Gruppadministratörer

  • Profilbild för DensisteMohikanen

Boktokarna

Offentlig bokcirkel aktiv för 19 timmar, 41 minuter sedan | 74 medlemmar

Vi diskuterar gamla och nya böcker. Företrädesvis skönlitteratur, men även annan genre kan förekomma. Varje medlem väljer en bok inför en ny läsomgång och sedan läser vi en bok i månaden enligt aktuell lista. Vi försöker undvika att ha samma turordning gång efter gång. Vi har haft en läsecirkel i många år på Bokhyllan.se, men p g a bristfällig teknik flyttar vi cirkeln hit. Den 30/8 2017 var vi igång igen med BARNMORSKAN av Katja Kettu. Den 30/9 var det dags för FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD av Ebervall& Samuelson, den 30/10 kom DET VAR VI SOM VAR MULVANEYS av Joyce Carol Oates och den 30/11 KANADA av Richard Ford. Den 30/12 hade vi SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting. Vår nya boklista bestod av : den 30/1 2018 TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield, den 28/2 2018 ATT SKRIVA: EN HANTVERKARES MEMOARER av Stephen King, 30/3 2018 TVÅ PAR SYSTRAR av Marilynne Robinson, 30/4 2018 VID GLÖMSKANS RAND av Sergej Lebedev och den 30/5 2018 SNÖKIMONON av Mark Henshaw . Dessa datum markerar start på diskussionerna. Den 30/6 hade vi DE POLYGLOTTA ÄLSKARNA av Lina Wolff. Kort sommaruppehåll. Den 30/8 följde ÄN FINNS DET HOPP av Karin Wahlberg. Den 30/9 kom SOMMARLEKEN av Ellen Mattson och den 30/10 JUDAS av Amos Oz. Den 30/11 2018 hade vi I EN SKOG AV SUMAK av Klas Östergren. Den 30/12 2018 KÖRSBÄRSLANDET av Dörte Hansen. Den 30/1 2019 är det NORRLANDS SVÅRMOD av Therese Söderlind och den 28/2 2019 DÖDEN I VENEDIG av Thomas Mann. . Enligt vår nya läslista kommer den 30/3 2019 DET VÄXTE ETT TRÄD I BROOKLYN (del 1) av Betty Smith, den 30/4 2019 JUSTINE av Lawrence Durrell , den 30/5 2019 VARULVEN av Aksel Sandemose och den 30/6 2019 MARTIN BIRCKS UNGDOM av Hjalmar Söderberg. Vi tar ett kort sommaruppehåll och kör åter igång den 30/8 2019 med NATTSIDA av Hans Gunnarsson. 30/9 2019 MINA DRÖMMARS STAD av Per Anders Fogelström. 30/10 2019 SELAMBS av Sigfrid Siwertz. 30/11 2019 SVEAS SON av Lena Andersson. 30/12 2019 ARV OCH MILJÖ av Vigdis Hjorth . Den 30/1 2020 är det dags för ORMBOET av Francois Mauriac, den 28/2 2020 MEDAN JAG LÅG OCH DOG av William Faulkner (skulle boken visa sig svår att införskaffa tar vi som reservbok LIV TILL VARJE PRIS av Kristina Sandberg) , den 30/3 2020 SOMMAREN UTAN MÄN av Siri Hustvedt, den 30/4 2020 PESTEN av Albert Camus, den 30/5 2020 FÄDER OCH SÖNER av Ivan Turgenjev, JAG FOR NER TILL BROR av Karin Smirnoff . M v h Mohikanen. Varmt välkomna!

Sommaren utan män av Siri Hustvedt

Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 37 totalt)
Arne
Deltagare

Jag börjar lite lätt men gör er ingen brådska.

Något som är bra med böcker är att de man har låga förväntningar på inte sällan visar sig ge de bästa läsupplevelserna. När jag väljer en bok till vår cirkel är mina kriterier följande; relationsroman, inte för tjock, passar för diskussion och skriven av en såpass känd författare att den finns på de flesta bibliotek. Jag högg Hustvedt då hon kvalade in, men det var knappast något jag annars skulle valt. Och precis som du Mohikanen skrev på FB, det låter jättetråkigt med en sommar utan män…;-) Men den visade sig vara en liten pärla, empatisk, lättläst, intressanta karaktärer, allmänbildande, mycket välskriven med ett spänstigt språk och feelgoodkänsla.

