• Hamlet! Intressant det du skriver. Ändå undrar jag litet över uttrycket ”rimliga livsval”…? Vem avgör det? Och om nu ens livsval bara är begripligt för en själv…men ej utåt, inför omgivningen…?Jag kan tyvärr inte ge ngt exempel.

    M v h Mohikanen. 2 May, 2016 02:08

  • Hej igen Lundin! Det var intressant och roligt att få veta att Evanders mellannamn är just Henning! Och visst ger det en biljett in i hans eget författaruniversum, där han ofta blandar fiktion med dikt, som du så […] 19 March, 2016 02:58

  • Just det, Lundin, PG heter ju Henning också.
    Intressant det du berättar om adressen i Uppkomlingarna. Hur reagerade TV-mannen? Kanske var han tillfrågad?
    16 March, 2016 10:00

    • Jag körde taxi extra en tid i Stockholm och hämtade Håkan Unsgaard vid TV-huset. När han sa adressen kände jag igen den då jag nyligen läst ”Uppkomlingarna” och han
      bekräftade att han hade lånat ut miljön till romanen. PGE jobbade på SVT på den tiden och de kände varandra ganska väl vad jag förstår. Adressen är Båtmansklevet.

  • Vad som gör det svårt att tolka PG:s berättelser ibland är att han blandar friskt mellan autentiska och fiktiva händelser och personer. Han använder ofta sitt eget namn och namnger ofta verkliga personer i sina […] 15 March, 2016 07:24

    • Välkommen till denna läsecirkel, Hamlet!

      Mvh
      Evelina

    • Hamlet, ditt långa intressanta inlägg hamnade under ”Läsdagböcker”.
      Jag skriver kommentaren här inne i själva läsecirkeln.

      Jag reagerade också på PGE:s uttryck ”min mor”. Minns särskilt där det står på sidan 208, första stycket.
      ”Det var en måndag och jag bjöd Karin och Henning på middag. Henning skulle dagen efter fara upp till Sandviken och hä…[Read more]

      • Jag svarade på Hamlets inlägg i läsdagboken:
        ”Henning säger sig ju skriva på en kärleksroman men när han dör hittar man inget manuskript. Jag trodde, att det var det som titeln syftade på. Men den kan naturligtvis också syfta på broderskärleken eller på kärlek i mer allmän betydelse, människokärlek.
        Jag reagerade också på berättarens uttala…[Read more]

        • Nu måste jag trots allt ha en invändning. ”Alla” vet ju att det är så man som en upplyst människa ”ska” tänka. Men man kan ju inte komma ifrån att man attraheras av vissa utseenden. Att säga att utseende inte spelar ngn som helst roll…är det inte att överdriva på andra hållet? Självklart räcker inte ett tjusigt yttre om partnern efter en tid…[Read more]

          • Mohikan, du har rätt, man ska inte hyckla. Självklart attraheras vi av människors yttre och mår väl av att se på dom som ser bra ut. Vackra skådespelare i filmer t.ex., lyfter upp hela filmen, anser jag. (fniss)
            Men fel är ju när man till andra pratar nedlåtande om en person pga utseendet, så som PG gör till Henning. Han kunde inte förstå varf…[Read more]

            • När jag läste boken reagerade jag mot yttrandet eftersom jag tyckte, att et var arrogant och nedvärderande mot brodern och mot hans flickvän. Sedan kan man ju också fundera över vad utseendet betyder. Jag tror, att män ofta är rädda för vackra kvinnor. Det är inte de vackraste kvinnorna, som blir uppbjudna först på danser. Naturligtvis…[Read more]

          • Hej Husse! Jag svarade Evelina nyss, och håller med dig i att författaren är nedvärderande gentemot Henning och hans Anna, och din tolkning av att det är två sidor hos författaren som det handlar om kan jag också gå med på. Som man själv, tror jag även att det kan ligga något i det du säger att män kan vara ”rädda” för alltför vackra kvinnor, o…[Read more]

          • Hej du mohikan! Visst spelar utseendet roll, vid ett första möte om inte annat. Sedan får också ”inseendet” alltmer plats, som tur är. Inte för att de som är vackra därför ”måste” vara mindre vackra på insidan, utan för att både det inre som yttre hos en mänska har sina likvärdiga men olika kvalitéer. Det finns säkert en särskild slags ”ensamhet”…[Read more]

      • Hej Evelina! Trots mina förbehåll så är det helt klart en vacker bok i Evanders anda, med sin värme, ömsinthet och ofta sin lite torra humor. De komplikationer den ändå kan ge upphov till, handlar ju om hur man tolkar den. Vilken läsart man väljer. Evander har säkert själv vid något tillfälle tillfrågats om vad han ”menade” med det sätt som han s…[Read more]

