Gruppadministratörer

  • Profilbild för DensisteMohikanen

Boktokarna

Offentlig bokcirkel aktiv för 8 timmar, 21 minuter sedan | 68 medlemmar

Vi diskuterar gamla och nya böcker. Företrädesvis skönlitteratur, men även annan genre kan förekomma. Varje medlem väljer en bok inför en ny läsomgång och sedan läser vi en bok i månaden enligt aktuell lista. Vi försöker undvika att ha samma turordning gång efter gång. Vi har haft en läsecirkel i många år på Bokhyllan.se, men p g a bristfällig teknik flyttar vi cirkeln hit. Den 30/8 2017 var vi igång igen med BARNMORSKAN av Katja Kettu. Den 30/9 var det dags för FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD av Ebervall& Samuelson, den 30/10 kom DET VAR VI SOM VAR MULVANEYS av Joyce Carol Oates och den 30/11 KANADA av Richard Ford. Den 30/12 hade vi SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting. Vår nya boklista bestod av : den 30/1 2018 TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield, den 28/2 2018 ATT SKRIVA: EN HANTVERKARES MEMOARER av Stephen King, 30/3 2018 TVÅ PAR SYSTRAR av Marilynne Robinson, 30/4 2018 VID GLÖMSKANS RAND av Sergej Lebedev och den 30/5 2018 SNÖKIMONON av Mark Henshaw . Dessa datum markerar start på diskussionerna. Den 30/6 hade vi DE POLYGLOTTA ÄLSKARNA av Lina Wolff. Kort sommaruppehåll. Den 30/8 följde ÄN FINNS DET HOPP av Karin Wahlberg. Den 30/9 kom SOMMARLEKEN av Ellen Mattson och den 30/10 JUDAS av Amos Oz. Den 30/11 2018 hade vi I EN SKOG AV SUMAK av Klas Östergren. Den 30/12 2018 KÖRSBÄRSLANDET av Dörte Hansen. Den 30/1 2019 är det NORRLANDS SVÅRMOD av Therese Söderlind och den 28/2 2019 DÖDEN I VENEDIG av Thomas Mann. . Enligt vår nya läslista kommer den 30/3 2019 DET VÄXTE ETT TRÄD I BROOKLYN (del 1) av Betty Smith, den 30/4 2019 JUSTINE av Lawrence Durrell , den 30/5 2019 VARULVEN av Aksel Sandemose och den 30/6 2019 MARTIN BIRCKS UNGDOM av Hjalmar Söderberg. Vi tar ett kort sommaruppehåll och kör åter igång den 30/8 2019 med NATTSIDA av Hans Gunnarsson. 30/9 2019 MINA DRÖMMARS STAD av Per Anders Fogelström. 30/10 2019 SELAMBS av Sigfrid Siwertz. 30/11 2019 SVEAS SON av Lena Andersson. 30/12 2019 ARV OCH MILJÖ av Vigdis Hjorth .M v h Mohikanen. Varmt välkomna!

Selambs av Sigfrid Siwertz

Visar 15 inlägg - 16 till 30 (av 45 totalt)
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Pust! Det finns så mycket att ventilera. Var ska jag börja?
Syskonen har stor nytta av Jacob Levy, men tänker ändå föraktfullt ”Jude” om honom.
T ex Laura (sid 279 i mitt ex:ar): – Puh, skönt att bli av med juden, skrattade Laura. Det var förståndigt av dig Hedvig att inte tänka på den där spaderknekten.
-Han är egentligen en omöjlig figur, sade Stellan.Fadern kom invandrande med en påse på ryggen.
Vid ett tillfälle när Levy besöker Hedvig: Jude, tänkte hon och det var som om hon med detta ord hållit något på avstånd.
Jag tycker att det känns som om författaren skildrar dåtidens ingrodda fördomar med utsökt ironi. Sådana där kommentarer och åsikter var säkert mkt vanliga.