30 mars, 2020 at 07:30 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Hejsan! Tack för ditt bokval, Arne, och för inledning.
Förstår dina kriterier….men samtidigt blir det ju då inga fria val. Man blir begränsad och måste hela tiden tänka på relationsfaktorn och diskussionspotentialen. Suck… Men jag fattar. Har själv varit sugen många ggr på vissa böcker, men bromsat när jag insett “Jag älskar den här boken, men den kommer inte att gå hem i cirkeln”.
Nu till aktuell roman.
Pärla och pärla…det är väl att ta i? :-)
Vad är det som är SÅÅÅ fantastiskt? Tja, vi får väl ta det pö om pö. Jag fäste mig vid lilla Flora, grannens flicka med Harpo Marx-peruk. Ser henne framför mig med alla fantasikompisarna (figurer)…
Poesigruppen (7 flickor) är ju intressant, även om jag tycker att de är litet väl unga (12-13 år) för att bilda en poesigrupp. Men det är kanske så i USA att allt ska vara så tidigt som möjligt? Men som så ofta annars är det väl snarare jag som är sen av mig… :-) :-)Mobbning…obehagligt…Avund…
Sedan har vi de gamla Svanarna… Just det: vi får ju inte glömma “jagets” separation från Boris, “skurken”. Psykiskt sammanbrott. Kortvarig psykos… Det är liksom olika teman i romanen…även om allt flyter ihop mot slutet…

31 mars, 2020 at 12:20 •
Arne
Deltagare

Ja men blir begränsad men det är en utmaning i sig, det finns ju många böcker att välja på ändå. Nu är det bara vi proffs som är aktiva men annars är det än viktigare att välja en bok som inte avskräcker vissa deltagare.

Jo det är en pärla, en glaspärla…;-) Med det menar jag att hon tar en ganska enkel historia och gör det mesta möjliga av den.
Jag tycker inte att tjejerna är för unga för poesikurs, de är i en påverkbar ålder, perfekt för att stimulera ett gryende lyrikintresse. Fast vissa övningar var väl avancerade för så unga personer kändes det som.

31 mars, 2020 at 08:45 •
husse
Deltagare

Jag håller med om Arnes kriterier för bokvalet. Men jag funderar på kriteriet att det ska handla om relationer. Det gör väl alla skönlitteratur mer eller mindre.
Jag hade inga som helst fröväntningar på denna bok, varken höga eller låga. Jag var nollställd eftersom jag inte visste något om boken.
Jag har litet svårt att dela Arnes entusiasm. Det betyder absolut inte, att jag tycker, att boken är dålig eller ointressant.Däremot har jag på sista tiden läst flera böcker om kvinnor som drabbas av psykisk sjukdom. Jag har blivit litet trött på ämnet. Kvinnan, Mia, måste vara mycket känslig, eftersom hon får en psykosi samband med att hennes man vill “ta en paus” från samlevnaden.
Jag har också föst mig vid Flora. Jag kan inte låta bli att undra hur det gick sedan för Pete och Lola. Han hade nog priblem med sitt humör, kanske var han missbrukare.
Att tjejerna i poesigruppen är så unga är kanske en bra sak. Då har de inte hunnit skaffa sig så mycket fördomar ännu. Det hade varit roligt om det hade funnits åtminstone en pojke med, men det är väl så det är. Pojkar brukar inte avar intresserade av poesi. Skulle någon pojke uttrycka sådana intressen, kanske han skulle bli mobbad.
Svanarna har jag litet svårt att hålla reda på mendet är en rolig skildring. Jag fäste mig vid kvinnan, som hade en lesbisk läggning, som ingen visste om. Hon hade tydligen förtroende för Mia och visade henne en bild på henne och hennes älskade.

