• Jag kände starka känslor när jag läste i boken, ofta ilska och sorg. Både när det handlade om mobbning och om hans släktingar i Nya Zeeland. Det som gör att jag blir upprörd är att även om det är en roman, och man inte vet vad som är sant, så vet man ju att sånt händer på riktigt!

    Jag tyckte mycket om badscenen med David på s 173 i min e-bok.…[Läs mer]

  • Ja, Jims faster funderar man över som du säger Sofia. Det känns inte som att hon är i sitt rätta element i det äktenskapet. Man anar en empatisk personlighet där under men som inte får blomma ut. Även om hon måste göra som sin man vill, kan jag inte förlåta henne för att hon inte hanterade situationen bättre i bilen när hon körde Jim till vandrar…[Läs mer]

  • Jag reagerade också på de engelska meningarna, och blev osäker på om det betydde att de pratade både svenska och engelska. Jag funderar på om det beror på att författaren inte hittat något bra uttryck på svenska? Tanken är kanske att man ska läsa de engelska fraserna med nyzeeländsk accent… 12 March, 2019 07:35

  • Jag upplever det ju som att man inte får gå någon annan karaktär på djupet på samma sätt som huvudpersonen Jim. Men ändå framgår det ju hur de är genom hur de behandlar honom. Farbrodern är ju riktigt elak. Egocentrisk, homofob och misogyn, bästa kombinationen… Dessutom får han sina barn att klippa av banden till Jim, säkert dels på grund av räds…[Läs mer]

  • Klistrar in mitt svar här också:

    Jag fick intrycket av att boken är skriven som ett återgivande och upprabblande av händelser, typ som en dagbok. Som att det är självupplevt, (den ska ju vara till stora delat självbiografisk också). Jag undrar om Johan Ehn har utgått från egna dagböcker när han skrev boken och att det påverkat språket? Ibla…[Läs mer]

  • Alma Kilander kommenterade en aktivitet 5 March, 2019 02:50

    In reply to: Vy

    Jag fick intrycket av att boken är skriven som ett återgivande och upprabblande av händelser, typ som en dagbok. Som att det är självupplevt, (den ska ju vara till stora delat självbiografisk också). Jag undrar om Johan Ehn har utgått från egna dagböcker när han skrev boken och att det påverkat språket? Ibland är det ju lite hopp i händelserna o…[Läs mer]

    • Det är som du beskriver Alma, en ensam människa man får möta som läsare. Mycket av det man får veta sker via inre monologer. På så sätt är språket väldigt ”dagboksaktigt”. Ett ställe som jag fastnade vid är när han tittar på någon porrbild och bekräftar att han inget känner. Det finns något så vardagligt över språket som understryker dramatike…[Läs mer]

  • Alma Kilander kommenterade en aktivitet 23 October, 2018 11:58

    In reply to: Vy

    Frida, ja man reagerar på att hon ganska plötsligt lämnar honom, rätt okommenterat också kände jag? Det blev som ett slags antiklimax. Men tänker att det är troligt att hon och D tyr sig till varandra i väntan och lidandet och att det i längden leder till en djupare relation mellan dem. Som Sara och Moa skriver så är de inte längre samma männis…[Läs mer]

  • Alma Kilander kommenterade en aktivitet 18 October, 2018 11:22

    In reply to: Vy

    Jag tyckte mycket bra om “Mousieur X, här kallad Pierre Rabier” men “Smärtan” påverkade mig mest känslomässigt. Jag märkte att jag läste väldigt fort med andan i halsen. Smärtan och lidelsen i texten känns mycket närvarande och stark. Jag tycker att hennes språk är poetiskt och vackert. Jag tycker speciellt om kapitlet “April – söndag” (fr…[Läs mer]

    • Jag tycker som du Alma, Smärtan påverkar mig mest. Vad som drabbar mig är att språket är så vackert samtidigt som jag retar mig så på huvudpersonen. Jag förstår att det måste vara ett helvete att vänta på sin man som lika gärna kan vara död som levande. Det är just att Duras beskriver hennes sorg och längtan så vackert som gör att jag har svårt…[Läs mer]

    • Först vill jag bara säga att jag älskar Duras! Har läst nästan allt. Är också nyfiken på filmen. Stadsteaterns uppsättning missade jag. Instämmer med ovanstående om att Smärtan är den berättelse som satte sig hårdast. Kan förstå att man kan tycka att Margeuerites beslut att gifta sig med en annan man är märkligt och på något vis ologiskt då vi s…[Läs mer]

      • Hej! Jag hoppas att det inte gör något att jag hoppar in i cirkeln nu? Ser att ni hållit på ett tag. Jag har läst Älskaren av Duras för längesen och tyckte mycket om den. Min favorit är inte Smärtan, utan den berättelse som handlar om flickan i Aurelia Paris. Jag tycker om tonen i berättelsen och språket. Där finns en gåtfullhet som jag uppskattar…[Läs mer]

      • Jag funderade också mycket på förhållandet mellan henne och mannen. Ingen av dem är längre samma person när han kommer hem. Beskrivningen av hans hunger är så fruktansvärd, hur den nästan har ersatt alla andra känslor hos honom. När hon vet att han är i trygghet kan hon gå vidare och acceptera sina nya känslor. Jag blev också väldigt berörd a…[Läs mer]