• De socialrealistiska dragen i Havsmannen är starka, särskilt inledningsvis. Jag får verkligen känslan av Falkenberg, utsatt barndom och tidigt 80-tal… Men vad tycker ni om de övernaturliga inslagen i boken? Till en början var jag osäker på om jag tyckte de passade in eller inte, samtidigt som jag gillade karaktären havsmannen… Vad tror ni…[Läs mer]

    • Maria svarade 7 år sedan

      Till en början vet jag inte vad jag tycker eller vad Vallgren vill säga med det övernaturliga i berättelsen men jag ser berättelsen mer som en saga. Jag kom att tänka på GummiTarzan som jag läste som barn där Ivan Olsen genom en häxa får superkrafter och kan hämnas på sina plågoandar.

    • husse svarade 7 år sedan

      Det kan nog finnas flera tolkningar av Havsmannen. Förutom de, som redan har nämnts, tor jag, att det kan handla o, vårt förhållande till naturen. Många människor ser naturen, som någonting, som människan ska kontrollera och utnyttja. De arter, som vi inte kan få ut något av, borde enligt dessa människor inte finnas. Jag tänker på alla, som vil…[Läs mer]

      • Intressant! Det är väldigt spännande tankar, alla och ger perspektiv! Vad tror ni om det att en del av de i boken som själva är utsatta eller har varit utsatta, utsätter detta främmande, Havsmannen, för våld? Tänker på Nellas och Roberts pappa som i någon del berättar att hans barndom inte var lätt. Hur kommer det att bli för Nella och Robert när…[Läs mer]

        • Jag blev förvånad över Havsmannen, hade inte alls väntat mig detta inslag i romanen, Trodde inte att jag skulle uppskatta det övernaturliga inslaget men jag tycker att det tillför berättelsen dimensioner. Gillar parallelen med Gummitarzan. Jag tänkte också en del på Svinalängor när jag läste boken.

      • Detta med naturen och vårt förhållande till den som tolkning, var väldigt spännande att läsa och fundera kring och ett nytt perspektiv för mig! Vad kul att läsa! Det har gjort att jag nu gått tillbaka och funderat igen kring flera olika tolkningar! Ser också sådana paralleller nu, med vargen och Havsmannen, särskilt kopplat till platserna m…[Läs mer]

        • Jag håller med, Husses tolkning att Havsmannen delvis kan handla om vårt förhållande till naturen är intressant, och inte en aspekt som jag tänkte på… Jag tänkte nog mer på att den handlar om de råa (naturliga?) krafter som finns hos oss människor och som kan uppkomma vid möten med det okända. Otäckt att tänka på, egentligen…

  • Var ett tag sen jag läste boken och då lyssnade jag på den. Minns att den berörde mig väldigt mycket. Jag tänker ta och läsa om boken som vanlig bok för att se hur jag känner för den utan påverkan från uppläsaren.

  • Har börjat läsa Havsmannen.Vilken grym vardag de har Nella och Robert och tur att de har varandra. Jag känner igen misär och vardagsrealism från andra barndomsskildringar men något överraskande som ändrar förutsättningarna ska häda. Jag litar på Vallgren.

    • befinner mig i början på denna bok. Behöver hopp. Nella och Robert också. Finns det något? Jag hoppas!

      • Ja och nej. Tung bok, men läsvärd :-)

        • Ja, faktiskt! Jag tycker om den här boken och på något sätt har jag faktiskt funnit hopp, mitt i allt detta hemska. Hoppet finns ju precis, där, under näsan på mig, hos Nella och Robert! Visst, eller :) ? Vad tycker ni?

          • Ja det finns hopp i boken som trots allt innehåller mycket elände. Men efter sista kapitlet hade jag lite svårt att släppa taget om lillbrorsan Robert, som vid slutet av boken ännu verkade ha en del svårigheter att tampas med. Kanske att jag hade önskat ett “lyckligare” slut för Robert än det som avslöjas i boken, får man känna så? Men slutet ä…[Läs mer]

            • Ja, jag håller med. Robert finns ju med så närvarande i hela boken. Det är jobbigt att han ”släpps” på det sättet… Tycker att man får känna så. Särskilt när man genom Nella som storasyster och huvudperson har fått uppleva att han behöver stöd och hennes stöd till honom. Robert blir ju nästan lite av ens egen lillebror med! Fast jag undrar vad so…[Läs mer]