• husse gjorde en uppdatering i bokcirkeln Bokcirkellogga för Den hemliga historienDen hemliga historien 26 August, 2013 04:35

    Jag har nu läst ut boken, men har inte så mycket att tillägga. Jag känner mig mycket besviken på Julian, som helt enkelt flydde fältet, när han fick veta, vad som hade hänt. Han, som en vuxen person, som ungdomarna såg upp till, borde ha agerat på något sätt. Om han inte ville gå till polisen borde han åtminstone ha kontaktat skolledningen…[Läs mer]

    • Det låter som att du blivit ganska ”indragen” i berättelsen, kommit karaktärerna så nära att du tänker på hur de borde agerat. Detta får väl vara ett ganska gott betyg åt en bok.
      Jag tänker att mycket av charmen i berättelsen (och kanske i alla andra berättelser också) är det ofullkomliga, svårgripbara och oförnuftiga. Det skaver när huvud…[Läs mer]

    • Du har
      ar rätt om ”ofullkomliga, svårgripbara och oförnuftiga”. Personer i böcker måste ju få vara precis så oförutsägbara som vi är i verkligheten. Under läsningen har jag inte kunnat låta bli att fundera över hur jag själv skulle ha agerat. Det första mordet kunde ju Richard inte förhindra. Det hade redan hänt, när han fick veta det.Mordet p…[Läs mer]

  • husse gjorde en uppdatering i bokcirkeln Bokcirkellogga för Den hemliga historienDen hemliga historien 23 August, 2013 03:46

    Jag har inte läst ut boken men lägger ändå in några synpunkter, som jag kan komma att revidera efter avslutad läsning.
    Att redan från början tala om vad som ska hända är ett intressant drag från författarens sida. Som läsare blir jag nyfiken på vad, som ska leda fram till detta resultat.
    Jag ser inte boken som någon deckare och knappast som s…[Läs mer]

    • Jag kan tillägga, att boken ‘är välskriven och att språket är både vackert och effektivt. Det finns en del onödiga småfel, som förlaget borde ha redigerat bort. Sådant är irriterande och onödigt.

  • husse gjorde en uppdatering i bokcirkeln Bokcirkellogga för Den hemliga historienDen hemliga historien 21 August, 2013 05:27

    Jag reagerar mot påståendet att boken skulle vara en deckare. En bok är ju inte deckare bara för att det förekommer ett mord. Å andra sidan behöver en deckare inte innehålla något mord.
    Det går ju att jämföra den här boken med Brott och straff. I båda fallen handlar det om skuld och rädslan för upptäckt. Eftersom jag bara är ungefär halvvägs…[Läs mer]

    • Ja, visst är det vilseledande att kalla den deckare. Då blir läsupplevelsen fel från början, kanske särskilt om man just är ute efter en ”vanlig” deckare. Eller vad vet jag, jag läser sällan deckare. Kul att du är igång med läsningen, ska bli intressant att höra vad du tycker sen.

  • Stäppvargen gjorde en uppdatering i bokcirkeln Bokcirkellogga för Den hemliga historienDen hemliga historien 10 July, 2013 09:41

    Tänkte lite kring peripeti och katharsis när boken ändå är så pass ”grekisk”. När sker det? Speciellt katharsis, rening. Är det någon som genomgår katharsis? I sådana fall skulle jag säga att det är Henry. Det är han som blir så emotionellt överväldigad att han tar sitt liv och därmed sonar sin skuld (och kanske på så sätt även de andras skulder?)?

    • Genom sitt självmord visar Henry att han står över livet på något sätt. Jag vet inte om det handlar om katharsis, men jag tänker mig att han förstått att han nått en återvändsgränd i livet, endast döden kan ta honom vidare. Peripeti, absolut. Genom sitt självmord tar han på sig skulden, även de andras skulder, och gör dem fria. Men kände Henry n…[Läs mer]

  • wilgot gjorde en uppdatering i bokcirkeln Bokcirkellogga för Den hemliga historienDen hemliga historien 9 July, 2013 10:37

    Hur skulle du beskriva Den hemliga historien som bok? Jag har fått intrycket att man antingen gillar eller ogillar den. Jag tror att det kan handla om förväntningar, särskilt genremässigt. Om man tror att man ska få en rafflande deckare, blir man säkert lite avtrubbad av det långsamma tempot och avsaknaden av fräcka överraskningar. Eller?

