Selambs av Sigfrid Siwertz
![]() Deltagare
|
Även jag förlorade en del av min aktning för Siwertz, när jag läste om hans bravader på Rånö. Men bedömningen av det litterära verket ska vara fristående från vad vi tycker om författaren som person. Dessutom framgår inte av utdraget från artikeln varifrån uppgiften kommer, vem som är uppgiftslämnare. Vi kanske ska idka litet källkritik. Även om uppgiften stämmer, kanske vi skulle få en litet annan bild om vi kände till hela historien.Det finns två olika uppgifter om orsaken till ovänskapen mellan Siwertz och familjen Wibom. Båda kan vara sanna, men det är omöjligt för oss att veta. |
|||
![]() Deltagare
|
Låt oss vänta med betyg tills vi har diskuterat klart! En vädjan från mig. Det borde gälla alla diskussioner här. |
|||
Deltagare
|
Men jag tycker att vi visar respekt för varandras olika åsikter, tycker inte du det? Var brister det menar du? Håller med om att man ska bedöma ett litterärt verk utan att blanda in personen som skrivit. Men det är lättare sagt än gjort och det kan vara en fördel att inte veta något om författaren när man läser. Många konstnärliga genier är ganska obehagliga som personer, de är superegoister, missbrukar, är otrogna, slarvar med sin ekonomi, missköter sina relationer och så vidare. Men jag ser det som ett snäpp värre när man hämnas verkliga eller inbillade oförrätter i sina verk genom att blanda in andra personer som inte kan försvara sig. 7 november, 2019 at 07:35 • |
|||
Deltagare
|
Men jag tycker att vi visar respekt för varandras olika åsikter, tycker inte du det? Var brister det menar du. Håller med om att man ska bedöma ett litterärt verk utan att blanda in personen som skrivit. Men det är lättare sagt än gjort och det kan var en fördel att läsa en bok utan att veta något om författaren. Många konstnärliga genier är ganska obehagliga som personer, de är superegoister, missbrukar, är otrogna, slarvar med sin ekonomi, försummar sina relationer och så vidare. Men det är ett snäpp värre när man hämnas verkliga och inbillade oförrätter i sina verk genom att blanda in andra personer som inte kan försvara sig. 7 november, 2019 at 07:45 • |
|||
![]() Deltagare
|
Arne! Jo då, det tror jag nog. Och hur kul vore det om vi alla tyckte likadant? |
|||
![]() Deltagare
|
Ja, visst ska man bedöma ett litterärt verk efter dess egna förtjänster och inte efter vad man tycker om författaren som person. Däremot tycker jag, att det är intressant att veta något om bakgrunden till det verk man läser och att få kunskap om författaren som person. Det bidrar till läasupplevelsen.Jag fick som sagt lära mig i gymnasiet att romanen Selambs ger en beskrivning av hur två förortssamhällen växte fram genom “Huvudtsakungen”, Max Wiboms avstyckningar och tomtförsäljningar. En gata i Solna är uppkallad efter honom. Min bästa vän bodde på Wiboms väg och jag var erbjuden att få köpa lägenheten, men hade inte råd.Jag tycker, att det gör romanen intressantare. 8 november, 2019 at 03:52 • |
|||
![]() Deltagare
|
När det gäller Laura och Herman kanske jag behöver repetera litet.Spontant skulle jag säga, att hans skänslor för henne nog var starkare än hennes för honom. Jag ska repetera. Det är möjligt att jag återkommer i frågan. 8 november, 2019 at 04:04 • |
|||
Deltagare
|
Laura älskade aldrig Herman, hon såg honom som ett lämpligt parti då hon ville bli gift. Han var både välbärgad och medgörlig då han var den som älskade i relationen. Laura skildras som en riktig bitch helt utan försonande drag och som bara utnyttjade sin omgivning. Hennes sätt att behandla sin son är direkt obehagligt. 8 november, 2019 at 07:06 • |
|||
![]() Deltagare
|
Efter barnets födelse utestängde Laura Herman från sovrummet. Hon uppmanade honom att söka sig tll manliga kamrater och gå ut på krogen. Till slut fick hon honom också att gå till en annan kvinna, en servitris. Herman gick i fällan. Hon krävde skilsmässa, att han skulle avsäga sig umgängesrätt med sonen och att han skulle betala ett stort underhåll till henne. För att ha råd med det blev han tvungen att ta en inteckning på Ekbacken.För att skilsmässan skulle kunna gå igenom måste Herman göra en resa till Köpenhamn. |
|||
![]() Deltagare
|
Ja, usch vilken gräslig människa: Laura. Som Arne skriver: sättet som hon behandlar sin son på. På en bjudning tar hon till våld.. I ett rum så att gästerna inte hör. Först spelar hon den goda modern och kramar och kysser sonen i vännernas närhet. Sedan bär hon iväg honom till ett rum längre bort. Falsk typ! På bjudningen hade hon inte låtsat om att hon hade en liten son. När han plötsligt upptäcks spelar hon teater. När han har blivit sexton år börjar hon vara stolt och vill visa upp honom. Sonen måste ha blivit mkt förvirrad känslomässigt. Han tvingas besöka sin sjuke styvfar på sjukhuset . Laura skyller på svaga nerver och att hennes läkare förbjudit henne att besöka maken. |
|||
![]() Deltagare
|
Nej, vet ni vad, nu får vi reflektera litet över Stellan och Peter Basen också. |
|||
![]() Deltagare
|
Jag uppfattar det inte som att Peter väljer Frida. Hon kommer med tvätt och han passar på tilfället. Vad gäller barnet såäger Stellan någonting om att “sådant där ordnar man i tysthet”-. Han menar att Peter inte skulle ha erkänt barnet men betalat Frida en summa mot tysthetslöfte. Så tror jag att det ofta gick till på den tiden.. |
|||
![]() Deltagare
|
Jag har en annan fundering. Varför skriver Siwertz in den finländske baronen, Lauras andre man, för att nästan direkt låta honom bli sjuk och dö? |
|||
![]() Deltagare
|
Ja, det var ju det jag menade. Han “väljer” inte Frida i ngt slags utbud av damer (:-) ), utan han tar “första bästa”. Men både han och systern Hedvig har ju spionerat på Brundin. Därför tror jag att hans tankegång är: Å ja, kunde Brundin duga åt henne…så kan väl jag. Förresten: ang barnet och Frida. Peter tänkte ju ge Frida en summa pengar,men han överfölls ju på Majängen, så Frida fick aldrig (??) några pengar. 16 november, 2019 at 06:55 • |
|||
Deltagare
|
Frida fanns till hands, därför blev det hon. Men det gör det än mer korkat att förneka barnet, Frida var självgående och hade inga krav på hustruroll eller boende på godset. En perfekt kvinna för att uppfostra en arvinge i hemlighet om han bara erkänt barnet och betalat. Tror som Husse att författarens syfte med baronen var att visa på syskonens okänslighet och egoism. Peter åtgärdar inte det dåliga vattnet, Laura bryr sig inte om att besöka sin döende man på sjukhuset. Sak samma med Hedvig och Percy, hon saboterar sin makes planer på ett konstgalleri trots att det kunde blivit en lysande affär för henne. Konst stiger i värde och som änka hade hon varit den som administrerat galleriet. Då hade hon haft en meningsfull sysselsättning både genom att ordna visningar och att sälja och köpa konst. Behövde hon sakkunskap kunde hon lätt köpt in det. Men som vanligt hos syskonen, kortsiktig girighet övertrumfar långsiktiga investeringar. 17 november, 2019 at 03:27 • |
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.