av rädsla för skattemyndigheterna. Med det upplägg som Louis har tänkt ut är nog risken minimal.Han är nog rädd för skvallret. Vad ska arbetskamraterna säga, när han köper ett dyrt hus? Han är nog också rädd för skammen om han skulle bli fälld för skattebrott.”Jag vill helölre ha ett årligt underhåll”, säger han.
Vad gäller Marinette är hon nog den enda personen, förutom möjligen abbén, som framstår som sympatisk, som även Louis tycker om. Viser ju allting ur hans perspektiv..

4 februari, 2020 at 03:22 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Religion har man ju fullt upp med själv. Att grubbla över. Att tolka andras tro är ju därmed vanskligt. Och här då i litteraturen. Husse, du menar att hans omvändelse inte är trovärdig? Ja, jag vet faktiskt inte. jag har en känsla av att Louis inte har så mkt emot äkta kristendom, alltså religionen i sig. Han tål däremot inte falskt utövande; att människor har “läst in” hur de ska bete sig, flitigt kyrkobesökande m m, men som är utan äkthet och hjärta. Därför vet vi inte riktigt i hur hög grad han HAR ett kristet tänkande.
Jag noterar att han har svårt för nattvarden. Även här tror jag att han eg inte är emot själva nattvarden som sådan, utan mer vill protestera mot att släkten förväntar sig proceduren. Han är rädd att han i ngt förvirrat tillstånd ska ge efter och mottaga nattvarden…fast han vid sina sinnens fulla bruk inte vill göra det.
jag finner det inte omöjligt att han har omvänt sig. Känner kanske nåden inombords.:-)

5 februari, 2020 at 01:06 •
DensisteMohikanen
Deltagare

På tal om underordnade arbeten: vem/vilka är det som ska ha dessa arbeten då? För att tillvaron/samhället ska “gå runt” så måste ju alla yrken och sysselsättningar finnas.
Men Husse, du menar förstås Louis inställning och höga krav gällande samhällelig status och tillika yrkesstatus.
Men hur “högborgerlig” Louis än är, så reagerar han på Isas attityd gentemot sin tjänarinna. Hon får ju gamla klänningar o underklänningar, mat o husrum. Vad kan hon väl rimligen mer kunna behöva…?!Ruggigt föraktför de enkla människorna! Dessa människor som de välbeställda inte hade klarat sig utan. Och dessutom bara tack vare att man haft turen att födas i en rik familj!

5 februari, 2020 at 02:03 •
husse
Deltagare

Mohikanen, jag håller med om, att Louis nog främst är kritisk mot det religiösa hyckleriet. Men från början var han nog emot kristendomen och de religiösa dogmerna. Han verkar förändras och mjukna under handlingens gång. Mot slutet är han beredd att ta nattvarden, men vill vänta till julen. Innan dess dör han. Att han vill vänta med nattvarden är nog för att det är ett stort steg. I och med att han tar narttvarden bekänner han sog till den kristna tron.
Jag tycker inte, att det finns någon rikitg förklaring till hans omvändelse.Det måste finnas någn händelse eller upplevelse, som får honom att ändra sig och bli troende.
Jag har svårt att se att det finns någon sådan skildrad i romanen. Det ser jag som en brist även om jag i stort uppskattar romanen.

5 februari, 2020 at 03:48 •
Arne
Deltagare

Jag tror också att det är vanekristendomen som Louis är emot, att gå i kyrkan och ta nattvarden bara för att det ser bra ut. I synnerhet hos personer som i övrigt inte lever efter nya testamentets ord. Mauriac var en stor fransk författare men blev aldrig uppskattad i de finare kulturkretsarna, mycket på grund av hans syn på religionen.

Jag tror fortfarande att omvändelsen har att göra med hustruns död. Hon fick aldrig läsa hans dagbok som var skriven till henne, det blev ingen försoning eller åtminstone förklaring som han innerst inne hoppats på. Omvändelsen känns mer som uppgivenhet än som en djupgående sinnesförändring.

5 februari, 2020 at 10:17 •
husse
Deltagare

Ja, jag tycker också att det sker en förändring efter hustruns död.Det känns som att han “mjuknar”, blir mindre hård mot andra och han verkar komma till insikt om att hustrun hade älskat honom. Jag får också intrycket, att han kommer till insikt om, att nu när han är döende, så har hans tillgångar inget värde för honom längre. Han vill inye hämnas längre. Familjen får ärva hans förmögenhet förutom det underhåll han har lovat Robert. Men Robert är ju också hans son och alltså en av de anhöriga.

6 februari, 2020 at 04:04 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Dan Andersson har skrivit ngt i stil med: Finns det en himmel för dem som är klena att tro? Dessa ord gillar jag! :-)
Det är tur att vi människor inte kan “mäta” varandras tro i procent eller “avklarade punkter” (fast en del gör kanske det?). Jag skulle verkligen avsky att tävla i religion. Det tog en väldans massa år innan jag tog nattvard efter konfirmationen (det året man skulle fylla 14 år). Vet inte riktigt varför jag drog mig för det. Brukade störa mig på “folk” som ideligen skulle gå fram…:-) Tänkte nog: Jaha, nu ska han/hon VISA att de minsann är troende.
M a o. respekt för alla, troende, agnostiker eller ej. Den som är född med annan tro kan ju inte hjälpa det.
Tack för ordet! :-)

6 februari, 2020 at 04:41 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Otäck liknelse med ett ormbo! Usch, jag blir så äcklad. Blotta “synen” inombords äcklar mig. Förstår hur Mauriac menar. Hu! Ändå är de alla fast i detta bo. Utom möjligen Luc som går ut i kriget…

6 februari, 2020 at 04:46 •
Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 23 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.