• DensisteMohikanen gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för BoktokarnaBoktokarna 31 December, 2016 07:45

    KAN DU SÄGA SCHIBBOLET?

    • Hej och välkomna till ett nytt år! Benedikt tycks lysa med sin frånvaro? Suck…
      Ok, då börjar jag. Vill dock påpeka att vi INTE har ngn speciell turordning vem som ska börja diskussionerna. Men önskvärt om den som har valt aktuell bok börjar och gärna då omtalar varför han/hon har valt just den boken.
      Vi tackar för valet, Benedikt.
      Jag hade inte läst den här romanen tidigare. Bara hört/sett titelnamnet.

      Ganska lång roman…och babblig…pust… Många namn att hålla reda på. Det tar ett tag att “komma in i” boken. För min del kul att Malmö står i fokus. Sett ur invandrarsynvinkel. Intressant…
      Det stör mig inte att handlingen växlar mellan Malmö och Teheran.
      Avsnittet med Åke och bilverkstan (Abduls) är roligt. Gällande Irans huvudstad är det mkt som förvånar en… Men det kan vi återkomma till.

      Vänligen Mohikanen.

      • Jag hade läst boken tidigare och tyckte då att den var mycket rolig. Tyvärr tycker jag inte, att den riktigt håller för en andra läsning. Jag uppskattar fortfarande mycket i den, inte minst det lekfulla språket och satiren mot diverse fördomar. Ett exempel på detta är när invandrartjejen Rana blir förvånad över att Baran och hennes familj bor på den “fina sidan” i Oxie.Jag har inte läst färdigt , så jag återkommer efter avslutad läsning.

        • Jag håller, precis som Husse, på att läsa färdigt boken. Men jag gillar att Bakhtiari inte tar några genvägar bort från svåra ämnen utan snarare vill föra upp dem till ytan. Jag har haft lite svårt att komma in i boken och engageras att läsa färdigt. Därav har läsningen tagit längre tid än väntat. Återkommer!

    • Jag tyckte att det var en mycket välskriven bok. Jag håller med Husse om att den är mycket rolig, scen efter scen med komik spelas upp. Marjaneh Bakhtiari har en mycket bra förmåga att skildra det dubbla utanförskapet, dvs att Parisa och Baran känner sig hemma på insidan i Sverige men på utsidan bedöms de som främlingar i någon mening. I Iran är de hemma på utsidan men inte på insidan. Det finns också en tomhet beskriven av att varken ha traditioner och släkt i Sverige eller i Iran. I Iran har de släktingar men de känner dem inte så bra. I Sverige finns inga släktingar men Sverige är hemma. I en av scenerna i Iran beskrivs hur Baran känner sig hemma hos sin moster på ett sätt som hon har aldrig har känt förut hos någon familj som inte är hennes egen, hon behöver inte förklara något, hennes namn kan uttalas. Jag känner igen mycket i bokens delar som utspelar sig i Iran, jag är själv född och uppväxt i Sverige med föräldrar som är födda i fjärran land. Jag menar inte att alla som har Sverigefödda släktingar i flera generationer träffas jämt men jag tror att det finns en skillnad mellan dem som delar samma kulturella uppväxt som sina föräldrar och dem som inte gör det när det gäller hur man känner sig hemma även då man alltid är hemma. Så snart jag kan kommer jag att läsa “Kalla det var fan du vill”. En fråga, orsakade alltså Sanna Svensson Irans död?

      • Tack ska ni ha! Kul att vi har fått igång diskussionen. Scenerna med flickornas mormor är ju tragikomiska. Mest tragiska, kanske. Men synd att de inte vågar berätta sanningen för sin mamma. Eller gör de det?? Tänk så jobbigt för alla anhöriga som har släktingar med demens. Ändå måste man dra på munnen när mormodern plötsligt undrar om Parisa är en “kommunisthora”. Eller man MÅSTE inte dra på munnen. Men jag gjorde det… :-) Jag kom att tänka på min mormor som var mkt dement mot slutet av sitt liv. Hon kläckte ur sig en dag: “Det är synd om Mona som har fått tag i en sån skäggmurvel!” (min man, :-))

        • Att mormodern misstänker, att Parisa och Baran är kommunister har tydligen att göra med händelser under revolutionen. Det förklara på något ställe i boken.Det är både komiskt och tragiskt på samma gång.

        • Jag håller med Den siste mohikanen att det är sorgligt att de inte berättar sanningen om Mormoderns demens för Noushin. Kanske förstår Noushin när hon ser bilderna?

          • Ber om ursäkt. Det var visst Beran som råkade ut för mormoderns angrepp. Jag hade inte boken vid datorn, så jag chansade… På Parisa. Men det är alltså den yngre systern.