Jag minns när jag var liten, i vår lilla bandystad, hur en medelålders man hade en butik (vill inte skriva vilka varor). Man hörde ofta: Han är jude. På den tiden förstod jag inte riktigt…mer än att jag som liten studerade honom noga…Så exotiskt lät det tydligen…
Jag tror att Siwertz tog avstånd från dylika fördomar och på ett skickligt sätt fångade upp dem (stämningarna, åsikterna) i romanen.

Beklagar att Hedvig missar denna kärlek p g a att hon blir fast i syskonens klibbiga flugpapper (min symbol). Med några enkla ord kunde hon ha fått uppleva kärlek. Om hon hade accepterat sitt eget kärleksbehov.

Ni skriver att ni upplever Hedvig som mysko. Redan i romanens inledning nämns ju att syskonen rent själsligt inte kunnat lämna sin barndom. Det uttrycks inte så, men Siwertz menar nog ungefär så. De har ingen trygg grund att stå på, utan är mentalt skadade av sina unga år.
Hedvig, som är så otroligt vacker redan som flicka, drivs av sexualskräck. Ändå har hon upplevt passion – för den ”olämplige” Brundin. Hon känner för honom, på ett visserligen omoget sätt, men ändå djupt. När han fått avsked som förvaltare (hade förskingrat)så stryker hon sig kärlekssvultet kring väggarna i den tomma förvaltarbostaden…
Det är väl bl a gamla Kristin som orsakat detta dilemma mellan stark (”köttslig”) passion och sexualskräck. Med allt detta prat om ”fula gubben” och bannande om hon tog sockerbitar. Hedvig snattade, påstår Laura. Hedvig gömde ju en flaska gift i ett hål i ett träd när Brundin tvingats resa.
Jag tycker synd om Hedvig och uppfattar att Stellan och Laura ibland mobbar henne. inte konstigt att hon blir paranoid!Däremot går hon till överdrift på många sätt mot slutet av romanen. Stellan trissar henne att förföra den svårt sjuke Percy. Percy hade önskat en donation, men Hedvig förfaller i egoism. Hon vågar inte SE kärleken fullt ut, utan drivs av misstänksamhet, planterad av syskonen. Hemskt!
Vad beträffar att hennes lidelse skulle ha igångsatts av tjurfäktningen…tja, varför inte? Nutida uttryck är väl knappast bättre. Ofta kan man läsa: ”Hon var som en vulkan under den svala ytan”. I mina ögon en uttjatad fras! :-) :-)

4 november, 2019 at 05:01 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Jag uppfattar Dagmars (Tords fru) dialekt som att hon pratar danska. Reagerade när du,Husse, skrev Tords NORSKA fru. Kollade. Mkt riktigt: Dagmars far var norrman (musiker?). Men Dagmar har bott i Köpenhamn! Därav språket… :-)

4 november, 2019 at 05:12 •
 Arne 
Deltagare

Peter ser väl till att få in tillräckligt med ”vita” pengar för att hålla gården flytande men stoppar resten i egen ficka. Syskonen begriper nog att han skor sig själv men är förvånansvärt toleranta, som när han köpte Tords aktier men inte sa något förrän Levy påpekade det. Det borde varit tillräckligt för att sparka honom från styrelsen, men syskonen nöjer sig med att skälla en stund. De vet att de behöver honom.

Peter har näsa för affärer men bär sig korkat åt ibland. Som när han gör Frida med barn men nekar till allt och ljuger i rätten. Istället skulle han erkänt, betalat i det tysta och sett till att pojken fått utbildning, alltså sett honom som en investering. Vilken chans att lura sina syskon på arvet och slå dem i skallen med testamentet vid lämpligt tillfälle! Inte affärsmässigt att sumpa en sån möjlighet. Visserligen ångrar han sig på sitt yttersta och drar igång en process, men det var för sent.

