• Nu är ju egentligen bokcirkeln slut men jag har precis avslutat boken. Åh, fantastiska noveller, jag hade glömt bort hur fint Tove Jansson skriver med känsla som verkligen berör en! Jag läste inte Tove Jansson som barn utan först i vuxen ålder och nu ser jag fram emot att ta del av några fler av hennes böcker, Sommarboken har jag läst för länge…[Läs mer]

  • Hej allihop! Det har efterfrågats att vi fortsätter cirkla en vecka till. Så det är fritt fram att diskutera förra veckans frågor och framförallt ge boken ris eller ros:-)

    ”Och jag orkar inte fundera mera över vad allt det här kan betyda. Men det ser ju ut att gå bra. I alla fall är jag inte rädd för julen längre, sa Mumintrollet. Hemulen och Gaf…[Läs mer]

  • Har inte hunnit läsa alla novellerna än, men älskar det jag hittills läst! Jag har tack vare er cirkel äntligen kommit igång att läsa Tove Jansson.
    Den historia som jag framförallt fastnade för var Den sista draken. Spelet mellan Mumintrollet, Snusmumriken och Draken är rörande. Tycker så synd om Mumintrollet! Han ger upp inför sin egen beundra…[Läs mer]

  • ”Och jag orkar inte fundera mera över vad allt det här kan betyda. Men det ser ju ut att gå bra. I alla fall är jag inte rädd för julen längre, sa Mumintrollet. Hemulen och Gafsan måste ha missuppfattat saken på något sätt.” Citatet avslutar Granen som är den sista novellen och passar bra den sista veckan i bokcirkeln som är julveckan. H…[Läs mer]

  • Måndag 18/12 Den här veckan läser vi Hemulen som älskade tystnad & Berättelsen om det osynliga barnet. Frågorna till novellerna är: Vad får ni för intryck av Hemulen och hans släktingar? & Vad är det egentligen som får Ninni att synas igen? 18 December, 2017 02:48

    • Är inte Hemuln på ett sätt också ”osynlig”.? Det är ju ingen som riktigt tar honom på allvar av hans släktingar utan han verkar mest som de projektera sina egna känslor på hemulen..

      • Kul reflektion, har inte läst novellen så, men du har rätt!
        Det osynliga barnet tycker jag är oerhört skickligt skriven. Hon blir synlig genom att hon blir bekräftad av andra och genom att slutligen visa sina känslor. Hon måste bokstavligen våga visa sitt ansikte för att det ska bli synligt.

        • Jag har inte hunnit läsa Hemulen som älskade tystnad än. När jag läser Det osynliga barnet så så slås jag av viss likhet mellan Ninni och Ti-ti-oo i Vårvisan. Ti-ti-oo är på något sätt substanslös. Han fladdrar hit och dit. Är alla och ingen. Det är när han ges ett namn av Snusmumriken och när hans beundran för Snusmumriken ges normala proportion…[Läs mer]

          • Hemulen familj är totalt ointresserade av de som inte är som dem. Hemulen ursäktar dem men förminskas av deras hån. De är agerar i grupp. Den som inte passar in ges inget utrymme. Varken Hemuler eller människor ÄR bara. De har ett val att behandla andra med respekt, även om de funkar annorlunda.

        • Hemulen kämpar med att få vara ifred med sin dröm och sitt skapande, liksom Snusmumriken i Vårvisan. Släktingarna förstår honom inte utan bara skrattar åt honom. Han lämnar sin dröm och bygger upp i trädgården istället och allt eftersom släpper han in barnen som lyssnar på honom, som bryr sig. Släktingarna är ju inte elaka, de vill honom väl,…[Läs mer]

    • Som Mymlan skriver så är det att de andra bekräftar att hon finns och behandlar henne som vemsomhelst av dem som gör att hon börjar synas. Som nån annan skrev så blir det till slut så att hela ansiktet blir synligt när hon själv agerar direkt från sin egen känsla; här är någon som hotar hennes älskade Muminmamma! Mammans recept var lite roligt få…[Läs mer]

