• Grupplogga för Biblioterapicirkel – online och på plats 19 June, 2018 02:54

    Hej! Ny vecka och nya diskussionsfrågor:

    Vilket/vilka är bokens tema? Vad tycker du är bokens budskap och vilka insikter och tankar tar du med dig från läsningen av ”Ett helt liv”? 19 June, 2018 02:54

    • Temat skulle kunna vara moderniteten. Hur det gick till när en liten alpby blev med elektricitet. Hur det påverkade levnadssätt och liv. Det är också en berättelse om ensamhet och isolation. Vad som stannade hos mig var långsamheten. ”Han tänkte långsamt, talade långsamt och gick långsamt, men varenda tanke, vartenda ord och vartenda steg lämnade spår efter sig, och det precis där sådana spår hörde hemma enligt hans mening.”
      Det är en långsam bok som följer den takt huvudpersonen Andreas lever sitt liv. Det är egentligen en dramatisk livshistoria som tecknas, med mycket kränkningar och våld och sorg, men hans sätt att tackla alla dessa motgångar är att på något sätt flyta med och förhålla sig stilla, och ändå klara livet. Vi får följa Andreas när han långsamt utvecklar sig själv genom att skapa mening och sammanhang i det kaos som han drabbas av. Han lyckas också hitta sätt att skapa mening för sig själv i det lilla.

      • Hej, är sjukskriven för utmattningssyndrom. Börjar må lite bättre nu och kan läsa böcker igen vilket jag inte alls kunnat tidigare. Jag har just läst klart ett helt liv. Håller med ovanstående om att Andreas lyckas hitta någon mening, något att hänga upp sig på även i det lilla. Detta har givit mig visst lugn. Den lugna takten i språket påverkade mig positivt. Finns det fler böcker i samma stil? Vänliga hälsingar Marie

        • Har också varit sjukskriven för utmattning. Det verkar vara vår tids sjuka. Jag vill absolut inte att samhället skall gå tillbaks till att vara som på Andreas tid. Däremot så har Anderas själv en speciell inställning till livet och de motgångar han möter som även jag uppskattar.

        • Jag är kluven till Andreas inställning och hur han hanterar livet. Ibland blir jag irriterad över att han inte ger igen mer. Samtidigt kan jag hålla med om att det är intressant med någon som är så ”stilla”. Enda gången han verkligen säger ifrån är när hans hemske släkting tänker ge honom stryk.

    • En tanke som följer mig efter att ha läst boken är att alla människors livshistorier är värda att berättas, alla har något att tillföra. Vi behöver verkligen varandras berättelser. Dessa kan variera stort till innehåll, form och uttryckssätt, men är allesammans lika sanna och viktiga för det. Andreas Egger har sin livshistoria att berätta. Den berör på många plan. Hans liv är segt, långsamt och lugnt. Samtidigt tycker jag att det har ett våldsamt driv. Fattar inte att han orkar börja på nytt om och om igen. Jag skulle knappast tro att Andreas ser motgång som något naturligt och självklart, något som bara ska finnas där, men hans agerande för ibland tankarna ditåt. Kanske väljer han bara att acceptera livet precis som det är och sedan gå vidare med de nya erfarenheter han fått.

      • Jag läste boken när den kom, så har den inte helt uppdaterad. Din analys Kerstin, är klockren! Det viktiga som jag kände när jag läste var detta med vikten av berättelser. Att vi också tar till oss andras berättelser.

        • Jag är också kluven till hur Andreas hanterar livet. Samtidigt har det varit givande att läsa om en människas liv som är så totalt annorlunda. Även om jag retar mig på det som Kerstin skriver, att han bara accepterar livet som det är och sedan går vidare.