Gruppadministratörer

  • Profilbild för Ida Norberg
  • Profilbild för Amela Hadziresic

Läs med Sundsvalls stadsbibliotek

Offentlig bokcirkel aktiv för 1 månad sedan | 29 medlemmar

Bokcirkeln drivs av Sundsvalls stadsbibliotek. Vi läser all möjlig litteratur, och diskussionen sker fritt under respektive läsperiod. Det går bra att hoppa in i cirkeln när som helst. Varje bok startar och avslutar med en frivillig träff på bibliotekets Digidelcenter.
Kontaktperson: Amela.hadziresic@sundsvall.se och Ida.norberg@sundsvall.se
Obs! På denna sida läggs uppdaterad information ut.

Titlar 2019:
10/6- 26/8 – 1793 av Niklas Natt och Dag
26/8-14/10 – Håll mig utanför av Maria Sonia Cristoff
14/10 – 16/12 – Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink

Böckerna läses i valfritt format och på valfritt språk. Alla böckerna finns också som e-böcker att låna från biblioteket. Instruktioner för att delta:
• Skapa ett konto (gratis) på bokcirklar.se för att kunna diskutera. (Du behöver inget konto för att enbart läsa inlägg)
• Välj fliken Forum – klicka sen på den rubrik du vill diskutera under (varje läsperiod har sin egen rubrik)

Varmt välkommen att delta :)

Arv och miljö av Vigdis Hjorth

Visar 13 inlägg - 1 till 13 (av 13 totalt)
 Ida Norberg 
Deltagare

Nu börjar läsperioden av Arv och miljö av Vigdis Hjorth. Diskussion kan ske under hela läsperioden här på bokcirklar.se. Vi ses också i april för en liveträff.

25 februari, 2019 at 01:49 •
 Amela Hadziresic 
Deltagare

Ångest, ångest, ångest. Har inte laddat ner boken. Men ikväll måste det ske. Lägger en påminnelse i telefonen. :)

15 mars, 2019 at 10:27 •
 Jura78 
Deltagare

Hej hej! Har börjat läsa boken nu och kommit typ 50 sidor in i boken. Hoppas att den blir bättre. Den ska ju vara så oerhört bra. Någon annan som har börjat läsa?

4 april, 2019 at 08:51 •
 Ida Norberg 
Deltagare

Skrev precis ett långt inlägg om boken och så lyckades jag deleta det!!! Attans vad jobbigt 😳

En länk hade jag iaf till en artikel om boken som väckt stort rabalder i Norge när den gavs ut. Bygger på en sann historia, författarens egen barndom. Författarens syster har enligt vad jag hört givit ut en egen bok för att motbevisa eller ge sin bild av uppväxten.

Vem äger sanningen? Jag tycker det är intrssant med den diskussion boken väckt som handlar om författarens ansvar gentemot levande personer. Har en författar ansvar?

Jag gillade boken, kanske inte alltid karaktären, men stilen fäll mig i smaken. Kändes som jag satt på en pub och tillsammans med en vän långsamt berusade mig, medan vännen berättade sin livshistoria… 😊 Dvs lite förvirrande, hoppande i tiden, ganska känslosamt och upprepande tidvis. Och en text som hela tiden väcker frågor. Vad är sant? Men varför såg ingen? Hur kunde mamman behandla henne så? Alla är som barn, även som vuxna. Dvs oförståndiga, känslobaserade, impulsiva, självupptagna. ..

5 april, 2019 at 10:44 •
 Ida Norberg 
Deltagare

Länken försvann visst… Här är den, Aftonbladets artikel…

5 april, 2019 at 10:45 •
 Jura78 
Deltagare

Nu har jag läst halva boken ungefär och den har blivit bättre eller så har jag kommit in i den bättre. Den är väldigt jobbig att läsa då det känns som det är sitt liv som förfåttaren beskriver även om jag läste att det ”bara” delvis är sant. Men jag förstår diskussionen för den känns på riktigt och inte skönlitterärt.

Det måste vara väldigt jobbigt att familjen inte tror på en när man berättar det värsta. Jag tror inte att jag vill läsa systerns bok, men har någon annan gjort det? Jag är faktiskt lite kluven: jag gillar inte att under hela metoo rörelsen man ”bara” kunde anklaga folk och några förlorade jobben direkt utan granskning. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att metoo rörelsen finns och att överlevare får berätta och att man tror på deras historien. I det här fallet känns det genuint då hon har en detaljeringsgrad i beskrivningen som annars kanske skulle saknas, men då baserar jag det bara på en känsla: det känns genuint.

Sen undrar jag om berglot (berättaren) verkligen menar att Astrid inte behöva välja mellan föräldrarna och henne. Hon skriver det, men är det verkligen så? Om Astrid trodde på Berglot så tycker jag att hon borde ta ställning. Jag tror att Astrid inte tror på systern och hon därför inte tar ställning mot förälderna.

10 april, 2019 at 05:59 •
 Jura78 
Deltagare

Då har jag läst ut boken. En bra bok var det tyckte jag. Som du skrev, Ida, så är det ju skriven som man tänker när man ältar: man upprepar och försvarar sig och försöker hitta lösningar där inga lösningar finns. Boken känns väldigt mycket som ”hemma” för mig med skillnaden att det var min morbror … och min kusin var också utsatt och hon ”verificerade saken” (för att använda Astrids ord).