  • Jag tycker Homsans/barnets fantasi är bra skildrat. Han tror ju verkligen på sina egna fantasier. Tror inte alls att det bara handlar om att han vill luras. Han tror på sina egna historier. 14 December, 2017 11:11

  • Fint beskrivet, Lisabetten! 13 December, 2017 10:35

  • Humor och inblick i ett barns fantasi och vilja att skrämma sitt lillasyskon, lite makt och mycket påhitt. Den kan Tove Jansson ge en enkel moral när lilla Homsan i sin tur blir utsatt för Lilla Mys påhitt. Det är fint att den stränga pappan veknar och låter det skedda vara. De går hem och äter efterrätt. 13 December, 2017 11:38

  • Här kan vi diskutera novellen Historien om den sista draken i världen. 11 December, 2017 08:32

  • Här kan vi diskutera novellen Filifjonkan som trodde på katastrofer. 11 December, 2017 08:31

  • Sådär ja, nu har jag gått in under ”Forum” och skapat ett forum för Vårvisan och ett för En hemsk historia. Om ni ändå vill fortsätta cirkla här, kan vi dock göra det. :-) Men om ni gillar forumet kan jag, eller någon annan, lägga in nya ”ämnen” som döps efter varje novell. 11 December, 2017 08:30

  • Här kan vi diskutera novellen En hemsk historia.

    11 December, 2017 08:26

  • Det är väldigt intressant hur Snusmumriken först är väldigt kort och nästan lite otrevlig mot krypet. Han svarar korthugget, lyssnar nästan inte på vad krypet säger och verkar allmänt ointresserad. Sedan vänder det och han blir väldigt trevlig, varm, intresserad och lyssnar verkligen på när Ti-ti-oo pratar och berättar. Jag gillar också det som…[Läs mer]

  • Försöker starta forum med de olika novellerna som titlar. Jag vet inte hur man gör men jag försöker. Min tanke är att det blir lättare att hitta ”rätt” novell som man vill kommentera, än att skrolla när här och försöka hitta. :-) 11 December, 2017 08:21

  • Å stakars Mumintrollet och draken. Det är åldrig lätt att få bra balans i en relation…Jag känner igen mig så i att både vilja ta avstånd från nån som vill för mycket med en (draken och Snusmumriken) och vara den som tiger och som ger ger  ger bara för att få den  om den minsta lilla värme från nån (Draken och Mumintrollet) 11 December, 2017 06:01

  • Hmm jag tror känner att hennes hem är en tvångströja…i dubbel bemärkelse. Dels är ju tvångströjan ett hinder från att leva fritt men även ett skydd från att skada sig själv och andra. 11 December, 2017 05:28

  • Nu fortsätter vi vår färd genom Mumindalen! Den här veckan läser vi Filifjonkan som trodde på katastrofer och Historien om den sista draken i världen. Vad får ni för tankar när ni läser om Filifjonkan känslor för sitt hem? Nämn tre eller reflektera fritt. Vad får ni för reflektioner när ni läser om Mumintrollet, draken och Snusmumriken? Näm…[Läs mer]

    • Föredrar att diskutera här… Dessutom så ställs ett antal frågor här som jag tycker är värda att reflektera kring. Filifjonkans olustkänslor kring att äga saker är tydligt. Rädslan för att en katastrof skall komma (och som ju faktiskt besannas) bidrar till hemnes starka känslor av att hon vill göra sig av med sina ägodelar innan de hinner gå sö…[Läs mer]

      • Filifjonkan tyngs av sina prylar. Frågan är om de är hennes eller om hon ärvt dem? Vill inte känna ansvar för dem för att hon är rädd för att misslyckas?
        I Mumin och draken finns teman som svartsjuka och vänskap. Mumin anstränger sig för att bli vän med draken, men den avvisar honom. Draken dras till Snusmumriken. Mumin är svartsjuk på b…[Läs mer]

  • Visa mera