• Grupplogga för Biblioterapicirkel – online och på plats 16 June, 2018 08:26

    När jag läser så funderar jag lite över vad som driver Andreas framåt hela tiden? Tålmodig, ihärdig och så ensam… Nu tar jag kanske i, för det var väldigt länge sedan jag såg filmen, men jag får lite Forrest Gump-känsla av Andreas Egger.. en oförtruten kamp vidare och vidare, med flertalet möten under livet. Möten som inte alltid verkar påverka Andreas nämnvärt, utan han vandrar envist vidare. 16 June, 2018 08:26

    • Det är en bra jämförelse! När jag läser om Andreas så tänker jag på John Williams karaktär William Stoner. Han möter också den stora kärleken och liksom Andreas så blir detta milstolpen i hans liv. Även om miljöerna är väldigt olika, bondska österrikiska alper och universitetsmiljö i USA så finns en liknande arbetsmoral,ensamhet och tafatthetr hos de båda männen. Båda är dessutom på ett för denna tid på något sätt nöjda med det de har. Sitt liv.

      • Österrike är väldigt konservativt fortfarande. Det finns också en stor skillnad mellan landsbygd och stad. När jag läser om Andreas blir jag rörd. Håller med Sofia om att han förhåller sig till sitt öde på ett för vår tid ovanligt ödmjukt sätt. Hur tänker ni andra kring slutet av boken? Det är då vi får veta lite mer om hans känslor inför det som hände honom som 4-åring.

        • Hej! Har precis läst klart boken! Gillade den mycket! Till en början lite svår. Nu när jag avslutat så känner jag ett så skönt lugn. Det har varit en jobbig vår. Min mamma gick bort i april efter en längre tids sjukdom. Andreas sätt att leva sitt liv när det är som värst var skönt att läsa om. Han flyter med – och klarar sig! När sorgen var som värst fick jag råd av vänner att vara social och inte stänga in mig. Orkade inte med att vara social vilket fick mig att känna mig värdelös.

          • Hej Lina! Så fint att boken gav dig någon sorts tröst och lugn! jag kan verkligen förstå den känslan. Det finns ju en press idag på att alltid vara utåtriktad och social. Om man jämför med livet som Andreas lever i boken så är det ju som natt och dag. Jag tänker att det är viktigt att låta sig själv vara osocial i perioder när man behöver det. Och då är det viktigt att samhället runt om också förstår det! Andreas har en fin inställning till livet – det kommer till honom med allt vad det innebär och det går vidare trots allt.

            • Hej Moa! Tack för ditt svar! Är vanligtvis social men just nu orkar jag inte vara det. Tror de flesta människor oavsett mår bra av att ta det lite lugnare under perioder. Som du skriver så finns en press från samhället att alltid vara igång. Tack igen för svaret.