• Tack för att du delade med dig så fint av dina egna upplevelser Fredrik. Hoppas precis som Daniel att du mår bra nu. Jim är som flera av oss nämnt tidigare den person som man kan kommer närmast. Själv tycker jag att det är de avsnitt som är förlagda till Sverige som är bäst. 16 March, 2019 12:57

  • Nej, det är som du skriver Alma, framförallt Jim som man som läsare kommer nära. Sen tycker jag att Jims faster är intressant. Det är lite oklart tycker jag, vem är hon? Hennes personlighet beskrivs i början som positiv. Är hon en snäll människa som i den miljö hon lever i blir fördomsfull och elak? Skulle hon i en annan miljö kunnat vara en annan…[Läs mer]

  • Det är som tidigare sagts ett språk som mest består av inre monologer. Det är också Jimmys reflektioner som driver handlingen framåt. Någon tredje, allvetande författarröst finns inte. Det gör att man som läsare kommer väldigt nära Jimmy. Språket bidrar också som tidigare sagts av en stor känsla av isolering – ensamhet. 7 March, 2019 10:06

  • Maria, du har hittat rätt, det är här vi cirklar:)! Vad roligt att du uppskattade novellen!
    Precis som du skriver så märks det bl.a. på språket och miljöbeskrivningen vilken tid den är skriven i. Samtidigt så beskriver hon denna känsla av att vara född till något som av samtiden är ”fel” på ett så universellt vis att frågorna och vreden mot denna…[Läs mer]

  • Instämmer med tidigare cirklare om att kronologin är uppbruten i pjäsen. I novellen är huvudpersonen Nina, men Nina förkroppsligar också temat ”skam”. Hela novellen kretsar kring detta skamtema, och på vissa ställen bryts det kronoligska berättandet av, alltså, barn-flicka-ung-kvinna- döende, av Nina som när hon lämnar denna kronologi, s…[Läs mer]

  • Nina är som Pippi skriver, ett barn som tyranniseras av pappan. När hon är liten undviker hon allt som hon anar att pappan skulle tolka som ”flickaktigt”. Hon beskriver pappans syn på kvinnan så här: Min far hatade icke kvinnorna (…) det var värre ändå: han föraktade dem. I Ninas ögon så är det värre att vara föraktad än hatad. Den man hatar k…[Läs mer]

  • Sofia Olausson kommenterade på inlägget, Hjulspår 27 December, 2018 11:37

    In reply to: Maria Ringbo skrev ett nytt inlägg, Hjulspår När jag var liten läste mina föräldrar såhär i juletid två berättelser. Det var Kajsa Kavat av Astrid Lindgren och det var Byn som glömde att det var jul av Alf Prøyse […] Vy

    Hej Carola, vad kul att du gillad inlägget:) Vänliga hälsningar Sofia, redaktionen

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 7 October, 2018 04:10

    In reply to: Vy

    Hej! I boken tycker jag nog inte att skillnaden mellan Marguerites och Madame Cats sorg blir lika tydlig. Däremot så är den fylld av kollektiva skuldkänslor. När jag läser boken så tänker jag en hel del på den judisk österrikiske psykonanalytikern Victor E. Frankls biografi: Livet måste ha en mening: erfarenheter från koncentrati…[Läs mer]

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 21 June, 2018 09:29

    In reply to: Vy

    Temat skulle kunna vara moderniteten. Hur det gick till när en liten alpby blev med elektricitet. Hur det påverkade levnadssätt och liv. Det är också en berättelse om ensamhet och isolation. Vad som stannade hos mig var långsamheten. ”Han tänkte långsamt, talade långsamt och gick långsamt, men varenda tanke, vartenda ord och vartenda steg lämna…[Läs mer]

    • Hej, är sjukskriven för utmattningssyndrom. Börjar må lite bättre nu och kan läsa böcker igen vilket jag inte alls kunnat tidigare. Jag har just läst klart ett helt liv. Håller med ovanstående om att Andreas lyckas hitta någon mening, något att hänga upp sig på även i det lilla. Detta har givit mig visst lugn. Den lugna takten i språket påverk…[Läs mer]

      • Har också varit sjukskriven för utmattning. Det verkar vara vår tids sjuka. Jag vill absolut inte att samhället skall gå tillbaks till att vara som på Andreas tid. Däremot så har Anderas själv en speciell inställning till livet och de motgångar han möter som även jag uppskattar.

