• Elias Hillström gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Lyrikcirkeln 2016Lyrikcirkeln 2016 27 November, 2016 12:38

    Tredje delen i “Idealrealisation” heter passande nog “Influensa” (har legat nedbäddad senaste veckan, därav bristen på uppdateringar här…).

    Influensa
    någonstans i ryggen
    ungefär samma känsla
    i stortån.

    Diktjaget är sjuk och ängslig och har svårt att hänga med i den spirande modernitetens fart och fläkt. “Rädd” och “trött” återkommer flera gånger:

    Det är inte jag.
    Det är en mun som blåser ut rök,
    ögon som sett för mycket människor,
    en hjärna som jazzar trött.

    och exempelvis denna mörka, nästan mardrömslika:

    Jag är rädd
    mycket rädd
    att vi en dag kryper fram
    ur oss själva,

    att vi med rinnande näsor,
    insvepta i våra personligheters regnrockar
    står vid stranden
    och ser isflak driva förbi.

    Det moderna livet skrattar flera gånger åt diktjaget, nästan hånar:

    I rummet bredvid
    skrattar biljardbollarna
    men munnen mittemot
    spottar ordrester
    i ansiktet mig.

    och både tåg och bilar åker snabbt förbi:

    Har ni hört
    järnvägsstationernas gapskratt
    när tåget i förbirusandet
    blinkar åt dem:
    kom med!

    Filmen, biografen erbjuder möjligen ett alternativ.

    Film är religion
    som av verkligheten
    gör ett par vackra ben
    vi får se
    men inte röra.

    Eller i den här fina

    Om dagen
    sover biograferna
    som krokodiler i solen
    vid gatornas stränder.

    kvällen
    öppna de sina hungriga gap:
    en tandrad
    av ansikten, stämningar, attityder
    som en grå massa
    med bubblande ögon.

    Återigen slår det mig (nu när jag på ett annat sätt , med ett bokcirklande för ögonen) läser om boken, hur mörk samlingen är. I tidigare läsningar har jag berusats av lättheten i formuleringarna, lekfullheten, blivit upplyft och glad och inte lagt så stor vikt vid mörkret. Ett mörker som i slutet av “Influensa”-partiet antar rent apokalyptiska mått:

    Jag såg ett hav
    av blod,
    dykvalmiga vindpuster
    piska dess yta
    till tungt, rött skum.

    Lik
    trasigt stympade
    kring en gäll affisch,
    skriker ut över vidden:
    Här
    har paradiset legat!