• Hur kan två veckor gå så fort? Idag är det den 15 september och vi har fortfarande inte hunnit säga något om bokens språk? Inte mycket i alla fall… I ett helt annat sammanhang (tror det var en skrivarkurs) fick jag lära mig en helig regel att inte överanvända utropstecken, men när PO Enquist skriver tre utropstecken i rad !!! får han det att kän…[Läs mer]

    • Kursiveringarna har jag inte förstått mig på riktigt. Jag undrar om det finns något system och om författaren försöker smyga in något hemligt meddelande :-)

  • Glömde ett foto av författaren från 1988

  • Om liknelser, kärlekens väsen – och vad man lärt sig som barn…

    Bland annat så här skrev PO Enquist som “Sidokommentar” i ett programblad 1988, för 25 år sedan:

    “När jag var barn lärde jag mig att det trots allt ändå fanns en typ av dikt, av poesi, som inte var synd. Det var bibelns liknelser. Dikterna om undren. Fem kornbröd och två fiskar,…[Läs mer]

    • Jan – tack! Både för sidokommentaren och fotot. “försöka ringa in något som är mycket skört..” Är det kärlekens väsen han skriver om?

  • En annan tråd… Förutom kvinnan på det kvistfria furugolvet förekommer en annan kvinna i romanen, Lisbeth. Hur ser ni på henne? Är det också en kärlekshistoria?

    • Ur Liknelseboken, sid 142:
      “Det var så han mindes hur han föll huvudstupa in i denna sinnessjuka historia med den kvinna som han senare kallade Lisbeth. Varefter han övertäckt och reviderat det som hänt. Han instoppade kärleken i en ravelbit för teater.”

      “Han” träffade “Lisbeth” första gången på Fjellstedtska i Uppsala, ett studenthem…[Läs mer]

    • Men är det inte den här kärlekshistorien som stämplats in som med ett brännjärn. Den sinnessjuka kärleken, den som inte är logisk, inte går att förklara, och som lever kvar på ett helt annat sätt än den vackra romantiserade frälsningshistorien med den äldre kvinnan. Den som också finns i Nedstörtad ängel fast på annat vis. Är detta motsatsen til…[Läs mer]

    • Jag funderar mer och mer på Lisbeth och vet inte om jag blir klokare, men här finns något oläkt eller vad jag ska kalla det, något som inte låter sig fångas in. Plötsligt sser jag kärlekshistorien om kvinnan på det kvistfria furugolvet som en skyddande salva. Han har lovat att inte berätta, men gör det till sist ändå för att den andra kärleken…[Läs mer]

  • Jag kom inte längre än några sidor, har jättesvårt för att komma in i boken. Den känns alldeles för fragmentarisk och jag märker att jag bara läser om och läser om för att försöka förstå men jag blir mest bara snurrig. Måste nog läsa något annat av PO Enquist innan jag tar tag i denna. Så kan det också vara. Det var nog inte riktigt min kopp te.

    • Hej Jenny! Det var tråkigt att du mest blir snurrig av den här boken! Du svarar faktiskt på en fråga jag ställde här tidigare idag; om att läsa den här boken som en första Enquist-bok!
      OM du hade fortsatt läsa hade du märkt att en del teman, tankar och formuleringar återkommer, upprepas – nästan ältas.
      Lästips: Kapten Nemos bibliotek. Ell…[Läs mer]

    • Jag har också svårt att läsa Liknelseboken. Svårtuggad fastän jag har läst Ett annat liv, som jag tyckte mycket om. Liknelseboken är som du säger fragmentarisk…nästan som några utrivna sidor ur en anteckningsbok… Jag tror att den känns tung för att den avviker från många filmiskt berättade böcker. Jag är fascinerad av den samtidigt som ja…[Läs mer]

    • Jenny svarade 7 år sedan

      Tack för tipsen! Ska kollas upp!