      • Jag är kluven till Andreas inställning och hur han hanterar livet. Ibland blir jag irriterad över att han inte ger igen mer. Samtidigt kan jag hålla med om att det är intressant med någon som är så ”stilla”. Enda gången han verkligen säger ifrån är när hans hemske släkting tänker ge honom stryk.

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 17 June, 2018 12:58

    In reply to: Vy

    Det är en bra jämförelse! När jag läser om Andreas så tänker jag på John Williams karaktär William Stoner. Han möter också den stora kärleken och liksom Andreas så blir detta milstolpen i hans liv. Även om miljöerna är väldigt olika, bondska österrikiska alper och universitetsmiljö i USA så finns en liknande arbetsmoral,ensamhe…[Läs mer]

    • Österrike är väldigt konservativt fortfarande. Det finns också en stor skillnad mellan landsbygd och stad. När jag läser om Andreas blir jag rörd. Håller med Sofia om att han förhåller sig till sitt öde på ett för vår tid ovanligt ödmjukt sätt. Hur tänker ni andra kring slutet av boken? Det är då vi får veta lite mer om hans känslor inför det s…[Läs mer]

      • Hej! Har precis läst klart boken! Gillade den mycket! Till en början lite svår. Nu när jag avslutat så känner jag ett så skönt lugn. Det har varit en jobbig vår. Min mamma gick bort i april efter en längre tids sjukdom. Andreas sätt att leva sitt liv när det är som värst var skönt att läsa om. Han flyter med – och klarar sig! När sorgen var som v…[Läs mer]

        • Hej Lina! Så fint att boken gav dig någon sorts tröst och lugn! jag kan verkligen förstå den känslan. Det finns ju en press idag på att alltid vara utåtriktad och social. Om man jämför med livet som Andreas lever i boken så är det ju som natt och dag. Jag tänker att det är viktigt att låta sig själv vara osocial i perioder när man behöver det. Och…[Läs mer]

          • Hej Moa! Tack för ditt svar! Är vanligtvis social men just nu orkar jag inte vara det. Tror de flesta människor oavsett mår bra av att ta det lite lugnare under perioder. Som du skriver så finns en press från samhället att alltid vara igång. Tack igen för svaret.

  • Ibland så känner jag att jag inte orkar läsa vissa böcker. Den är för si den är för så. Inte just nu. Till hösten kanske… . Konstigt nog är det ofta böcker som fått väldigt fina recensioner som skapar den hä […]

  • Sofia Olausson kommenterade en aktivitet 18 April, 2018 11:40

    In reply to: Vy

    Jag kan hålla med om att det är svårt att genrebestämma boken, men så är det med många böcker ur Hermanssons författarskap. Det är något jag vanligtvis uppskattar. De röda trådarna binds som Bokgalen skriver ihop av en framtidstro, kanske framförallt på teknologins område, och av en av hjältinnan Ellen.

  • Det samhälle som beskrivs är präglat av rädsla och tystnad. Människor är rädda för att angivas, det sker hela tiden. Fast ännu kusligare är den tystnad som människorna åsamkar sig själva utan yttre tvång, De självcencurerar sina tankar och ord. Den här tystnadskulturen och rädslan för att sticka ut präglar alla relationer. 25 March, 2018 09:12

    • Instämmer!
      JOBBAR på ett ställe där en liknande tystnadskultur råder… Självklart får det inte samma konsekvenser om man bryter tystnaden som i Kallocain, fast rädslan för att göra ledning och chefer missnöjda är så stark att ingen säger något. De enda som uttalar sig är de som har ledningens förtroende…. Ja, så Kallocian har mycket att säga även idag.

      • Leo är till en början en vinnare i det sjuka samhället. Han tillverkar och uppfinner medlet kallocain. Med tiden så börjar han misstro systemet och till slut så drabbas han av rädsla för sin egen uppfinning. Boye inspirerades av nazityskland och sovjetkomunismen när hon skrev Kallocain vilket märks.

  • Visa mera