            • Jag kan förstå att de inte vill berätta för Noushin om moderns tillstånd. Det skulle bara göra henne ledsen. Men de borde ju göra det ändå. Hon har rätt att få veta.
              Jag tycker, att boken blir litet tröttsam i längden. Författaren kunde gott ha skalat bort ett ansenligt antal sidor. Boken hade nog vunnit på det.

            • Läste boken för en tid sedan
              mindes tyvärr inte så mycket av boken – vilket för mig är ett tecken på att boken var mindre bra,
              var därför tvungen att gå tillbaka till mina anteckningar.
              Håller därför med husse, temat är mycket intressant och det förtjänar många berättelser ur olika vinklar för att det ska bli begripligt,
              men denna är tyvärr alltför pratig, och jag förlorar mig i de långa till intet ledande dialogerna. Inte förlorar mig i historien på ett positivt sätt, utan tappar tråd, fokus, intresse. Till och med temat försvinner i babblet. Trist
              En 2:a

    • Jag har avvaktat med att kommentera för jag vill inte påverka som negativ, men jag tycker att boken var riktigt usel. Babblig, omständlig och för mig helt ointressant. Det fanns inte ens lite sex som kunde pigga upp… Chick lit på iranska. Det enda positiva var att författaren driver med de fördomar som finns från olika håll, inte minst från PK-personer som nästan slår knut på sig själva för att visa hur fördomsfria och antirasistiska de är. Och effekten blir rakt motsatt…
      Betyg 2.

      • Arne!
        Som jag ser det är det just denna drift med fördomar, som är bokens syfte. Jag tycker att boken bitvis är ganska rolig även om det blir litet för många sidor. Hon borde ha strukit ganska mycket. Förlaget borde ha påpekat detta för henne.

        • Jo jag inser att drift med fördomar är bokens syfte och det är vällovligt. Det är själva genomförandet som inte ger mig något…

      • Men vi har ju inte diskuterat klart…så bråttom… Brinner det i knutarna…?!
        Jag vill vänta med betyg. Det finns mkt att ta upp – enligt mig.
        Fördomar har vi väl alla. Att påstå ngt annat vore väl hyckleri. Jag trodde t ex att det skulle vara ännu strängare moraliskt sett i Iran. Men det är det kanske utanför huvudstaden? Märkligt att 2de” (kvinnorna, flickorna) i ngn scen har närmast genomskinliga slöjor och kläder. Jag får intrycket av att många ungdomar “lever för” smink, könhetskorrigeringar, fina märkeskläder, fester hit och dit. Bedömer varandra väldigt ytligt. Men utan att ha friheten i vår västerländska mening. Ofriheten ligger som ett töcken över tillvaron.

        • Korrigeringar: “de”
          skönhetskorrigeringar (operationer)

          • Det handlar väl om det förbjudnas lockelse. De vill kunna leva somungdomar i västvärlden. De iranska ungdomarna är förvånade över att Parisa och Baran inte är lika intresserade av mode och smink som de. Negar förstår inte varför Parisa vill fotografera gamla religiösa ceremonier.

    • Är det verkligen inte fler som har läst denna bok? Över 30 medlemmar!!!

      • jag har lusläst och hittar inte ngt som tyder på att flickornas mamma fått korrekt information om modern (döttrarnas mormor). Inte ens när de är hemma i Malmö igen. De visar bara fotografier…och det tar tid för mamman att samla sig och våga titta. På dessa foton ser modern lugn och fridfull ut. Är det inte typiskt? Vi människor vill ofta skydda närstående från bistra sanningar. Jag har svårt att ens för mig själv reda ut vilket som är rätt. I detta fall blir ju mamman lugn…men sanningen är en illusion.

        • Spontant kände jag, att de gjorde rätt. De vill inte göra sin mmma ledsen. Samtidigt har hon rätt att få veta sanningen. Det är svårt att säga vad som är det rätta.

          • Hej på er! Ursäkta att jag dröjt med min närvaro!
            Jag tycker om författarens stil, men det hade gärna fått vara lite mer driv i vissa delar av berättelsen. Ibland tar det ju dock också tid för en boks olika karaktärer att hinna kliva fram. Förutom familjen Abbasi med släkt får vi ju följa studenter, vänner och andra och de flesta minns i alla fall jag namnet på och vet något om. Bakhtiari liksom planterar det och lär oss om hennes karaktärer på ett organiskt sätt.
            Jag fängslas av relationen mellan Noushin och Mehrdad och deras respektive “plats” i det svenska samhället.

