• Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 17 June, 2018 01:58

    Svar på: Vy

    Det är en bra jämförelse! När jag läser om Andreas så tänker jag på John Williams karaktär William Stoner. Han möter också den stora kärleken och liksom Andreas så blir detta milstolpen i hans liv. Även om miljöerna är väldigt olika, bondska österrikiska alper och universitetsmiljö i USA så finns en liknande arbetsmoral,ensamhe…[Läs mer]

    • Österrike är väldigt konservativt fortfarande. Det finns också en stor skillnad mellan landsbygd och stad. När jag läser om Andreas blir jag rörd. Håller med Sofia om att han förhåller sig till sitt öde på ett för vår tid ovanligt ödmjukt sätt. Hur tänker ni andra kring slutet av boken? Det är då vi får veta lite mer om hans känslor inför det s…[Läs mer]

      • Hej! Har precis läst klart boken! Gillade den mycket! Till en början lite svår. Nu när jag avslutat så känner jag ett så skönt lugn. Det har varit en jobbig vår. Min mamma gick bort i april efter en längre tids sjukdom. Andreas sätt att leva sitt liv när det är som värst var skönt att läsa om. Han flyter med – och klarar sig! När sorgen var som v…[Läs mer]

        • Hej Lina! Så fint att boken gav dig någon sorts tröst och lugn! jag kan verkligen förstå den känslan. Det finns ju en press idag på att alltid vara utåtriktad och social. Om man jämför med livet som Andreas lever i boken så är det ju som natt och dag. Jag tänker att det är viktigt att låta sig själv vara osocial i perioder när man behöver det. Och…[Läs mer]

  • Ibland så känner jag att jag inte orkar läsa vissa böcker. Den är för si den är för så. Inte just nu. Till hösten kanske… . Konstigt nog är det ofta böcker som fått väldigt fina recensioner som skapar den hä […]

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 18 April, 2018 12:40

    Svar på: Vy

    Jag kan hålla med om att det är svårt att genrebestämma boken, men så är det med många böcker ur Hermanssons författarskap. Det är något jag vanligtvis uppskattar. De röda trådarna binds som Bokgalen skriver ihop av en framtidstro, kanske framförallt på teknologins område, och av en av hjältinnan Ellen.

  • Det samhälle som beskrivs är präglat av rädsla och tystnad. Människor är rädda för att angivas, det sker hela tiden. Fast ännu kusligare är den tystnad som människorna åsamkar sig själva utan yttre tvång, De självcencurerar sina tankar och ord. Den här tystnadskulturen och rädslan för att sticka ut präglar alla relationer. 25 March, 2018 10:12

    • Instämmer!
      JOBBAR på ett ställe där en liknande tystnadskultur råder… Självklart får det inte samma konsekvenser om man bryter tystnaden som i Kallocain, fast rädslan för att göra ledning och chefer missnöjda är så stark att ingen säger något. De enda som uttalar sig är de som har ledningens förtroende…. Ja, så Kallocian har mycket att säga även idag.

      • Leo är till en början en vinnare i det sjuka samhället. Han tillverkar och uppfinner medlet kallocain. Med tiden så börjar han misstro systemet och till slut så drabbas han av rädsla för sin egen uppfinning. Boye inspirerades av nazityskland och sovjetkomunismen när hon skrev Kallocain vilket märks.

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 9 March, 2018 12:15

    Svar på: Vy

    Jag skulle också vilja veta mer om Linda! Hon ser genom det teknokratsamhälle hon är en del av och lider av det. Hennes sätt att hantera det får vi inte veta så mycket om. Tror det hade lyft boken ytterligare. Rissen får jag inget riktigt grepp om, mer än att också han tänker självständigt. Varken Linda eller Rissen är ”duktiga” fotsoldater…[Läs mer]

  • Svar på: Marie Hermanson skrev ett nytt inlägg, Varför skriver man? Marie Hermanson heter jag. Jag ska gästblogga om mitt skrivande och läsande och kanske om något annat också. Jag har varit författare i över trettio […] Vy

    Hej!
    Vad roligt att du tycker om Marie Hermanssons böcker. Hon kommer även att medverka på Göteborgs stadsbiblioteks Vårbokcirkel online: Den stora utställningen.
    Du kan även cirkla kring boken med författaren IRL den 2 maj kl. 18 på stadsbiblioteket/ Vänliga hälsningar // Sofia, redaktör på bokcirklar.se

