Gruppadministratörer

  • Profilbild för DensisteMohikanen

Boktokarna

Offentlig bokcirkel aktiv för 5 timmar, 58 minuter sedan | 66 medlemmar

Vi diskuterar gamla och nya böcker. Företrädesvis skönlitteratur, men även annan genre kan förekomma. Varje medlem väljer en bok inför en ny läsomgång och sedan läser vi en bok i månaden enligt aktuell lista. Vi försöker undvika att ha samma turordning gång efter gång. Vi har haft en läsecirkel i många år på Bokhyllan.se, men p g a bristfällig teknik flyttar vi cirkeln hit. Den 30/8 2017 var vi igång igen med BARNMORSKAN av Katja Kettu. Den 30/9 var det dags för FLORENCE STEPHENS FÖRLORADE VÄRLD av Ebervall& Samuelson, den 30/10 kom DET VAR VI SOM VAR MULVANEYS av Joyce Carol Oates och den 30/11 KANADA av Richard Ford. Den 30/12 hade vi SIMMA MED DE DRUNKNADE av Lars Mytting. Vår nya boklista bestod av : den 30/1 2018 TRÄDGÅRDSFESTEN OCH ANDRA NOVELLER av Katherine Mansfield, den 28/2 2018 ATT SKRIVA: EN HANTVERKARES MEMOARER av Stephen King, 30/3 2018 TVÅ PAR SYSTRAR av Marilynne Robinson, 30/4 2018 VID GLÖMSKANS RAND av Sergej Lebedev och den 30/5 2018 SNÖKIMONON av Mark Henshaw . Dessa datum markerar start på diskussionerna. Den 30/6 hade vi DE POLYGLOTTA ÄLSKARNA av Lina Wolff. Kort sommaruppehåll. Den 30/8 följde ÄN FINNS DET HOPP av Karin Wahlberg. Den 30/9 kom SOMMARLEKEN av Ellen Mattson och den 30/10 JUDAS av Amos Oz. Den 30/11 2018 hade vi I EN SKOG AV SUMAK av Klas Östergren. Den 30/12 2018 KÖRSBÄRSLANDET av Dörte Hansen. Den 30/1 2019 är det NORRLANDS SVÅRMOD av Therese Söderlind och den 28/2 2019 DÖDEN I VENEDIG av Thomas Mann. . Enligt vår nya läslista kommer den 30/3 2019 DET VÄXTE ETT TRÄD I BROOKLYN (del 1) av Betty Smith, den 30/4 2019 JUSTINE av Lawrence Durrell , den 30/5 2019 VARULVEN av Aksel Sandemose och den 30/6 2019 MARTIN BIRCKS UNGDOM av Hjalmar Söderberg. Vi tar ett kort sommaruppehåll och kör åter igång den 30/8 2019 med NATTSIDA av Hans Gunnarsson. 30/9 2019 MINA DRÖMMARS STAD av Per Anders Fogelström. 30/10 2019 SELAMBS av Sigfrid Siwertz. 30/11 2019 SVEAS SON av Lena Andersson. 30/12 2019 ARV OCH MILJÖ av Vigdis Hjorth .M v h Mohikanen. Varmt välkomna!

Varulven av Aksel Sandemose

Visar 15 inlägg - 16 till 30 (av 31 totalt)
 DensisteMohikanen 
Deltagare

På tal om makt: visst är det anmärkningsvärt att författaren beskriver Felicias omhändertagande av Julie som en slags (raffinerad?) hämnd gällande Erling. Därför att då ”måste” han stå i evig tacksamhetsskuld till henne.
Felicia tål inte att Erling har ngn annan, men kan bara tänka sig äktenskap och barn med Jan. Erling skulle nog inte passa i ett äktenskap(har väl redan varit gift, eller…?), men likväl känner han bitterhet när Felicia gifter sig med Jan.
Det är besynnerliga maktspel… Är det verkligen bara jag som undrar över vibbarna mellan Jan och Julie? Hur skulle saker o ting (relationer) ha utvecklats om INTE Felicia hade dött? Jag misstänker svartsjuka från Felicias sida. Men, som Felicia på ngt ställe säger till Erling: Skulle den otrogna hustrun börja böla…?

