• Måndag igen! Veckans fråga: Har du hittat något favoritcitat som du vill dela med dig av? Varför fastnade du för just det? 14 October, 2019 12:25

  • Ni som läst både Förnuft och känsla och Stolthet och fördom; märker ni också likheten mellan Mr Willoughby och Mr Wickham? Dessa två är av ”samma skrot och korn”. :-) 11 October, 2019 01:17

  • Måndag igen, och här kommer en ny fråga att diskutera:

    Stolthet och fördom är i hög grad en berättelse om kärlek och relationer, men kärleken beskrivs väldigt kyskt. Tror du att det är ett medvetet grepp av Jane Austen, eller är det en spegling av hur människor levde på den här tiden (iallafall i den samhällsklass det handlar om)? Finns det andra…[Läs mer]

    • Jag tycker att romanen vinner på sin kyskhet. Jag kom att tänka på amerikanska high schoolfilmer som skildrar 50 / 60-talet, där de vuxna gick omkring med linjaler för att kolla avståndet mellan de som dansade tryckare på skoldanserna.. Det kan aldrig ha varit mer spännande att dansa än där och då! Det förbjudna blir lite extra lockande. F…[Läs mer]

    • Förmodligen var det precis så kyskt och tillrättalagt under den tid Jane Austen skildrar. Det var nog väldigt tabu att sätta ord på kärlek och erotik i en roman och även att visa det offentligt. Jag tycker det är så befriande att så mycket lämnas åt fantasin, i kontrast till mer moderna romaner och filmer där allt och lite till visas och beskrivs.

    • Stolthet och fördom är en av de böcker jag läst flera gånger. Jag har också sett diverse olika versioner av filmer och spin-offs. Det har ju också kommit en del böcker som bygger på just Stolthet och fördom. Mitt bästa tips av dem är ”Huset Longbourn” av Jo Baker. Där får man hela berättelsen sedd ut tjänstefolkets perspektiv – lite läskigt nä…[Läs mer]

      • Vad intressant. Huset Longbourn måste jag läsa, även om jag inser att man kan få en annan uppfattning om karaktärerna. När döden kom till Pemberley läste jag när den kom ut, men den lämnade inga bestående intryck.

      • Jag gillade också Huset Longbourn, den påminner lite om Downton Abbey eftersom den skildrar tjänstefolkets liv parallellt med herrskapsfolket.
        Jag har också läst När döden kom till Pemberly, men om jag inte minns fel så gillade jag inte riktigt hur livet blev för karaktärerna i den historien.

  • Då är det första oktober och dags för ny bok: Stolthet och fördom. Stolthet och fördom publicerades första gången 1813, under pseudonymen A lady (precis som Förnuft och känsla). Boken är kanske Jane Austens mest kända, och har gjort stora avtryck i både läsarnas hjärtan och i västerländsk kultur. Romanens första mening är nog en av världslitteratu…[Läs mer]

    • Läste några kapitel för längesen och har sett en och annan film. Så är egentligen lite trött på historien, tycker jag kan den. Ja den kanske är lite tråkig t om.. Men just därför ska det bli en riktigt intressant utmaning att läsa boken ordentligt nu! Bara jag hittar åt den i bokhyllan!

    • Jag är barnsligt förtjust i Stolthet och fördom och uppger ofta den som min favoritbok om någon frågar. Jag har läst den många gånger och sett flera olika filmatiseringar. Nu har jag bestämt mig för att läsa den på engelska, vilket jag tänkt länge men inte kommit mig för att göra tidigare. Kanske blir läsupplevelsen en annan på originalspråket, vi får se?!

    • Stolthet och Fördom är en klassiker och det finns flera filmatisering. Jag läser ”Stolthet och fördom” för första gången på svenska. Detta så jag lättare kan skriva citat. Blir spännande om det blir en annan upplevelse av boken. Tack och lov läste jag boken innan jag såg en filmatisering så jag inte fick någon förutfattad mening om karaktärerna.