    • Jag pendlade från att gilla till att ogilla den om och om igen under hela läsningen. Deckare är inte längre något som faller mig lätt i smaken och när jag läste att det var en deckare blev jag en aning tveksam. Men den kändes inte som en deckare, utan mer som spännande memoarer med dialog. Tyckte inte boken alls var långsam, utan snarare ha…[Läs mer]

    • En sak med boken som jag hade stora problem med var prologen, där Bunnys död avslöjades. När det ändå är en deckare känns det som att man vill ha lite överraskningar. Men redan här verkar Tartt vilja göra en skiljelinje mellan hennes bok och vanliga deckare. Att man får reda på mordet redan på första sidan fick åtminstone mig att läsa annorlunda…[Läs mer]

    • Jag älskar prologen, det är den som skapar magin i boken, enligt min mening. Man förstår direkt att detta inte är en deckare, utan ett drama. När man sedan förstått varför de dödat Bunny, inser man att det inte heller är slut där; efterspelet är komplext och man förstår att den ”hemliga” historien fått stora konsekvenser för varje individ.

      Jag…[Läs mer]

  • Stappvargen gjorde en uppdatering i bokcirkeln Bokcirkellogga för Den hemliga historienDen hemliga historien 8 July, 2013 09:14

    En sak som jag tänkte under den tiden och efter att ha läst boken var innebörden av vänskap. Det här med vänskap är så viktigt för oss, men i slutändan är det egentligen något väldigt vagt. När allt gick åt skogen hade de bara sig själva kvar som de kunde lita på, trots allt dubbelspel de försökte sig på för att på ytan bibehålla vänskapen.…[Läs mer]

    • Och att allt spel var just det som höll dem samman, åtminstone till en början… Richard vill så gärna vänskap och söker sig till de där människorna, men trots all tid tillsammans, finns det en avgrund mellan honom och de andra. Vem är egentligen Richards bäste vän?

    • Just denna avgrund mellan honom och de andra fick mig att tänka på vad det är som skapar vänskapsband. Richard ville framtvinga en vänskap genom att göra sig delaktig i mordet, men det lyckades inte. De hade i slutändan en gemenskap, men inte en vänskap. Jag skulle säga att Richards bästa vän var Judy (rumsgrannen från Kalifornien), men hon var…[Läs mer]

    • Ja, Judy är på sätt och vis motsatsen till vänskapen med mellan Richard och de andra; gentemot Judy är vänskapen utan villkor och förpliktelser, enkel, medan banden till de andra är knutna genom krångliga lögner och en vilja att vara någon han inte är. Men han vill ju inte vara den han är…alltså är grekgruppen en flykt från sig själv, en verkl…[Läs mer]

    • Tror inte det handlade om att inte vilja vara vem man är, snarare om att omforma sin omgivning. I slutändan var han sig själv och hans värderingar ruckades inte så mycket. Däremot kom han bort från det liv han skydde – sina lågutbildade och ointressanta föräldrar och det slappa Kalifornienlivet.

    • Hm, att bli sedd för den man innerst inne är kanske? Eller/och bli sedd av de människor som man vill bli sedd av? Du har rätt i att han inte förändras särskilt mycket. Förmodligen mest till det yttre och att han succesivt avskärmar sig från sin tidigare omgivning och får ta del av en del annorlunda vanor.

      När Richard återvänder till colleget…[Läs mer]

  • wilgot gjorde en uppdatering i bokcirkeln Bokcirkellogga för Den hemliga historienDen hemliga historien 8 July, 2013 01:35

    Sympati/empati med romanfigurerna?

    • Eftersom boken var så pass lång, tyckte jag att författaren lyckades skapa ett nyanserat personlighetsgalleri. Jag tänkte aldrig direkt på att någon direkt var ond (och därmed osympatisk), snarare omständigheter som fick de att rucka på sina livsideal och begå mer eller mindre osympatiska handlingar.

    • Ja, så tänker jag också. Romanen bygger på en viss seghet, ett motstånd mot den enkla, snabba vägen. Denna komplexitet gäller nog även för persongalleriet: det är inte så enkelt som att den ena är god och den andra är ond. Så är människor, helt enkelt. Romanen handlar om hur man kan mörda utan att vara mördare (ond), eller?

    • Däremot var mordet en självisk (och därmed?) osympatisk handling. De visste precis vad de gjorde, det var ingen olycka utan något planerat. Så jag skulle säga att de är mördare. Att de sedan försöker rättfärdiga mordet gör de inte till mindre mördare. Men det jag tänker på är att det är inte bara mordet som definierar dem.

