• Elias Hillström gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Lyrikcirkeln 2016Lyrikcirkeln 2016 9 November, 2016 03:18

    Första delen i ”Idealrealisation” heter ”Fläckar” och har en för mig (nu när jag läser om Parland) lite oväntat mörk och allvarlig ton. Den sjuka natten är blek och tyst. Sagorna saknar mening (men är elaka!). Rummen har öde väggar. Och i hjärtat finns det inte plats för diktaren.

    Den Parland jag minns och tycker om bäst är den Parland som diktar lätt och skarpt och roligt och vasst om den begynnande moderniteten. I diktsamlingens andra del ”Strumpor” handlar det bland annat rätt mycket om kläder:

    De vida byxornas program:
    vi skall vara
    mera kläder,
    mindre människor,
    och själen insydd i uppslagen.

     

    eller

    Ben,
    vad vet ni om ben?
    som tänker kjolar
    ni går förbi Strumpcentralens skådefönster.
    Vad vet ni
    om det tjugonde århundradets
    ben?

    Eller vad som kanske är min favorit:

    I mina tankars flugsurr
    smyger jag kring
    med en tidning i handen
    klatsch! klatsch!

    Ha
    sentimentalitet
    huru känns det
    att vara en våt fläck tapeten?
    sprattla inte med benen
    kärlekssorger
    klatsch! klatsch!
    En fet fluga
    surrar ut genom fönstret.

    Det här är dikter jag tycker känns förunderligt moderna än idag. (Och samtidigt gamla, skulle väl inte ha kunnat skrivas så här idag?, hur hänger det ihop?)

    Jag gillar verkligen dessa dikter men skulle hjärna ta emot tankar och idéer om vad det är Parland egentligen gör här? Vad är han ute efter tro? Vad är egentligen temat i dessa dikter om strumpor och gyllne kläder?

    Vad tycker ni?

    • Ja de är lite egna dikterna! Det är ju ting som får liv, “husen nedhukade till språng” gillar jag. Han går runt och ser hela sin omgivning på det sättet, det måste varit en upplevelse för honom. Sista ordet i Fläckar är “k ö p !” . Det är spårvagnen som befaller honom. Han verkar kommentera konsumtionssamhället som väl var relativt nytt då, eller börjat ta fart? Jag är tyvärr dålig på historia. I vilket fall tolkar jag det som att han vill besjäla tingen, de ska inte behöva säljas med reklam hur som helst stackarna. Även idealen säljs ut, det är “idealrealisation” Här är det vi människor som är drabbade av utförsäljningen och kanske är det människorna i kläderna han menar hela tiden? Hur tiden hårdnat. På så vis finns det mycket som länkar till nutid får man säga.

      • Ja visst är de egna! På ett underbart vis. Så både yrvakna och stringenta – författarens ungdom hörs i varje rad tycket jag.

        Och om det fanns ett konsumtionssamhälle vid den här tiden är det nog ett försiktigt sådant i jämförelse med det vi har omkring oss idag. Å andra sidan var det nytt. Och både skrämmande och fascinerande. “Bioreklamernas andedräkt / sticker som isnålar.” och “Telefontrådarna ila av och an / beredda att fånga stjärnor! / vill ni vara med?”