Gruppadministratörer

  • Profilbild för DensisteMohikanen

Boktokarna

Offentlig bokcirkel aktiv för 7 timmar, 16 minuter sedan | 71 medlemmar

Vi diskuterar gamla och nya böcker. Företrädesvis skönlitteratur, men även annan genre kan förekomma. Varje medlem väljer en bok inför en ny läsomgång och sedan läser vi en bok i månaden enligt aktuell lista. Vi försöker undvika att ha samma turordning gång efter gång. Vi har haft en läsecirkel i många år på Bokhyllan.se, men p g a bristfällig teknik flyttar vi cirkeln hit. Den 30/8 2017 var vi igång igen med BARNMORSKAN av Katja Kettu. Den 30/9 var det dags för FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD av Ebervall& Samuelson, den 30/10 kom DET VAR VI SOM VAR MULVANEYS av Joyce Carol Oates och den 30/11 KANADA av Richard Ford. Den 30/12 hade vi SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting. Vår nya boklista bestod av : den 30/1 2018 TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield, den 28/2 2018 ATT SKRIVA: EN HANTVERKARES MEMOARER av Stephen King, 30/3 2018 TVÅ PAR SYSTRAR av Marilynne Robinson, 30/4 2018 VID GLÖMSKANS RAND av Sergej Lebedev och den 30/5 2018 SNÖKIMONON av Mark Henshaw . Dessa datum markerar start på diskussionerna. Den 30/6 hade vi DE POLYGLOTTA ÄLSKARNA av Lina Wolff. Kort sommaruppehåll. Den 30/8 följde ÄN FINNS DET HOPP av Karin Wahlberg. Den 30/9 kom SOMMARLEKEN av Ellen Mattson och den 30/10 JUDAS av Amos Oz. Den 30/11 2018 hade vi I EN SKOG AV SUMAK av Klas Östergren. Den 30/12 2018 KÖRSBÄRSLANDET av Dörte Hansen. Den 30/1 2019 är det NORRLANDS SVÅRMOD av Therese Söderlind och den 28/2 2019 DÖDEN I VENEDIG av Thomas Mann. . Enligt vår nya läslista kommer den 30/3 2019 DET VÄXTE ETT TRÄD I BROOKLYN (del 1) av Betty Smith, den 30/4 2019 JUSTINE av Lawrence Durrell , den 30/5 2019 VARULVEN av Aksel Sandemose och den 30/6 2019 MARTIN BIRCKS UNGDOM av Hjalmar Söderberg. Vi tar ett kort sommaruppehåll och kör åter igång den 30/8 2019 med NATTSIDA av Hans Gunnarsson. 30/9 2019 MINA DRÖMMARS STAD av Per Anders Fogelström. 30/10 2019 SELAMBS av Sigfrid Siwertz. 30/11 2019 SVEAS SON av Lena Andersson. 30/12 2019 ARV OCH MILJÖ av Vigdis Hjorth . Den 30/1 2020 är det dags för ORMBOET av Francois Mauriac, den 28/2 2020 MEDAN JAG LÅG OCH DOG av William Faulkner (skulle boken visa sig svår att införskaffa tar vi som reservbok LIV TILL VARJE PRIS av Kristina Sandberg) , den 30/3 2020 SOMMAREN UTAN MÄN av Siri Hustvedt . M v h Mohikanen. Varmt välkomna!

Sommarleken av Ellen Mattson

Visar 15 inlägg - 61 till 75 (av 87 totalt)
husse
Deltagare

Jag har tillgång till både DN:s och SvD:s artiklar eftersom jag prenumererar.
Därmot vet jag inte om jag har rätt att lägga ut dem här.
Enstaka citat ska man väl kunna göra. Recensionen i SvD är skriven av Alice Kassius Eggers, som är kritiker i Aftonbladet, detta eftersom Ellen Mattsson är skribent i SvD.Hon skriver bland annat: “Sandras dragning till huset är smittsam, alla spänningsromanens mekanismer hakar i, så pass att de iskallt träffsäkra bisatser som flimrar förbi nästan gör mig frustrerad – “/…/ sedan tystnade allt som i en dröm eller som när man blir mycket rädd /…/”. Ibland finns här en religiös estetik som får läsaren att undra om en strand full av sjöstjärnor kan vara symbolisk, som en svärm gräshoppor i Egypten. När Sandras akvareller drunknar i regnet verkar det allt annat än slumpmässigt och när Ylva reagerar med rädsla och avsmak inför kattungar, oskuldsfullheten manifesterad, vet jag att något är skevt. Detta är inte en berättelse med ett lyckligt slut.”
Ett annat citat: “Det går inte att bli vän med persongalleriet i “Sommarleken”. Det otillgängliga, strama skapar inga sympatier. Men det skapar minnen, bilder, hav att befinna sig i långt efter läsningens slut. Mattson förebådar också detta när hon låter Rikard tala om fenomenet bok: “Man vill att slutet ska komma för utan slutet blir det ingen mening, men samtidigt vill man inte att slutet ska komma för när det kommer är allting slut.”
Hon jämför med Neil Gaiman och Kazuo Ishiguro.
“Ju mer jag **bekantar mig med familjen i huset desto mer funderar jag över vad det är som skapar mystik i det mest mondäna. Mattson skulle kunna göra som Neil Gaiman eller Kazuo Ishiguro och bryta upp realismen. Istället arbetar hon som bland annat Shirley Jackson, och stannar vid antydningar. ”
I DN skriver Maria Schottenius om boken.Hon associerar till Virginia Woolfs “Mot fyren”.
Jag citerar avslutningen:
“Som läsning känns boken till att börja med lite mystisk och obehaglig i atmosfären, vag och temperamentslös. Men den växer samtidigt som den avmystifieras och blir mer och mer verklig.