11 juni, 2019 at 04:26 •
 Arne 
Deltagare

Ja det är ett besynnerligt maktspel. Säkert hade Felicia baktanken att binda Erling vid Venhaug genom att ta hand om Julie. Felicia vill både ha kakan och äta den, man undrar vad som hänt om någon av männen sagt nej till att dela med sig. I synnerhet Jan borde ju känna sig svartsjuk och åsidosatt då Felicia springer till Erlings säng så fort han kommer i närheten. Ändå verkar Erling mer svartsjuk och det är en orsak att han inte vill bosätta sig på Venhaug. Men Felicia såg till att skicka Erling utomlands då hon ville ha barn så att det inte fanns något tvivel om att barnen var Jans.

Du har rätt om Jan och Julie, hon hade nog lagt an på Jan mer och mer ju äldre hon blivit, frågan är om Jan kunde stått emot. Han kan inte vara opåverkad över att tvingas dela Felicia med Erling.

11 juni, 2019 at 08:07 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Jan har ju gjort sig av med ”det grönögda monstret” (svartsjuka) i och efter relationen med Vigdis. Han är ju ofta upptagen med hårt arbete. Men man undrar ju ändå hur han klarar av ekvationen. Antar att han trivs så bra med Erling som god vän.

12 juni, 2019 at 07:40 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Ju mer jag repeterar…ju mer oviss känner jag mig. Varför skulle det inte kunna vara suicid? ”Den leende depressionen”, ni vet? Felicia mådde inte bra: det konstaterade Julie. Hon var i sitt innersta mkt upprörd över trädgårdsmästaren och sin roll i spelet med ”den underjordiske”. Hon tyckte att leken gått för långt eller aldrig borde ha börjat.
När Erling och Jan dividerar om Felicias försvinnande så säger de att de hemligheter som Felicia hade var sådana som skulle glädja dem och barnen. Det stämmer ju inte! Hon hade sin hemlighet med Tor Anderssen.
Polisen undrar om Felicia hade kunnat säga ngt rätt ut i luften om vad hon skulle göra den ödesdigra dagen. Alla menar att det skulle hon aldrig ha gjort.
Varför inte? Hon ser ju till att hon går ensam. Hon låtsas tänka efter när Julie frågar om hon ska följa med. Brevet kan ju bara vara ”hittepå”.
Och Julie som stoppar informationen om Tor A och hans tjuveri (fetschism). Vad vet/misstänker Julie, egentligen? Hon säger ju på ngt ställe att hon länge förstått att vad man ”ser” på Venhaug -det tiger man om.
Mot detta talar naturligtvis barnen. Skulle Felicia verkligen överge sina barn? Men hon anar ju ett scenario med Jan och Julie som duglig matmor…
Varför skulle inte Felicia själv ha kunnat fixa fåran i snön fram till älven? Och sedan knivhuggit sig själv el dyl så att det kommit blod för att förvilla alla?
Människor har sina hemligheter. Felicia säger /tänker) också mkt om SKULD.

15 juni, 2019 at 02:34 •
 husse 
Deltagare

Det finns mycket att fundera över i denna bok. Jag tycker, att det är märkligt att leva i ett tringelförhållande, som Felicia, Jan och Erling gör. Om två män ska ”dela” samma kvinna måste det vara starka och självmedvetna. En viss rivalitet och svartsjuka måste det finnas, men jag tycker inte att man ser så mycket av det.
Att Felicia skulle ha begått självmord är inte omöjligt men då blir det svårt att förklara blodet på platsen, där hon försvann. Att hon skulle ha knivhuggit sig själv för att förvilla låter långsökt i mina öron, men det är naturligtvis inte otänkbart.

15 juni, 2019 at 03:27 •
 Arne 
Deltagare

Jag tror inte ett dugg på självmord, jag får inte ihop det. Däremot har jag funderat på om Felicia arrangerat sin död för att komma bort och starta ett nytt liv. Men jag får inte ihop det heller, varför skulle hon göra det? Hon har ju barnen, även om hon är tuff och självisk finns det inget som tyder på att hon frivilligt skulle lämna dem. Plus att hon har de två män hon vill ha och hade fortfarande hopp om att få Erling att bosätta sig på Venhaug. Ingen annan vet om hennes lek med trädgårdsmästaren så det är inte heller något skäl.

Vad tycker ni om författarens filosofiska utläggningar om människans ondska, om krig och andra mänskliga tillkortakommanden som dyker upp här och där? Jag tycker att de åldrats mindre väl, känns lite naiva idag och drar ner tempot i boken. Undantaget är ett stycke på sid 95 i min bok där han förklarar att krig är enskilda människors skuld och ansvar, inte historiska skeenden eller oundvikliga förlopp styrda av tidigare händelser.

