11/2 Disposition av handling/tid samt tidsbestämning
![]() Deltagare
|
Hur ser tidslinjen ut i novellen och eller pjäsen? Finns parallellhandling? Bruten kronlog? Vi vet vilken tid Benedictsson levde i, känns hennes text typisk för sin tid? 11 februari, 2019 at 01:48 • |
|||
Deltagare
|
I novellen får man en bild av Ninas liv i kronlogisk linje, men parallellt med den så finns en ”allvetande röst” som talar om kvinnan genom historien. |
|||
![]() Deltagare
|
Håller med tidigare kommentarer att novellen på vissa sätt känns modernare än den tid den skevs i. Skulle nog själv säga om kompositionen att den förs i en cirkel snarare än i en parallellhandling. Nu är det novellen jag pratar om, inte pjäsen. I början av novellen beskrivs rummet där ”Nina” talar med den gamle mannen som vi aldrig får veta vem han är. Hon berättar berättelsen om sitt liv i kronlogisk ordning, med vissa utvikelser kring kvinnans skam, och mäns syn på kvinnan samt Ninas syn på sig själv och sitt kön. I slutet är vi tillbaks i rummet där vi började. 11 februari, 2019 at 07:03 • |
|||
![]() Deltagare
|
Nu har jag både sett pjäsen och läst novellen. I pjäsen håller jag med signaturen Arnfelt om att den kronlogiska linjen är bruten och att det finns flera parallellspår. De visas genom skådespelarens/Victorias ord/citat och även via scenografi, musik m.m. I pjäsen finns också en öppning där publiken uppmanas att ta sig ur det inrutade. I novellen är handlingen kronoligsk. 11 februari, 2019 at 07:10 • |
|||
![]() Forumledare
|
Instämmer med tidigare cirklare om att kronologin är uppbruten i pjäsen. I novellen är huvudpersonen Nina, men Nina förkroppsligar också temat ”skam”. Hela novellen kretsar kring detta skamtema, och på vissa ställen bryts det kronoligska berättandet av, alltså, barn-flicka-ung-kvinna- döende, av Nina som när hon lämnar denna kronologi, sin biografi får en alllvetande röst. 12 februari, 2019 at 11:27 • |
|||
Deltagare
|
Ninas röst får som ovanstående skriver något allvetande över sig. Denna allvetande ton kan te sig ganska sorglig eftersom den är så hopplös och full av bitterhet. Ni är flera som tidigare nämnt Ninas oförmåga att se samhällsstrukturen utifrån. Hon ingår i den och har inget annat val, detta är hennes känsla och den är så start att hon inte klarar av att ta sig ur detta vakum. 12 februari, 2019 at 03:57 • |
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.