Sandra kommer aldrig på allvar in i gemenskapen och när den slås sönder backar hon tillbaka varifrån hon kom, fast ännu mer avskuren från sig själv och andra. Läsaren tvingas röra sig i hennes kantiga, tonåriga språk och ytliga tankar. Hennes och romanens djup finns på andra plan, outtalade och dunkla. Och Ellen Mattson vågar lita på att läsaren hittar dit.”

20 oktober, 2018 at 03:54 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Jag kan inte riktigt bemöta om Mattson påminner om Ishiguro. Jag har bara läst en bok av denne nobelpristagare och det är Never let me go. Men visst, kanske…? Har ngn av er läst Ishiguro? Där handlar det om internatskolebarn, men ett mkt suspekt internat.
Först kom i mina tankar en av mina absoluta favoritböcker: Det stora äventyret av Henri Alain-Fournier (Le grand Meaulnes). Där stöter “jaget” på utklädda barn i maskeradkläder… Det letas efter ett slott som en storvuxen pojke en gång hamnat vid och i… Romanen kännetecknas dock även av en kärlekshistoria. Naturskildringar helt underbara…annan miljö…men f ö påminnande om Ellen Mattson fantastiska naturlyriska stil.

21 oktober, 2018 at 10:03 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Glömde tacka Husse för citaten! :-)

21 oktober, 2018 at 10:31 •
husse
Deltagare

Mohikanen, det är nog “Never let me go” som åsyftas. Jag har inte läst den, så jag kan inte uttala mig om eventuella likheter med Sommarleken.Alice Kassius Eggers refererar även till de brittiska konstnärerna Edward Hopper och William Turner. Hon säger, att huset på udden får henne att tänka på en tavla av Edward Hopper.Sandra sitter i skolans bibliotek och läser om William Turner.
Det blir litet för mycket “namedropping” för min smak.
Jämförelsen med Virginia Woolfs “Mot fyren” kan jag inte ta ställning till. Jag har läst “Mot fyren” och uppskattade den mycket, men det var länge sedan.Det kanske finns likheter i naturskildringen?

21 oktober, 2018 at 03:31 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Mot fyren har jag också läst, men ett bra tag sedan. Den skulle man behöva repetera.
Ni andra, har ni kollat några recensioner?

21 oktober, 2018 at 04:32 •
Arne
Deltagare

Jag citerar lite av recensionen från GP som visar att vi låg rätt i tid men vår gissning om när romanen utspelas. Jag gillar också uttrycket “obesvärat överklassiga”, vilket är en perfekt beskrivning av syskonen

“Ungdomarna visar sig vara tre schweizisk-svenska syskon som tillbringar sommaren hos sin farmor i Bohuslän. De är obesvärat överklassiga och har en stark samhörighet sinsemellan. Ibland låter de som i en gammal förtjusande internatskoleroman: ”Kom, vi ska äta vid ungdomsbordet. Jag har fått i uppdrag att ta hand om dig.” Inte konstigt att de är oemotståndliga för Sandra.
Med små skickliga vinkar placerar Ellen Mattson läsaren i 1970-talet. Det äts varma smörgåsar. Folk badar nakna. På fredagarna är det Baretta på teve och på väggarna i Sandras flickrum finns märkena kvar efter de nyligen nertagna planscherna med Osmonds.”

Recensenten, Lena Kvist, är precis som författaren från Bohuslän och vet exakt var boken utspelas: “Hon skriver om en skärva av världen som jag råkar känna väl till och vet att hon beskriver mycket exakt. Vi befinner oss vid farleden mellan Göteborg och Uddevalla, där det är ganska nära mellan fastlandet och Orust. Kanske i höjd med Kastet?”

21 oktober, 2018 at 07:49 •
InaJ
Deltagare

Spännande recensioner!
Mohikanen: Har tyvärr inte läst Det stora äventyret men även jag tycker det finns något sagoaktigt i början iaf. Så småningom kommer det obehagliga och situationen med kattungarna, som i recensionen Husse nämner, är ett bra exempel på det.
recensionen i GP som Arne tar upp tycker jag är på pricken: “Ibland låter de som i en gammal förtjusande internatskoleroman” och likaså var det intressant att den recensenten känner till miljön och att det är vid farleden. Stycket i boken med det enorma fartyget som kommer så nära tyckte jag mycket om. Jag kommer inte från Göteborg men har alltid varit fascinerad av fartyg genom min pappa. Lena kvist i GP skriver att det kan vara jättefartyget Nanny som var färdigbyggt 1978. Söker man på fartyget Nanny så hittar man bl.a. denna bild av den breda fören: https://digitaltmuseum.se/011014298109/t-t-nanny-ett-av-varldens-storsta-tankfartyg-1978/media?slide=0
Oj, måste varit häftigt att se!

