• Caroline Degerfeldt gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Klassikercirkeln mars – ”Kris” av Karin BoyeKlassikercirkeln mars – ”Kris” av Karin Boye 9 March, 2016 07:47

    Jag tänker att jag dyker in i diskussionsämnet ”Malins olika hjälpare”. När ni känner er redo, svara gärna i tråden och dela med er av era tankar.

     

    Den första hjälparen som jag lägger märke till är ett diktverk, så ingen faktisk person. En dikt av Viktor Rydberg. Malin beskrivs klamra sig fast vid orden och det läser jag som att innehållet hjälper henne. Hon får en förhoppning om försoning och frälsning på bortom fasan.

     

    Den andra hjälparen jag noterar är kristendomslärarinnan fröken Mogren. Malin förklarar först inte varför hon sökt upp henne och Mogren famlar först i blindo för att hjälpa. Det är först när Mogren upprepar att hon gärna bara lyssnar till vad Malin har att berätta, som Malin öppnar upp sig. Det är då som Mogren sätter huvudet på spiken så att säga. Hon kallar det högmod att grubbla över sig själv. Att det riskerar att man blir blind för allt annat än det egna jaget. Det verkar som om Malin inser här att hon hamnat i en ond cirkel där förtvivlan hopar sig på förtvivlan. Och insikten kan leda henne vidare.

     

    Malin tycks vara med på att söka hjälp hos doktor Ringström. Men jag undrar lite över just den hjälpen. Doktorn gör raka motsatsen till vad fröken Mogren gjorde. Han lyssnar inte. Han drar snabbt egna slutsatser utan att be Malin berätta sin upplevelse eller om sina funderingar. Det provocerar mig som läsare oerhört mycket. Upplever ni att mötet hos doktorn hjälper henne på något vis? Jag är själv kluven där.

     
    Vad som intresserar mig mest är när Malin vänder sig till sig själv, när hon för en dialog mellan Malin 1 och Malin 2. Här är det inte samma fokus på jaget som hon haft innan, det som Mogren kallat för högmod. Det känns som om hon kommer sig själv närmare här. Och allra närmast henne själv finns ett svar kring den ångestfyllda obeskrivliga längtan hon haft. Siv. ”Kanske är det så, att allt som är mycket vackert har en mystisk vila att ge”. Vilken gripande formulering. Malin ställer mer direkta frågor till sig själv och svaret kommer till henne, från henne själv; ”Var vill jag vara då? Var hör jag hemma då? prövade hon försiktigt sin längtan. Men svaret slog upp från grunden som en låga och fyllde henne in i minsta skrymsle: Jag vill se Siv. Jag vill vara där Siv är.”

     
    Den försoning hon funderat över när hon läst Rydberg har kanske handlat om en försoning med henne själv, hennes egen innersta längtan? Så tänker jag. Jag skulle kunna diskutera i en evighet, men jag vill gärna släppa fram er andra läsare.

     

    Har ni reflekterat över några andra hjälpare? Är det någon av de som jag har nämnt som ni tänker annorlunda kring?

    • Rektorn är en av hjälparna. Genom sina frågor och sitt ifrågasättande av Malins ideer sätter hon igång Malins tankar, får henne att formulera framför allt för sig själv vad hon egentligen vill och känner. Delvis kom jag att tänka på och jämföra rektorn med en syokonsulent som inte vill tänka med ett brett perspektiv utan utgår från sina egna tankar och fördomar; vill en elev studera något annorlunda eller oväntat bör man istället uppmuntra och ställa kloka frågor. Men det kanske var ännu tuffare att på 30-talet välja annorlunda banor.
      I övrigt: boken var bra och gav många tankar, samtidigt delvis svårtillgänglig och tog lång tid att läsa (så som Maud skrev).

      • Justja, rektorn också såklart. Tack för påminnelsen. 30-talets klimat gällande annorlunda arbetsval var, som du nämner, tufft. Jag citerar rektorns reaktion från boken:
        “Rektorn satt för ett ögonblick stum inför en sådan aningslöshet. Trodde barnet där, att hon kunde sträcka ut sin tjuguåriga hand efter vad som helst, bara därför att hon “hade lust”? Hade hon verkligen inte en aning om den kamp för brödet, där de flesta får vara tacksamma att ha sin knappa dagliga bärgning och mycket få lyckas komma bara ett trappsteg högre?”
        Jag undrar dock om den inställningen har ändrats idag? Att arbeta inom kulturbranschen är till exempel att välja en annorlunda bana enligt vissa och valet/viljan/lusten ifrågasätts emellanåt med frågan om en inte ska jobba “på riktigt” någon gång. Nu glider jag kanske från ämnet gällande just Malins yrkesbana, men hit fördes min tanke.