    • Jo, det var väl någon slags självisk handling. Det hela börjar ju med deras försök med en bacchanal. De ”råkar” döda en bonde och låter övertyga varandra om att detta misstag inte ska få förstöra något. Redan här har en barriär mot döden brutits; de märker hur enkelt det är att ta någons liv. Dessutom har de väl gripits av hybris genom sin bac…[Läs mer]

    • Han blir på sätt och vis en övermänniska. Men ändå är det i slutändan han som begår självmord. Vad säger det? De övriga plågades av skuld för vad de gjort (åtminstone vad det gällde Bunny), men inte Henry, åtminstone inte förrän Bunny kom in med pistolen, vilket på något sätt fick Henry ner på jorden. Hans nihilistiska bubbla sprack och det…[Läs mer]

    • Ja, man kan verkligen undra över Henrys sätt att tänka som människa. Efter mordet på Bunny blir han en smula knäpp, eller paranoid, kan man tycka. När Charles blir lite jobbig efter allt skit börjar Henry tänka på honom som ett problem à la Bunny… Men det handlar väl också om någon slags insikt genom kärleken till Camilla. Konstigt att k…[Läs mer]

    • Nja. Henry blir inte bara knäpp, även väldigt normal på många sätt. Men han klamrar sig fast vid sin egen värld, gammal som ny, vilket inte fungerar när han måste anpassa sig till andra människor.

    • Jag tror att Camilla var av värde för honom, men hon låg kanske inte så pass högt i Henrys lista över viktiga prioriteringar i livet, där han rankade sig själv som en gudom med rätt att styra över allt och alla. När alla i slutet ”revolterade” mot honom och hans motstånd inte verkade fungera kunde han inte acceptera sin ”låga” position.

  • wilgot gjorde en uppdatering i bokcirkeln Bokcirkellogga för Den hemliga historienDen hemliga historien 8 July, 2013 01:16

    En annan fråga: varför måste Camilla ta hand om sin farmor hela tiden?

    • Haha, har inte tänkt så mycket på det. Kanske Donna Tartt ville hålla på synsättet att de unga (kvinnorna) skulle ta hand om de gamla. Då kommer ju återigen tidsfrågan upp, när utspelades romanen? Kan det passa ihop med värderingarna från den tiden?

    • Hm, på sätt och vis trollar Tartt bort Camilla, den enda kvinnliga huvudperson, låter henne verka i periferin, ofta utan stark egen vilja. Tartts berättare, Richard, är en man, och kanske ville Tartt inte låta Camilla ta för stor plats för att hon (Camilla) inte ska uppfattas som Tartts alter ego eller liknande.
      Det är mycket som är ganska mä…[Läs mer]

    • Eller så kanske det handlar om att humanisera henne (Camilla) mer än någon annan av karaktärerna, genom att ge henne ”goda” egenskaper. Och det humana innebär ju att stå så långt i periferin från dådet som möjligt, trots att hon bl.a. gick ner i ravinen för att dubbelkolla att Bunny var död. Kanske Tartt försöker ur kvinnan skapa ett ljus i det…[Läs mer]

    • Hm, kanske det. Har Camilla några tjejkompisar? Hon verkar ju extremt isolerad med sin bror, aldrig nämns det som att hon träffar andra kompisar. Vad tror du Tartt vill genom att använda sig av en man som berättare? Är det något som hon inte lyckas med eller verkar märkligt ? Donna Tartt är förresten slående lik den Camilla hon beskriver…[Läs mer]

    • Hon hade inte andra tjejkompisar, men hon var tillsammans med Cloke. Fast det var ju inte av fri vilja, utan mer eller mindre bestämt av den (patriarkala) gruppen.

      Däremot att hon använder sig av Richard som berättare tyckte jag inte spelade någon så stor roll. Hon kanske gör det för att följa ”berättartraditionen”? Men om man även tänker på…[Läs mer]

  • wilgot gjorde en uppdatering i bokcirkeln Bokcirkellogga för Den hemliga historienDen hemliga historien 6 July, 2013 12:06

    En intressant fråga: när utspelar sig historien?

    • Detta var verkligen något som jag kom att tänka på flera gånger. I början tänkte jag tidigt 1900-tal eftersom miljön kändes så gammaldag, men det var lite väl gammalt. Det var vissa detaljer (som jag inte kommer ihåg nu) som fick mig att tänka 70-80-tal. För det var några krig som redan var förgångna.

    • Skrivmaskiner, telefonväxel, hippies, syntetiska droger… Ja, boken kom ut 1992, förmodligen efter ett par års arbete (om man ska se till Tartts skrivtakt sedan dess). Donna Tartt föddes 1963, så förmodligen är det hennes egen tjugoårsmiljö som lyser igenom, och då är vi på åttiotalet. Men den lilla grekgruppen är ju ganska oberoende av…[Läs mer]

    • Jo men precis som du skriver, de är oberoende av samtiden, åtminstone i större utsträckning. Man kan väl se den lilla grekgruppen som ett sekteristiskt sällskap, som avskärmar sig från omvärlden och skapar en egen värld att leva i.