• Hurra! Äntligen dags att bokcirkla om Memorys bok. Som ni sett diskuterar vi utifrån en fråga eller tema som vi släpper varje måndag. Självklart lever diskussionen sitt eget liv och tar vägen vart den vill, det vill säga att vi inte behöver hålla oss inom ramen för just detta tema om en vill prata om annat utanför just det temat. Ser fram mot flera veckors bokerfarenheter. Låt oss börja.

    Tema: Personer. Vilka tankar har du om karaktärerna i Memorys bok – karaktärsskildringar, berättarperspektiv och så vidare?

     

    • Hej! Jag har inte läst hela Memorys bok ännu men hittills har jag tänkt på att romanen har ett minst sagt myllrande persongalleri, ibland rörigt men också levande. När det gäller Memorys tycker jag hennes minnen från första tiden hos Lloyd är beskrivande för hennes känsla som person att aldrig riktigt passa in någonstans: Första veckan sov jag på golvet, livrädd för att smutsa ner de vita lakanen. Svart utanpå och vit inuti liksom vit utanpå och svart inuti. Memorys bakgrund och sitt nya privilegierade hem, svart magi och förnuft och utbildning. En docka som från den nya världen, Elisabets docka som för Elisabet inte betyder något men bör vårdas av barnet som ska läras hyfs – den stirrar och ska gömmas men går av olyckshändelse sönder. Memory krockar med sin värld. Utanförskap och rotlöshet. Det är den första känslan av personen Memory.

    • En annan sak jag tänkt på är att personbeskrivningarna ofta inkluderar dofter och blir änder levande som “Hon luktade en blandning av gin, Charlieparfym och gödsel, med ett stänk av våt hund.” Och att djuren också karaktärbeskrivs som “Hennes cockerspaniel Rusket var en härva av nerver och allergier. Ingen hund var mer rädd för allt som rörde sig än den.”

      • Detta med dofter stämmer rätt bra tycker jag. Intressant i sammanhanget är att i minnet av Lloyd så saknas doftförnimmelserna.

    • Och förutom dofter även ljud. Hon låter som en säl som blivit pepprad med en kulspruta…Hon pratade som hustrun i Jurtjyrkogården när hon har återstått från de döda, eller som hennes röst solade genom en cementblandare.
      Beskrivningarna av utseenden är detaljerade, nära inpå hudens struktur, ansiktens uttryck, ögons rörelser eller klädernas färgnyanser och så vidare. Att personbeskrivningarna är detaljerade och blandar in alla sinnen med syn, lukt, ljud och känsel hör ihop med vår minnesfunktion och till Memorys sätt att minnas genom berättelsen.

    • Två personer som är svårt att få grepp om är Memorys biologiska föräldrar. Man förstår efter ett tag att mamman är psykiskt sjuk och att pappan under lång tid försökt att få familjen att funka men till slut ger upp. Men någon egentlig beskrivning av dem ges inte.

      • Det tänkte jag också på. De är ganska anonyma faktiskt men man förstår ju att de har haft det tufft och att den där förbannelsen legat som ett ok över framför allt mamman..

    • Jag tänkte på det här med att hon är albino och hur hon ser på sig själv kontra andra som också är albino. På ett sätt är det som om hon distansera sig själv från de andra och vill inte riktigt befatta sig med dem. Eller hur upplevde ni det?

      Sen tänkte jag på det här med Memory känns lite rotlös på något sätt. Hon har som en uppväxt hos familjen och sen har hon en hos LLoyd och känner sig nog inte riktigt hemma någonstans..

      • Jo- hon distanserar sig ju t.ex från mannen som är försäljare. Det är som att hon via honom skulle bli “mer” albino. Som om han och hon i andras ögon skulle klumpas ihop trots att de inte har någon koppling till varandra.

    • Instämmer – sen är både Memory och Lloyd rotlösa. Det är också det som förenar dem. Han är homosexuell i ett samhälle och tillhör en klass där det är förbjudet.