I slutet lästes det som en förklaring till Astrid och jag antar att det var Astrid som skrev den andra boken om familjen/historien!? Jag hade ju på känn att Bergljot inte skulle kunna leva med att Astrid inte tog ställning. Kanske för jag kände igen mig så mycket i Bergljot och jag kände så.

Förstår också frustrationen från Lars. Bergljot ville/behövde prata om familjen om och om igen utan att det blev bättre. Utan att något ändrades. Jag tror att Bergljot hoppades in i det sista att familjen skulle ändra sig och säga förlåt (och därför höll på så länge med de), men det hände ju aldrig.

Sista sidan upplever jag som att det inte är en happy ending, eller? Hon konfronteras med den delen av familjen om och om igen. Det finns inget slut.

Jag kan skriva mycket mer om hur boken påverkat mig, men ska låta det vara. Hör gärna från andra som kanske inte haft en sådan nära relation till ämnet om hur ni upplever boken. Och om min fundering i min tidigare inlägg: ska man lita på överlevare eller behöva man granskningar/bevis. Jag har som sagt inget svar på det själv, men läser gärna vad andra tycker.

14 april, 2019 at 03:24 •
 Ida Norberg 
Deltagare

Alla sanningar, eller allas sanningar är relativa tänker jag. Dvs min upplevelse av min barndom behöver inte vara samma som min systers. Dock, när en familjemedlem utsätts för incest som i detta fallet, blir det ju en väldigt svårt situation. Vem ska Astrid tro på här? Sin älskade pappa som aldrig gjort henne illa, eller systern som i hennes ögon verkar favoriseras av mamman. Hur ska Berggljot bevisa att det som hänt har hänt? Jag finner det trovärdigt i och med hur mamman behandlar henne, och hur hon på nåt sätt redan som barn hade en annan ställning/position än de andra syskonen. Och att även Lars blev behandlad på ett annat sätt. Som att föräldrarna ”misslyckats” med sina första två barn och sen tog igen det med sina yngsta barn.
Men detta är ju Bergljots berättelse. Jag vet inte vad Astrid skriver. Jag är inte heller superintresserad av att läsa hennes sida av saken. Funderar över om det blir ett försvarstal bara.
jag tyckte slutet kändes ganska bedrövligt. Hon kommer liksom aldrig bort från sina minnen, alltid fast i familjen. Men också kanske en beskrivning av hur starka familjebanden är eller kan vara.

18 april, 2019 at 09:15 •
 Ida Norberg 
Deltagare

Tyvärr blir bokdiskussionen på måndag 29/4 inställt. Vi har helt enkelt inte personal som kan vara på plats. Vi sparkar entusiastiskt igång nästa läsperiod istället. Bara att hänga med för den som så vill 😊
Diskutera under Forum, eller läs och delta i träffen i juni.

26 april, 2019 at 08:02 •
 Ida Norberg 
Deltagare

Vi ses inte denna gång, vi får inte till det helt enkelt, men diskussionen är öppen och det går ju utmärkt att diskutera här på forumet 😊
Jag kan säga att jag på det stora hela tyckte bra om den här boken. Berättelsen, tvisten, konflikten – det var spännande och realistiskt också. Huvudpersonen berättar verkligen sin historia. Och det är väl det som blir det tjatiga kanske, mycket tankar fram och tillbaka.
Intressant slut också, hon kommer ju aldrig från sin familj. Blod är tjockare än vatten sägs det ju och kanske är det vad slutet också säger.
För mig var det en läsupplevelse, tycker författaren ändå lyckats attfå mig att upprätthålla ett intresse för hur det ska gå. Sen känns människorna också ganska komplexa, det är självklart ett svårt dilemma för systrarna t ex. Tanken att kunna acceptera att incesten har hänt, men samtidigt behålla sin bild av fadern verkar ingen fundera på dock. Det är antingen eller.

1 maj, 2019 at 01:44 •
 Jura78 
Deltagare

Din sista tanke, Ida, var den som Astrid också hade, men som inte riktig funkade för Bergljot. Astrid skrev ett brev i slutet efter vilket Bergljot beslöt att inte ha konkakt längre. Jag kom inte riktigt ihåg vad hon skrev, men att hon vill ha bevis från Bergljot att det hade hänt. och det går ju inte. Jag tror inte heller att man kan förena bilden av en förälder som förgrepp sig på någon med bilden att den var snäll mot någon annan. Denna person är i mina ögon fortfarande ett monster även om den kanske ha varit snällt mot mig. och då blir det ju viktigt vems historia man tror på.

3 maj, 2019 at 06:41 •
 Ida Norberg 
Deltagare

Ja, och bevis är ju omöjligt att få…
Det huvudpersonen hela tiden far efter är ju egentligen bara ett erkännande från någon i familjen, helst pappan eller mamman. Hon verkade vara beredd på att släppa allt om hon bara fick erkännandet.
jag tycker också att mamman var en stor bov i det hela, som agerade som hon gjorde under B:s uppväxt.om mamman erkänt så kanske det hade varit början på att familjen kan läka ihop.
Hur som helst, så var det en läsupplevelse. Trots upprepanden och det lite tjatiga sättet att berätta 😊

4 maj, 2019 at 09:05 •
 Amela Hadziresic 
Deltagare

När jag läst det ni har skrivit så är all ångest borta. Hehehe

15 maj, 2019 at 11:14 •
Visar 13 inlägg - 1 till 13 (av 13 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.