2 april, 2020 at 04:33 •
Arne
Deltagare

Jag menade att det var MINA kriterier för bokval, inte att jag ville pracka på er andra dem! Så relationsroman var för att jag gillar dem och det brukar bli bra diskussioner. Sen kan man väl säga att nästan alla böcker är relationsromaner på ett eller annat sätt men jag tänkte på relationen mellan män och kvinnor.

Jag undrar också hur det gick med Pete och Lola men det är bra av författaren att inte ta den vanliga vägen och antingen separera dem eller ha en hjärteknipande försoning. Allt tycks fortsätta som vanligt även om Lola nu har pengar. Och så brukar det vara i livet.

Abigail är den av Svanarna som sticker ut, i sina neutralt gulliga broderier väver hon in popkonst och erotik som bara den utvalde kan eller får se. Vilket slöseri med begåvning och jag tolkar det som att författaren håller med mig!

Mias psykos verkar tyda på överkänslighet och känns inte helt trovärdig. Hon är gammal nog för att inse att sådant händer och borde inte tagit så illa vid sig att det krävdes vård. Men det var ett sätt att motivera varför hon åkte hem till barndomsstaden.

2 april, 2020 at 09:00 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Jag tyckte också att det blev överdrivet med psykosen, men som vanligt tänker jag: SKULLE det kunna vara så här IRL…? Och svaret måste ju bli: visst, det KAN vara så…i en del fall. Kom att tänka på – utan några som helst ytterligare jämförelser – Elsie Johanssons bok om sitt äktenskap. Hon berättar om obalansen och hur mannen var så instabil och hotade med att ta livet av sig om hon gick sin väg. Tänk att leva med detta hot över sig!
Men känslighet(psykisk) är ett svårt ämne. Minns inte alla detaljer nu (har inte boken här vid datorn), men var inte Mia känslig redan som barn?

Reflekterar över flickan Emma i poesigruppen. Är det hon som har en utvecklingsstörd (eller fysiskt sjuklig)syster eller bror? Kan tänka mig då att det normala barnet kommer i skymundan på ngt sätt eftersom den sjuka/e får nästan all uppmärksamhet. Intressant fenomen…
Har försökt dra mig till minnes hur det var i mellanstadiet. Om det var som i Sverige skulle ju flickorna börja i årskurs 6 om de var 12 år och i årskurs 7 om de var 13 år (det år de fyller 13)? Rätt uppfattat? Jo, kom på att jag så här i efterhand kan konstatera att jag faktiskt hade en stark känsla för det poetiska redan i mellanstadiet. Jag tyckte mest om Slumrande toner av Alexander Slotte, Kristallen den fina och Längtan till Italien av Birger Sjöberg. :-)Hade en dikt i Expressen som 12-åring (“Stingklubben”)… :-)

3 april, 2020 at 02:30 •
husse
Deltagare

Först och främst ber jag om ursäkt för alla skrivfel i mitt förra inlägg. Jag brukar kolläsa och korrigera men den här gången hade jag litet bråttom. Men ni förstod nog vad jag ville ha sagt.
Ja, Abigails broderier var intressanrtya, tydligen verkliga konstverk, inte bara hobbyverksamhet. Hon häll dem för sig själv och visade dem nte för de andra, som jag uppfattade det. I så fall var det ett stort förtroende, som Mia fick, när Abigalil ville visa dem för henne.
När det gäller barn och poesi hade vi Frödings samlande verk hemma. Jag är inte riktigt säker på detta, men jag har för mig att det var i elavårsåldern, som jag började lkäsa dem och blev berörd av en del av dem, till exempel “Världens gång” Många av dem är ju lättillgängliga, på grund av rimmen och rytmen.Så barn i den åldern kan nog uppskatta poesi.

3 april, 2020 at 03:39 •
husse
Deltagare

En fundering angående tekniken här: jag kom in sent i diskussionen eftersom jag trodde, att den inte hade börjat eftersom jag inte fick några mail. Inlägg som är skrivna på Forum brukar jag få på mail.Ibland fungerar inte det tekniskla så bra här.Vissa gånger är det väldigt segt, långa uppladdningstider.