Hedvig är kanske den som kunnat bli lite vettig som vuxen, om hon varit mer självständig och orkat stå emot syskonens påverkan. Men hon viker ner sig och låter girigheten styra. I praktiken är hon vållande till Percys död, bara för att stoppa donationen

4 november, 2019 at 05:57 •
 husse 
Deltagare

Först lite kort om Dagmars språk. Hennes far var norrman och därför ser jag henne som norska. Hon var född i Köpenhamn, men vi får inte veta om hon var uppväxt där. Om hon var det och om hennes mor var danska, talade hon troliigen något slags blandspråk.
Som jag uppfattar det använder hon en del ord, som är specifikt norska, bland annat ordert ”fael”. A och e ska vara hopskrivet, jag vet inte hur man gör det på datorn.

5 november, 2019 at 03:09 •
 husse 
Deltagare

När det gäller antisemitismen är det sant, att Siwertz låter romanpersonerna uttala sig föraktfullt om judar. Det kan mycket riktigt ingå i personkarakteristiken. Men, som jag har nämnt i ett tidigare inlägg finns det på ett ställe i romanen en formulering av innebörden att ”vad som än händer i världen, tjänar judarna på det”. Detta lägger han inte i munnen på någon av romanpersonerna- Det är därför jag undrar om det är uttryck för hans egen uppfattning.

5 november, 2019 at 03:15 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Jag tror likväl att det är skrivet med ironi. För att visa hur många människor tänkte om judar. Fast vi vet ju inte hur Siwertz tänkte.

5 november, 2019 at 04:08 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Laura är en beräknande person. Hennes relation med Herman är något märklig. När hon är på pensionen i Schweiz så ”avvaktar”hon . När läget förändras bestämmer (!!) hon sig för att vara förälskad.
Hon beter sig obegripligt efter sonens födelse. Rollen som mor passar henne inte riktigt och hon verkar anklaga mannen för situationen. Jag får intrycket att han är för ”mesig” för henne. Hon känner att hon har övertaget (låser sängkammardörren o s v). Samtidigt känner hon då förakt för Herman. Medvetet skickar hon iväg honom att söka annat kvinnosällskap på stan. När det blir skilsmässa spelar hon offer och får många sympatier på sin sida.
Var det inte Herman som Stellan och Laura var taskiga mot som barn?
Ärligt talat vet jag inte hurdan man som skulle passa Laura! Antingen blir hon dominant och bestämmer allt eller så …om hon skulle ta en macho (:-) ) så skulle hon givetvis klaga på det… :-)

5 november, 2019 at 04:40 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

”Taskig” är kanske talspråk.Elak bättre? Eller oförskämd?

5 november, 2019 at 04:47 •
 husse 
Deltagare

Stellan och Laura mobbade Herman , när de var barn. ”Var du hes igår”, sade de för att retas. De lurade honom att klättra upp i ett träd genom att låtsas tro, att han inte skulle klara det. När han hade klättrat upp var de inte kvar.

5 november, 2019 at 05:36 •
 husse 
Deltagare

Genom fjärrlån på biblioteket har jag fått tag i följnde bok:
Hufvudsta gård och släkten Wibom 1817-1992. En släktkrönika av Ingegerd Troedsson.
Den innehåller inte så mycket om romanen Selambs och dess förhållande till verkligheten. Det finns ett kapitel, som heter Dikt och verklighet. Men där finns mest citat från andra böcker och tidningsartiklar.
Här finns en annan version av orsaken till ovänskapen mellan Siwertz och familjen Wibom.Författaren citerar en artikel i Svenska Dagbladet 1979-09-30 inför sändningen av TV-serien, som började i oktober samma år. ”Jag ska nog hämnas och skriva en bok om dig och din familj, hotade författaren Sigfrid Siwertz sedan han vräkts i sjhön utaför Rånö i Stockholms skärgård poå 1910-talet av f.d. jaktvännen Jonas (John) Wibom….Anledningen… var att författaren utan Johns vetskap tagit sig ut till vännens jaktvilla på Rånö.John Wibom dök emellertid upp och fann gruvliga rester efter dionysiskt festande i sitt hus”.”
John eller Jonas Wibom har ansetts vara förebilden till Tord Selamb.”Tord påminner mycket mera om min farbror Otto, säger Görel Rennefelt, 69 år, dotter till Axel Wibom…Farbror Otto bodde ensligt med sin fru Lisa på Lindö i Stockholms skärgård, där han inte nändes fälla ett träd. Han var den ende särlingen bland bröderna.”
Hon säger så här om romanpersonerna: ”Siwertz har hämtat drag från än den ene än den andre och fogat samman dem till personer som alls inte överensstämmer med de sex bröderna.”