        • Hej Hamlet!
          Tack för ditt långa inlägg! Intressant!
          Ja visst är det så, vi människor missförstår ofta varandra, som du skriver, pratar bredvid, sårar, missförstånd igen och upprepade kommunikationsproblem. Evander skildrar det bra. Gör han det för att peka på hur lätt vi har just för att såra och missförstå varandra och hur svårt livet är….…[Read more]

          • Hej Evelina! Ledsen för att jag skrev lite för mycket, om man väljer att se det så, men tankarna bara kom, så att säga. Problem med kommunikationen är vanligt, i den s k verkligheten så väl som gestaltad i romaner. Läste någonstans om att, om det man vill förmedla är 100 procent, så lyckas man kanske formulera 75 procent av det, sedan uppfatt…[Read more]

  • Just det, en del tycks ha svårt att förstå vad roman är.

    PGE tog ju illa vid sig när när han beskylldes för att inte ha en bror. Detta tar han upp i romanen ”Ängslans boningar”, sidan 207-209.
    ”Ett antal k […] 9 March, 2016 07:50

    • Tack, Evelina för hänvisningen till Ängslans boningar. Evander är ju där riktigt upprörd över att viss recensenter har tagit sig rätten att styra över romanförfattarens självklara rätt att välja och presentera sitt stoff. Det var en het politisk debatt på den tiden, där romanen ifrågasattes; man skulle skriva rapporter (från skurhinkar och l…[Read more]

  • Jag har så svårt att förstå hur man kan beskylla en skönlitterär författare för att hitta på. Är inte påhitt själva definitionen av fiktion? Om PGE inte har någon bror, men skriver böcker om att ha en bror, så ä […] 9 March, 2016 05:06

  • Nu har jag äntligen fått tag i boken. Jag återkommer, när jag har hunnit läsa tillräckligt mycket för att kunna aha synpunkter. 9 March, 2016 04:18

  • Redan i romanens första kapitel påpekar berättaren att han ”är behäftad med en nästan sjuklig sanningslidelse”. PGE använder ofta ordet sanning i sina romaner och i I min ungdom speglade jag mig ofta diskut […] 8 March, 2016 06:44

  • hej! jag funderar på självmordet, och kan man läsa det som ett symboliskt adjö till den känsliga delen av bokens jag? om jag ser hela romanen som en symbolisk berättelse om det inres olika aspekter istället för två bröder, så skulle jag kunna se det som att jaget tar adjö, och avstånd, från en känslig sida av sig själv, som är svår att hantera…[Read more]

    • hej själv! dina funderingar är intressanta, och säkert ligger det en del i det, även om jag har svårt att följa tanken fullt ut. det finns ju flera tillfällen i Evanders produktion som beskriver liknande livssituationer och som leder till katastrof eller självmord (utan att man ser nån direkt symbolik). Ofta ger Evander antydningar om orsakern…[Read more]

    • Ja, bröderna kan symbolisera olika sidor i berättarens personlighet. Därför ska man kanske inte ta självmordet så bokstavligt. Det kanske innebär att den ena sidan av personligheten har besegrat den andra. I så fall är det inte nödvändigtvis något tragiskt.

    • Om man håller fast vid, att romanen skildrar ett verkligt självmord är det svårt att peka på en specifik orsak. Jag har fått uppfattningen att de flesta självmord begås av personer, som lider av svår depression. Den behöver inte ha några yttre orsaker. Brodern i romanen har ju skäl att vara deprimerad. Det går inte så bar varken i arbetslivet e…[Read more]

      • Evander har som sagt med skildringar av självmord i vissa böcker.
        En läsning är såklart att det är ett verkligt självmord. En annan läsning kan var att det finns en längtan efter att ”dö” bort från det liv man lever. Kommer att tänka på Ann Heberleins titel ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. Att vi vill bort från den form av liv som vi…[Read more]

        • Bra, Anne! Det är förskräckligt när andra anser sig ha tolkningsrätt gällande andras liv. Det kostar på att ändra sitt liv.

        • Fin tolkning, Anne, att Evander pekar på att det kunde ha varit annorlunda, om….osv.
          Att en käresta kan ändra fel tolkning, jo…det visar väl Evander också, men ofta är det ju inte den rätta kvinnan. Sorg och besvikelse, men ändå…det finns oftast hopp i Evanders romaner. En kärleksroman slutar ju sorgligt, men vad vill författaren ha sagt?…[Read more]

          • Hur menar du, Evelina? ”Att en käresta kan ändra fel tolkning…”???? Oftast är det inte den rätta kvinnan? Menar du ö h t? Eller i romanen? Menar du att ”folk” kan välja ”fel”? Självklart, men då får väl personen stå sitt kast. Huvudsaken är att de väljer själva. Det är litet komiskt (eller inte?) i boken att kvinnornas utseenden ju kommenteras…[Read more]

            • Ja Mohikan, jag tänkte på Evanders romaner. Ofta olycklig kärlek…

              Just det, Karins utseende kommenteras inte. Det är nog så som du antar att Karin är typ mor/ beskyddare.