3 april, 2020 at 03:42 •
Arne
Deltagare

Mia var mobbad i skolan, annars vet jag inte om hon var särskilt känslig som barn. Men sånt hänger ju i, hon kände snabbt vibbarna när Alice blev mobbad. Mia skickades till internatskola för att komma undan mobbarna och där trivdes hon.

Ännu en ovanlig detalj är Mister Nobody, en okänd person som skickar mail till Mia. De flesta hade tyckt att det var obehagligt men Mia börjar kommunicera med denne. Men vi får aldrig veta vem det var, ens om det var en man eller kvinna, och det är ett ovanligt grepp av en författare. Känns lite som att Hustvedt testar olika stilar och litterära grepp, det är kul.

3 april, 2020 at 09:25 •
husse
Deltagare

Jag har litet svårt att förstå meningen med denne mr Nobody. Först tänkte jag, att hon borde ha sett vilket telefonnummer meddelandena var skickade från. Sedan kom jag på, att det går att dölja telefonnumret. Den mest sannolika kandidaten är väl mannen, som hon hade träffat på psyket. Ett tag funderade jag på, om hon rentav hade skickat meddelnadena själv utan att komma ihåg det, men jag tror inte, att hon var så sjuk.

4 april, 2020 at 03:41 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Så väldans “innovativt” (detta moderna inneord) är väl inte Mr Nobody, Arne…? Nog känns det som att vi har tagit del av detta litterära “grepp” förr? :-)
Både du och Husse brukar ibland lägga till “Det här tillför inget” i era bedömningar. För att nu retas med er: nu är det MIN tur att utbrista “Det här tillför inget (speciellt) “. Haha.
Mina associationer far till Agatha Christies “Och så var de bara en” ( f d Tio små negerpojkar). Nej då, inga likheter f ö. Men där förekommer Un.Known… Ngt i den stilen. I själva verket är det ju mördaren/mörderskan själv som skrivit ihop “lustigheterna”.
Tänkte också på om det var Mia själv. El möjligen Boris? Eller, som sagt, mannen på sjukhuset.

5 april, 2020 at 02:34 •
husse
Deltagare

Jag tycker inte heller att meddelandena från mr Nobody tillför något väsentligt. Det skrev jag i mitt inlägg. Däremot kan det vara litet roligt att fundera över vem mr Nobody är.

5 april, 2020 at 03:21 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Jag försökte skoja till det!!

5 april, 2020 at 03:53 •
Arne
Deltagare

Det innovativa med Nobody är att varken vi eller Mia får veta vem det är. Det är ovanligt i böcker av denna typ att en mystisk person/händelse inte blir avslöjad. Det är sånt man kan vänta sig av t ex Murakami eller någon experimentell debutförfattare men knappast här. Du känner väl till “den gyllene regeln” i författarskap, finns det ett laddat vapen i början av boken ska det avlossas innan boken är slut. Jag köper inte alls den regeln, konsten är istället att skriva oförutsägbart. Men jag håller med om att hen inte tillför något till själva berättelsen

Hustvedt växlar mellan första och tredje person och mellan nutid och dåtid. I kapitlet där Alices mamma konfronterar de andra föräldrarna och flickorna är hon plötsligt berättaren, i presens. Sånt gillar jag – när det är gjort med avsikt – likaså den självironi som dyker upp emellanåt. En skicklig författare!

7 april, 2020 at 07:52 •
Arne
Deltagare

Boken påminner om en feelgoodbok i stilen på så sätt att allt ordnar sig på slutet. Det mesta tyder ju på att Mia tar tillbaka Boris och tjejgruppen tycks lärt en läxa. Men det ovanliga i så fall är att det inte är Mia, huvudkaraktären, som ordnar upp det. Visserligen är hon i centrum men det är ju Alice` mamma som tar tag i mobbningen och dottern Daisy som kolar upp Boris.
Men det som är mer avancerat är det rollspel som hon tvingar på tjejerna. Det verkar väl komplicerat för så unga och jag har svårt att tro att de verkligen kan sätta sig in i hur andra tänker.

10 april, 2020 at 07:45 •
Visar 15 inlägg - 1 till 15 (av 37 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.