    • Ganska kul att läsa om flickornas flygresa. De flesta kvinnliga passagerarna dröjer med att ta på sina slöjor tills de är framme i Teheran. Beran har fått för sig att en man spionerar på dem. Inte så konstigt, kanske. Paranoia lätt att känna (tror jag). Komiskt också att mannen sedan tar på sig en slags huvudbonad för ayatollhor. :-) Vet ej hur det skrivs i pluralis.
      Tänkte även på hur Shamsi (faster) lever i sina egna illusioner. Hon är omgiven av fotografier på en död son, Davoud. Mehrad (flickornas pappa) plågas av detta. Han anser att brodern var en fanatiker. Märkligt. Man kommer att tänka på orden “Han/hon ser bara vad de vill se”.

      • Baran.

        • Trööööögt här…?! Vilka avsnitt tycker ni “ger” mest? Vad är intressant med romanen? Mindre bra? Tacksam för inlägg.

          • Jag blev faktiskt fångad av den första delen av boken, när vi får följa familjen runt ett köksbord en morgon. Den delen hölls ihop som en film genom att den var väldigt visuellt beskriven.
            Jag uppskattar också skillnaderna mellan Sverige och Iran och att när Parisa och Baran anländer till Iran finner de stöd i varandra, mer än hemma. Lite rörande hur de hjälps åt alltmer.

            Jag tycker att handlingen ibland är lite seg och det var det stora minuset.

            • Skildriingen av familjelivet ä’r ganska roande, det kan jag hålla med om. Driften med de, svenskar, som har tagit invandringesfrågorna på entrepenad är ibland rolig men skjuter ofta över målet. När Merdads svenska kolleger anklagar honom för att vara rasist eftersom han tycker, att man bör ställa krav på invandrarna, känns det för mig litet överdrivet.
              Den unga tjejen, som ska hålla förel’sning och inte vet vad hon ska säga, är inte riktigt trovärdig, tycker jag.

            • Ursäkta skrivfelen!Föreläsning ska det vara.

    • Tycker att skildringen av Åke och hans sorg efter Iran är både komisk och gripande. Uttrycker nog hur många svenskar känner. Intressant med muslimska begravningsseder. Just detta med att “muslimer har så j-a bråttom” när ngn har dött. Med att gravsätta. Och hur den lilla flickan på kyrkogården blir framskickad till Åke för att dels kolla varför han är där och även för att flickan (och mamman?) sett hur ledsen han är.

    • Ingen rotation här…? Nå, alla iakttagelser är välkomna att ventileras. Ang ngt som en medlem skrev för en tid sedan: jo, jag fattade det som så att Sanna Svensson körde på Iran. Men naturligtvis en olyckshändelse. Det kanske var så att Iran själv gick ut i vägbanan?
      Vidare har jag tänkt på bokens titel. På sidan står ett citat från Domarboken. Hur vill ni tolka det? Jag vet “inom mig”, men svårt få till begripligt i ord.
      Är det inte så att det kan användas i meningen invandrare/infödda (t ex svenskar)? Hur bra du (invandraren) än sköter sig och lär sig språket… så blir man inte fullt ut “godkänd”…för det hörs på uttalet att du är invandrare.
      jag konstaterar vidare att författaren har fångat språket mkt bra. Jag bor ju i Malmö så jag VET hur tonfallen är. :-) När mina döttrar var små kom deras bästisar från Irak/Libanon. De bar inte slöja, pappan är poet… men visst förekom kulturkrockar. Bl a när jag berättade för mamman hur det kristna dopet går till. Prästen häller litet vatten på barnets huvud o s v. Hon skrattade gott åt detta. :-)

      • Det ska vara sidan 370.
        Vidare ska ordet “sig” bytas ut till DIG i meningen “…hur bra…du än sköter dig och lär dig…”

        • Jag har fått lämna tillbaka boken, så jag kan inte kolla citatet, men jag vet, att det finns en passage i BIbelnd, där människor ombeds uttala ordet schibboleth. De, som tillhör “fel” folkslag, säger sibbolet och blir ihjäldslahna.Det syftar nog på att människor, invandrare, blir bedömda efter hur bra svenska de talar.

    • Hej alla! Jaha. Dags att avsluta? Jag ska fundera på betyg. :-)

    • Jag sätter betyg 3. Det är ett minus att romanen är så fladdrig och babblig. Men det finns åtskilligt med humor.

      • Jag har tydligen glömt att sätta betyg. En trea får det bli. Första gången jag läste boken tyckte jag bättre om den. Då hade jag nog givit en fyra. Jovisst, det finns en hel del hunor i den men den är ibland litet ansträngd.

        • Det ligger nog ngt i det. Hon (författaren) han kanske tagit i litet…för att liksom ha distans och självinsikt. Vår tillvaro är ju ofta så: ironier hit och dit. Man får väl ta det så…