• Grupplogga för Kungsbacka läser Mamma är bara lite trött av Sara Beischer 23 September, 2019 08:49

    Denna vecka (v.39) deltar författaren Sara Beischer i bokcirkeln. För att ställa en fråga till henne kan du kommentera detta inlägg. 23 September, 2019 08:49

    • Hej Sara! Jag tycker mycket om boken och är särskilt fascinerad av din förmåga att skapa en originell, personlig och till och med rafflande historia ur något så trivialt som svensk vardag. Jag har en berättarteknisk fråga. Var du redan från början på det klara med att berättelsen skulle innehålla två delar – ett ”före” och ett ”efter” kollapsen? Eller hittade du berättelsens form under tiden du skrev?
      /Jan Andrée

    • Hej Jan! Och stort tack för din berättartekniska fråga. Jag har alltid en form för berättelsen i huvudet när jag startar att skriva – här vill jag börja och här vill jag sluta. Däremot ändras den formen mer eller mindre under skrivandets gång. Den här gången visste jag att det skulle finnas ett före och ett efter kollapsen. Först ville jag driva Minna till något slags sammanbrott, därefter ville jag skildra hur hon (om än lite försiktigt) börjar se livet med andra ögon. Att det just skulle bli en del ett och en del två formades under skrivprocessen.
      Varm hälsning, Sara

    • Hej Sara! Jag tycker också mycket om boken och det är fint att du skildrar ett så viktigt och ständigt aktuellt ämne som utbrändhet. Varför var det ett ämne som du ville skriva om? Jag undrar också om du gjorde någon research inför skrivandet av boken och i så fall hur denna såg ut? Tack för en fin läsupplevelse!

      • Vad roligt att höra, Natalie! Egentligen var inte utbrändhet det primära ämnet när jag kom på idén till berättelsen. Jag ville berätta om en kvinna som försöker göra allt för att leva upp till det som förväntas av henne. Både faktiska förväntningar och inbillade förväntningar. Och då kom jag ganska snart fram till att det måste leda till kollaps. Jag ville också skildra vår samtid, vilket samhälle har vi skapat? Varför gör vi på detta viset? Finns det andra sätt att leva ett liv? Ja, jag gjorde en hel del resaerch. Dels djupintervjuade jag långtidssjukskrivna kvinnor med diagnos utmattningssymtom och utmattningsdepression och dels hade jag en vän, som just då befann sig en sådan situation, som bollplank. Jag har också jobbat i inspirationsprojekt med människor som på ett eller annat sätt befinner sig långt bort från arbetsmarknaden.
        Varm hälsning från Sara

    • Hej Sara! Tack för en fin läsupplevelse! Eftersom jag själv varit nära den så kallade väggen flera gånger, kände jag igen mig mycket i Minnas sammanbrott, minnesförlusten, noll koll fast man håller masken osv. Väldigt fint skildrat. I del två när Minna ska arbetsträna är de som ska ta hand om henne väldigt oförstående och okunniga. Är detta något som du stött på i verkligheten?

      • Hej Pia, och stort tack för dina ord! Inför det här romanprojektet intervjuade jag långtidssjukskrivna kvinnor med diagnosen utmattningssyndrom eller utmattningsdepression. Några vittnade om oförstående och okunnig personal både inom läkarvården, försäkringskassan och på arbetsträningsställen. Många berättade dock det motsatta också. När man skriver en roman är ju en av de huvudsakliga uppgifterna att ”ställa till” det för romankaraktären, utsatta denna för problem, därför valde jag att ta fasta på de mer negativa historierna när jag skrev boken. Varm hälsning, Sara

    • Vi avslutar frågestunden med Sara Beischer här. Tack för alla frågor!