Gruppadministratörer

  • Profilbild för DensisteMohikanen

Boktokarna

Offentlig bokcirkel aktiv för 7 timmar, 56 minuter sedan | 68 medlemmar

Vi diskuterar gamla och nya böcker. Företrädesvis skönlitteratur, men även annan genre kan förekomma. Varje medlem väljer en bok inför en ny läsomgång och sedan läser vi en bok i månaden enligt aktuell lista. Vi försöker undvika att ha samma turordning gång efter gång. Vi har haft en läsecirkel i många år på Bokhyllan.se, men p g a bristfällig teknik flyttar vi cirkeln hit. Den 30/8 2017 var vi igång igen med BARNMORSKAN av Katja Kettu. Den 30/9 var det dags för FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD av Ebervall& Samuelson, den 30/10 kom DET VAR VI SOM VAR MULVANEYS av Joyce Carol Oates och den 30/11 KANADA av Richard Ford. Den 30/12 hade vi SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting. Vår nya boklista bestod av : den 30/1 2018 TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield, den 28/2 2018 ATT SKRIVA: EN HANTVERKARES MEMOARER av Stephen King, 30/3 2018 TVÅ PAR SYSTRAR av Marilynne Robinson, 30/4 2018 VID GLÖMSKANS RAND av Sergej Lebedev och den 30/5 2018 SNÖKIMONON av Mark Henshaw . Dessa datum markerar start på diskussionerna. Den 30/6 hade vi DE POLYGLOTTA ÄLSKARNA av Lina Wolff. Kort sommaruppehåll. Den 30/8 följde ÄN FINNS DET HOPP av Karin Wahlberg. Den 30/9 kom SOMMARLEKEN av Ellen Mattson och den 30/10 JUDAS av Amos Oz. Den 30/11 2018 hade vi I EN SKOG AV SUMAK av Klas Östergren. Den 30/12 2018 KÖRSBÄRSLANDET av Dörte Hansen. Den 30/1 2019 är det NORRLANDS SVÅRMOD av Therese Söderlind och den 28/2 2019 DÖDEN I VENEDIG av Thomas Mann. . Enligt vår nya läslista kommer den 30/3 2019 DET VÄXTE ETT TRÄD I BROOKLYN (del 1) av Betty Smith, den 30/4 2019 JUSTINE av Lawrence Durrell , den 30/5 2019 VARULVEN av Aksel Sandemose och den 30/6 2019 MARTIN BIRCKS UNGDOM av Hjalmar Söderberg. Vi tar ett kort sommaruppehåll och kör åter igång den 30/8 2019 med NATTSIDA av Hans Gunnarsson. 30/9 2019 MINA DRÖMMARS STAD av Per Anders Fogelström. 30/10 2019 SELAMBS av Sigfrid Siwertz. 30/11 2019 SVEAS SON av Lena Andersson. 30/12 2019 ARV OCH MILJÖ av Vigdis Hjorth .M v h Mohikanen. Varmt välkomna!

Selambs av Sigfrid Siwertz

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 45 totalt)
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Välkomna till ny bokdiskussion!

Jag vill först informera er om vad Sven Stolpe skriver om Selambs i sin bok ”40 svenska författare”. F ö en mkt läsvärd bok. Man bör givetvis vara väl medveten om Stolpes konservativa läggning. Men jag tycker att han ofta skriver förvånansvärt ”objektivt” om olika författare. Om det nu ens är möjligt.

Stolpe menar att romanen handlar ”om egoismen som livsväg, förr eller senare alltid stupande ned i undergång”.
”Vilken tid, när människor blivit så tomma och hårda, att de icke ens kunna bäva. Det är som om de icke själva existerade längre utan blott deras maskiner och pengar”.
Stolpe fortsätter:
”Han ger en färgstark rundmålning av en på detta sätt förödd familj men förmår egentligen aldrig intressera oss för sina figurer – de är hårt hamrade karikatyrer, de är egentligen bara `typer´”.
Jag vill citera ur Stolpes bok eftersom jag plöjt igenom alla avsnitt (alla författarna :-)) och för att Siwertz just f n är aktuell för oss. Det känns fel att jag skulle ha detta i bakhuvudet utan att ni andra tagit del av det. Sedan kan vi notera det och utgå från Stolpes perspektiv (hans åsikter) eller strunta i det och försöka börja på ruta ett. Att Siwertz tar fasta på olika ”typer” kan vi ju konstatera. Men vilka typer!

