• Jag har skrivit om mina reaktioner på texten längre ner här i tråden, men klurar fortfarande på min upplevelse av berättaren. Vem är berättaren? Är det en man eller kvinna? Vilka signalement i språket skulle i sådana fall signalera en viss könstillhörighet? Är det väsentligt att veta berättarens könstillhörighet? Jag hör gärna era resonemang, ni andra som läst boken. Vi får ju en extradag på februari i år, så idag och imorgon är tillägnad Fru Ingeborg innan vi tar oss an Boyes ”Kris”.

    • Jag har också svårt att få grepp om berättaren, ibland förklarande, ibland störande. En del partier blir lite sega, ungefär som du skriver. Så jag saknar känsla för vem det är.
      Boken heter ju Chefen fru Ingeborg. Vad/vem är hon egentligen chef över? Sig själv, familjen eller firman? Eller ingenting? Hon tycka ha dålig självinsikt, fru de Lorche antyder en del och får mot slutet Ingeborg att förstå sig själv. Hennes osäkerhet när det gäller firman eller familjen antyds i dialog och inte minst av berättaren.
      Sammantaget, jag har svårt att kommentera boken – därav denna sena kommentar.

      • Jag tycker att din kommentar nu är väldigt bra. Den får mig att tänka till. Så tack för det. Jag fastnar för din fråga om titeln och frågan som kommer med den: vem är hon egentligen chef över. Det är kanske en ironisk titel, för att betona hennes låga självinsikt. Som en del av den psykologiska berättartekniken. Hon är chef i sina egna ögon, men inte i någon annans.