• Cessan gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Jane Austen-bokcirkel 2019-2020Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 7 March, 2020 05:59

    Har påbörjat läsningen av “Northanger Abbey”… finner följande citat i slutet av första kapitlet: “She had reached the of seventeen, without having seen one aimable youth who could call forth her sensibility; without having inspired one real passion, and without having excited even any admiration but what was very moderate and very transient! This was strange indeed!… But when a young lady is to be a heroine, the perverseness of forty surrounding families cannot prevent her. Something must happen to throw a hero in her way”.  En lovande början … är redo för att se vad som skall hända Catherine Morland.

    • Citatet på svenska för de som upplever det som lättare. ”Hon hade fyllt sjutton år utan att ha mött en enda trevlig ung man som kunde locka fram hennes ömma känslor, utan att ha väckt äkta passion hos någon eller ens en beundran som var annat än ljum och mycket övergående. Detta var i sanning egendomligt!… Men när en ung dam skall bli romanhjältinna, kan inte ens de onaturliga förhållanden som präglar fyrtio grannfamiljer hindra henne. Någonting måste ändå till slut hända så att hjälten kommer i hennes väg.”

      • Verkligen en lovande början på boken! I sanning egendomligt att vara sjutton år och inte ha mött en enda trevlig ung man … :-) Tur att hjälten kommer till slut!

    • Jag funderade på ordet aimable, som kommer från franskan. Tycker det har ett större djup än att bara vara trevlig. Jag letade på nätet och fick upp nedanstående förklaring och då kommer nästa fråga: Tycker ni att Henry representerar den slags personlighet som beskrivs i citatet? “An amiable person will show their emotions openly. They are the kind of people who like to ask questions rather than give orders. A person with an amiable personality considers relationships, feelings and personal security as important. They are seen by others as being warm and friendly”

      • Intressant detta med att ordet aimable kommer från franskan. Granskar Oxford Dictionary och ser att en ålderdomlig betydelse, som inte används idag, är “lovable or lovely.” d.v.s “älskvärd och underbar”.

        Det är nog inom ramen för tycke och smak om Henry T är “älskvärd och underbar”.

        Jag och min sida blir lite irriterad hur han försöker distansera sig med ironi och försöker “utbilda Catherine”.

        Det citat du hittat om en “aimable” persons personlighet tycker jag inte passar in så bra på Henry T. Med honom vet jag inte riktigt vad som finns bakom hans sätt att ironisera och skoja, fast det gör honom till en fängslande litterär skapelse.

        Henry Tilney: Han skrattade och tillade: ”Hör nu, skall jag förklara saken för er eller låta er finna en förklaring bäst ni kan? Nej jag skall vara ädel. Jag skall bevisa att jag är en man som varken saknar själens generositet eller tankens klarhet. Jag har inte något tålamod med de representanter av mitt kön som föraktfullt vägrar att sprida ljus över ert. Kanske är kvinnan varken skarpsinnig eller klok – varken kraftfull eller intelligent. Kanske saknar hon omdöme, urskiljningsförmåga , glöd, genialitet och espri.” (Kapitel 14).

        • Precis. jag tänkte på ordet älskvärd när jag lästa aimable. Och jag tycker inte heller att Henry T är speciellt älskvärd och underbar. Snarare arrogant och en besserwisser i dess negativa bemärkelse, (tycker inte alltid att man måste vara en besserwisser bara för att man kan mycket. Stämmer bra med vad Catherine säger att om man är kunnig så kan det störa andras fåfänga, alltså att det är därför folk ibland kallar andra för besserwisser) och gillar att trycka ner andra. Jag har inte läst hela boken, bättrar han sig? Är det en mask han har, en stil han kör med och som senare faller av/bort?

          • Det är andra gången jag läser boken. Tror att jag gav upp första gången, har inget minne av hur Henry T utvecklas. Håller helt med dig om att hans ironiska uttryck har drag av en besserwisser.
            Förra gången försökte jag mig på den efter “Stolthet och fördom” och fångades inte utan blev mest irriterad. Denna gång är jag mer motiverad att läsa klart den som en fördjupning av hela Jane Austens författarskap.
            Återkommer när jag har mer information om Henry T. :-)