  • Det här svaret redigerades för 1 år, 5 månader sedan av InaJ.
22 oktober, 2018 at 12:33 •
husse
Deltagare

Jo, jag kom på, att jag faktiskt har läst “Never let me go”. Jag har svårt att se några likheter med Sommarleken. “Never let me go” är mycket mörkare. Enda likheten är att båda böckerna handlar om ungdomar.
Det framgår ju, att boken utspelas på Västkusten. I början, när jag läste om huset och ungdomarna fick jag associationer till Finlandssvensk överklassmiljö som i till exempel Kjell Westös böcker.
Fartyget Nanny ser ut som en färja, tycker jag.Efter att ha googlat ser jag, att det var en oljetanker.Enligt Wikipedia var det “det mest ekonomiska transportmedel som människan någonsin konstruerat”. Det skulle jagvilja ha en förklaring till. Det står också efter uppgiften “källa behövs”. Hur beräknar man en sådan sak? Ursäkta, att jag spårar ur litet grand. Jag blev bara intresserad.

22 oktober, 2018 at 03:28 •
InaJ
Deltagare

Ja, det är intressant med fartyg. En annan grej som inte heller har källa i wikipediaartikeln är att en länk i ankarkättingen skulle väga 255 kg. helt otroligt om det stämmer.

22 oktober, 2018 at 08:01 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Marika är en ngt märklig individ. Hon har tydligen en lägenhet inne i Göteborg, men är nästan aldrig där. Bara för att “skruva” på elementen. Man undrar varför hon inte vill vara där NÅGON gång. Hon identifierar sig med Huset. Trist för barnbarnen som kanske hade uppskattat Liseberg eller ngt annat. Finns ingen annan släkting som kunnat ta dem till stan? Skulle ju ha varit litet omväxling för dem.
Marika tycker det är bra att skogen växer igen på vägen till Huset. Psykologiskt intressant … Vilket jobb för dem som en gång ska ta över!!

23 oktober, 2018 at 05:27 •
InaJ
Deltagare

Kanske har föräldrarna och Marika någon idé att det är bra för barnen att vara nära naturen och segla osv. Men det blir snarast instängt för dem, speciellt som huset inte är omskött och de är ju inga småbarn. Här lurar något som man inte riktigt får veta. Sen kommer festen då alla är uppklädda och då känns det lite som Marika drömmer om “fornstora dar”.

24 oktober, 2018 at 02:35 •
husse
Deltagare

Mohikanen: är det inte så, att vägen tar slut i skogen. Det finns bara en stig fram till huset. Det var därför Sandra hamnade fel första gången eftersom hon sökte stigen till badplatsen.
Det är litet oklart varför ungdomarna “måste” vara hos Marika. De verkar uppfatta det som ett tvång. Moderns sjukdom kan väl knappast vara tillräckligt skäl. De är ju nga småbarn som måste ses till hela tiden. Det kan naturligtvis vara bra för dem att vara uta i naturen och kunna segla och bada, men i den åldern vill man kanske göra annat också, till exempel träffa andra ungdomar.

24 oktober, 2018 at 03:32 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Det KAN vara så att modern lider av ngt (sjukdom, psykisk ohälsa?) så hon helt enkelt inte orkar med att ta hand om Rikard. Han tycks ju ha ngn störning. Därför sänder föräldrarna Pierre och Ylva att “passa” på honom. Visserligen är han inget småbarn, men resurskrävande (som det heter). Dessutom vet vi inte hur föräldrarnas inbördes relation är. Vi vet inte så mkt ö h t.

24 oktober, 2018 at 04:11 •
DensisteMohikanen
Deltagare

Husse: ja, vad menar Marika då? Hon har ju önskemål om att “folk” inte ska komma till Huset. Hon tycker bara att det är bra att det “växer igen”. Om det gäller skogen, bara skogen: visst. Men då är ju ändå vägen kvar. Dessutom måste hon ju ta vägen de sällsynta ggr hon ska till Göteborg eller utföra några ärenden. Hon menar väl ngn extrastig då…som användes förr och som Sandra delvis hittat spår av.

24 oktober, 2018 at 04:16 •
husse
Deltagare

Ja, men som jag har uppfattat det går det ingen väg fram till huset. Vägen slutar i skogen och man får följa en stig fram till huset. Det är kanske inte så långt. Sandra lämnade ju mopeden i skogen första gången.Marika tycker nog, att det är bra, att vägen inte går ända fram till huset.
Hur gör Marika eller ungdomarna om de vill resa till Göteborg eller Uddevalla? Jag minns inte, att det nämns några andra fordon än båten. Huset ligger så ensligt, att det knappast går några bussar.

24 oktober, 2018 at 05:55 •
Visar 15 inlägg - 61 till 75 (av 87 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.