        • Eftertänksamma rader, Anne. Kommer också att tänka på Heberleins bok med dess titel, om att ens liv kan kännas svårt att leva, men man vet inte hur man skall kunna förändra det tillräckligt för att det skall kunna bli något bättre än det som är, utan att man för den skull måste ta det definitiva steget och avsluta det. Så kan nog de flesta mänsko…[Read more]

          • När jag var ung slukade jag Evanders alla böcker. Gång på gång läste jag dem, och vissa blev favoriter. Med stigande ålder har jag vänt mig till andra författare. Som ung var jag inte alls intresserad av vad kvinnor skrev, jag läste bara manliga författare och identifierade mig mer med dem och det här sökandet efter bekräftelse i aktiviteter.…[Read more]

            • Hej Anne Jag läser också väldigt gärna biografier idag, från dem själva som memoarer eller av andra om någon särskild person. Det kan ge väldigt mycket om författaren är uppriktig och ärlig och berättar om både snedsteg och lyckade stigar, men framför allt om de kan uppfattas som hederliga förklaringar till livsförsök, eller om biografen finner…[Read more]

  • Evander har ofta haft ett klurigt sätt att skildra verkligheten på. Läsare har ibland blivit irriterade över att han inte håller sig till den så kallade ”sanningen”. Recensenter har till och med beskyllt Per G […] 7 March, 2016 01:31

  • Har också noterat att temat självmord återkommer i PGE:s romaner t ex Orubbat bo och Samma sol som vår. Kan kanske till viss del bero på att romanerna ofta handlar om personer som på ett eller annat sätt har ett besvärligt och ångestfyllt liv och känner sig misslyckade. Det är ju ganska ovanligt med välanpassade och harmoniska personer i hans roma…[Read more]

    • Människor som plågas svårt av ångest lever ofta nära tankar på döden…
      Jag funderar ibland över hur det till slut sker att en människa går över gränsen och väljer att lämna livet. Vad får någon att vilja…och att våga döda sig själv?
      Så grymt livet kan vara…

      • Jag har själv varit där, Evelina. Men det var inte den ”riktiga” fysiska döden som jag såg som ett val. Efter en känslomässigt helt omöjlig ekvation blev jag känslomässigt djupt förvirrad och blandade ihop både ”nu” och ”då” och ”liv” och ”död”. Så var det i alla fall för mig, och jag tror inte det är så ovanligt heller. Det är inte ”döden” man…[Read more]

        • Tack Hamlet, för att du berättar om din upplevelse. Intressant…att det är bort man vill komma i den svåra känslostormen, inte just att man tänker på döden, att man vill dö till varje pris.
          Tragiskt då när viljan att komma bort, leder till, för alldeles för många, till döden, ett avslutat liv. Helt i onödan…när hjälp finns att få, trots allt.…[Read more]

          • Hej Evelina! När man hamnar i en känslomässig förvirring kan man inte se särskilt klart på någonting, man är så uppfylld av ”det omöjliga” att man ”tänker” och ”fungerar” bortanför det förnuftiga. Vi mänskor är ju känslovarelser först och främst, och inte särskilt ”rationella” alla gånger, vilket inte sällan kan försvåra våra liv. Livet kan va…[Read more]

  • Jag har noterat att Evander ofta har självmord i sina romaner. Om det inte låtit så vanvördigt så skulle jag uttrycka det som att suicid är ”populärt” bland många författare. Långt ifrån bara Evander. Dagerman citeras ju som en inledning. 3 March, 2016 10:33

    • Ja det förekommer självmord i flera av Evanders romaner. Det är alltid tragiskt när sådant händer, i verkligheten, liksom i romaner. Jag kan inte låta bli att fundera över om det var nödvändigt av författaren att låta självmordet ske?

      • Det kan man ju ha olika åsikter om. En del författare vill ju gå över gränsen. Få en dramatisk effekt. Dagerman ville väl ofta testa gränser… Slutade tragiskt…hans liv… Jag kan ha känslan av att det är ”inne” att ha med självmord. Svårt att argumentera. Tyvärr förekommer ju självmord i verkligheten. Eller försök.