Hur diskussionen ska börja vet jag inte riktigt. Jag är full av intryck… Språket är fantastiskt. Stundom rent poetiskt. T ex när Hedvig vandrar genom de ödsliga, tomma rummen på Selambshof…och i den förfallna trädgården…

Intressant, förresten, med namnen på herrgårdarna: SelambsHOF, men PercyHILL. :-)

30 oktober, 2019 at 01:38 •
 Arne 
Deltagare

Ja vilka typer, där finns inget försonande hos dem. Men hur tänker författaren egentligen, är det en satir över den giriga överklassen eller är det ett ”inlägg” i den politiska debatten, en klasskampsmarkering mot samma överklass? Bokens svaghet är ju att typerna som Stolpe säger är väldigt enkelspåriga och de förändras inte över tid heller. Inte heller syskonens offer bland noblessen är mycket att hänga i julgran, de är odugliga på att förvalta sitt arv. tafatta och inkompetenta. Jag har aldrig sett Siwerts som en politisk författare men hans oförsonlighet mot överklassen får mig att undra…

31 oktober, 2019 at 09:26 •
 husse 
Deltagare

Det är nog annat än politik, som driver Siwertz. Det finns en förebild till fgamiljen Selamb. Det är familjen Wibom på Huvudsta gård. Sigfrid Siwertz bodde i Huvudsta på somrarna och var god vän med familjens dåvarande huvudman, Max Wibom.Mende blev osams, när Siwertz blev kär i en ung dam i familjen Wibom. Max W. stoppade romansen och en del menar, att romanen är en hämnd för detta.Mycket i romanen lär stämma med verkligheten men inte allt. Max Wibom hade til exempel inga systrar, syskonskaran bestod av sex bröder. Jag har forskat lite grand och det är fortfarande familjen Wibom, som äger Huvudsta gård, Selambshof.Idaglever man på att hyra ut lokaler till konferenser.Ingen har bott på gården sedan 1953. I gymnasiet fick vi lära oss, att denna roman skildrar tillkomsten av samhällena Huvudsta och Hagalund. Max Wibom styckade av mark och sålde tomter.DE samhällena blev senare stadsdelar i Solna.
Max Wibom bör vara förebilden till Peter, ”Peter Basen”. Det är ju ingen smickrande bild man får, inte av honom och inte av de andra famuljemedlemmarna heller.

1 november, 2019 at 03:55 •
 husse 
Deltagare

En artikel om Huvudsra gård, Selambshov, idag:https://mitti.se/nyheter/johan-driver-solnas-enda-privata-slott/?omrade=solna&view=app

1 november, 2019 at 04:02 •
 husse 
Deltagare

Jah har via biblioteket beställt en bok om Huvudsta gård och familjen Wibom, så jag kanske kan åerkomma i ämnet.
Det intresserar mig eftersom jag växte upp i Solna.

1 november, 2019 at 04:05 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Husse! Tack för information!

1 november, 2019 at 05:45 •
 Arne 
Deltagare

Ja det är klart att personligt hämndbegär väger tyngre än politik och samhällsfrågor, i synnerhet när en kvinna är inblandad…

1 november, 2019 at 10:09 •
 husse 
Deltagare

Jag tycker, att man kan känna Siwertz raseri, när man läser boken. Det verkar som, att han avskyr inte bara Max (Peter) utan hela familjen.
Siwertz anses väl, om jag inte tar fel, vara en god personskildrare men det stämmer inte alls i den här boken. Personerna är snarast typer, rentav karikatyrer. Stellan är nästan som en Strix-officer, som Albert Engström skulle skildra en sådan.
Men boken har andra förtjänster. Den har i många stycken ett mycket rikt och vackert språk och den är väl berättad.
Första kapitelet ger en del av förklaringen till att syskonen växte upp till sådana egoister. De blev uppskrämda av den dystra miljön, den döende modern, den slagrörde och alkoholiserade fadern och inte minst den skrämmande Kristin.