16 juni, 2019 at 11:01 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Arne! Måste fundera på det som du tar upp. Svårt… Varje människa lever ju i den tid som han/hon lever i…Det kan man inte komma ifrån.

Husse! Skrev ju i tidigare inlägg om att Jan fått nog av svartsjuka. Vad Erling beträffar så vet man väl inte riktigt. Han har ju sina egna demoner att slåss mot och härbärgera. Det är alkoholdjävulen. Han är ju grav alkoholist. Skrämmande skildring av delirium. :-(
Jag noterar dock att han till Julie kallar kärleken till Gulnare för Den Stora Kärleken. Men Felicia är väl ändå mer än ”bara” en passion…? Knivigt att helt analysera ”vår” käre flickjägare. :-)

18 juni, 2019 at 02:40 •
 husse 
Deltagare

Vad gäller Felicias eventeulla självmord finns det som Arne säger ingenting som talar för det. De allra flesta, som tar sitt liv lider av depression. Det betyder inte, att de är litet nere, utan det är en allvarlig psykisk sjukdom. Det finns inga tecken på att Felicia skulle ha varit deprimerad.

19 juni, 2019 at 04:04 •
 husse 
Deltagare

Arnes fråga är svår att svara på utan att gå tillbaka i boken och titta. En del av funderingarna är intressanta, men det är ofta oklart vem som funderar: Erling eller författaren eller någon annan.
En sak, som jag har funderat över är bilden av motståndsrörelsen. Han skildrar den som om den enbart bestod av goda, rättänkande människor., som kämpade för demokrati och frihet från ockupationen. Det fanns säkert många sådana. Jag har någon gång läst en artikel, som jag tror handlade om motståndsrörelsen i Danmark, men motsvarande förhållanden fanns nog även på andra håll. Enligt artikeln infiltrerades motståndsrörelsen av kriminella personer, som passade på att göra upp med sina personliga ovänner under förevändningen av att de var landsförrädare Jag har ingen aning om ifall detta stämmer, men det låter i mina öron inte orimligt .Jag kan tyvärr inte ange någon källa men jag tror att artikeln var publicerad i Dagens Nyheter någon gång för ganska länge sedan.

20 juni, 2019 at 03:58 •
 Arne 
Deltagare

Det stämmer att motståndsrörelser och gerillaförband drar till sig våldsbenägna och kriminella personer, det visas inte minst av att de som har svårast att anpassa sig när kriget är slut är just motståndskämpar. Men det är inget man talar om då de oftast sägs tillhöra den ”goda” sidan, i synnerhet under WW2. Ingen vill heller kännas vid de övergrepp och felbedömningar som ”de goda” gjorde sig skyldiga till under kriget och som kostade dödsoffer utan minsta nytta. Och säkert fanns det de som tog tillfället i akt och gjorde upp med personliga fiender. Jag är väldigt trött på den pojkboksromantik som fortfarande omger motståndsrörelser världen över. De flesta borde avrättats som krigsförbrytare tillsammans med de som förlorade. Men så funkar det inte här i världen…

21 juni, 2019 at 11:14 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Jag är näppeligen insatt i motståndsrörelser etc. Det vore ju svårsmält om ALLA rörelser är av ondo. Det menar du väl, Arne, ändå inte…? Skulle folk aldrig få göra motstånd mot ockupationsmakter eller diktaturer
??
Jag är absolut emot dödsstraff.
Det blir vanskligt att diskutera Felicias öde när vi bara är tre. Ni två i en ringhörna och jag i en. Tycker att ni lite väl lätt bortser från möjligt självmord.
Det står ju att hon inte vill ”bikta” sig för Erling eller Jan. De skulle kanske förstå. Men nej…hon unnar dem inte det (ngn av dem).I ett stycke skriver också Sandemose om att ngt litet hade kunnat förändra ödet för Felicia. Men det blev inte så…utan hon gick mot stupet. Precis som man brukar beskriva hur självmordsbenägna kan ändra sig i sista stund…beroende på….Naturligtvis kan författaren även syfta på att hennes öde väntade i form av en mördare… Måste ju då vara ngn som kände till mordplatsen och råken i älven…Varför fanns det inga spår bort från platsen…?? Hur kom gärningsmannen/kvinnan dit????
Många fler skulle behövt deltaga i diskussionen. Vad har egentligen ”experterna” trott genom åren? Vore intressant att veta…

