• Edith kommenterade en aktivitet 1 October, 2018 05:01

    In reply to: Vy

    Ångest… Men även någon sorts försonande känsla. Svårt att sätta ord på.

    • Hej Edith!
      Ja, ångesten är ju ständigt närvarande i hennes fruktansvärda väntan. Och i känslan av att aldrig veta när man blir avslöjad/avrättad/avvisad…
      Ändå någon sorts hopp, kanske genom hennes motstånd och i och med skrivandet!

      • Boken är oerhört vackert skriven! Speciellt första delen läste jag som i trans. Man lever i kvinnans känslor, och visst, det är ångest hon känner. Men också kärlek.

        • Hej! Jag har precis gått med i den här cirkeln. Jag har läst annat av Duras, men inte just den här. Däremot har jag sett filmen. Någon annan som sett filmen? Vad jag saknar i filmen (fast den är fantastiskt bra) är en tydligare skildring av Marguerites inåtvända ångest och Madame Katz öppna känsloliv. Det tycks som att Marguerites smärta inte…[Läs mer]

          • Hej! I boken tycker jag nog inte att skillnaden mellan Marguerites och Madame Cats sorg blir lika tydlig. Däremot så är den fylld av kollektiva skuldkänslor. När jag läser boken så tänker jag en hel del på den judisk österrikiske psykonanalytikern Victor E. Frankls biografi: Livet måste ha en mening: erfarenheter från koncentrati…[Läs mer]

  • Edith kommenterade en aktivitet 25 June, 2018 02:44

    In reply to: Vy

    Har också varit sjukskriven för utmattning. Det verkar vara vår tids sjuka. Jag vill absolut inte att samhället skall gå tillbaks till att vara som på Andreas tid. Däremot så har Anderas själv en speciell inställning till livet och de motgångar han möter som även jag uppskattar.

  • Edith kommenterade en aktivitet 18 June, 2018 11:18

    In reply to: Vy

    Österrike är väldigt konservativt fortfarande. Det finns också en stor skillnad mellan landsbygd och stad. När jag läser om Andreas blir jag rörd. Håller med Sofia om att han förhåller sig till sitt öde på ett för vår tid ovanligt ödmjukt sätt. Hur tänker ni andra kring slutet av boken? Det är då vi får veta lite mer om hans känslor inför det s…[Läs mer]

    • Hej! Har precis läst klart boken! Gillade den mycket! Till en början lite svår. Nu när jag avslutat så känner jag ett så skönt lugn. Det har varit en jobbig vår. Min mamma gick bort i april efter en längre tids sjukdom. Andreas sätt att leva sitt liv när det är som värst var skönt att läsa om. Han flyter med – och klarar sig! När sorgen var som v…[Läs mer]

      • Hej Lina! Så fint att boken gav dig någon sorts tröst och lugn! jag kan verkligen förstå den känslan. Det finns ju en press idag på att alltid vara utåtriktad och social. Om man jämför med livet som Andreas lever i boken så är det ju som natt och dag. Jag tänker att det är viktigt att låta sig själv vara osocial i perioder när man behöver det. Och…[Läs mer]

        • Hej Moa! Tack för ditt svar! Är vanligtvis social men just nu orkar jag inte vara det. Tror de flesta människor oavsett mår bra av att ta det lite lugnare under perioder. Som du skriver så finns en press från samhället att alltid vara igång. Tack igen för svaret.

  • Edith kommenterade en aktivitet 11 June, 2018 01:47

    In reply to: Vy

    Instämmer med båda Linda och Annica. Historiebeskrivningen läste jag med stor fascination. Det är ett hårt och skoningslöst liv Andreas får, men ändå värt att leva. Är inte säker på att jag själv klarat av det så bra som han gör. Samtidigt så blir han en kluven och ensam människa.

    • Livet är hårt och det är mycket som i förhållande till dessa människor blivit bättre. Barnaga och ett arbete som är snarlikt slaveri är företeelser som tack och lov numer är lagstiftat förbjudet. Sen finns annat i deras liv som är fint. Naturen och stillheten.

  • Edith registrerade sig 1 June, 2018 09:15