• Grupplogga för Höstbokcirkeln online: Smärtan av Marguerite Duras 1/10 – 26/10 15 October, 2018 08:31

    Hejsan! Idag är det dags för nya frågor att diskutera kring. Hur ser du på Marguerite Duras språk i texterna och hur upplever du att det påverkar dig? Vilken av de sex olika texterna i boken gjorde mest intryck på dig som läsare och varför? 15 October, 2018 08:31

    • Jag tyckte mycket bra om “Mousieur X, här kallad Pierre Rabier” men “Smärtan” påverkade mig mest känslomässigt. Jag märkte att jag läste väldigt fort med andan i halsen. Smärtan och lidelsen i texten känns mycket närvarande och stark. Jag tycker att hennes språk är poetiskt och vackert. Jag tycker speciellt om kapitlet “April – söndag” (från s. 30 till 31 i min e-boksversion) där hon bland annat rabblar upp en massa frågor, “Vad väntar hon på egentligen? Vilken annan väntan väntar henne?”. Tänker att det hade gjort sig bra som högläst poesi. Man kan verkligen följa med i tankemönstret. Jag har inte sett filmen ännu men ser fram emot att se om den känslan som jag får av boken förmedlas där också!

      • Jag tycker som du Alma, Smärtan påverkar mig mest. Vad som drabbar mig är att språket är så vackert samtidigt som jag retar mig så på huvudpersonen. Jag förstår att det måste vara ett helvete att vänta på sin man som lika gärna kan vara död som levande. Det är just att Duras beskriver hennes sorg och längtan så vackert som gör att jag har svårt att förstå huvudpersonens känslor när mannen väl kommer hem. Någon annan som håller med?

      • Först vill jag bara säga att jag älskar Duras! Har läst nästan allt. Är också nyfiken på filmen. Stadsteaterns uppsättning missade jag. Instämmer med ovanstående om att Smärtan är den berättelse som satte sig hårdast. Kan förstå att man kan tycka att Margeuerites beslut att gifta sig med en annan man är märkligt och på något vis ologiskt då vi så länge fått följa hennes längtan efter honom. Samtidigt så blir det när jag läser förståeligt eftersom de inte längre är samma människor som innan kriget. Innan alla fasor.

        • Hej! Jag hoppas att det inte gör något att jag hoppar in i cirkeln nu? Ser att ni hållit på ett tag. Jag har läst Älskaren av Duras för längesen och tyckte mycket om den. Min favorit är inte Smärtan, utan den berättelse som handlar om flickan i Aurelia Paris. Jag tycker om tonen i berättelsen och språket. Där finns en gåtfullhet som jag uppskattar, inget förklaras utan man får gissa sig till vad som hänt/händer. Känslorna mellan flickan/kvinnan är också fin.

        • Jag funderade också mycket på förhållandet mellan henne och mannen. Ingen av dem är längre samma person när han kommer hem. Beskrivningen av hans hunger är så fruktansvärd, hur den nästan har ersatt alla andra känslor hos honom. När hon vet att han är i trygghet kan hon gå vidare och acceptera sina nya känslor. Jag blev också väldigt berörd av just Smärtan. Läste på samma sätt som Alma: med andan i halsen och snabbt!

    • Frida, ja man reagerar på att hon ganska plötsligt lämnar honom, rätt okommenterat också kände jag? Det blev som ett slags antiklimax. Men tänker att det är troligt att hon och D tyr sig till varandra i väntan och lidandet och att det i längden leder till en djupare relation mellan dem. Som Sara och Moa skriver så är de inte längre samma människor, krigets fasor har nog förändrat dem alla tre.
      Marie, jag tänkte att den berättelsen är lite mer ur ett barns perspektiv men att man som läsare förstår hur den äldre damen tänker och kanske är ständigt livrädd, men gör det till en lek för barnets skull. Hjärtskärande! Duras kan verkligen dra i ens känslosträngar.