    • Jenny svarade 7 år sedan

      Feelgoodbibliotekarien, anteckningsbok var en bra beskrivning! Av det lilla jag läste så fanns det detaljer som jag fastnade för ändå. Jag gillar att han använder kursiveringar och utropstecken frekvent. Härligt att du inte ger dig, det är nog som du skriver en bok man lär läsa två gånger. Själv ska jag läsa något annat av PO Enquist innan…[Läs mer]

  • En av verserna i Cohens Hallelujah börjar så här i Wiehes översättning (fantastiska Ebba Forsberg sjunger):

    \”Din tro var stark men krävde svar
    Hon stod där naken som hon var
    Du såg henne, sen föll du som en fura\”

    Ung man med stark tro, rak och rank som en fura, möter naken kvinna, och faller. Hm. Låter som Enquist!

  • Reserverade boken och hoppades att jag skulle hinna få den innan denna bokcirkel slutar och ibland har man ju tur! Har nu hämtat boken och ska börja läsa. Det här blir mitt första boksamtal (jag räknar inte med de torra boksamtalen under mina skolår) så det ska bli spännande att diskutera!

  • Bokcirkeln om Liknelseboken är ju öppen till den 15 september, så vi får nog räkna med att det blir fler röster här så småningom… Det känns ändå viktigt att lägga upp lite trådar och den första tåden här får bli “kvinnan på det kvistfria furugolvet”., den första kvinnan, historien som måste hållas hemlig, men det var ju så länge sedan… Hur…[Läs mer]

  • Hej! Kul att diskussionerna drar igång på en gång. Jag hade inte läst något av Enquist förrän i somras då jag började lyssa på Ett annat liv. Jag blev helt kär i honom, hans berättande och språk. Dessutom framstår han som en klok människa med sunda värderingar.

    Jag har inte kommit igenom Liknelseboken än. Den är verkligen inte lättläst och jag…[Läs mer]

  • Jag är ju inte ensam om att ha synpunkter på omslaget – men ville visa på ett alternativ. Träddungen finns på Skogskyrkogården i Stockholm, och även om det inte är sju träd har den ändå ett symboliskt värde!
    Hur ska vi nu gå vidare i samtalet om Liknelseboken?! Jag hade stora förväntningar på den; mycket av det jag hoppats på att få läsa (mer) om…[Läs mer]

    • Vilken pusselbit håller du upp framför dig just nu? Vilket mönster ser du i den?

    • Nina; just nu grunnar jag på:
      1. ordet “liknelse”, som för tankarna till bibeln, men där alltid är en berättelse av Jesus, och den skall tolkas; “som om”. Den berättar något annat! Hos POE då? Tja, en rimlig tolkning av ordet “liknelse” är att det är en (sann) berättelse – inget påhitt, inte dikt – som befinner sig i en religiöst präglad sfär…[Läs mer]

    • Jag känner samma sak vad gäller Eeva-Lisa, och morbrodern som dränkte sig. När jag läser Liknelseboken funderar jag på vad som skrivs i periferin. Det är så lätt att titta på det kvistfria golvet att jag misstänker att det inte är den historia som är mest brännande, att den ligger som skydd över något – men vad? Och vad visar pusselbiten “självfrälsning”?

    • Tyvärr så har jag inte haft riktigt tid och ro att gå in i texten på det sätt som du, Jan, gjort. Det här var nog min tredje POE-bok, läser gärna fler.

      Jag tycker om glidningarna, mellan något slags verklighet och bilderna POE skapar t ex den döende flocken. Likaså fäster jag mig vid det som inte är där, både det Nina skriver om det som sker i…[Läs mer]

    • Minns ni när det skildras i Liknelseboken hur PO läser och pratar om Livläkarens besök och den erotiska scenen — är urspungsscenen till den Kvinnan på det kvistfria furugolvet, eller är det tvärtom så att minnena har färgats av fiktionen. Tycker sig inte PO känna igen den 90-åriga damen som ställer sig upp och vågar prata om lusten i samband med…[Läs mer]

    • Läste om styckena igår – precis i början av boken! Som om han vävt in det första mötet i Livläkarens besök… Minnena som spelar spratt? Den äldre modiga kvinnan som reser sig minner hon om den där ungdomsupplevelsen? Märkligt möte, liksom hennes generade reaktion på hans fråga. Får lust (:)) att läsa om Livläkarens besök nu!

      Tänker på…[Läs mer]

    • Jadu Nina…ingen lätt bok du har valt att bokcirkla om. Jag våndas genom läsningen och får inget sammanhang. Måste försöka gömma mig för familjen och läsa ut resten av boken. Extra svårt att hitta liknelser och fatta kopplingen till tidigare romaner när jag inte läst dem.

