• Åsa Grenholm gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Jane Austen-bokcirkel 2019-2020Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 3 February, 2020 09:45

    Här kommer första frågan om månadens bok “Emma”:

    ”Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om”, skrev alltså Jane Austen om sin roman Emma. Vad tycker du om Emma – och hur tror du att Jane Austen själv egentligen kände för Emma?

    • Det vi inte gillar hos Emma var vanliga kännetecken i en tidsålder av ojämlikhet. Jane Austen var på det sättet före sin tid då hon hade förmåga att se bortom sitt eget samhälles fördomar och sociala betingning och uppmärksamma dessa saker i hennes karaktärer. För mig skall man främst läsa romanen med viss distans och se till dess komik. Som i de tidigare romanerna ”Stolthet och fördom”, ”Förnuft och känsla” är det viktiga hur hjältinnorna utvecklas under romanen. Emma utvecklas från en bortskämd, självupptagen ung dam till att få kontakt med sina känslor och medge sina brister. Jag tror att Jane Austen tyckte mycket om Emma eftersom hon hade mycket humor och förstod sig på att använda ironi.

    • ”Emma Woodhouse, handsome, clever, and rich, with a comfortable home and happy disposition, seemed to unite some of the best blessings of existence; and had lived nearly twenty-one years in the world with very little to distress or vex her.”

      Underbar första mening i boken, eller hur? Emma beskrivs som snygg, smart och rik. Tre egenskaper (om nu att vara rik är en egenskap?) som gör att hon kan bestämma lite som hon vill över sitt liv. Hon har levt bekvämt sina första 20 år och känner inget krav eller behov av att gifta sig. Hon är också väl medveten om att det är tack vare att hon är rik som hon inte måste försöka hitta en man att gifta sig med så snart som möjligt. Tvärtom har hon bestämt sig för att inte gifta sig alls! Däremot ägnar hon all sin tid till att para ihop andra personer som hon tycker skulle passa ihop och som hon anser skulle vinna på att gifta sig med varandra.

      Karaktären Emma var en tidig feminist och jag tror Jane Austen älskade henne! Jag håller med Cessan om att Emma utvecklas under romanens gång.

      • När jag började läsa boken var jag så arg de första 150 sidorna. Emma, denna rika, bortskämda fröken sitter sida efter sida och ondgör sig över hur andra människors ser ut och beter sig. Jag tyckte att Emma var fruktansvärt osympatisk i hur hon bedömde och värderade alla människor som kom i hennes väg. Rik som hon är kan hon kosta på sig att göra det, både på grund av sin höga status men också för att hon har tid att lägga på det. Emma gör inte många vettiga handtag i livet, hennes arbete är att gå på och hålla i sociala tillställningar. Jag förstår att det inte fanns några andra alternativ för henne, det var så hennes liv skulle levas, och ändå provocerade det mig så mycket i början.
        Men något händer för mig när jag läser. Precis som det blir när du lär känna någon så växer Emma för mig. Eller om det är jag som växer in i miljön och börjar acceptera spelreglerna kanske. Jag blir nyfiken på vad som ska hända. Jag vill veta om Emma har rätt i att Mr Elton verkligen är intresserad av Harriet och jag tycker om hur Austen låter tvivlet om huruvida Emma har rätt eller inte smyga fram i läsaren innan det når Emma. Jag ser framför mig att Austen har varit väldigt nöjd när hon skapat sin karaktär. Att hon bestämde sig för att göra en person där hon fick gå loss helt och hållet och skapa någon som är både smart och aningslös på samma gång. Att det var en frihet och utmaning att skapa en person som inte var lätt att gilla. Precis om ni innan sagt så utvecklas Emma mycket under berättelsen och jag tror att det är en viktig anledning till att min ilska lägger sig och att min nyfikenhet istället väcks. Jag vill läsa mer, jag vill veta mer om vem Emma är på väg att bli.

    • Jag gillade Emma redan från starten och hade överseende med hennes ungdomliga, smått narcissistiska oförstånd. För mig representerar hon en bortklemad curlad ung kvinna som visar upp en egennytta som även kan finnas idag, i vår tid, hos någon. Bara det att den tar sig ett annat uttryck idag. Men att någon försöker styra och ställa i andras liv är ju inte obekant. Sen verkar ju hennes far vara en alldeles väldigt otrevlig gubbe fastän han i förvånande nog beskrivs som en trevlig en. Det är väl bara Mr John Knightley som ser honom för den han är, en negativ missunsam självisk stofil som helst ska ha saker på sitt sätt. Så att växa upp med en sån kan ju inte ha varit lätt och det är förvånande att Emma kan tänka sig sitta som ogift kvinna och hålla honom sällskap och att hon inte kan se några fel hos honom. Emma försöker själviskt ordna giftermål utifrån vad som passar henne bäst, som Harriets t ex. Om Harriet hade gift sig med bonden så hade ju inte de kunnat träffas, så då var Mr Elton mycket bättre tyckte Emma. Harriet hade ju ingen bakgrund att skryta med och det sa ju också Mr Knightley. Han verkar vara den som står för förnuft i boken medan Emma hitintills av vad jag läst är en mycket känslostyrd person. Så återigen temat förnuft och känsla, nåt Jane A. har byggt upp de romaner jag hitintills läst kring. Och det är väl ett ypperligt tema som berör även idag, konflikten mellan hjärta och huvud, mind and heart. Boken beskrivs ju som en mordgåta utan mord och Jane A hade säkert väldigt kul när hon skrev den, vilket jag också tycker lyser igenom i texten. En glädje helt enkelt som finns i den.

    • Äsch, skrev jag på fel ställe nu?! Trodde först mitt inlägg försvann när det inte låg här men det hamnade visst för sig där uppe. Men jag kan ju tillägga och hålla med om det du skriver Kristina om ungdomligt oförstånd, då man tror sej veta allt. För visst tyckte man själv att man löst alla världsproblemen när man var 20 sådär?! Men däremot tycker jag nog att mr Woodhouse är en riktigt rolig karaktär! Lite egoistisk i sitt klagande men en rätt rar gubbe. Negativ och bekymrad över allehanda småsaker, ja, fast beskrivet på ett humoristiskt sätt. Liksom allt prat om förkylningar som ofta dyker upp i boken. Precis som vi håller på även idag!

      • Kul med alla olika synpunkter! Jag har tänkt på att Emma verkar så lite berest för en ung kvinna i hennes ställning. Till skillnad från andra Austen- hjältinnor förekommer inga resor till Bath och London även om vi förstår att hon nog hälsar på sin syster någon gång. Men hennes käre pappa får ju inte lämnas ensam, ens för en kväll, och känslan är ändå att Emma är “fast” i sin by och i sitt begränsade umgänge, vilket måste påverka henne.

    • Jag har inte kommit särskilt långt i boken än och är mest irriterad på denna självupptagna kvinna även om jag till vis del förstår att det är tidens konventioner som lyser igenom också. Jag har heller inte läst något annat av JA men av era kommentarer ser jag mycket fram emot fortsättningen och Emmas utveckling. Mr Knightley är jag däremot väldigt förtjust i!!