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 5 February, 2018 03:28

    Svar på: Vy

    Precis som sagts i tidigare diskussioner så är Stadsteaterns föreställning ljusare än bokens. Själv föredrar jag boken. Mycket av idéstoffet försvann i pjäsen, sen var det inte fel på själva föreställningen, bra skådis och regi.
    Språkligt så skiftar han mellan invecklade vetenskapliga resonemang och metafysiska spekulationer till högstämdhet och…[Läs mer]

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 5 February, 2018 03:12

    Svar på: Vy

    Jag läser den också som en skildring av människans likgiltighet. Ser man boken som en dystopi så är det också intressant att jämföra den med t.ex. Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse. I Underkastelse så får vi följa en vinnare. Francois blir en vinnare när det nya samhällssystemet väl är satt. Off-Fred i Atwoods roman tillhör förlorar…[Läs mer]

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 23 January, 2018 01:10

    Hej, mejla sofia.olausson@kultur.goteborg.se så hjälper jag dig.
    Vänliga hälsningar Sofia

  • Hej! Vet inte om ni sett detta? Står överst i beskrivningen över cirkeln. Måndag 4/12 Idag börjar vi äntligen vår vinterbokcirkeln! Vi börjar med att läsa och cirkla kring novellerna Vårvisan och En hemsk historia. 9 December, 2017 08:32

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 9 December, 2017 08:31

    Svar på: Vy

    Hej! Ursäkta att vi inte svarat! Till dessa noveller tycker jag vi diskuterar fritt.

  • När jag läser Vårvisan så tänker jag mycket på hur mångfaccetterade vi är som människor och hur klarsynt Tove Janson gestaltar detta. Snusmumrikens behov av ensamhet och att få vara ifred, att bara vara. Och så Ti-ti-oo (som i början av bettelsen inte har ngt namn) som längtar så efter att få vara med, att få delta och finnas i ett sammanhang. Sen…[Läs mer]

    • Ja, och så intressant det blir när det ”Lilla krypet” får ett namn! Berättelsen handlar mycket om självförtroende.

      • Snusmurikens behov av ensamhet och frihet får sig en törn när han träffar Krypet. Hans samtal med denne gör honom till en början illamående eftersom det påminner honom om att även han har ett behov av andra.

        • Fascineras av hur snyggt Janson gestaltar dubbelheten hos Snusmumriken. Hans behov av ensamhet och frihet. I hans fall handlat det ju om att inte behöva bry sig om andras känslor. När han bryr sig om kan han inte vara fri.

        • Ja det har funderat över ett bra tag. Om Mumintrollet inte väntade på Snusmuriken, hur skulle Snusmuriken reagera då? Om det kvittade om han kom eller inte kom om våren? Skulle Snusmuriken bli till en Mårra då?

    • Det är väldigt intressant hur Snusmumriken först är väldigt kort och nästan lite otrevlig mot krypet. Han svarar korthugget, lyssnar nästan inte på vad krypet säger och verkar allmänt ointresserad. Sedan vänder det och han blir väldigt trevlig, varm, intresserad och lyssnar verkligen på när Ti-ti-oo pratar och berättar. Jag gillar också det som…[Läs mer]

    • Vändpunkten är så fin, när Snusmumriken skruvar på sig och säger att krypet får ett namn. Då händer det något i både Snusmumriken och Ti-ti-oo

      • Instämmer helt med dig Lisabetten! Det händer något hos båda när Snusmumriken tvingas ut ur sin bubbla och tvingas ta in en annan person och dennes känslor. Och Ti-ti-too som plötsligt blir sedd av en annan person (dessutom en som hen beundrar) får tyngd och blir en person.

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 27 October, 2017 01:03

    Svar på: Vy

    Det är en fantastisk dystopi. En av de bästa. Atwoods budskap som jag läser henne är att oavsett ideologi eller religion så finns faran var begäret efter makt. Ideologi och religion går att förklä. Själva förtrycket behöver inte komma ur ideologin eller religionen utan ur strävan efter fullständig makt. Sen kan man utforma begäret i fritt som ma…[Läs mer]

    • Jag hade liksom Jan lite svårt att få tycke för Off-Fred. Däremot så är det intressant med hur författaren lagt upp persongalleriet. Man får verkligen känslan av att personerna sitter fast i sina roller som ex. Marta, Tjänarinna eller Betjänt (om det nu är vad Nick kallas). Och samtidigt hur deras egna personlighet och individ slåss mot denna fa…[Läs mer]

  • Visa mera