28 juni, 2019 at 03:42 •
 husse 
Deltagare

När det gäller Felicias eventuella självmord har jag sagt vad jag tror. Hon visar inga tecken på depression, som brukar ligga bakom ett självmord. Därmed inte sagt, att självmord kan utesklutas. Jag anser det mindre troligt.
Angående motståndsrörelsen kan man alltid diskutera hur långt det kan vara motiverat att gå. Att exempelvis döda officiella företrädare för ockupationsmakten, som i detta fall tyska officerare, kan nog anses vara acceptabelt med tanke på att det rådde krigstillstånd. Mera tveksamt blir det när man ger sig på och dödar enskilda civila. Det motiverades väl med att dessa var angivare och att deras uppgifter kunde leda till att medlemmar av motståndsrörelsen blev gripna och kanske avrättade .Det är svårt att bedöma för oss, som aldrig har upplevt något liknande.
Ett problem är att motståndsrörelserna i olika länder infiltrerades av kriminella, som använde dem i sina egna syften. Det finns uppgifter, om att man lät döda personer, som man ogillade av privata skäl

28 juni, 2019 at 04:19 •
 husse 
Deltagare

Förutom mord eller självmord finns ytterligare en möjlig förklaring till Felicias död, någon form av olyckshändelse. Blodet tyder på att hon har skadats på något sätt. Det kan vara en olyckshändelse. Efter det kan hon ha sökt sig till älven och råkat ramla i, kanske försvagad av blodbrist.
Man kan ju också undra varför hon måste dö. Jag kan inte se, att hennes död tillför något av värde till romanen, särskilt inte om det skulle vara självmord eller olycka.Jag får känslan av att Sandemose ville bli av med henne för att få ett slut på romanen..

29 juni, 2019 at 03:50 •
 Arne 
Deltagare

Får eller ska eller bör göra motstånd mot ockupationsmakten är begrepp som jag ser som irrelevanta, frågan är vilken nytta det gör? Symbolhandlingar som inte hotar makthavarna utan bara leder till repressalier mot civilbefolkningen anser jag är lika illa som om man angrep de civila direkt. Våld föder våld och ondska föder ondska.

Det fanns ju delvis nersnöade spår som visar att någon släpat Felicia till älven. Jag får inte ihop det varken med självmord eller olyckshändelse. jag kollade några recensioner om boken och alla såg det som mord.
Jag tror som Husse att Sandemose ville få slut på boken och dessutom överraska läsaren. Han löser tre konflikter, ska Erling flytta till Venhaug och Felicia, vad händer med trädgårdsmästaren och Felicia, och hur hanteras Julies förälskelse i Jan. Men det känns onödigt att avliva Felicia, berättelsen håller ändå.

Dags för betyg, jag sätter en stark fyra. En utmärkt bok med inbyggda konflikter, utan hjältar men med ovanliga karaktärer. Väldigt bra som cirkelbok om man bortser från längden. Bra val Mohikan!

30 juni, 2019 at 11:11 •
 DensisteMohikanen 
Deltagare

Ja, det är verkligen en rik roman på många sätt. Vi har ju inte nämnt broder Gustav med fru Elfriede.Men de talar väl för sig själva . :-)
Ngt som är intressant är dåtidens syn på författarskap och skrivande. Det är ”riktiga” arbeten som räknas. De som inte själva har skrivandet som begåvning förstår inte att det är det och tankarna före som ÄR arbete.
Tycker att porträttet av Erling Vik är fantastiskt och känns väldigt realistiskt. Att på ett rakt sätt beskriva missbrukets karaktär…Att Erling redan i FÖRVÄG gömt undan whiskeyflasor…Hans abstinens…uppehåll (med vetskap om att han ska ”på det” igen efter en tid)…delirium…Ruskigt bra!
Möjligen kan man som kvinna reagera över det ständiga åldersräknandet på kvinnor…men antar att det ofta var så förr. Likadant i Martin Bircks ungdom… :-)
Jag sätter också fyra, NÄSTAN fem. Men för min del stör jag mig på att vi inte får reda på lösningen på Felicias försvinnande.
Just det: även smått komiskt att det betraktades som ”skumt” att vara med i tidningar. Nästan bara kriminella och tvivelaktiga författare… Fast det var väl Gustavs syn…

30 juni, 2019 at 01:09 •
Visar 15 inlägg - 16 till 30 (av 31 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.