6 november, 2019 at 02:36 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Tar litet här och litet där…och plockar ihop till olika romanfigurer…Ja, det är väl så romanförfattare gör…?

6 november, 2019 at 04:52 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Husse! Glömde tacka för informationen! :-)

6 november, 2019 at 05:17 •
 Arne 
Deltagare

Jag tycker att Siwerts verkar småaktig som ”hämnas” när det är han som burit sig illa åt. Då han olovandes använt huset och dessutom festat och svinat ner var det inte mer än rätt att han blev kastad i sjön. jag gillar inte uppgörelseböcker där en författare använder sin talang till att angripa personliga fiender som inte kan försvara sig med samma medel. Han har sjunkit rejält i mina ögon och det kommer också att påverka betyget på boken.

6 november, 2019 at 06:54 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Jag tycker inte att detta privata ska påverka den litterära bedömningen. Få författare är väl perfekta och några slags änglar. De är människor av kött och blod. Ibland missbrukare, ibland ironiska…hämndlystna…tydligen. Frågan är om vi läsare verkligen vet vad som ligger bakom. Tror inte det. Det måste vara annat än att objudna ”gäster” har svirat och svinat.
Stolpe antyder – utan att nämna några laddade ord – att författaren hade en avvikande ”läggning”, åtm i unga år. Romaner befolkade av män, knappast några kvinnor. Det stämmer ju inte i Selambs. Där har vi både kvinnor och män.
Men om det i IRL förekom svartsjuka…? Som sagt, jag vet inte, vi vet inte. Den sociala pressen var stark på den tiden. Att personer gifte sig bevisar ju eg ingenting.
Jag funderar på Stellan, ”Strixfiguren”. Det är inte min åsikt, men man undrar varför Stellan ”valde” militärstilen. Och spelmissbruk hette det väl inte på den tiden? Livet tär på honom och han upplevs som ”grånad” vid bröllopet med Elvira. Han har en liten våning på Narvavägen. Han tar Elvira av ekonomiska skäl. Åker på jaktresa i Afrika med henne.
Får ibland ett intryck av incestuöst intresse för systern Laura. Har kan inte undgå att lägga märke till Hedvigs skönhet…men då som en bisats. I jämförelse med Lauras blonda uppenbarelse. På ngt ställe står det att han helst undviker kvinnligt sällskap. Hustrun är ofta på kurorter och sanatorier.
Han sviker sin bäste vän, Manne. Fuskar i spel. Längst inne vet han ju det. Detta samvete måste (borde) ju tära på honom. Han har svårt att ö h t visa känslor.
Men han orkar inte alltid hålla god min, en stel mask av kontroll. När de hälsar på den sjuke Peter sitter Hedvig tyst i ett hörn av rummet. När hon slutligen säger ngt mister han behärskningen. ”Håll käften, din gamla get!”
Tja… han är kanske ofta osympatisk…men trots allt ingen staty.

6 november, 2019 at 08:21 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Om man inte gillar ”uppgörelser”, privata hämndmotiv, så borde väl kvinnliga uppgörelser vara lika ”fula” och olämpliga. Det ursäktas ofta med att männen har varit jävliga och våldsamma, ”psykopater”. Men DET går an, det anses att kvinnor har behov av att ”göra upp”. Ibland förekommer t o m namn på FB. Gillar inte det. Där har ju männen inte en chans att försvara sig. Och det kan de kanske inte heller. Men att som oinvigd läsare /vän bara ”heja på”…tilltalar inte mig.
Om en man skulle vilja ”göra upp”…nej nej, det går inte an. Det blir genast ”kvinnoförtryck”…

6 november, 2019 at 08:28 •
Visar 15 inlägg - 16 till 30 (av 45 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.