Även jag förlorade en del av min aktning för Siwertz, när jag läste om hans bravader på Rånö. Men bedömningen av det litterära verket ska vara fristående från vad vi tycker om författaren som person. Dessutom framgår inte av utdraget från artikeln varifrån uppgiften kommer, vem som är uppgiftslämnare. Vi kanske ska idka litet källkritik. Även om uppgiften stämmer, kanske vi skulle få en litet annan bild om vi kände till hela historien.Det finns två olika uppgifter om orsaken till ovänskapen mellan Siwertz och familjen Wibom. Båda kan vara sanna, men det är omöjligt för oss att veta.
Däremot tycker jag, att det går att känna Siwertz raseri, när man läser romanen.
Max Wibom, som skulle vara förebilden till Peter, var enligt den nämnda boken inte alls så snål som Peter. Han stödde boxningsklubben i Huvudsta och han ordnade en busslinje och gjorde insatser för hälsovården. Något sådant skulle jag inte förknippa med Peter Selamb.
Å andra sidan fick han kritik av ärkebiskopen Nathan Söderblom för att han hade förhindrat indragning av el och vatten i fattigkvarteren.
https://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2385#.XcQOVDNKh1s

Men jag tycker att vi visar respekt för varandras olika åsikter, tycker inte du det? Var brister det menar du?
Jag tycker lika illa om kvinnliga uppgörelseböcker, aktuella exempel är ju Martina Haag och Ebba Witt-Brattström. Det tycks bli alltmer populärt att skriva om verkliga personer i romanform och det har sina sidor. Men den diskussionen kan vi ta en annan gång.

Håller med om att man ska bedöma ett litterärt verk utan att blanda in personen som skrivit. Men det är lättare sagt än gjort och det kan vara en fördel att inte veta något om författaren när man läser. Många konstnärliga genier är ganska obehagliga som personer, de är superegoister, missbrukar, är otrogna, slarvar med sin ekonomi, missköter sina relationer och så vidare. Men jag ser det som ett snäpp värre när man hämnas verkliga eller inbillade oförrätter i sina verk genom att blanda in andra personer som inte kan försvara sig.

När det gäller Laura och Herman kanske jag behöver repetera litet.Spontant skulle jag säga, att hans skänslor för henne nog var starkare än hennes för honom. Jag ska repetera. Det är möjligt att jag återkommer i frågan.

Efter barnets födelse utestängde Laura Herman från sovrummet. Hon uppmanade honom att söka sig tll manliga kamrater och gå ut på krogen. Till slut fick hon honom också att gå till en annan kvinna, en servitris. Herman gick i fällan. Hon krävde skilsmässa, att han skulle avsäga sig umgängesrätt med sonen och att han skulle betala ett stort underhåll till henne. För att ha råd med det blev han tvungen att ta en inteckning på Ekbacken.För att skilsmässan skulle kunna gå igenom måste Herman göra en resa till Köpenhamn.
Det var vanligt på den tiden. Det ktävdes bevis på otrohet för att en skilsmässa skulle godkännas. Då brukade en av parterna göra en resa till Köpenhamn. Det räknades tydligen som bevis för otrohet.

Jag har en annan fundering. Varför skriver Siwertz in den finländske baronen, Lauras andre man, för att nästan direkt låta honom bli sjuk och dö?
Är det för att Laura ska få visa hur kall och känslolös hon är, när hon vägrar att besöka honom på sjukhuset?
Baronen blir ju sjuk efter att ha druckit otjänligt vatten från Selambshofs brunn. Vill Siwertz visa, att Peter av snålhet inte bryr sig om att se till, att brunnsvattnet är rent?
Jag kan inte undgå att komma att tänka på, att Max Wibom fick kritik från bland andra ärkebiskopen Nathan Söderblom för att han misskötte hälsovården i de nya samhällen,. som växte fram på den avstyckade marken. Han agerade som någon slags lokal härskare och åtog sig uppgifter, som normalt borde skötas av en kommun, som till exempel busstrafik och hälsovård.Uppgifterna har jag hämtat från boken om Huvudsta gård, som jag citerat tidigare.

Frida fanns till hands, därför blev det hon. Men det gör det än mer korkat att förneka barnet, Frida var självgående och hade inga krav på hustruroll eller boende på godset. En perfekt kvinna för att uppfostra en arvinge i hemlighet om han bara erkänt barnet och betalat.

Tror som Husse att författarens syfte med baronen var att visa på syskonens okänslighet och egoism. Peter åtgärdar inte det dåliga vattnet, Laura bryr sig inte om att besöka sin döende man på sjukhuset.

Sak samma med Hedvig och Percy, hon saboterar sin makes planer på ett konstgalleri trots att det kunde blivit en lysande affär för henne. Konst stiger i värde och som änka hade hon varit den som administrerat galleriet. Då hade hon haft en meningsfull sysselsättning både genom att ordna visningar och att sälja och köpa konst. Behövde hon sakkunskap kunde hon lätt köpt in det. Men som vanligt hos syskonen, kortsiktig girighet övertrumfar långsiktiga investeringar.