    • Det kan jag förstå. Det känns som hela Liknelseboken är ett tillägg till de tidigare böckerna, ett försök att säga lite mer, men jag sitter ändå med känslan att det viktigaste fortfarande är utelämnat eller bara antyds – men vad är då detta som jag inte får fatt i? Han skriver om att gömma sig bakom historiska romaner och att den här boken började…[Läs mer]

    • Sara, Feelgoodbibliotekarien, Nina. Några kommentarer till era kommentarer:

      Är det så att man behöver ha en karta, känna till Enquists värld och universum, hans bilder och språk för att kunna följa med i och förstå Liknelseboken, ja få ett sammanhang? Att boken inte står för sig själv, utan är som “ett tillägg till de tidigare böckerna”? Så bo…[Läs mer]

  • Hej Pia och Jan, och ni andra när ni får möjlighet att logga in… Vad intressant att du vill byta omslaget på boken, Jan! Det är ju verkligen det första man möts av, och vilket intryck ger omslaget på Liknelseboken? Det har ju varit en del åsikter om det i media, och det är faktiskt en gåta för mig (ännu en PO-gåta) hur författaren kunde godkänna…[Läs mer]

    • Enquist har säkert en klok anledning till omslaget. Jag tycker att det är fint. Tolkar det som en bild av att kvinnokroppen är något vackert. Som en renässansmålning. Är ganska ensam om den åsikten antar jag, men det var min första tanke när jag först såg boken. Jag förstår invändningarna, men tycker att det finns mycket vbilder som är mer nedsätt…[Läs mer]

    • Vad lättad jag blir att man kan tolka den så! Det är nog det som är tanken bakom… Ändå tycker jag att den ger signaler om en helt annan typ av kärlekshistoria (mer traditionell) än vad Liknelseboken är. Jag tycker att hon är vacker och jag menar inte att en bild på en naken kvinna i sig är nedsättande, men kunde kvinnan på bilden inte få vara…[Läs mer]

    • Har ni inte sett omslaget på Björn Ranelids roman Kvinnan är första könet…?
      :-)
      Skulle mer än gärna ha velat vara med i denna diskussion, men det är tyvärr lång kö på “mitt” bibliotek. Har ej råd att köpa boken f n.
      Jaga har läst flera böcker av Enquist. Uppskattar bl a Livläkarens besök , Kapten Nemos bibliotek och Lewis resa.
      Hälsningar Mohikanen.

    • Vad olika man tolkar text och bilder! :-) jag tänkte att rumpan tillhör en äldre kurvig kvinna. Ganska rundlagd i jämförelse med dagens ideal. Kanske är det Enquist drömbild av kvinnan…

    • Jag håller med dig, Feelgoodbib! Känns som en lite motvallsreaktion att tycka omslaget är vackert.. :) Även om kroppen är bar så är den vänd från betraktaren, är en linje.

  • Hej! Jag heter Jan, bor i Varberg. Läsare – på två sätt: 1. Läser mycket. 2. Uppvuxen i frikyrka. Liksom PO Enquist. Känner igen så mycket! Språket, bilderna, frågorna. Men – jag vill även lägga pusslet “PO Enquists litterära universum”. Med det gröna huset (som pappan byggde) i centrum, trädet, fåglarna, häcken, kallkällan med grodorna. Och al…[Läs mer]

  • Hejsan! Det här är den första bokcirkeln jag är med i. Är bokslukare sen många år tillbaka men har inte läst något av PO Enquist tidigare. Jag gick med i den här bokcirkeln för att jag mest är intresserad av fenomenet – att cirkla tillsammans på nätet kring en bok. Tyvärr har det strulat till sig med själva boken. Jag har beställt den på bibliotek…[Läs mer]

  • Hej läsvänner! Vad glad jag blir att ni vill försöka förstå kärleken tillsammans med mig i en PO Enquist-cirkel om Liknelseboken. Jag tjuvstartar lite för att ni ska mötas av detta välkomnande till cirkeln i morgon, den 2 september, när det är dags! Om ni tycker att det är okej föreslår jag att vi presenterar oss lite för varandra, och kanske någr…[Läs mer]

  • Visa mera