    • Jag inser att det här nog är första gången jag läser boken. Jag har tv-serien som min främsta referens, jag ser Colin Firth och Jennifer Ehle framför mig hela tiden. Men språket är minsann inte nutida! Det är ganska snirkligt och omständligt. Det är inte alls konstigt med tanke på att boken är över 200 år, och inte negativt. Jag har bara gjort…[Läs mer]

  • September går mot sitt slut och jag vill tacka alla er som läst och diskuterat Förnuft och känsla under dessa höstveckor! Visst är det något särskilt att få diskutera och bolla tankar och känslor kring en berättelse med andra som läst samma sak?
    Nu bollar Vindelns bibliotek över till Vännäs bibliotek som ska leda diskussionen kring boken Stolth…[Läs mer]

  • Jag strör mest rosor över boken. Det var en större läsupplevelse än jag väntade mej. Gick lätt att komma sej igenom, trots det ”blommiga” språket och sättet att uttrycka sej på. Ibland fick man tänka till vad som menades men det gav också boken en slags tidsatmosfär och som funkar för en nutida läsare tycker jag. Hennes böcker håller än idag!…[Läs mer]

    • Jag håller med det du skriver och även att det är bra att anteckna under läsningen, för det är omöjligt att komma ihåg bra citat eller dylikt i efterhand.
      En av mina anteckningar lyder så här:
      ”Willoughby – en usling!” s 226. Haha!

  • Nu knyter vi ihop säcken! Sista veckan diskuterar vi Förnuft och känsla som helhet; handling, språk, miljö, tema och så vidare. Får Förnuft och känsla ris eller ros? 23 September, 2019 08:38

    • Ingen som sagt nån än? :-) Nåväl, jag gillar den som helhet även om det var lite mycket dialoger för mig och många personer att hålla reda på. Det är ingen bok som man läser en bit av och lägger undan sen, då har jag tappat tråden. Jag gillar hur hon beskriver den tiden och alla karaktärer, men som sagt, den kräver en del av en för att kunna h…[Läs mer]

      • Ja, det var verkligen lite svårt i början att hålla rätt på alla personer! Märkte det gick bättre när jag tänkte på karaktärerna i filmen!

    • Förnuft och Känsla är en angenäm läsupplevelse. Det är ju en charmig miljö bland alla aristokrater och slott, intressanta historier där man undrar hur det skall gå och karaktärer som man lätt kan föreställa sig och engagera sig för eller emot. Man kan läsa om den för att återuppleva de känslorna.

      Sätter den några spår hos mig? Lärde jag mig n…[Läs mer]

      • Det du skriver om förnuft gentemot känsla och systrarna som motpoler håller jag med om. I en kommentar i en engelsk upplaga menar man att Austen ville framhålla just det, att det behövs en balans mellan förnuft och känsla. För mycket av det ena eller andra var inte bra. Systrarna utvecklas ju verkligen i berättelsen.

      • @WernerG Du beskriver det väldigt bra, det här med förnuft och känsla och hur de kvaliteterna utvecklas hos Elinor och Marianne. Jag tyckte också om beskrivningen av Elinors osjälviska hjärta och hur omtänksam och förstående hon var mot andra.

    • Jag har läst förnuft och känsla tidigare, så det underlättade nog läsningen denna gång, men i början hade jag ändå lite svårt att hålla reda på de olika karaktärerna och dess släktskap. Jag gillar Jane Austens intelligens, humor och kvickhet. Hur hon lyckas förmedla ett visst mått av spänning även i en miljö där det inte händer särskilt myck…[Läs mer]

    • Tack Åza för att dina tankar och att du ledde cirkeln. Jag njöt till fullo att läsa om ”Förnuft och Känsla”. Så många kvicka och fyndiga betraktelser. Hittade många nya citat att uppskatta. Som titeln antyder är ”förnuft och känsla” ibland i opposition precis som systrarna Elinor och Marianne representerar 2 olika förhållning…[Läs mer]

  • Tyvärr verkar det inte gå att posta inlägg eller kommentarer här vissa dagar. Ibland får man prova flera gånger innan kommentaren syns. Hoppas ni inte ger upp utan fortsätter försöka! Förhoppningsvis är det bara ett tillfälligt fel. 17 September, 2019 11:22

    • Det är fortfarande inte möjligt att posta inlägg, men kommentarer verkar fungera. Kommande fråga på måndag 23/9 kanske läggs ut som en kommentar i stället för ett eget inlägg om problemet kvarstår. Håll ögonen öppna! :-)

      Det kom ett mejl till Vindelns bibliotek med ett podd-tips:
      ”Så roligt och bra initiativ med er bokcirkel! Vi vill passa på…[Läs mer]

  • Veckans fråga:
    När jag läser böcker fastnar jag alltid för vissa meningar. Har du hittat något citat från boken som du vill dela med dig av? Vad var det som gjorde att du fastnade för just det?