    • Det är väl ingen tillfällighet att skönlitteratur uppehåller sig kring liv och död. Något annat vore häpnadsväckande. Men jag läser boken på ett lite annat sätt än ni uppenbarligen. När jag funderar över En kärleksroman, blir det snarast vad som leder fram till självmordet som blir intressant. Jag funderar mest över vilka tecken (sociala inte min…[Read more]

      • Men snälla nån, du vet väl inte hur vi läser boken! Märkligt uttalande. Jag ville bara påpeka att självmord kommer igen i Evanders böcker. Naturligtvis finns det en väg dit…eller inte. Henning är ju kär i Anna. Ngt som ”jaget” ställer sig ngt frågande till p g a Annas alldagliga utseende. Kanske vill författaren visa att varje människa har…[Read more]

      • Ja det är nog sådana funderingar författaren vill föra fram, mellan radera, om det var något som kunde ha hindrat Henning från att ta sitt liv.

        Olycklig kärlek och självmord…i kapitel 19 berättar författaren om Signhild, som dränkte sig på grund av att pojkvännen övergivit henne.
        En tragisk historia…

  • Hej och god afton! Ursäkta, men skulle inte diskussionen BÖRJA den 1 mars…?

    Vänligen Mohikanen. Varken hunnit hämta boken, än mindre hunnit  läsa. 22 February, 2016 06:59

    • Lite långsam start…flera har ju inte fått tag i boken.
      Testa låna romanen som E-bok så länge? Via ditt Bibliotek på nätet.

    • Hej! Här i Umeå kan jag låna e-boken via biblioteket, för den finns inte i min egen samling. Annars har jag nog de flesta av Evanders böcker.

      Har läst en bit nu och får så klart massor av tankar. Längtan. Det är den första tanken. Att man kan längta efter något som man redan har. Förunderligt, men sant. Jag minns när jag var en ung moster och…[Read more]

      • Välkommen Anne i cirkeln!
        Roligt att du vill diskutera en Evanderroman.
        Vi kör igång 1 mars, så alla får tag i boken. Inte det lättaste.
        Bra du kunde låna den som E-bok. Jag läser den som E-bok på bussen, men hemma läser jag i boken.
        Mvh, Evelina

    • Intressant, Anne. Jag kommer ihåg det här och har ofta återkommit till torskhändelsen i mina tankar. Jag minns den väldigt väl, trots att jag inte har läst boken sedan 1971. Jag har ibland tyckt att det också finns andra orsaker än dem du nämner. I botten kan ligga en lätt besvikelse. Tänk dig att du längtar efter att få komma till din barndoms…[Read more]

      • ja, det låter riktigt, så kan det också vara.intressant! jag läser vidare i boken och har kommit till när Henning säjer till sin bror P-G att han vet var längtan sitter. under käkbenet på var sida om strupen. vad kan det vara för en längtan? vilken känsla har vi där? tillbakahållen gråt?

        • Jag skulle välja ängslan, Anne, ett favoritord hos Evander. Annars är det ju påfallande att Evander låter denna typ av känsla husera och manifesteras i kroppen, strupen, ögonen osv. Jämför boken Ängslans boningar!

          • Ängslan, ja det förekommer ofta i Evanders romaner. Kom att tänka på sista meningen i ”Berättelsen om Josef”:
            – Ängslan, sa hon; vilket konstigt ord.
            Längtan skriver Evander också ofta om.
            Längtan…ängslan…ångest…

            Intressant berättelse om flickan som längtar efter att äta kokt torsk, medan hon äter kokt torsk. (sid. 14)
            Vad vill författar…[Read more]

            • mot slutet av En kärleksroman har vi det igen; när PG går i vintersolen över isen och längtar efter att gå i vintersolen över isen…
              längtan kanske ibland innehåller ängslan, oro över att det vi vill nå inte ska komma trots allt. ängslan över att jag inte kan ta emot nuet , som jag i perioder i mitt tidigare liv upplevde att jag hade som en g…[Read more]

            • Jo, mkt intressant. Här kommer Evanders fenomenala humor fram. Blandat med ett stort allvar. Jag tror att han menar att vi människor har svårt att leva i nuet. Att känna fullt ut medan ngt pågår. Först i efterhand kan vi ta in och reflektera. Längtan kan vara smärtsamt intensiv…

  • Bra val av roman. En bok som förbryllar lite då den i stora stycken framstår som en verklighetsskildring men ändå inte. Spännande. 19 February, 2016 09:08

    • Välkommen Lundin till Evander-cirkeln!
      Ja det ska bli intressant att fördjupa sig i ”En kärleksroman”.
      Det är längesedan jag läste den.

    • Välkommen Husse!
      Roligt att du vill vara med och diskutera Evander. Igen. Men nu var det ett tag sedan.
      Och som jag skrev i vinjetten så behöver inte romanen vara utläst till 1 mars.
      Vi startar lugnt…

  • Visa mera