Gruppadministratörer

  • Profilbild för Bokcirklar på Göteborgs stadsbibliotek

Vårbokcirkel online: Vi har alltid bott på slottet av Shirley Jackson 6/5 – 31/5

Offentlig bokcirkel aktiv för 2 månader, 3 veckor sedan | 18 medlemmar

Var med och bokcirkla med oss när som helst på dygnet! Fundera och ta del av andras tankar och skriv ner dina egna i lugn och ro. Shirley Jacksons gotiska skräckklassiker berättas ur 18-åriga Merricat Blackwoods perspektiv och är en bok som både skrämmer och underhåller.

Bokcirkelns upplägg: Vi diskuterar boken under fyra veckor, och en eller flera diskussionsfrågor släpps varje måndag. Det går bra att hoppa in när som helst under perioden och man kan svara på tidigare frågor även om det tillkommit nya.

Boken finns att låna på biblioteket både som e-bok och fysisk bok. Här finns e-boken: https://e-gotlib.elib.se/Books/Details/1055674

Diskussionsfrågor släpps:

Måndag 6/5: Vilka tankar och känslor väcker bokens språk- och miljöbeskrivningar. Gå in under Forum: första veckans fråga och börja diskutera:)!
Måndag 13/5 Hur ser ni på karaktärernas relationer? Finns det någon speciell scen som gjort intryck på er? (Gå in under Forum: Andra veckans frågor)
Måndag 20/5 Den här veckan diskuterar vi personerna. Vilka är de? Vad är det som driver dem? (Gå in under Forum: Tredje veckans frågor)
Måndag 27/5 Vad tycker ni om boken, ris eller ros? Var den som ni hade tänkt er? Och för er som läst den en andra gång, hade ni en annan läsupplevelse denna gång? (Gå in under Forum: Sista veckans frågor)

2:a veckans frågor

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
 Bokcirklar på Göteborgs stadsbibliotek 
Deltagare

Hur ser ni på karaktärernas relationer? Finns det någon speciell scen som gjort intryck på er?

13 maj, 2019 at 10:57 •
 Bokgalen 
Deltagare

Det är märkligt med relationerna… från ena sidan (huvudsidan) relationerna inne på slottet mellan farbrodern, syskonen och senare kusinen Charles. Och från andra sidan, relationen mellan slottinvånare och byn. ALLA relationer är fyllda med underströmmar, spänning, läskigheter….och löften av mer läskiga händelser. Min mest positiva upplevelse är relationen mellan Marricat och hennes katt! Egentligen är jag fascinerad av Marricat som personlighet (”flicka” på 19 år inte som det ska…som ÄR ca 7-8 år i utvecklingen och betraktas som sådan också av alla). Det som mest chockade mig är den konstiga relationen (händelsen, scenen) när brandet släcks av vissa i byn, BARA FÖR ATT i nästa ögonblick plundra och slå sönder resten av huset (den oskadade delen), där mitt i brandsläckningens efter-ångande våta, luktande miljö! Detta kan jag inte förstå…varför släcka elden om man vill ändå förstöra…Denna omotiverade hat och mobbing av de som är redan nere….denna händelse hänger inte riktigt ihop med min uppfattning om vad normalt människor är/agerar. Jag tycker att det är mer läskigt att bo i byn, bland dessa människor än att bo i slottet! …Om nu jag skulle stå inför ett sådant val.

14 maj, 2019 at 02:46 •
 Alma Kilander 
Deltagare

Merricat och Constance verkar på ett sätt ha en fin relation samtidigt som de pratar speciellt med varandra, lite teatraliskt som jag nämnt tidigare. Som att de upprätthåller en fasad. Och som Bokgalen skriver så finns det ofta något dolt där under när de pratar med varandra. De är nästan som mor och dotter, och att Merricat egentligen är ett barn som Constance beskyddar, samtidigt som jag upplevde det som, iaf i början av boken, att Merricat också beskyddar Constance. Constance tar väl hand om farbror Julian och de verkar vara vänliga mot varandra.

Hade inte tänkt på det förrän jag läste Bokgalens kommentar, men Jonas var nog faktiskt den enda jag kände enbart positiva känslor för i hela boken. Den enda man kan lita på.

Scener jag tänker tillbaka på är dels när farbror Julian säger inför Charles att Merricat “är död sedan lång tid tillbaka” på s 88 i min e-bok. Jag trodde att Merricat var ett spöke, men sen insåg jag att Julian konstant ignorerar Merricat, och jag blev nyfiken på varför Merricat många gånger säger att hon måste vara snällare mot Julian…
Sen tänker jag också på när Merricat berättar om den gången shoppingväskan gått sönder och hon skyfflar in allt i väskan medan byborna står och ropar och hon sa åt sig själv att inte springa (s.19), kunde verkligen känna stressen och paniken!

Jag tänker på bybornas agerande som att det visar hur grymma människor ofta faktiskt är i grupp. De blir ju som ett monster. Att de släcker elden för att sedan slå sönder huset tänker jag att de först, i alla fall några av dom, känner sitt samhälleliga ansvar men sedan triggar upp varandra för att sedan liksom “balla ur”.

Haha, jag har lite svårt att välja om jag vill bo i slottet eller i byn faktiskt XD

15 maj, 2019 at 10:36 •
 Sofia Olausson 
Forumledare

Relationerna är som ni skriver märkliga. Det är svårt att sätta fingret riktigt på vad, trots den rätt absurda och kusliga handlingen. Precis som du Alma så fäste jag mig vid farbror Julians behandling av Merricat. Merricat och Constances relation är också udda. Det är som ni båda skriver som om det finns något dolt när de pratar med varandra, vilket det ju faktiskt också gör… Detta tyckte jag var väldigt frustrerande till en början, men sen när man får veta vad Merricat gjort så får det sin förklaring. Det är så att säga svårt att INTE prata om den blå elefanten mitt i rummet, eller hur det nu är man brukar säga… . Bybornas relation till innevånarna på slottet är som tidigare nämnts mästerligt gestaltad. Det finns både avund, förakt och till slut ett sorts hat som riktas mot dem och som slottsinnevånarna är medvetna om, men inte kan göra något åt. Det är som att relationen mellan dem är så spänd och fel, att den inte går att förändra. Det är nog detta att relationerna är så låsta mellan karaktärerna som skapar en så otäck och instängd för att inte säga klaustrofobisk känsla.

21 maj, 2019 at 01:52 •
Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)

Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.