    Fortsätt gärna kommentera på tidigare frågor och välkommen att skriva egna inlägg. :-)

    /Åza 16 September, 2019 08:31

    • Verkligt svårt att välja ett citat, men tillslut väljer jag – Fru Dashwood till Edward: “Du är melankolisk till humöret och inbillar dig att alla som är olika dig måste vara lyckliga. Men kom ihåg att smärtan över att skiljas från vänner känner alla ibland, oberoende deras utbildning och ställning. Lär känna din egen lycka. Du behöver inget ann…[Läs mer]

    • Ett stycke som jag tycker visar på Jane Austens sinne för humor finns på s 466 i upplagan från 2016. Speciellt mittenstycket är så roligt tycker jag! :-)

      ”Efter ett passande motstånd från mrs Ferrars sida, precis så ursinnigt och orubbligt att det skyddade henne från den skam hon ständigt tycktes frukta, skammen att vara alltför vänlig, tillä…[Läs mer]

      • Det var roligt tyckte jag också. Men oj, vilka olika översättningar vi läst! Modernista förlags utgåva s 371. Hur fungerar det egentligen, måste varje förlag som ska ge ut en bok göra en egen eller använder man tidigare översättning? Vem ”äger” översättningen?

        • Intressant att översättningarna verkar skilja sig åt så mycket. Jag har ingen aning hur det går till med översättningar. Kanske någon annan vet bättre?
          Jag googlade och hittade en avtalsformulering i ett standardformulär för avtal mellan översättare och förlag från Svenska förläggarföreningen och Sveriges författarförbund. Där står det så här…[Läs mer]

        • På sidan 483 i upplagan från 2016 har översättaren Maria Ekman beskrivit hur hon har gått tillväga när hon har översatt.

          • Tack för tips, det ska jag kolla vid tillfälle. Kanske lite nördigt men jag tycker det är kul att veta hur man gjort och tänkt.

    • Det jag hajade till på var när hon skrev att blyghet kommer från en mindrevärdskänsla. Enligt min mening tyder det på att hon hade en psykologisk kunskap som jag inte trodde fanns då, eller så var hon en mycket duktig människokännare.

    • Haha, underbar beskrivning av fru Ferrars. Efter en sådan detaljerad beskrivning behövs inga foton. :-) Jag håller med, Jane Austen hade både en skarp blick och en vass penna.

    • Vet inte riktigt vad jag gjort lyckades radera min kommentar så jag skriver den på nytt. Jane Austen hade en skarp penna och en vass blick. Denna helgs citat blir: ”Fru Ferrars var en liten mager kvinna, så rak i figuren att det gränsade till stelhet, så allvarlig till uppsynen att det gränsade till surhet. Hennes hy var gulblek, och hennes…[Läs mer]

  • Att inte få ärva för att man är kvinna måste fått alla kvinnor att känna sig livegna. Förstå så mindervärdiga de måste ha känt sig gentemot männen. Tänk dessutom att ha vetskapen om att om min man dör så kan jag bli utan hem om ingen är snäll nog att ta hand om mig. Jag är glad att jag lever i nutid :)

    Jag visste inte att det även fanns en tv se…[Läs mer]

    • Ja, eller hur! Så hemskt det måste ha varit. Tur att utvecklingen gått framåt, om än långsamt …

  • Måndag 9 september och dags för en ny diskussionsfråga:
    Hur tror ni att det var att leva på 1800-talet då endast söner ärvde och kvinnor (även män likt Willoughby) var helt beroende av att gifta sig rikt?
    Följdfråga: Går det att kalla Jane Austen feminist?

    Roligt att så många deltar i cirkeln! Glöm inte att scrolla för att läsa tidigare inlägg…[Läs mer]

    • Först får man väl definera vad är en feminist? Begreppet har förändrats med tiden och det är väl fler med mig som inte längre känner igen sig i feminism. Förr handlade om det om kvinnors rättigheter, idag om att det finns inga kön och alla är lika. Så vilken form av feminism diskuterar vi isåfall? Som kvinna så var det inte lätt förut, att vara h…[Läs mer]

    • Enligt NE är Feminism ”social rörelse för jämställdhet mellan kvinnor och män” – vilket inte är så entydigt. Kan man ändå säga att Jane Austen kämpade för detta? Tveksamt tycker jag. Hon skildrade villkoren i den engelska överklassen på ett sannolikt någorlunda realistiskt sätt men lägger väl inga starka värderingar på vad som är rätt och fel. J…[Läs mer]

    • Jane Austens värld gav inte jämlikhet. Ogifta kvinnor i Austens klass kunde inte lätt försörja sig själva och levde därmed med stora begränsningar.