2 november, 2019 at 01:56 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Jo, visst är de(syskonen) typer, men jag tycker att författarens psykologi är enastående. Hur många hade kunnat skildra egoismen i dess olika former…så in i märgen träffande?
Kanske att den förvisade yngste brodern, Tord, är ”lättast” att skriva om. Om man känner till hur avvikande personer är. Förmodligen med ngt funktionshinder, med specialintressen (i detta fall djur). Sin egen värld med bristande verklighetsförankring. Tord är ju sådan redan som liten. Han förvisas ut till den avlägsna Järnön (passar väl inte i den sociala högfärden)…Får storhetsvansinne…tror att han är ett geni…Tragiskt. Men också egoistiskt. Kör bort Mattson som bott på ön i fyrtio år (tror jag?) utan förmåga att sätta sig in i andra människors villkor/känslor.
Ändå uppskattar jag Levys ord om brodern. När syskonen manövrerat ut Levy och Hedvig på ett besynnerligt sätt varit passiv och stum (så irriterande!)och inte förmått protestera, driven av sina egna hämningar, så uttrycker han (Levy) ändå sympati för den udda brodern. Ord som ”touchade” mig… :-(
Så ok, ”typer”, men med psykologiska insikter hos författaren, som få andra (författare) hade klara av. Min åsikt.

2 november, 2019 at 05:19 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

…hade klarat av…

2 november, 2019 at 05:26 •
 husse 
Deltagare

I mina ögon känns de väldigt extrema. Peter är inte så svår att förstå, jordnära, tänker på ekonomien, men enbart för att berika sig själv.Stellan har jag nämnt. Han känns som en karikatyr.
Laura är begriplig på sitt sätt men så känslolös! Och hon verkar inte alls bry sig onm sonen.Hennes sätt gentemot Herman är också svårt att förstå.
Den som jag har svårast att förstå är Hedvig. Hon tycks drivas av någn slags religiös tro, men det är en sjuklig tro, baserad på rädsla.
Tord kunde jag förstå till en början. Om man har svårt för det sociala spelet, kanske man dras till naturen. Han verkar ha ett autistiskt drag, kanske han är aspergare? Men till slut blir han alltför människofientlig. Hans norska fru var nära att gå under tillsammans med honom.
Felet med personskildringen i denna roman är att det inte finns några nyanser.

3 november, 2019 at 02:50 •
 husse 
Deltagare

Nåpgot som jag har reagerat på i romanen är antisemitismen. Laura och hennes andre man, den finländske baronen, ger uttryck för sådana aåsikter. Siwertz skriver på något ställe någonting i stil med detta: vad som än händer i världen tjänar judarna på det. Det verkar vara hans egna åsikter.
Sådana stämningar fanns nog i samhället på denna tid. Många av de stora klassiska författarna var antisemiter: Dickens, Dostojevskij, även Strindberg. Vad gäller Strindberg lär han ha ångrat sig och bett om ursäkt för sina förlöpnongar, men efter en tid fortsatte han i samma spår.Vi är nog känsligare för sådant idag. KOnstigt nog har jag inte reagerat på detta vid tidigare läsningar av denna roman.

3 november, 2019 at 02:59 •
 Arne 
Deltagare

Håller med om att porträtten av syskonen är enkelspåriga och inte riktigt vad man kan kräva av en så känd författare. Men Siwertz drivs tydligen av hat, som du säger, så starkt att det fördunklar de litterära kvalitéerna.
Hedvig är mysko, hon gör vårdandet till ett slags maktutövning. Hon går med på att gifta sig med Percy först när han säger att han inte är en riktig man, hon räknar med att han aldrig ska bli frisk. När han sen blir bättre och vill fullborda äktenskapet värjer hon sig – ända tills hon ser den blodiga tjurfäktningen, då vaknar lusten. Just den sekvensen känns väldigt schablonartad, kvinnlig åtrå väcks av blod och död.

Jag noterade också antisemitismen men det är svårt att säga om det är författarens uppfattning eller åsikter som han lägger i sina karaktärers mun för att svärta ned dem ännu mer. Men jag minns stället där han skriver om judarna utan att det läggs i någon annans mun.

3 november, 2019 at 04:51 •
 husse 
Deltagare

Syskonen Selamb verkar sakna empati. Vid ett tillf’älle verkar Hedvig tänka på någon annan. När Percy är döende påstår hon sig vara gravid. Det är inte sant men kan vara en tröst för Percy hans sista tid i livet.
En sak förbryllar mig, när det gäller Peter. Han säljer gårdens produkter till underpris men tar igen förlusten genom vadslagning eller annan form av spel. Det innebär en stöld från de övriga syskonen. Om han gjorde detta konsekvent borde ju gården så småningom gå i konkurs.De pengar han tjänar på spel stoppar han nog i egen ficka. Var det därför han tvingades att börja stycka av och sälja tomtmark?

4 november, 2019 at 03:13 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Tack för era inlägg! Återkommer snart med inlägg…senare
i dag. :-)

4 november, 2019 at 03:24 •
Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 45 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.