• Gillar skildringen i kapitel sju av pengar från materiellt till imateriellt, beskrivningen av säljandet av skulder och historien om Bowieobligationen (!). Samt skildringen av 2008 års finanskris på sidorna 120 – 126. Smakar på ordet kreditvärderingsbolag och tänker på filmen Wall Street när jag läser meningen “idag har abstrakta algoritmer mer och mer ersatt mäklarens arbetsinsats på finansmarknaderna”. Datorer köper och säljer automatiskt enligt matematiska formler. Om detta skriver Kielos: “Alldeles oavsett matematikens förföriska elegans kan vi inte komma ifrån att ekonomin i gurnd och botten baserar sig i den mänskliga kroppen. Det är kroppar som arbetar, kroppar som behöver vård, kroppar som skapar andra kroppar. Kroppar som föds, åldras och dör. Kroppar som har ett kön. Kroppar som behöver hjälp i många skeden av livet. Samt ett samhälle som kan organisera detta.” 
    Kahmena och Tverskys frontalattack på nationalekonomins antagande om den ekonomiske annen känns välkommen. Kapitel åtta, nio och tio tillhör mina favoriter med exemplen; gåsen, råttfångarprogrammet i Hanoi, folkomrästningen i Schweiz och dagiset i Israel. Vad tyckte ni?  

    • Jag håller med om folkomröstningen i Schweiz, dagiset etc. Tycker nu när boken har landat lite att den verkligen gav en massa nyttigt och fått mig (åter) intresserad av ekonomins krumbukter och vad dessa visar upp om man kikar noga. Tack för att du gav mig denna bok! Gillar även Kielos resonemang om att utgå från människans behov, snarare än modellens och hennes (som jag minns det) lite snirkliga resonemang om detta. In alles mycket givande läsning, startar saker i skallen.