      I ett brev till Fanny Knight kommenterade Austen att ”ensamstående kvinnor har en fruktansvärd benägenhet att vara fattiga – vilket är ett mycket starkt argument för äktenskap” (13 mars 1817).

      Det…[Läs mer]

      • Det var inte bara inom de högre samhällsklasserna som det gällde att bygga äktenskap på möjligheterna att överleva i första hand. Känslor för varandra var inte oväsentliga men hade mindre betydelse. Min farfars andra äktenskap var rent rationellt. Han var änkling med 8 barn och hon änka (min farmor) med 1 barn. Inget lyckligt äktenskap men…[Läs mer]

        • Tack Werner G för att du delar med dig av din familjs historia. Den visar att den problematik som Jane Austen tar upp om ekonomi som skäl för äktenskap har funnits på många nivåer i samhället. Tack för ditt tålamod att läsa mitt långrandiga svar till förra veckans fråga När jag funderar närmare har jag inte så stor sympati för John Willoughby…[Läs mer]

    • JB svarade 1 månad sedan

      Jag tänker att Austen är feminist, precis som Cessan skriver visar hennes karaktärer det inte öppet. Som jag ser det ifrågasätter hon sitt samhälles seder och bruk när det gäller giftermål och arv eftersom det är dessa förutsättningar som ställer till det för karaktärerna i ”Förnuft och känsla”. Vi får följa hur karaktärerna väljer att handla, o…[Läs mer]

    • Har missat lägga in nåt på denna fråga och det finns väl mycket att säja om kvinnors liv och situation förr. Att inte få vara självständig och myndig, inte ha tillgång till möjligheter och yrken på samma sätt som män hade. Och även om kvinnor fick ärva hade de oftast inte kontroll över sina tillgångar.
      Funderat på om Austen var feminist och tr…[Läs mer]

  • Det som får mig att läsa Jane Austen med stort nöja är flera olika saker.

    En väl utformad och spännande handling så att man bara måste läsa för att få veta hur det går. Å andra sidan är karaktärerna sådana att man får favoriter som man hoppas att det skall gå bra för och andra som man vill motsatsen. En tidig version av ”feel-good”.

    Kara…[Läs mer]

    • Precis, man kan nog kalla Jane Austens böcker en tidig (mer rumsren) version av feel good-böcker!

      Ja, tänk att få hoppa in i en Jane Austen-roman och se hur det var på riktigt, förmodligen skulle det bli en besvikelse. :-)

    • Om någon vill se en filmatisering av Förnuft och Känsla (Sense & Sensibility) kan jag rekommendera regissören Ang Lee film från 1995. Emma Thompson och Kate Winslet spelar systrarna Elinor och Marianne. Emma Thompson skrev även manuset och det tog henne 5 år att skriva det enligt henne själv.

      • Jag såg den filmen häromveckan och den är jättefin även om mycket från boken inte finns med. Jag störde mig dock lite på att Emma Thompson som spelar Elinor var 36 år när hon spelade in filmen. Då blir det lite konstigt att hennes rollfigur ska vara kring 20 år. Överste Brandon är 35 år i boken och som vi diskuterat tidigare så tyckte ju de at…[Läs mer]

        • Tror jag sett hela filmen, ska se om den igen, och för att jag såg filmen innan jag läste boken så tänkte jag aldrig på åldern. När jag läste såg jag överste Brandon som Alan Rickman framför mej och den karln var ju läcker oavsett ålder! Vet inte om det allmänt är bättre läsa bok först och skapa sej egna bilder och se filmen efter?!

          • Absolut. Ta Sagan om ringen t ex och de fantastiska bilder som målas upp i ens fantasi när man läser den.

            • Ja när jag såg första filmen hade jag sällskap av två Ringen-läsare och det var ett himla muttrande om att Balrogen minsann inte såg ut som att den skulle..och DEN figuren som inte.. Etc etc!

          • Jag föredrar oftast att läsa boken före filmen. Böcker är så mycket mer detaljerade än filmer.

            • Jag håller med. Filmen kan bara lyfta fram vissa teman ur boken och utelämnar andra. På så sätt är den på sätt och vis en ny skapelse. Olika filmversioner kan betona olika saker och i vissa fall verkar filmen ta ett radikalt annorlunda perspektiv. Filmen Korparna är något helt annat än Tomas Bannerheds bok.

            • Jag försökte se Korparna som film, men gav upp … Tyckte den var så konstig och obehaglig. Kanske borde jag ge boken en chans i stället?

    • Nja, jag tyckte filmen var starkare än boken. Så låt den vara.

  • Visa mera