• Grupplogga för Underkastelse – ett samarbete mellan Göteborgs stadsteater och Göteborgs stadsbibliotek 19 January, 2018 09:56

    Idag fredag 19 januari drar äntligen bokcirkeln om Underkastelse igång! Välkomna hit. Under fyra veckor läser och diskuterar vi Michel Houellebecqs omsusade roman Underkastelse, i samband med Göteborgs Stadsteaters uppsättning som hade premiär 12 januari.

    Vi tänkte inleda samtalet med en fråga om huvudkaraktären François – vem är han? Hur framstår han i texten och hur ser hans relationer ut? Historien utspelar sig bl a i en parisisk universitetsmiljö – vad är era intryck av miljöbeskrivningarna? Vad har miljöerna för betydelse i boken? 19 January, 2018 09:56

    • François framstår för mig som lättledd, viljelös och allmänt livstrött. Uttråkad och blasé med den bästa tiden bakom sig. Hans tillvaro verkar ha stagnerat helt och han verkar varken ha lusten eller orken att ta sig ur det. Relationen till Myriam känns patetisk, i synnerhet när han romantiserar den i efterhand, efter att hon har flyttat.

      Jag har inte sett föreställningen än – det vore intressant att höra från någon som har det hur man uppfattar François på scenen.

      • Jag har sett föreställningen men ännu inte läst boken. I föreställningen så upplever jag nog inte att François är direkt lättledd. Däremot så reagerar han med total egoism. Han bryr sig enbart om sin egen position i Det nya Frankrike. Kvinnors rättigheter inskränks totalt, hans judiska flickvän blir tvungen att fly till Israel, på grund av den nya regimen, men Françoi bryr sig inte om henne tillräckligt för att hjälpa henne. Eftersom François blir en vinnare i det nya systemet så byr han sig inte om värderingsfrågor som jämlikhet, frihet och broderskap. Det som byggt Frankrike sen revolutionen.

      • Jag tycker att föreställningen förstärker François känslor för Myriam, framför allt genom minspel och kroppsspråk. Man förstår som publik att han känner mer för henne än han själv inser. Det är som om han inte kan förstå varför han hela tiden kommer att tänka på Myriam… Minns inte att jag tänkte så när jag läste boken.
        Över huvud taget tycker jag att François framställs som mer sympatisk i teateruppsättningen än i romanen.

        • Har svårt att förstå hur man kan gilla någon i boken. Allihop är direkt motbjudande och Francois är värst. Visst, han minns Myriam och hennes fysik, men han gör ju inget för att hjälpa henne. Istället drar han sig nöjt tillbaka med sina tre fruar.

        • Jag kan hålla med om ovanståendes reflektion att François framstår som något mer sympatisk i stadsteaterns dramatisering. Ändå så kvarstår faktum att han inte hjälper Myriam när hon behöver hans hjälp, helt enkelt alla de judar som bor och lever i Frankrike.

          • Apropå miljöbeskrivningarna: Jag tycker universitetsmiljön är väl beskriven med korridorer, föreläsningssalar och lektorer i bruna kavajer och säckiga byxor.
            Sedan minns jag också särskilt scenen när Francois flyr ut på landet i sin bil och finner landsbygden tom och övergiven, med spår efter våld och kravaller och med människor som gömmer sig bakom gardinerna i sina hus. Det är något nästan filmiskt över den beskrivningen som har stannat kvar i mitt minne.

            • Instämmer med ovan! Miljöbeskrivningarna är bra. Även av de olika parisiska kvarteren.
              Den scen du beskriver, är det när han åker till en liten oret där byborna tittar på BBC news och där får höra om kravallerna?